Eleverna i Petsmo skola tycker om sin byskola. Att gå i en större skola skulle inte kännas lika tryggt. - Här känner vi alla varandra, säger eleverna Adam Näslin, Emilia Holm, Hugo Sundsten, William Bredgård och Emilia Holm.

I onsdags diskuterade man framtiden för Korsholms byaskolor tillsammans med politiker, tjänstemän och invånare.

Frågan är aktuell igen efter att Korsholms budget slog fast att kommunen väljer att satsa stort på investeringar i skola och dagvård de närmaste åren.

Skolcentraliseringen och Kvevlax lärcenter är en del av de här planerna och Petsmo skola, med 36 elever, hör till en av de indragningshotade skolorna.

- När frågan dyker upp i medierna märker man nog på eleverna att det diskuteras i hemmen. Men vi låter det inte påverka vardagen i skolan och det tror jag är viktigt för eleverna, säger Heidi Storgård, rektor i Petsmo skola.

Eleverna trivs i liten skola

Storgård och Jessica Berg, ordförande för Petsmo Hem och skola, var med och diskuterade framtiden för Korsholms byskolor i onsdags.

- Eftersom Korsholm har ett beslut att inte lägga ner kostnadseffektiva skolor och Petsmo skola är en sådan, dessutom med en stigande eleveprognos, så kommer vi att fortsätta kämpa för att få behålla vår skola här i Petsmo, säger Berg.

Petsmo skola hör till en av de indragningshotade skolorna. Fasaden av Petsmo skola i Korsholm. Bild: Yle/Kati Enkvist. petsmo,petsmo skola

Femteklassaren Hugo Sundsten ser klart fördelarna med att gå i en skola där alla känner varandra.

- Eftersom vi är en liten skola så känner vi alla och det går lättare, säger Sundsten.

- Jag trivs så väldigt bra, säger Adam Näslin och får medhåll av William Bredgård, även de på femte klass.

- Det är en liten skola och jag trivs nog jätte, jättebra.

Sjätteklassaren Emilia Holm är inne på samma linje.

- Och så har vi jättebra mat!

Vad skulle vara annorlunda med att gå i en större skola?

- Det skulle förstås vara mera elever och man skulle inte känna varandra, säger Niko Källberg.

- Ja, allt skulle förändras. Det skulle bli svårare att för mig att ta mig till skolan, säger Sundsten.

Vi är Praoeleverna Linn Hägglund och Wilmalotta Kristo som fick spendera en vecka på Yle Österbotten. Bland annat fick vi besöka Strömsö, följa med Yle Vegas radiosändning, fota bilder till webben och läsa upp hälsningar i Firarsvägen.

Hur kom det sig riktigt att vi hamnade här? Efter att ha funderat länge på var vi kunde vara på prao bestämde vi oss för att Yle kunde vara ett bra val. Eftersom några vänner till oss hade varit på prao här innan, hade vi hört massor med olika historier och händelser de varit med om. Då vi bestämde oss för att vi ville vara på Yle frågade vi våra vänner vem de kontaktade, vilket var Ulrica Lövdahl.

En inblick i Strömsö

Vår första dag började på Strömsö med att tejpa för alla logon på produkterna de använde den dagen. Orsaken till detta är att man inte får göra reklam i TV-sändningar. Vi var på Strömsö hela dagen och pysslade julkort tillsammans med vuxna och barn som blivit inbjudna. Budskapet på denna dag var Yles tema "Plats för en till". Det var inte mycket filmande förutom de små bitarna av intervjuerna, men vi fick ändå en bra inblick i det hela.

Tisdagen var en ny vändning från vad vi gjorde på måndag. Dagen var lugn med en rundtur på Yle och ett tre timmars lyssnande av Yle Vegas sändning, som Nicke Alden höll. Trots att vi inte gjorde så mycket fick vi ändå se nästan hela byggnaden och bekanta oss med hur man jobbar på radion.

Onsdagen innehöll lite mera aktiviteter för oss praoelever. Dagen öppnades med ett nyhetsmöte som innehöll planeringar för dagens uppgifter. Vi fick också åka med på två direktsändningar med Pia Lagus då hon intervjuade olika personer, samt höra på Roger Källman på Yle Vega. Som avrundning på dagen var vi ute och tog bilder på naturen till Yle Österbottens nyhetssida på webben.

