Yrsel som håller i sig i månader, plötsliga smärtor och avdomningar i armar och ben och pulsen som skenar iväg utan förvarning. 21-åriga Johanna Karvonen, från Jeppo, lider av somatiseringssyndrom. En psykisk störning som har tvingat Karvonen att trycka på pausknappen.

När Karvonen var 15 år gammal drabbades hon av ätstörningar. Men det var bara början på en lång resa av psykisk ohälsa som hon tampas med ännu i dag.

- Ätstörningen kom jag ur ganska snabbt men samtidigt slog depressionen och ångesten till. När jag var 18 började jag dricka för att dämpa känslorna i ett försök att skjuta upp att handskas med dem, säger Karvonen som ett halvår senare drabbades av den första panikattacken.

- Jag hade ingen aning vad det var fråga om. Jag visste inte vad en panikattack var ens. Så jag åkte in till akuten i Jakobstad. Någon månad senare blev inlagd på neurologiska avdelningen. Där fick jag veta att jag lider av panikångest.

Så här har det sett ut för Johanna Karvonen i flera år nu. Hon har varit tvungen att åka in till akuten flera gånger. Hennes mamma har också fått ringa efter ambulans en handfull gånger när de fysiska symptomen blivit allt för påtagliga.

Karvonen lider, förutom av depression och panikångest, också av den ovanliga psykiska störningen somatiseringssyndrom. Ett jobbigt tillstånd som orsakar besvär i form av yrsel, huvudvärk, magont och bortdomningar i armar och ben.

- Ibland kan det kännas som att någon stryper mig. Jag har också varit med om att det plötsligt börjar ringa i örat och så slår det lock för öronen. En gång hade jag yrsel i fem månader. Varje dag.

Befriande att få en diagnos

Det var en stor lättnad för Karvonen att få sin första diagnos.

- Jag fick veta svart på vitt att det inte handlade om någon stroke eller något sådant. Det kändes förstås enklare att hantera. Men nu så här i efterhand vet jag att det inte är så enkelt det här med psykisk ohälsa. Jag förstod inte då att det kommer att ta länge innan jag blir bättre.

Men trots att Karvonen vet att de fysiska symptomen antagligen beror på somatiseringssyndromet så kan hon aldrig vara säker.

- Yrseln har jag lärt mig att leva med, trots att det låter sorgligt. Jag vet att det beror på psyket. Men när det dyker upp nya symptom, som till exempel extra hjärtslag och skyhög puls. Då blir jag rädd.

För några veckor sedan var det just hjärtklappningarna som gjorde att Karvonen än en gång fick ringa efter ambulans.

Blir inte alltid tagen på allvar

Det som frustrerar Johanna Karvonen är att hon flera gånger varit med om att hälsovårdspersonal inte tagit hennes symptom på allvar.

- När vi ringde efter ambulansen sa personen i andra ändan av luren att jag bara har panik. Men den personen har ju aldrig träffat mig.

I det stora hela upplever hon ändå att hon har fått hjälp och det som underlättar Johannas vardag just nu är en kombination av medicin, kognitiv beteendeterapi (KBT) och elektrofysiologibehandling.

För tillfället bor Karvonen hos sin mamma. Det är en jobbigare period och i hemmet känner hon sig trygg.

- Min mamma som är väldigt stöttande spelar en stor roll i mitt välmående. Hon lyckas lugna ner mig när det känns som jobbigast.

För att må så bra som möjligt är det viktigt att hålla i rutinerna. Johanna försöker äta regelbundet varje dag och sover mellan klockan 23 och 7.

Avbröt studierna

Som 18-åring blev Karvonen tvungen att avbryta sina studier. Det gick inte att umgås i stora folksamlingar.

- På grund av somatiseringsyndromet klarar jag inte av studera i vanlig miljö. Om huvudvärken plötsligt slår till kräver det så mycket av min koncentration och energi. Det skulle inte fungera. Istället studerar jag nu på distans vid Vasa svenska aftonläroverk.

När hon orkar uppdaterar hon sin Youtube-kanal. Något som har hjälpt henne och andra som lider av samma psykiska störning.

- När jag laddade upp min första video kände jag mig så ensam. Jag visste väldigt lite om min diagnos och det kändes bra att få kontakt med andra som kände igen sig. Jag har fått mail från Sverige, Norge och till och med Danmark.

Nu vill Karvonen öka förståelsen för somatiseringssyndrom.

- Folk har så många förutfattade meningar. Jag har fått höra att jag bara fiskar efter uppmärksamhet eller att jag hittar och på. Men det här har jag ingen kontroll över.

Nästa vecka inleds världscupen på skidor i Ruka. Chefstränaren Reijo Jylhä har nu tagit ut truppen till tävlingarna och där fick tre FSS-åkare plats.

Den inhemska skidsäsongen har redan pågått i några veckor och nästa helg är det dags för premiär i världscupen. Även i år är det Ruka som står värd för de första tävlingarna.

På lördag tävlar man i sprint medan söndagen är vigd åt distanslopp över 10 samt 15 kilometer.

Tre FSS-åkare kommer att få tävla i Ruka. Det är IF Minkens trio Matias Strandvall, Toni Ketelä och Andrea Julin. Strandvall och Ketelä är landslagsåkare medan Julin återfinns i den nationella gruppen.

Samtliga tävlingar i Ruka sänds på Yle kanaler mer referat på svenska.

Sprint:

Damer, landslag
Anne Kyllönen, Laura Mononen, Kerttu Niskanen, Mona-Liisa Nousiainen, Krista Pärmäkoski, Aino-Kaisa Saarinen

Damer, nationella gruppen
Katri Lylynperä, Johanna Matintalo, Susanna Saapunki, Andrea Julin, Hennariikka Rahkola, Petra Torvinen, Johanna Ukkola, Hanna Varjus, Senni Vuolle

Herrar, landslag
Ristomatti Hakola, Martti Jylhä, Toni Ketelä, Ari Luusua, Anssi Pentsinen, Matias Strandvall

Herrar, nationella gruppen
Karri Hakala, Antti Häkämies, Juho Mikkonen, Joni Mäki, Lasse Paakkonen, Sami Jauhojärvi, Joonas Sarkkinen, Verneri Suhonen, Lauri Vuorinen

Distanslopp:

Damer, landslag
Anne Kyllönen, Laura Mononen, Kerttu Niskanen, Krista Pärmäkoski, Riitta-Liisa Roponen, Aino-Kaisa Saarinen

Damer, nationella gruppen
Maija Hakala, Andrea Julin, Anni Kainulainen, Katri Lylynperä, Johanna Matintalo, Mona-Liisa Nousiainen, Marjaana Pitkänen, Susanna Saapunki, Anna-Kaisa Saari

Herrar, landslag
Matti Heikkinen, Perttu Hyvärinen, Sami Jauhojärvi, Iivo Niskanen, Ari Luusua, Lari Lehtonen

Herrar, nationella gruppen
Ristomatti Hakola, Martti Jylhä, Lauri Lepistö, Juho Mikkonen, Joni Mäki, Ville Nousiainen, Antti Ojansivu, Joonas Sarkkinen, Lauri Vuorinen

Backhoppning

Janne Ahonen, Andreas Alamommo, Lauri Asikainen, Janne Korhonen, Niko Kytösaho, Ville Larinto, Olli Muotka, Jarkko Määttä

Nordisk kombination

Ilkka Herola, Eero Hirvonen, Matti Herola, Jim Härtull, Leevi Mutru, Arttu Mäkiaho

- Jag såg en blodig brevkniv i korridoren. Jag har spanat lite och vet hur det kan ha gått till. Publiken hjälper skådespelarna i pjäsen Maskeradmordet att lösa en mystisk mordgåta och amatördeckarna Emerick Jungersten och Teo Torrkulla, som är åtta och nio år, har ögonen med sig.

