![]()
Anwar Naser, asylsökande i Vasa, säger det rakt ut: För egen del väntar han sig ett negativt asylbesked vilken dag som helst. Men beskedet att Helsingfors förvaltningsdomstol tvingar Migrationsverket att ändra linje i en del av sina asylbeslut väckte ändå hoppet till liv om att fler irakier ska få en chans att stanna.
Det är nu ett år och tre månader sedan Anwar Naser, 30, kom från Bagdad till Vasa. Hans asylintervjuer hos Migrationsverket Migri är alla avklarade och vardagen består av plågsam väntan.
- Jag väntar mig ett negativt asylbeslut, det är helt klart, säger Naser.
Naser talar god engelska förutom arabiska och turkiska. I bagaget har han två högskoleexamina, en i biologi och en i elektronik. Han är påläst och ser därför krasst på läget för sin egen del.
- Migri kommer utan tvekan att tycka att jag kan återvända till Bagdad. Jag hör ju inte till den kategori av irakier som Migri ändrar synen på efter domstolens beslut.
Trots Nasers insikter kände han hoppet och optimismen vakna till liv då han läste om det färska beslutet i Helsingfors förvaltningsdomstol.
- Hoppet är det sista som lämnar oss. Vi måste tro att myndigheterna i Finland kommer att ta sitt förnuft till fånga och låta fler stanna, att det här är början på något nytt.
Nästa år blir bättre?
Då Naser kom till Finland väntade han sig en asylprocess som skulle ta uppemot ett halvt år, och sedan att få tillstånd att stanna. I maj kom chocken, då Migri levererade den nya bedömningen om säkerhetsläget i Irak som skulle förändra utgångsläget för så många av de irakiska asylsökandena.
- Det var verkligen en chock, allt blev nattsvart, säger Naser.
Och han fortsätter:
- Jag blev otroligt besviken på Finland. Att man å ena sidan säger att det är tryggt för oss att åka tillbaka och sedan å andra sidan säger till finländare att åk under inga omständigheter till Irak, det är för farligt.
Sedan maj har han sett många av sina landsmän och vänner lämna Vasa och Finland. En del av dem efter negativa asylbesked, andra som bestämt sig för att försöka någon annanstans.
- Jag känner sådana som åkt till Tyskland eller till Frankrike, men jag är rädd att de lurar sig själva, de kommer inte att få stanna där heller, det är bara att slösa bort sin tid.
De som är kvar här diskuterar nu om det kanske ändå är värt att stanna, ett litet tag till.
- Nu hoppas vi att nästa år ska bli bättre än det här, att ytterligare en linjeändring eller säkerhetsbedömning av Irak ska komma.
Förlorade dagar
För egen del är det de många förlorade dagarna han sörjer mest.
- Det hade kanske varit lättare att bära om jag fått ett negativt besked efter bara några månader, men om det kommer nu när jag börjat rota mig här och inget hellre vill än att få leva mitt liv här, ja då är det svårare att bära.
Naser delar lägenhet i Vasa med en handfull andra asylsökande, individer med olika härkomst och kultur. Han tycker det är tungt, något privatliv har man inte säger han.
Och som så många andra i samma situation påpekar han att det är omänskligt att bara vänta istället för att ges en chans att jobba, hjälpa till, få tjäna samhället. Ändå är han Finland evigt tacksam för många saker.
- Myndigheterna är en sak, människorna en helt annan. Vi har mött så många fantastiskt vänliga människor och har ett nätverk av personer som ställer upp för oss hela tiden.
Hemma i Irak har Naser fru och två barn. Familjen är nu på väg att flytta från ett kurdiskt område i den norra delen av landet till Bagdad. Naser har daglig kontakt med dem via sociala medier.
- Min dröm är att få hit min familj, att mina barn skulle få växa upp i trygghet.
Naser är inte beredd att ge upp den drömmen ännu. Nyligen hade han tillfälle att berätta om Irak för skolbarn i Vasa.
- De var trettonåringar och de kunde och visste så mycket. De talade tre språk, kunde spela ett instrument, kunde simma, alltmöjligt. När jag växte upp lärde vi oss vapenhantering och självförsvar. Och så är det fortfarande, det är alltid krig i Irak, säger Naser uppgivet.