Läste upp hälsningar i Firarsvängen

Torsdag, vår sista dag denna vecka på Yle, har vi spenderat förmiddagen i studion tillsammans med Pia Lagus och Roger Källman. Vi fick själv vara med i Yle Vegas radio program Firarsvängen, där vi läste upp olika hälsningar och gratulationer. Efter detta förde vi över bilderna som vi tagit dagen innan till datorn. Bilderna sparades för Yles bruk. Det leder oss till denna artikel som vi fick nöjet att skriva.

Imorgon, på fredagen är vi lediga men återkommer till Yles BUU-dag som hålls lördagen 19.11. Men annars var detta vår praovecka som vi är väldigt nöjda med.

Efter veckan som gått kan vi stolt säga att vi rekommenderar Yle som en praoplats till de som tror sig vara intresserade av media. Detta var allt från oss och tack Yle för att vi fick komma på prao hit.

Text: Linn Hägglund & Wilmalotta Kristo, praoelever från årskurs 9 vid Borgaregatans skola.

Sport fortsätter att övertyga i hockeyligan. Trots ett enormt tryck från Lukko höll Vasalaget undan.

När hockeyligan tog landslagsuppehåll parkerade Sport som trea i tabellen. En av många som hade imponerats av Vasalagets insatser var hockeyprofilen Göran Stubb.

– Jag tror inte att många av hockeyentusiasterna i Vasa trodde att Sport skulle ligga trea nu. Laget har spelat med en stor mängd energi och tränaren har fått ut det mesta av sitt lag. Det lyckas i sanning inte alla med, sa han till Yle Sporten.

På torsdagen var Sport tillbaka i ligasammanhang. Och laget fortsätter att spela hem trepoängare.

26 räddningar

I hemmamötet med Lukko – Sports enda match den här veckan – satte Markus Nenonen 1–0 efter drygt fem minuters spel. Lukko kvitterade, men i den andra perioden avgjorde Sport med en man mer på isen.

Först skickade Lassi Kokkala in 2–1 i powerplay och när domaren hade höjt handen för en ny utvisning för gästerna utökade Nenonen till 3–1.

I den tredje perioden tryckte Lukko på med precis allt de hade. Sport-målvakten Mika Järvinen fick verkligen göra skäl för lönen. Under de tjugo sista minuterna knep Järvinen 26 puckar. Totalt räddade Järvinen 48 skott.

– Tredje perioden har vi haft problem med tidigare. Det var lite panik, men vi kunde försvara bra och Järvinen lyckades ta många puckar, säger Nenonen i en tv-intervju.

– Järvinen gav oss verkligen chansen att vinna matchen i tredje, säger Sports tränare Tomek Valtonen på presskonferensen.

Sport går tack vare segern upp som tabelltrea.

Lennart Petrell gjorde två mål mot Ässät, men det räckte inte. Lennart Petrell. Bild: Matti Raivio/All Over Press Lennart Petrell

Petrell tvåmålsskytt – HIFK föll

Björneborgslaget Ässät mötte ett HIFK som saknade många viktiga pjäser igen. Lennart Petrell gav HIFK en 2–1-ledning efter en period tack vare sina två mål, men sedan tog Ässät över. I den tredje periodens inledning satte nyförvärvet Tommi Paakkolanvaara segermålet.

Ässät vann till slut med 4–2 efter ett mål i tom kasse. Därmed är laget femma i tabellen, tre poäng bakom Sport. Precis ovanför Vasalaget ligger KalPa som slog SaiPa efter straffar i Villmanstrand på torsdagen.

I torsdagskvällens fjäde match tog TPS tre pinnar borta mot JYP. Åbolaget avgjorde i den tredje perioden med två mål.