Vi har kommit till andra akten i föreställningen Maskeradmordet på Wasa Teater. Vid det här laget har vi en mördad kvinna. Vi har också tre misstänkta: musikalstjärne-wannaben Benny Andersson (!) som spelas av Markus Lytts, politikern Solveig Solros (Carola Sarén) och sömmerskan Agnes Hongell (Carla Fri), som drabbas av tvångshandlingar varje gång någon svär.

Som en humoristisk Christiefilm

Det som började som misstänkt ekonomiskt bedrägeri, och som fick poliserna Holm (Jonas Bergqvist) och Sten (Johan Aspelin) att söka sig till uthyrningsfirman, har nu urartat i mord. Poliserna kastar sina förklädnader (uthyrningsdräkter föreställande Sherlock Holmes och Batman som de använt för att kunna röra sig inkognito på firman) och griper chansen att själva lösa mordgåtan, innan kriminalarna från Åbo hinner fram.

För att poliserna ska lyckas behövs ögonvittnen och vem är väl mer lämpad för den uppgiften än publiken. Vi är samlade i bästa Agatha Christiestil och tankarna går till små sällskap på isolerade herrgårdar och mördande betjänter. Tankarna går också till amerikanska polisserier, när Holm och Sten ändrar kroppsspråk, sätter på solbrillor och bjuder på donuts.

De misstänkta är fasttagna och detektivarbetet börjar för poliser och publik. De misstänkta är fasttagna och detektivarbetet börjar för poliser och publik. Bild: Wasa Teater/Frank A. Unger Deckare,improvisationsteater,interaktivitet,Pjäs,Wasa Teater

Det är lite som ett knytkalas: scenografi och kläder har hittats i teaterns lager och garderober, alltifrån isbjörnsdräkt till vattenpistol. Platsen där mordgåtan utspelar sig är en firma som, liksom Wasa Teater, hyr ut fest- och maskeradkläder.

Slutligen kryddas det hela med att publiken får vara med och lösa mordmysteriet.

Ensemblen har säkert haft mycket roligt när de arbetat fram pjäsen. Polisen Holm svimmar till exempel varje gång han hör ordet blod. Han har antagligen också sett för många talangshower, eftersom han gärna brister ut i presentationer och sångnummer.

Sjunger gör också flera av de andra rollfigurerna och karaoke finns också med på ett hörn. Detaljer som vattenpistolen från Batmandräkten hanteras i ett skede som en riktig pistol, medan sömmerskan Agnes Hongells nåldyna påminner om en voodoodocka.

Metoden att delvis improvisera fram pjäsen under repetitionsperioden har gett spelglädje, även om det också betyder att pjäsen bitvis känns lite lös i formen.

Publiken pekar ut mördaren

Tanken med Maskeradmordet är att publiken ska delta med hjälp av en metod som är ”utvecklad av finska polisskolan, den så kallade ja-nej-metoden”. Publiken ska svara ja eller nej på frågor som poliserna ställer och på så vis ska publiken peka ut mördaren.

Det var alltså tanken. Men på premiärkvällen sitter två små amatördeckare på första parkett och de nöjer sig inte med att svara ja eller nej. De har haft ögonen med sig och kan de rada upp fakta och beviskedjor. Och det är här, när skådespelarna förmår frångå det förutbestämda mönstret och släppa in åtta- och nioåriga Emerick Jungersten och Teo Torrkulla, som föreställningen lyfter. Vi rycks med av pojkarnas entusiasm och känner oss delaktiga på riktigt.

Amatördeckaren Teo Torrkulla tillsammans med skådespelaren Jonas Bergqvist (polis Holm), isbjörnen, skådespelaren Johan Aspelin (polis Sten) och amatördeckaren Emerick Jungersten. Amatördeckaren Teo Torrkulla tillsammans med skådelseplaren Jonas Bergqvist (polis Holm), isbjörnen, skådespelaren Johan Aspelin (polis Sten) och amatördeckaren Emerick Jungersten. Bild: Svenska Yle/ Maria Helsing barn,detektiver,improvisationsteater,johan aspelin,mord,pojkar,teater (konstarter),Wasa Teater

Tim Sparv var på söndagen tillbaka efter sin knäskada då FC Midtjylland mötte SønderjyskE i den danska ligan. Sparv hoppade in istället för Rafael van der Vaart efter paus.

Istället för att kämpa om poäng på planen har Tim Sparv hela hösten fått ägna sig åt rehabilitering. Sparv åkte på en allvarlig knäskada i somras och förväntades då blir borta i ungefär ett halvt år.

Förra veckan sa Sparv själv till Yle Sporten att det skulle dröja till efter jul innan han skulle vara spelskick men redan nu har han gjort comeback.

Sparv fanns med i truppen då FC Midtjylland mötte SønderjyskE i den danska ligan på söndagen. Sparv inledde matchen på bänken men bytte av Rafael van der Vaart efter paus.

SønderjyskE vann matchen med 1–0.

46’ Så er der comeback til Tim Sparv. Han erstatter van der Vaart. Vi er i gang med de sidste 45 min. (0-0) #sldk #sjefcm #fcmlive

— FC Midtjylland (@fcmidtjylland) November 20, 2016

62’ Godt at se Sparv tilbage - er kommet godt fra start med erobringer og fine afleveringer (0-0) #sldk #sjefcm #fcmlive

— FC Midtjylland (@fcmidtjylland) November 20, 2016

Kortspel, körsång och matlagning är tre vitt skilda finlandssvenska traditioner, som lever starkt i Svenskfinland och har förutsättningar att leva vidare länge ännu.

Det är spelkväll i Nämpnäs by i Närpes. Varje tisdag kväll samlas herrar i olika åldrar i ungdomsföreningslokalen för att utmana varandra i pidro.

Kortspelet pidro är populärt bland österbottningar. Det är ett anrikt spel, som enligt vissa källor spelades i England redan under 1600-talet. På 1800-talet hämtades spelet till Österbotten av USA-emigranter.

Genom möjligheterna att spela pidro elektroniskt, hoppas man att också barn och unga ska börja spela spelet aktivt. pekplatta med bild av pidrospel applikationer,Närpes,Pidro,Södra Österbotten

Johan Langels är en hängiven pidro-spelare. Lotten har avgjort vem han spelar mot.

- Det är intressant och avkopplande, säger han. Det är ett intressant sällskapsspel. Inga pengar inblandade. Det är ett rent och skärt sällskapsspel.