Resultat:

HIFK–Ässät 2–4 (2–1, 0–1, 0–2)
Mål: 1–0 Lennart Petrell (Micke-Max Åsten), 1–1 Jarno Kärki (Antti Kerälä, Niko Ojamäki), 2–1 Lennart Petrell (Daniel Grillfors, Corey Elkins), 2–2 Valtteri Viljanen (Antti Kerälä), 2–3 Tommi Paakkolanvaara (Niko Peltola, Ville Korhonen), 2–4 Jere Seppälä (Simon Suoranta).

JYP–TPS 1–3 (1–1, 0–0, 0–2)
Mål: 0–1 Eric Perrin (Henrik Tallinder, Ilkka Pikkarainen), 1–1 Tuomas Pihlman (Mikka Kalteva, Jani Tuppurainen), 1–2 Julius Vähätalo (Jasper Lindsten, Jerry Ahtola), 1–3 Ilkka Pikkarainen (Jerry Ahtola).

SaiPa–KalPa 2–3 e. str. (2–0, 0–2, 0–0, 0–0, 0–1)
Mål: 1–0 William Mäkinen (Tero Koskiranta), 2–0 Tero Koskiranta (Matti Järvinen, Lauri Taipalus), 2–1 Santeri Lukka (Mikko Nuutinen), 2–2 Janne Keränen (Jaakko Rissanen, Otto Leskinen), 2–3 Jaakko Rissanen.

Sport–Lukko 3–1 (1–1, 2–0, 0–0)
Mål: 1–0 Markus Nenonen (Ville Viitaluoma, Erik Riska), 1–1 Valentin Claireaux (Jesse Virtanen, Toni Suuronen), 2–1 Lassi Kokkala (Olavi Vauhkonen, Joonas Komulainen), 3–1 Markus Nordlund (Ville Viitaluoma).

Lyckliga utförsåkare njuter redan i slalombackarna på olika håll i landet, men trots minusgraderna händer inget på Öjberget i Sundom. Man väntar med att sätta igång snökanonerna eftersom det finns för lite vatten i bassängerna.

På Öjberget i Sundom är marken frusen men bar och skidliften gnisslar övergivet i blåsten.

Mikael Nylund, ordförande i Vasa Skidklubb, hade önskat att snökanonerna redan vore igång.

- Man behöver inte åka särskilt långt för att hitta backar där de skjuter snö för fullt och har gjort det redan i en veckas tid, säger Nylund.

De aktiva åkarna i klubben har redan deltagit i tre träningsläger för säsongen.

- Nu senast i Ruka åkte vi på snö som är skjuten i våras och sedan lagrad och konserverad.

Också i södra Finland är många backar öppna eftersom det där redan fallit stora mängder snö.

- Vi har ungdomar i klubben som varje morgon stiger upp och tittar ut för att kolla om det blivit vinter under natten, men hittills har de blivit besvikna, säger Mikael Nylund.

Låg grundvattennivå

Vasa stad har redan personal på plats vid Öjberget för att förbereda säsongen, men än så länge har man inte startat snökanonerna.

Det räcker nämligen inte med enbart minusgrader. Luftfuktigheten får inte vara för hög, vilket den lätt blir vid kusten. Dessutom är vattennivån i bassängerna på Öjberget ovanligt låg, berättar Jari Kiveliö som är chef vid stadens idrottsservice.

- Av fyra bassänger är tre nästan helt tomma. Först kom det massor med regn i augusti, men de två senaste månaderna har varit ovanligt torra så grundvattennivån är helt enkelt mycket låg, säger Kiveliö.

Bassängerna samlar ytvatten som därefter används för att tillverka snön.

Från stadens sida efterlyser man därför tålamod.

- Utan vatten kan vi inte tillverka snö. Det är ingen idé att vi skjuter bort det lilla vatten vi har. De tre backarna på Öjberget kräver 15 000 kubikmeter snö och det tar uppemot två veckor att fixa den mängden om vi får jobba utan avbrott, säger Kiveliö.

Kiveliö riktar därför en bön till vädergudarna.

- Vi har haft så många dåliga vintrar, nu önskar vi oss en bättre en där temperaturen inte hela tiden skulle växla mellan plus och minus.

Utan Öjberget ingen skidklubb

Turerna kring Öjberget har varit många under de senaste åren när Vasa stads ekonomi varit ansträngd. Vid Vasa Skidklubb är man tacksam över att det ändå ser ut att finnas politisk vilja till att fortsätta finansiera verksamheten.