Johan började spela pidro i högstadiet, men som för många andra aktiva pidrospelare hade han sett föräldrarna spela det hemma. I dag, några tiotal år senare, är han en aktiv spelare.

- Det är så det går, säger Tommy Westling. I många hushåll sätter man sig ner på fredags- eller lördagskvällar och tar en ”pider”. Äldre och yngre generationer spelar tillsammans.

Tommy Westling är snart klar med den uppdaterade spelappen för Pidro. man i sitt arbetsutrymme applikationer,kortspel,Pidro,tommy westling

Tommy Westling utvecklade redan för tio år sen den första digitala pidroversionen. Nu är det dags för en uppdaterad version med spelanvisningar och videor om hur man spelar spelet. Målet är förutom att nå tonåringar att föra spelet vidare till ännu yngre personer.

- Det är en väldigt kulturell grej i Sydösterbotten bland finlandssvenskarna, säger han.

Pidro utgör en stor del av Svenska Österbottens ungdomsförbunds verksamhet. Förbundets representanter åker runt i skolor och lär ut spelet och det ordnas också världsmästerskap i spelet.

Alla bidrag är välkomna

Bakgrunden till jakten på ett levande kulturarv i Svenskfinland är att Finland för tre år sedan ratificerade Unescos lista över immateriellt kulturarv som behöver få ett särskilt omnämnande. Unesco är FNs organisation för fostran, vetenskap och kultur.

Med ett levande kulturarv menas traditioner och färdigheter som är närvarande i vardagen och förmedlas vidare från generation till generation. Julfirande, påsktraditioner, sommarteater och bärplockning är exempel på sådana.

Katriina Siivonen vid Åbo Univesitet hoppas att föreningarna är aktiva. Hon välkomnar allt från kunskapen att sticka tröjor till att bygga träbåtar och dansa runt midsommartången i registret. Katriina Siivonen i en vävsal Bild: Yle/Maud Stolpe nb katriina siivonen

Varje land får högst en tradition per år med på Unescos lista. Finland har ännu ingenting på listan.

Förutsättningen är nämligen att landet först har en nationell lista över sitt levande kulturarv. Det är den listan som Museiverket håller på att göra upp.

För att hitta underlag för listan gör Museiverket upp ett Wiki-register. I det kan organisationer, föreningar och samfund fritt skriva in lokala traditioner och seder.

Bland de finlandssvenska bidragen på listan finns artiklar om hur man stickar korsnäströjor, bygger klinkbyggda träbåtar båtar och dansar runt midsommarstången. Många fler traditioner skulle rymmas med i registret.

Katriina Siivonen från Åbo Universitet uppmanar finlandssvenska föreningar och organisationer att vara aktiva.

- Pidrospel, körsång och mattraditioner skulle passa väldigt bra i wiki-registret, säger hon.

Museiverket väljer sedan bland de traditioner och färdigheter som ingår i wiki-registret vilka som föreslås för den nationella förteckningen.

"Amatörerna håller liv i körsången"

Ett annat finlandssvenskt kulturarv som skulle kunna platsa på den nationella listan är körverksamheten.

Finlandssvenskarna är ett körsjungande folk. Det finns omkring 360 körer i Svenskfinland utöver kyrko- och skolkörerna.

Maarit Seppäläinen är aktiv i damkören Eviva i Helsingfors.

- Kören är mitt andningshål, den är ett avbrott från vardagen. Den gör veckorna värda att leva. Ibland känns det faktiskt så, säger Seppäläinen.

Hanna Kronqvist med damkören Eviva. Dirigent Hanna Kronqvist och damkören Eviva. Bild: Yle/Mira Myllyniemi damkören eviva,eviva,evivakören,hanna kronqvist,närbild foton

Evivas dirigent, Hanna Kronqvist, gjorde en kartläggning av finlandssvenska körer för ett par år sedan. Den sociala gemenskapen och glädjen att få sjunga tillsammans är viktiga orsaker till att körsången har ett så starkt fotfäste i Svenskfinland.

- En annan aspekt är ju förstås att körsången i Svenskfinland av tradition är väldigt språkpolitiskt bunden, säger hon.

Evivakören förbereder sig för konsertsäsongen. Damer sjunger i kör. evivakören,körsång

De finlandssvenska fondernas och stiftelsernas betydelse för körverksamheten ska inte heller underskattas.

- Vi kan verkligen finansiera vettig verksamhet, säger Kronqvist. Vi kan avlöna dirigenter samt ordna konserter och resor på ett helt annat sätt än man kan i finska Finland.

Det som Kronqvist ändå saknar är en professionell körverksamhet, både i Svenskfinland och landet i övrigt. Hon nämner Key Ensemble och Helsingin kamarikuoro som exempel på körer som håller professionell standard, men som inte avlönas som de skulle förtjäna.

- När vi jämför med orkestersidan eller teatersidan så finns det både institutionsorkestrar och -teatrar samt amatörverksamhet. På vokalsidan är det amatörerna som helt och hållet upprätthåller hela fältet.

Kronqvist önskar också en större satsning på klassiskt material i körerna.

- Vår bekvämlighetszon i dag är populärmusiken. Det skapar en allt större tom fläck på körkartan när allt färre körer sjunger klassiskt material.

Musikskolorna avgör körsångens framtid

Ett kriterium för att ha en chans att platsa på den nationella listan över det levande kulturarvet är att traditionen förs vidare till nästa generation. Det gäller alltså att få ungdomar engagerade i det finlandssvenska körlivet. Det är en utmaning.

- Svenskfinland har i dag en ganska stor brist på både barn- och ungdomskörer, säger Kronqvist. Det kunde finnas betydligt fler, speciellt mot det mera ambitiösa hållet.

Hon ser orsaken till att det har blivit så i musikundervisningen i skolorna och i musikinstitutens inriktning. Musikundervisningen är numera mera spel- än sångbetonad

- Jag skulle vilja skicka en brandfackla till musikinstituten i Svenskfinland att grunda körer, säger hon. De har ett fint elevmaterial och en stor kompetens bland lärarna, så att jag upplever nog att det är musikinstitutens uppgift att utbilda nya körsångare. Det lyckas väldigt väl på finskt håll, så jag kan inte säga att det inte skulle lyckas också i Svenskfinland i dag.

Klimpsoppa och sylt välkomnas i registret

Fördelarna för föreningar och organisationer som skriver in sig på wiki-registret "immateriellt kulturarv" är att det höjer självförtroendet och ger synlighet för det man håller på med.

Bland kategorierna i registret finns bland annat matkultur. Mathantverk är ett exempel på det.

Margot Wikström kokar prisbelönta sylter och safter. Mathantverkare Margot Wikström kokar sylt Bild: Yle/Maud Stolpe nb margot wikström

Begreppet mathantverk är relativt nytt hos oss. I korthet handlar det om att människans hand och kunnande är med i hela processen, samt om produkter som kan spåras till sitt ursprung. Ofta handlar det om att ta tillvara gammal matkunskap.