Finansieringen av Öjberget finns med i budgetförslaget för 2017, som väntas få godkänt av fullmäktige nästa vecka.

- Det skulle vara oerhört sorgligt om det inte fanns ett skidcentrum i en stad av Vasas kaliber. Utan Öjberget finns ingen Vasa Skidklubb och föreningen har ändå under sina drygt 80 år fostrat flera alpina toppåkare. Just nu består halva alpina landslaget av åkare härifrån, säger Nylund.

Han påpekar också att utförsåkningen ekonomiskt sett får en väldigt liten del av den årliga stödkakan i Vasa stad.

- På Öjberget är det tiotusen unga som åker varje vinter och långtifrån alla är medlemmar i skidklubben. Det handlar om spontanidrott av just den sort vi behöver mer av bland våra barn och ungdomar, säger Nylund.

Jari Kiveliö är inne på samma linje.

- Jag tycker själv att det är oerhört viktigt att vi upprätthåller de ungas möjligheter att idrotta i staden.

På andra orter är snökanonerna igång

En rundringning till andra skidcentra i regionen visar att snökanonerna är igång på många håll och man kommer att kunna åka skidor inom kort. Detta gäller åtminstone för skidspår i Bötombergen, Vörå, Malax och Solf.

I Vörå har man haft tillräckligt med vatten i sina bassänger trots den torra hösten och därför har man kunnat ha igång kanonerna sedan i lördags.

Orsaken till att man i Solf kunnat tillverka konstsnö är för att man där tar sitt vatten från ett vattentorn istället för naturkällor, berättar Ulf-Johan Björknäs från Solf IK Skidor. Han säger också att det är tack vare talkokraft som de kunnat komma igång tidigare än Öjberget.

Det är det indiska familjeföretaget Zawar Natural Resources som genom sitt dotterbolag i Finland Zawar Resources Finland har fått lov att undersöka om det kan finnas guld på ett drygt 1500 kvadratkilometer stort område.

Delar av området ligger i Närpes, Korsholm och Malax och längre österut till Seinäjoki, Ilmola, Kurikka, Östermark, Laihela och Storkyro.

- Vi har redan hittat guld i området, säger Markku Iljia, företagets representant i Finland

Privatpersoners guldfynd

Uppgifterna om att det skulle kunna finnas guld i området kommer från Geologiska Forskningscentralen.

- Det är privatpersoner som under årens lopp har hittat guld i området och som har anmält fynden till Geologiska Forskningscentralen. Våra egna guldfynd bekräftar de tidigare fynden, säger Iljia.

Nu sammanställer man de egna guldfynden och de fynd som Geologiska Forskningscentralen har för att bilda sig en uppfattning om det kan vara lönsamt att inleda mer omfattande undersökningar och eventuellt till och med gruvdrift.

Följer allemansrätten

Det är Säkerhets- och kemikalieverket, Tukes. som har beviljat ett så kallat förbehåll som ger Zawar Resources Finland tillstånd att kartlägga och undersöka området. Tillståndet har varit till påseende i de berörda kommunerna. Besvärstiden gick ut i torsdags och inga besvär har lämnats in till Vasa förvaltningsdomstol.

Tillståndet ger inte lov till användning av maskiner eller fordon på området utan markägarens tillstånd. Allemansrätten ger möjlighet att göra mindre geologiska undersökningar. I augusti gjordes några geologiska undersökningar.

- Vi kan gräva med spade och vi kan använda olika mätinstrument för att försöka ta reda på hur stora guldfyndigheterna vara.

Om man anser att det kan finnas tillräcklikt med guld någonstans i området kan man ansöka om malmletningstillstånd som ger lov till större geologiska undersökningar.

- Just nu analyserar vi fynden. Malmletningstillståndet kostar 20 euro per hektar och ett 100 hektar stort område är inte mycket i sådana här sammanhang.

Iljia berättar att Zawar Natural Resources bland annat har en gruva för mineral- och malmutvinning i Indien och i Zambia har man ett malmletningsprojekt. Dessutom importerar man solpaneler till Indien.