- Mathantverk är ett sätt att förädla, det är alltid frågan om en förädlad produkt, förklarar Margot Wikström, som är aktiv mathantverkare i Nagu. Man förädlar i huvudsak produkter från sin egen gård vidare till ett format som ger längre försäljningstid och lång hållbarhet.

Wikströms produkter är främst sylter, geléer, marmelader och safter. De framställs enligt traditionella metoder, men har en hållbarhet som motsvarar dagens krav.

- Vi använder inga tillsatsämnen eller konserveringsmedel utan bara råvarorna rakt av som de är. Med den kunskap vi har inom hygien och kokkunskap får vi en hållbar produkt helt utan tillsatsämnen, förklarar hon.

Margot har vunnit flera priser för sina produkter båda i Sverige och i Finland. Trots det fortsätter hon att utveckla sina recept och sitt kunnande hela tiden.

Mathantverket kategoriseras i fem kategorier. De är bär, frukt och grönsaker; fisk och fiskprodukter; kött och charkuteriprodukter; mejeriprodukter samt spannmålsprodukter, alltså bröd och bakverk.

Producenterna väljer en eller flera branscher som de jobbar inom. De får sedan lära sig om råvaran, tillredningsmetoderna, hygien, hållbarhet, mikrobiologi samt försäljningstekniska detaljer som etikettering och livsmedelslokaler.

Margot Wikström tror att trenden med mathantverk har kommit för att stanna.

- Vi håller på att söka oss tillbaka till de rena, ursprungliga produkterna bort från de processade produkterna man får köpa i butiken, säger hon. Det skulle vara jätteroligt om mathantverket kunde komma med på Unescos lista.

Den nationella förteckningen över det levande kulturarvet publiceras år 2017.

Undervisnings- och kulturministeriet beslutar sedan vad som tas med i den nationella listan och vad som nomineras till Unescos lista.

Se programmet här:

Sänds även i Yle Fem, måndag 21.11.2016 kl 20.00 samt tisdag 22.11.2016 kl. 17.25.

Karlebylaget Tiikerit missade med minsta möjliga marginal spel i gruppspelet i Champions League i volleyboll. Dukla Liberec från Tjeckien slog ut Tiikerit i kvalet efter skiljeset.

Tiikerit stod för en imponerande insats tidigare i veckan då man besegrade Dukla Liberec på hemmaplan med 3–0 i set. Det betydde att laget hade ett gyllene läge inför returmatchen som spelades på söndagen i Tjeckien.

Men om Tiikerit var starka på hemmaplan så gällde det samma i returen i Tjeckien. Dukla Liberec vann med 3–0 i set vilket gjorde att ett skiljeset krävdes för att skilja lagen åt.

Där var hemmalaget starkare med 15–11 och istället för finländska färger blir det tjeckiska färger i Champions League.

– Deras passnings- och anfallsspel var något helt annat nu än det vi såg i den första matchen. Vi klarade inte av att spela bättre och då gick det så här. Men jag vet att vi verkligen lärde oss något av den här matchen, säger Tiikerits tränare Jukka Mäkihannu till Yle.

Förlusten betyder att Tiikerit inte blev det första finländska laget att spela i Champions League. Trots förlusten tar Europaäventyret inte slut, laget fortsätter nu spela i CEV Cup.

Alko är ständigt på jakt efter nya utrymmen och för tillfället gäller det i Jakobstad, Vasa och Närpes i Österbotten. Några nya butiker är det däremot inte aktuellt att starta.

Alko har en längre tid sökt utrymmen i Jakobstad och en flytt till centrum är inte utesluten. Olika möjligheter kartläggs enligt Alkos etableringsdirektör Erkki Tommila.

Alko är öppet för nya hyresvärdar

På Alkos hemsida redovisar bolaget på vilka orter det är aktuellt med att leta efter nya butiksutrymmen. Jakobstad, Närpes och Vasa hör till dem.

- När hyreskontrakten håller på att gå ut funderar vi alltid på vad vi skall göra i fortsättningen, säger etableringsdirektör Erkki Tommila.

- I Jakobstad är vi i ett sådant skede att det är möjligt att flytta till en ny plats eller stanna kvar.

Yrkesutbildningen står inför stora förändringar inom några år. Hela utbildningssystemet stöps om och blir individuellt för varje elev. Samtidigt bantas skolornas resurser ytterligare.

Yrkesakademin i Österbotten har flera år av nedskärningar bakom sig.

- Vi har förberett oss i flera år på 2017, säger tf rektor Boris Ståhl vid Yrkesakademin.

Nästa år skärs nämligen den statliga finansieringen av yrkesutbildningen ner med 190 miljoner euro för hela landet.

Yrkesakademins ägare, Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur (Söfuk), ska godkänna yrkesakademins budget för nästa år på onsdag. Men statens andel i budgeten är ännu oklar.

- Vi vet inte exakt hur det påverkar oss, det finns flera saker som spelar in, till exempel den resultatbaserade finansieringen, säger Ståhl.

Den resultatbaserade finansieringen borde i så fall, om inte ge ett tillskott, i varje fall dämpa nästa års nedskärning. YA placerade sig på andra plats i yrkesskolornas ranking.

Men sparåtgärderna syns redan nu.

- Andelen självstudier har ökat, säger Ståhl.

Individuella studieplaner

Det innebär också att andelen ledd undervisning minskar. Och inom något år väntar en stor omstöpning av hela yrkesutbildningen, om regeringspropositionen går igenom.

- Det blir en totalremont av pedagogiken och yrkesutbildningen, säger Söfuks vd Ulrika Karp.

I korthet handlar det om non-stop antagning, året runt. Varje elev, såväl unga som vuxna, ska få helt individuella studieplaner där den egna, redan tidigare inhämtade kunskapen ska tillgodogöras.

- Det vad vi oroar oss för i den här reformen är hur det går med de studerandes allmänna bildning. Innebär en yrkesexamen då att vägen för framtida studier stängs, frågar Ulrika Karp.

- En sextonåring behöver tid att mogna under sin utbildning, och inte bara pressas genom röret snabbt.

Bildningsnämndens kultursektion ställer sig positiv till att Jakobstad kunde bli en författarfristad. Och även stadsdirektör Kristina Stenman anser att konceptet skulle passa staden.

Kultursektionen vill gärna att Jakobstad blir en del av ICORN, det internationella nätverk International Cities of Refuge Network som öppnar dörrarna för förföljda författare och konstnärer.

En sådan fristad fattas ännu i Finland trots att det finns ett tjugotal i till exempel Sverige.

- Kultursektionen är mycket positiv till det här initiativet. Det är en behjärtansvärd sak och det skulle också kännas bra att vi var först i Finland, säger kultursektionens ordförande Brita Brännbacka-Brunell (SFP).

I Helsingfors har man hittills tagit emot tre konstnärer och musiker under 2016 inom ramen för nystartade Safe haven Helsinki.

Det var Lisen Sundqvist som tog initativ till att göra staden till en fristad. Sundqvist arbetar med ett projekt som rör kulturell mångfald i Jakobstad och hon anser att Jakobstad skulle passa som författarfirstad.

- Jakobstad är en kulturstad där ett stort antal människor jobbar med bildkonst och musik och det finns många skrivande människor och ett stort intresse för mänskliga rättigheter, säger Sundqvist.