- De hittade till Finland via ett projekt för att stöda den finländska exporten.

Drömmen är en gruva

Förbehållstillståndet är i kraft ett år så innan dess måste man bestämma om man ska gå vidare med planerna eller inte.

- Drömmen är att vi hittar så mycket guld att vi i det långa loppet får en gruva. Väldigt, väldigt få malmletningsprojekt leder till ett gruvprojekt, man brukar tala om förhållandet ett av tusen projekt. Men något projekt är ju det där ena som lyckas.

En ung man skadades lindrigt i en avkörning vid Verkstadsgatan i Vasa på torsdagen strax före elva på kvällen. Mannen körde in i ett träd och chauffören blev fastklämd då dörren trycktes in.

Räddningsverket fick klippa upp dörren för att få loss chauffören. Han hade endast ytliga skador i form av små sår och fördes med ambulans till Vasa centralsjukhus. Personbilen blev kraftigt förstörd.

Orsaken till olyckan är okänd, men väglaget påverkades av att det hade kommit nysnö. Alkohol hade ingen andel i olyckan.

Kvinnan som planerade en skolmassaker hade beställt en 22-kalibrig pistol, patroner, två magasin, peppargas, ett stormgevär, ett avsågat hagelgevär och handgranater. Hon ville döda minst 40 personer i Kiviniitty skola i Karleby.

Rättegången mot kvinnan, som är född 1995, inleddes på fredagen i Helsingfors tingsrätt. Även åklagarens stämningsansökan blev offentlig.

Kvinnan åtalas för förberedande av grovt brott mot liv och hälsa. Skolan som hon planerade massakern i ligger ändå inte i Helsingfors utan i Karleby.

Enligt stämningsansökan planerade kvinnan att först gasa skolklassen med peppargas och därefter börja skjuta dem som befann sig i klassen. Hennes plan var att välja ett klassrum med så många personer som möjligt.

Ifall dörren till klassrummet hade varit låst skulle hon ha klivit upp på en bänk, krossat ett fönster som vette mot klassrummet, och via fönstret öppnat eld mot dem som befann sig i klassen.

Polisen har tidigare informerat skolan där massakern planerades äga rum.

Planeringen inleddes redan i juli 2014

Enligt åklagaren bör brottet ses som grovt eftersom kvinnan planerade döda minst 40 personer. Hon hade dessutom förberett dådet under en längre tid och hade tillgång till skolans planritning. Hon har tränat skytte, tagit lån för att skaffa vapen, beställt vapen, ammunition och 300 patroner.

Det var efter tips från utomstående som ett ingripande gjordes.

- Utomstående hade tagit kontakt, som konstaterade att situationen börjar bli sådan att nu börjar det bli bråttom. På basis av detta skedde ingripandet, berättar häradsåklagare Eija Velitski.

Kvinnan sägs beundra Pekka-Eric Auvinen som 2007 begick en massaker i en skola i Jokela.

Kvinnan började planera skolmassakern för drygt två år sedan och fortsatte med det till mitten av september i år, då hon häktades. När kvinnan häktades uppgavs att hon börjat planera skolmassakern i mars i fjol, men nu har tidpunkten ändrats till juli 2014.

Man lovade råna bank för att förvirra polisen

Förutom kvinnan åtalades två män för medhjälp till grovt brott mot liv och hälsa. Den ena mannen hade fått 2 600 euro av kvinnan för att han skulle skaffa vapen. Han hade också lovat att begå ett bankrån i Karleby samma dag då kvinnan angrep skolan, i syfte att förvirra polisen och ge kvinnan tillfälle att döda så många som möjligt.

En annan man åtalades också för medhjälp till förberedelse av grovt brott mot liv och hälsa. Han har känt till att kvinnan planerade en skolmassaker. När han fick veta att myndigheterna kände till planerna, raderade han alla meddelanden från kvinnan från sin dator.

Dessutom åtalades kvinnan och de båda männen för skjutvapenbrott och narkotikabrott. Kvinnan nekar till alla åtal förutom narkotikabrottet, som hon medger. När det gäller försöket till skjutvapenbrott som hon också åtalas för medger hon att hon försökt skaffa en 22-kalibrig pistol och patroner till den. I övrigt nekar hon till åtalet.