Sundqvist har varit i kontakt med allt från utrikesministeriet och Migri till finska PEN klubben och till ICORN för att utreda de praktiska frågorna kring ett eventuellt medlemskap i ICORN.

Lisen Sundqvist. Lisen Sundqvist Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén after eight,jakobstad,lisen sundqvist,österbotten

Söka finansiering

Det är nu det praktiska arrangemangen som är den främsta utmaningen. Under den tid som författaren skulle bo i Jakobstad ska man ordna med visum, bostad, arbetsstipendium och hjälpa personen till rätta i samhället. En fristadskoordinator behöver också finnas för att stöda författaren.

Slutsumman skulle landa på ungefär 60 000 euro per år. Anslaget får inte belasta kultursektionen utan bli en fråga för staden beslöt kultursektionen på sitt möte. Man måste även söka utomstående finansiering. Men om det ordnas ser kultursektionen ingen orsak att backa projektet.

- Det hänger alltid slutligen på pengar, men Lisen Sundqvist har varit i kontakt med bland annat fonder som kan tänkas bidra. Det är ändå inte så stora summor, så jag tror att det löser sig, säger Brita Brännbacka-Brunell.

Söka medlemskap i ICORN

Jakobstad skulle bli den första staden i landet som går med i ICORN. Nu ska ärendet vidare till bildningsnämnden och sedan till stadsstyrelsen och fullmäktige.

- Om vi får grönt ljus kan vi ansöka om medlemskap i ICORN och sedan har vi hela nästa år på oss att planera. I bästa fall kunde vi inleda verksamheten 2018, säger Pitkäkangas.

Alla förutsättningar finns

Bildningsnämnden anser att staden är lämplig som en fristad med tanke på det livskraftiga kulturlivet. I Jakobstad finns också många kulturföreningar och många ensilkda aktörer samt Novias utbildningar i musik och konst.

I Jakobstad pratas det 70 olika språk och staden är en av de mest mångkulturella i landet säger Brännbacka-Brunell.

Även stadsdirektör Kristina Stenman ställer sig positiv till initiativet.

- Det är intressant och det förs diskussioner med Finlands PEN och andra nätverk. Det skulle passa Jakobstad som har starka författar- och kulturtraditioner och det finns goda erfarenheter av ICORN på nära håll, till exempel i Umeå, säger Stenman.

Genom att bli en författarfristad kan Jakobstad både hjälpa andra och lyfta sin egen profil säger Stenman.

- Det har både ett symbolvärde och en praktisk betydelse, en författare i en svår situation får en chans att arbeta och verka och naturligtvis lyfter det också Jakobstads synlighet och profil som kulturstad, säger Kristina Stenman.

Förslaget går nu till bildningsnämnden och vidare till stadsstyrelse och fullmäktige.

- Det är ett gediget arbete att bygga upp den här verksamheten eftersom den är ny i Finland. Men jag tror att vi lyckas. Jag hoppas att vi kan ta emot en författare om ett elelr ett och ett halvt år, säger Lisen Sundqvist.

Laura Ala-Kokko fortsätter som ordförande för De Gröna i Vasa valdistrikt. Hon valdes enhälligt.

Ala-Kokko fick fortsatt förtroende under De Grönas distriktsmöte igår, söndag. Valet av Ala-Kokko var enhälligt.

Det betyder att det är Ala-Kokko som ska lotsa De Gröna mot såväl kommunalvalet i vår som landskapsvalet 2018.

De Gröna har som målsättning att växa i kommunalvalet i Vasa valdistrikt så att man får en språngbräda mot det första landskapsvalet.

Laura Ala-Kokko sitter i Vasa stadsfullmäktige. De Gröna har tre platser i fullmäktige.

I framtiden kan vanliga gymbesökare i Sverige komma att utsättas för plötsliga blod- och urinprover, skriver SVT. Socialdemokraterna vill komma åt de utbredda dopningsproblemen i gymvärlden.

Partiet vill att en självständig antidopningsverksamhet ska inrättas och att alla gym ska erbjudas att gå med i verksamheten.

- De stora problemen med dopning finns inte inom den organiserade idrotten utan på gymen, säger den socialdemokratiska idrottsministern Gabriel Wikström till SVT Nyheter.

Riksidrottsförbundet i Sverige gör redan i nuläget oannonserade dopningskontroller vid de gym som är med i systemet. Men de flesta gymen är inte medlemmar och kan därmed inte kontrolleras.

De som håller på med dopning gör det nog oberoende. Ifall de inte stör någon annan och inte tävlar så ser jag ingen orsak till varför gym skulle vilja dopningstesta sina kunder.― Alex Winberg, gymägare i Ekenäs

Enligt A-klinikstiftelsens faktabank Dopinglinkki har en procent av alla vuxna finländare använt dopningspreparat under sin livstid.

Av de 25-34-åriga männen har 2,1 procent använt dopningspreparat under sitt liv.

"Det skulle nog börja komma respons"

Jeppis Gym i Jakobstad har kontrakt med Liikuntaliitto om att vara ett dopningsfritt gym.

- Dopningsämnen är nog inte något problem bland våra regelbundna kunder, vi har inte märkt något sådant, säger Minna Sjöblom på Jeppis Gym.

Sjöblom säger sig nog förstå problematiken.

- Nog rör det sig ju ämnen i de här kretsarna, och det är klart, inte kan man ju veta exakt vad sporadiska besökare använder, säger Sjöblom.

Sjöblom håller med om att det vore en aning komplicerat att börja be vanliga, icketävlande gymbesökare om kroppsvätskor.

Skulle det inte vara konstigt att avkrävas en burk med urin om man bara är en vanlig gymmotionär?

- Det skulle nog börja komma respons, säger Sjöblom.

Ännu många frågetecken

Hur det nya systemet ska fungera i Sverige i praktiken är ännu ett frågetecken och det finns många etiska problem att lösa, säger Tommy Forsgren som jobbar med dopningsfrågor på Riksidrottsförbundet till SVT.

Enligt Forsgren tycker vissa att det är kontroversiellt att man utan förvarning kunde begära kroppsvätskor av en person som inte är misstänkt för något.

Hur de som blir fast i dopningstesterna kommer att straffas är också något som måste redas ut. Det är inte frågan om juridisk brottsbekämpning, utan sanktionen kommer att vara avstängning.

Gymägare i Ekenäs: Ingen orsak att dopningstesta kunder

Alex Winberg äger gymet Trainium som öppnade i Ekenäs i somras. Han säger att han inte märkt av något dopningsproblem på sitt gym.

Winberg tror heller inte att det är en realistisk tanke att dopningstest skulle införas vid finländska gym i framtiden.

- De som håller på med dopning gör det nog oberoende. I fall de inte stör någon annan och inte tävlar så ser jag ingen orsak till varför gym skulle vilja dopningstesta sina kunder.

Nu har Folktinget fått inbjudan till grundlagsutskottet för ett hörande om jourförordningen i social- och hälsovårdsreformen.

På torsdag klockan tio möter folktingssekreteraren Markus Österlund grundlagsutskottet. Nu ska man vässa pennorna och skriva ett utlåtande som presenteras i utskottet i fråga på torsdag.

- Det handlar givetvis om att skapa förutsättningar för att svenskspråkiga i Finland ska få den grundlagsenliga rättighet som man har att få vård på lika villkor. I det lagförslag som behandlats i riksdagen och nu i grundlagsutskottet finns det stora brister, säger Österlund.

Österlund anser att det är skrämmande att regeringen i lagförslaget säger att det här kan leda till att det blir svårare att få vård på svenska, speciellt på grund av att avstånden blir längre. Något som är aktuellt för Österbotten.

- I Vasa sjukvårdsdistrikt och Mellersta Österbottens sjukvårdsdistrikt finns det sammanlagt nästan 100 000 personer med svenska som modersmål. Enligt det förslag som nu ligger skulle de få väldigt lång väg till att få så kallad fulljourservice, den mest avancerade sjukvården. Det är något som vi givetvis kommer att problematisera och ta upp, säger Österlund.

Markus Österlund Markus Österlund Bild: YLE/Ted Urho folktingssekreterare,markus österlund,morgonöppet

Tror du att ert hörande i grundlagsutskottet kan påverka saken?

- Givetvis hoppas jag att vårt hörande kan hjälpa svenskans sak. Jag vill ändå betona att det har varit ett otroligt grupparbete om man ser på kampen för att trygga det svenska. Folket har stått på Vasa torg och sagt sin sak i frågan och från olika håll och kanter har man tagit tag i den här frågan. Jag tycker själv att vi har goda argument som vi kommer att lämna över till grundlagsutskottet.

Senast dagen före hörandet, det vill säga på onsdag, ska Folktinget lämna in sitt utlåtande om jourförordningen till grundlagsutskottet. På torsdag offentliggör Folktinget sitt utlåtande.

Grundlagsutskottet inledde behandlingen av jourförordningen i social- och hälsovårdsreformen förra veckan. Inget av utskottets arbete är offentligt före arbetet är klart.

Folk satsar på julen, oberoende hur ekonomin ser ut. Det säger utvecklingschef Magnus Söderström på Visit Vaasa. På lördag är det julöppning i Vasa centrum och Söderström tror på en liten tillväxt.

Magnus Söderströms uppgift är att utveckla centrumhandeln i Vasa. Han håller med Finsk Handels uppskattning om en försiktig ökning av försäljningen jämfört med förra julen.

- Den kommer åtminstone att hållas på samma nivå som i fjol men vi hoppas på en liten ökning.

Att julhandeln skulle fallera totalt tror han inte på. Folk satsar pengar på julen, även om tiderna är kärva.

Centrum och Stenhaga

Centrumhandeln i Vasa har sina utmaningar. McDonald's stängde och Anttila håller på att göra det samma.

Samtidigt blir affärerna i Stenhaga allt fler. Men Söderström säger att han inte är orolig.

- Det är naturligt att det ibland finns tomma lokaler. Vad gäller Stenhaga utvecklas det området hela tiden. Det är bra att det finns ett brett urval. Vi har alla specialaffärer här i centrum tillsammans med restauranger och caféer.

Kunderna räcker till för såväl centrum som Stenhaga?

- Det tror jag absolut.

Drönaren årets julklapp?

På lördag är det julöppning på torget i Vasa och det är då shoppandet börjar på allvar.

Det utlovas julmarknad och olika artister. Man kommer också att bygga Finlands största granrisbock. Allt avslutas med fyrverkerier.

Årets julklapp då? Knappast en selfie-stick. Men någon teknisk pryl ligger nära till hands.

- Kanske en drönare? De är ju väldigt populära nu, säger Söderström.

Skidorna väntas gå åt

Snön kom tidigt, åtminstone till vissa ställen, och det gör att Finsk Handel tror att försäljningen av idrottsredskap kommer att gå bra. Söderström är beredd att hålla med.

- Folk vill nog satsa på sin hälsa och det ger en bra motvikt till en stressig vardag.

Personlig betjäning, tack!

Näthandeln har länge pekats ut som ett hot mot de fysiska affärerna. Söderström tror att en kombination av näthandel och fysiska affärer kommer att bestå.

- Kunderna vill fortfarande besöka affärer och känna på produkterna före de fattar inköpsbeslutet. De fysiska affärerna erbjuder en viss stämning och så vill man ha personlig betjäning.

På lördag är det alltså julöppning i Vasa. En dag tidigare inviger man julhandeln i Kristinestad. Julöppning i Jakobstad blir det nästa lördag, den 3 december.

Den dopningsavstängde mittfältaren Roman Eremenkos agent bekräftar för rysk media att spelaren ännu har sju månader kvar på sitt kontrakt med CSKA Moskva.

FNB rapporterade först om agenten Marco Trabuccos uttalande till ryska Sport-Express. Den 29-årige Eremenko stängdes i fredags av i två år, den finske landslagsmannen hade åkt fast för kokain.

Eremenkos avstängning inleddes den 6 oktober i samband med landslagets bortamatch på Island och CSKA hade på sig tills idag, måndag att överklaga domen.

Agenten Trabucco uppger också att CSKA kan häva spelarkontraktet efter att klubbens överklagan har behandlats.

Den här veckan blir det adventskonsert för hela slanten när studentkören Pedavoces sjunger i Närpes kyrka och Brändö kyrka i Vasa.

- Det är en relativ traditionell konsert. Vi har många traditionella julsånger, både svenska och engelska stycken. Vi har också nyare och modernare körarrangemang, säger Kristoffer Back som fungerar som klubbhövding i Pedavoces styrelse.

Bland annat kommer Pedavoces att bjuda på traditionella sånger som Härlig är jorden men också till exempel julsången Nearer my God to thee på afrikaans.

- Det som är nytt för den här julrepertoaren är att vi har häftig dynamik och rytmik, säger körens ordförande Fanny Nyström.

Kristoffer Back, Fanny Nyström och Karin Madsén Kristoffer Back, Fanny Nyström och Karin Madsén från studentkören Pedavoces intervjuas i Yle Österbottens radiostudio. Bild: Yle/Sofi Nordmyr back,fanny nyström,karin madsén,kristoffer back,madsén,nyström,pedavoces,Pedavoces,studentkören pedavoces

Kören ackompanjeras under konserten av flera instrument, bland annat piano, slagverk och harpa. På harpa spelar körens sekreterare Karin Madsén.

- Harpa passar speciellt bra till julen, det är vad man kan säga ett julinstrument, säger Madsén.

Adventskonserterna hålls i Närpes kyrka på onsdag klockan 19 och i Brändö kyrka på fredag klockan 19 och lördag klockan 18.

Pedavoces håller också på och spelar in en ny skiva, den blir klar om ett år. Nästa höst kommer kören också att ställa upp i en internationell körtävling. Vilken tävling det blir är inte bestämt än annat än att det blir någonstans i Mellaneuropa.

Pedavoces är studentkören vid Åbo Akademi i Vasa men föreningen har också medlemmar från andra högskolor och yrkeshögskolor. Bland de omkring 40 aktiva medlemmarna finns också sådana som redan är utexaminerade.