- Hon förnekar att hon gjort sig skyldig till brottet ifråga, eftersom hon inte hade fattat själva beslutet att genomföra massakern, säger kvinnans advokat Olli Etelämäki.

Etelämäki säger vidare att kvinnan har hälsoproblem.

- Motiven har att göra med hennes hälsoproblem, och hon har erkänt att hon har haft ett tvångsmässigt intresse i massakrer och att det har gett innehåll i hennes liv.

Mannen som hade fått pengar av kvinnan för att skaffa vapen och som lovade råna en bank för att förvirra polisen nekar till åtalet om medhjälp. Han anser i ett skriftligt svar till rätten att det inte fanns fog för hans löften och att han bara ville ha hennes pengar.

Enligt åklagaren är maximistraffet fyra år för förberedande av grovt brott mot liv. Vilket straff åklagaren yrkar på klarnar först när ärendet har behandlats i sin helhet.

Rättegången avslutas på måndag.

Uppdatering klockan 13.50: Mer information om åtalet lades till i artikeln.

Långa arbetsdagar och osäker lön gör att allt färre utbildar sig till familjedagvårdare. Antalet familjedagvårdare i Österbotten har minskat de senaste åren i och med pensioneringar och det har varit svårt att engagera nya.

I Malax finns för tillfället inte en enda närvårdare, i Korsholm har antalet minskat med hälften på en ganska kort tid. Där finns i dag 35 familjedagvårdare jämfört med 78 för cirka tio år sedan.

Orsakerna till att intresset att bli famljedagvårdare har minskat kan vara de långa arbetsdagarna, osäkerhet kring lönen och tillgången på barn och det faktum att de har sitt eget hem som arbetsplats.

I Pedersöre fanns tidigare uppemot 30 familjedagvårdare och på 1980-talet till och med över 50. I dag har kommunen endast 13 familjedagvårdare. Alla grupper är fyllda.

Yvonne Löf, ledare för dagvårdsservicen i Pedersöre, ser familjedagvård som ett värdefullt tillägg till daghemmen.

- För de allra yngsta barnen är det ett väldigt populärt alternativ, att få hålla kvar det hemlika och den lilla gruppen.

Hemmamammor blir dagmammor

I dag är det inte många av dem som börjar som familjedagvårdare som jobbar med det ända till pensioneringen. Det har blivit ett mera tillfälligt jobb.

- Tidens melodi i dag är att man jobbar som familjedagvårdare för en period på några år då man har egna småbarn. När man vårdar dem hemma kan man lika gärna ha flera och förtjäna lite på det och ha kompisar till de egna barnen, säger Löf.

- Ofta har de här mammorna andra yrken och går många gånger ut på den övriga arbetsmarknaden när de egna barnen är så pass stora att de inte behöver vara hemma med dem på samma sätt.

I Jakobstad finns för närvarande 13 familjedagvårdare. Där ansöker de flesta om plats på daghem i första hand eftersom de vet att platserna hos dagmammorna är så få.

Efterfrågan kan komma plötsligt

Även om kommunerna skulle önska sig fler familjedagvårdare, kan de heller inte garantera att de får anställning, då det beror på efterfrågan.

Det här gör ekvationen lite svårlöst, speciellt med tanke på att efterfrågan på dagvårdsplats kan komma plötsligt.

Yvonne Löf i Pedersöre säger att det brukar bli tillökning inom dagvården efter årsskiftet.

De som söker dagvårdsplats då är främst sådana som hade tänkt vara hemma en tid med barnen, men fått ett jobberbjudande som de inte kan motstå.

Då är det i första hand en plats hos familjedagvårdare de frågar efter.

- Vi har försökt locka nya familjedagvårdare att börja och vi har satt ut information på stadens hemsida. I några byar har vi också fått napp. Vi vill vara steget före så att vi är säkra på att vi har platser när det kommer tillökning inom barndagvården.

Billigt för kommunerna

Familjedagvård är ett förhållandevis billigt alternativ för kommunerna. Kommunen betalar ingen hyra, eftersom dagvårdarna tar emot barnen i sitt eget hem.