November var månaden då farfar ”avsluta”, något som tog hårt på Papp. Ann-Sophie och Peter Sandström minns all skit som hänt under olika höstar, ofta familjerelaterad sådan.

Det har varit cancer och arbete som upphört och Ann-Sophie råkar dessutom veta att en människas liv är sämst då hon är 46 år gammal.

För henne har livet efter 46 ”blivit bättre fast det är fittigt ändå”.

Mitt i det annalkande novembermörkret sitter alltså syskonen och poddar men dagen lyses upp av att en kompis, Eva-Maria Björk, hälsar på med sin pudel.

Det blir samtal om hur det är att vara barn då föräldrarna är ute på krogen och man själv ligger hemma och oroar sig, och om att inse att man inte kommer att ärva annat än psykiskt illamående.

Dålig julstämning blir det då Eva-Maria delar med sig av det relationstips hon själv fått under en partnerfri jul; uppmaningen att ändra på hur hon själv är för att slippa vara ensam.

Nya katter Tre kattungar på filt Bild: Ann-Sophie Sandström. Privat arkiv. Kattungar

I Ann-Sophies hus växer dessutom en kull kattungar upp och en av dem hittas plötsligt i en stekpanna.

- Lägg på plattan, ropar Peter.

Inga djur skadades under inspelningen av Sandströms glada ångestpodd.

Det finns potential för en biogasanläggning i Pedersöre och Kronoby. Det visar en utredning kommunerna låtit göra.

Var biogasanläggningen skulle placeras är ännu oklart, men utredningen visar att det finns både råvara och potentiella användare. Ett förslag är att den placeras invid Kållbyvägen cirka sex kilometer från Ekorosk.

Råvaran är främst gödsel från djurgårdar och pälsfarmer, men också halm och höbalar går att omvandla till gas. Från UPM Kymmene kan man få primärslam och från Ekorosk hushållsavfall som i dag körs till Stormossen.

Totalt handlar det om närmare 20 000 ton råvara per år som skulle omvandlas till gas. Uppskattningen är att anläggningen kan producera 2,6 miljoner liter biogas per år till ett värde av drygt 900 000 euro.

Till en början skulle gasen främst gå till uppvärmning. Antingen via pipeline till industriområden eller transporteras via trycksatta containers.

På sikt kunde gas också gå till fordonsbränsle, säger Åke Jåfs på konsultfirman Muutoksen Tuulet.

Åke Jåfs presenterar lönsamhetskalkyler Åke Jåfs presenterar lönsamhetskalkyler Bild: YLE/Patrik Enlund Pedersöre,åke jåfs,Österbotten

- Man får nog räkna med en långsam start när det gäller att använda gas i fordon, även om fordonsbränsle ger den överlägset bästa lönsamheten.

Lönsamheten

Biogasanläggningen beräknas kosta mellan 5 till 7 miljoner euro. Den är lönsam, säger Jåfs. Den har betalat sig efter sex till åtta år.

Ett frågetecken är sedan i vilken mån lantbrukare och pälsdjursuppfödare är beredda att betala för att anläggningen tar hand om deras gödsel. En sådan avgift finns nämligen, men den är inte avgörande för lönsamheten, sade Jåfs.

Bland åhörarna fanns Karl-Johan Kjellman, styrelseledamot i Pedersöre värme och Jonas Löv, ordförande i landsbygdsnämnden. Bra att frågan har utretts, sade dom bägge.

- Nu får vi se om det finns investerare som vill satsa. Men kommunerna ska inte börja producera energi, tyckte Kjellman.

Hur snabbt det man sedan börjar se mera gas- och elbilar i trafik var de tveksamma till. Det dröjer nog 10 år, sade Kjellman.

- Det finns potential för en biogasanläggning, säger Yvonne Liljedahl-Lund, chef på tekniska verket i Pedersöre.

Nu är frågan vem som ska investera, kommunerna eller en privat aktör, säger Liljedahl-Lund. Utredningen visar i varje fall att det borde finnas ett intresse att framställa biogas.

Utredningen presenterades för kommunerna på måndag eftermiddag av Åke Jåfs från energikonsulten Muutoksen Tuulet.

Det omväxlande vädret med ömsom kallt, ömsom varmt väder tär hårt på vägarna. Nu går Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM) ut och varnar för att viktbegränsningar kan bli aktuella, speciellt på grusvägar.

Fenomenet kallas ytmenföre och enligt väghållningsplanerare Elina Granqvist vid NTM-centralen i Södra Österbotten är det nästan värre än vårens menföresperioder på vägarna.

- Jag skulle nästan säga att det är besvärligare på hösten om det växlar mellan varmt och kallt än det är på våren, säger Granqvist.

Stor risk för mjuka grusvägar

Den österbottniska kusten är speciellt utsatt när vädret växlar på det sätt som det gjort den här hösten med omväxlande ganska kalla perioder och varma och regniga perioder. Det här leder till att vägytorna blir mjuka och våta samtidigt som vattnet inte kan rinna undan nedåt.

- Speciellt om det blir mera regn kan det bli besvärligt på grusvägarna. Vädret de närmaste dagarna avgör om viktbegränsningar måste tillgripas, säger Granqvist.

Vasa förvaltningssomstol har förkastat två besvär mot beslutet att stänga Lappfjärds finska lågstadieskola i Kristinestad.

Fullmäktige i Kristinestad tog beslutet att stänga skolan i och med budgetbehandlingen 2014.

Den finska skolan i Lappfjärd, Lapväärtin koulu. Lapväärtin koulu Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik kristinestad,lappfjärd,lapväärtin koulu,skola,skolindragning,österbotten

Skolan stängdes i augusti 2015 och eleverna har sedan dess gått i finska lågstadieskolan i Kristinestad, Kantakaupungin koulu.

De som besvärade sig mot beslutet saknade bland annat tillförlitliga uppgifter över vilka inbesparingar en stängning skulle innebära.

Besvären lämnades in i december 2014 och i mars 2015. Enligt förvaltningsdomstolen har beslutet tagits i korrekt ordning och grundar sig inte på vare sig felaktiga eller bristfälliga uppgifter.

I högstadiet blev Anton West mobbad för sitt handarbetsintresse. Nu driver han en syateljé där han också säljer kläder i egen design.

23-åriga Anton West älskar att sy och handarbeta. Intresset föddes redan när han var sex år gammal och besökte ett Marthamöte med sin farmor.

- De satt och stickade och därifrån började det. Jag lärde mig att sticka, sy och virka, säger Anton.

Man tänker att killar inte syr, och att den som gör det är annorlunda.

Han har alltid tyckt om att skapa och vara kreativ och visste redan i tidig ålder att det var det han ville jobba med, men trots det vågade han först inte söka in till sömnadslinjen på Optima i Jakobstad.

- Jag har blivit mobbad ända sedan lågstadiet och högstadiet så jag kanske är lite känslig, men det finns fördomar om man är kille och syr. Man tänker att killar inte syr, och att den som gör det är annorlunda. Det är lätt att hacka på en sådan person.

”De ropade homo”

Anton växte upp i en liten by utanför Nykarleby och han berättar att han stod ut bland de andra killarna eftersom han hade annorlunda intressen.

- Det var stereotypiska män, om man säger så, som kunde ropa saker åt mig och ge mig blickar i skolan. När jag gick hem från skolan kunde de köra förbi, öppna rutan och ropa homo åt mig.

Mobbningen gjorde att han blev tillbakadragen och fick dåligt självförtroende, men han slutade aldrig med sitt intresse.

Vågade inte söka till sömnadslinjen

När det blev dags för Anton att söka sig till en utbildning efter högstadiet valde han att studera till barnledare eftersom han inte vågade söka in till sömnadslinjen. Men under en praktikperiod fick han ändå nog.

- Jag var på småbarnspraktik och då upptäckte jag att jag inte har nerver att jobba med barn, säger han.

Arbetspraktiken gav Anton mod att söka sig till sömnadslinjen. Anton West. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

Efter en snabb vända till Ekenäs där han provade på att studera hantverk, hade modet ändå växt och han vågade äntligen ta sig till den utbildning han egentligen alltid velat ha.

Stack ut som enda kille på linjen

På sömnadslinjen sydde han en massa olika klädesplagg – till och med en kostym. Allt enligt egen design och egna mönster. Anton var den enda killen på klassen, och ett tag var han den enda killen på hela linjen. Lärarna gav honom mycket uppmärksamhet, ibland för mycket tycker Anton.

- I den åldern när man börjar på andra stadiet kanske man inte vill sticka ut så mycket, men de lyfte alltid fram att jag var enda killen. Jag fick lite prestationsångest, säger Anton.

Ett av Antons projekt är en kappa i tjockt ylletyg. Inget billigt plagg, men kanske en del av ett mer hållbart modetänk. En svart kappa som Anton West sytt. Anton syns i bakgrunden i en spegel. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

Anton upplevde att lärarna förväntade sig väldigt mycket av honom – delvis på grund av att han var man. Kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta män vi ser i klädbranschen är stora framstående designer?

Men varför är det så – varför måste män köra på allt eller inget? Anton vet inte riktigt varför det är så få män som är intresserade av sömnad och handarbete. Kanske det är så att många är intresserade men att de helt enkelt inte vågar ta upp hobbyn eftersom de kan uppfattas som lite udda.

- Man kanske tänker för mycket på vad andra tycker. Ibland kan föräldrarna också ha starka fördomar.

"Löser världsproblem när jag syr"

För Anton är sömnaden och handarbetet något som hjälper honom i vardagen – inte bara ekonomiskt utan också psykiskt.

- När jag sitter och stickar löser jag världsproblem. Det är lite som terapi. Jag behöver inte tänka på det jag gör utan jag kan tänka på annat samtidigt som händerna arbetar, säger han.

Antons stil kan beskrivas som retro - något som också syns i inredningen i ateljén. Anton West i sin syateljé som är inredd med möbler från 50- och 60-talet. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

När kreationen är klar känner sig Anton stolt över sitt arbete, en glädje över att ha åstadkommit något. Just nu säljer han några plagg i egen design i sin ateljé, men planerna är att göra ännu fler och så småningom få till en hel kollektion.

- Folk säger att min stil är lite retro, kanske lite 60-tal. Men när jag får ett tyg så ser jag liksom vad det ska bli till, så då kan det vara i vilken stil som helst, säger han.

Män kunde experimentera mera

Anton syr mest kläder till tjejer eftersom de är de största kunderna och så klart för att du kan göra så mycket mer med en klänning än ett par byxor. Han tycker ändå det är lite tråkigt att killkläder alltid hamnar i skymundan, så därför har han också en kollektion för män i tankarna.

- Jag tycker att män skulle kunna experimentera lite mer med hur de klär sig. Även butikskedjor skulle kunna tänka lite mer på männen. Oftast har de bara en liten vrå med några plagg och resten är damavdelning, säger han.

Jag tycker man ska klä sig som man vill och så att man känner sig bekväm.

Nu klär sig Anton lite mer nedtonat, men när han var ung stack han ut i skolan. Han älskade sina färgglada kläder, men inte uppmärksamheten de gav honom. Han slutade ändå inte experimentera med sin klädsel.

- Jag tyckte om mina kläder. Jag tycker man ska klä sig som man vill och så att man känner sig bekväm.

Anton hade ett kompisgäng som höll honom om ryggen och med dem kunde han prata och ventilera när någon än en gång kommit med en kommentar om hans intresse. Utan vännerna vet han inte om han hade orkat stå ut med allt.

Vi tar hand om våra kläder allt mer

Anton öppnade sin syateljé i somras. Han gjorde praktik på en tygaffär och såg sin chans när han upptäckte att lokalen bredvid stod tom. Vi frågar om det verkligen finns en framtid som sömmare i ett samhälle där kedjorna ploppar upp som svampar ur jorden och där det är billigare att köpa nytt än att reparera? Anton har så klart en framtidstro och berättar att kunderna räcker till riktigt bra.

Anton syr klänningar och kjolar av gamla tyger som han hittar på loppisar. Anton West håller upp en vit klänning som han designat och sytt av gamla tyger. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

En del av kunderna beställer ett helt nytt plagg medan andra ber honom ändra om eller reparera plagget. Anton uppskattar att ungefär 80 procent av jobbet går ut på att reparera eller ändra om ett klädesplagg.

- Trots att man köpt en klänning för tio euro från en kedja så kommer man in och fixar den istället för att slänga bort den. Jag tror vi har mycket mer miljötänk nu och vill ta vara på saker, säger han.

Nu när vintern närmar sig är det många som vill fixa upp sina vinterjackor. Närbild på Anton Wests händer som syr i en dragkedja. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

Jakobstad är ingen stor stad, men ändå kan Anton till och med få det lite stressigt ibland – speciellt nu när det är många vinterjackor som måste få nya dragkedjor. Den hobbysömmare som någon gång testat på att byta en dragkedja vet att det inte är det allra enklaste av jobb, men än har Anton inte tröttnat på den delen av arbetet.

- Det är ganska skönt att sy sådant. Bara man kommer in i det och vet hur man ska göra går det nästan av sig självt, säger han.

”Åh titta en karl som syr!”

Anton trivs i sin ateljé som han också inrett riktigt snyggt med möbler från 50- och 60-talet. Som sömmare är han ofta ensam i sitt arbete, men det har han inget emot eftersom han är något av en ensamvarg. Det sociala får han från kunderna och från tygaffären bredvid. De har nämligen ett gemensamt kafferum.

Branschen är ändå inte helt enkel, speciellt inte när du är ny. På sömnadslinjen fick Anton varken lära sig något om företagsamhet eller kundkontakt.

- Vi har inte träffat så många kunder i skolan så det är svårt att till exempel veta hur länge ett arbete får ta, säger han.

En kurs i företagsamhet kunde Anton ta vid TE-centralen efter att han bestämt sig för att öppna eget. Det att Anton är en man som har en egen syateljé har kanske hjälpt honom få kunder.

- Det är lite så där att ”åh titta, en karl som syr, så roligt!”. Jag tror jag sticker ut lite, åtminstone här i lilla Jakobstad.