Utgifterna består i princip bara av löneutgifter, som betalas enligt vårdplatser. Men det finns inga garantier att man får platserna fyllda, eller att det kommer nya barn om ett slutar.

- Det finns ju garantilöner om ett barn plötsligt säger upp platsen. Men lönen är inte lika trygg som då man jobbar utanför hemmet. Det kan vara en bidragande orsak till att yngre i dag inte har möjlighet att stanna hemma som familjedagvårdare.

Men många familjedagvårdare ser också fördelar med att ha hemmet som arbetsplats.

- De behöver inte åka nånstans och familjen behöver inte ha en extra bil. De får vara hemma med egna barn samtidigt och har därför inga egna dagvårdsavgifter.

Köksan blev familjedagvårdare

Monica Tampio är en av nio familjedagvårdare i Kristinestad. Hon valde att byta bransch och började jobba för fem år sedan som familjedagvårdare. Då hade hon jobbat 29 år i kök.

- Jag ville göra något annat. Jag hade tagit hem ansökningspappren för familjedagvårdare, men på flera år kom jag inte till skott och jag tänkte, "Vågar man byta?".

- Men sedan tog jag kontakt med familjedagvårdsledare och frågade om det finns jobb och om det lönar sig. Då råkade det finnas en ledig plats på ett gruppfamiljedaghem, ett moderskapsvikariat på ett år.

Monica Tampio inledde sin bana inom familjedagvården på ett gruppfamiljedaghem 2010.

- Jag jobbade där ett år, men sedan började jag jobba hemma. Jag tycker om barn förstås, det är ju pointen. Jag är väldigt nöjd.

- Det här är friare arbete än köksarbetet att stå i en källare en hel dag. Jag bestämmer själv. Är det fint väder är vi mera ute. Det är förstås frihet med ett stort ansvar. Men det passar mig.

Skolan i Karleby där den unga kvinnan planerade en skolmassaker har informerat eleverna och erbjuder dem krissamtal.

Eleverna på Kiviniityn koulu, i Sandhagen i Karleby, som var målet för skolmassakern har blivit informerade om det planerade dådet.

- Vi diskuterar det inträffade med eleverna och de erbjuds också krishjälp, säger Markku Anttila som är ledande rektor för Kiviniityn koulu och gymnasiet.

Eleverna och även deras vårdnadshavare får stöd av skolpsykologer, kuratorer och skolhälsovårdaren.

Anttila vill inte gå in på några detaljer om den planerade skolskjutningen. Han säger att information om det planerade dådet kommit fram under tiden som polisen utrett ärendet.

Anttila vill inte heller svara på om kvinnan är en tidigare elev eller vilken hennes koppling till skolan är.

Skoldagen förlöper som normalt

Markku Anttila säger att polisen gjort ett gott arbete och att skoldagen förlöper som normalt. Eleverna fortsätter sin temadag som planerat.

Anttila säger att staden har en gemensam plan för hur man ska handla i farofyllda situtationer.

- Det finns en plan och vi övar också hur vi ska handla och vi känner oss trygga här i skolan, säger Markku Anttila.

Skolan har inte tidigare gått ut med uppgifter om det planerade dådet eftersom myndigheterna rått dem att låta bli.

På söndag ska det gå att skida på skidspåret kring Pixne i Malax. Snökanonerna har gjort sitt jobb och snart ska konstsnön köras ut i spåret.

Omkring 1000-1500 kubikmeter har de två snökanonerna vid Pixne tillverkat. Det ska resultera i spår på nästan en kilometer.

- Nu ska snön lastas och köras ut och jämnas ut. Och om det går riktigt bra kan man skida på lördagkväll. Annars siktar vi på söndag, säger Hannu Riiki, ordförande för Malax IF Skidning.

För att köra ut snön krävs fyra traktorer och en pistmaskinsförare som jämnar ut snön.

Föreningen köpte två stycken snökanoner för ett par år sedan.

- Vi har grävt en grop och därifrån pumpat vatten till de två högtryckskanonerna. Det behöver vara omkring fem minusgrader för att fungera idealiskt, säger Riiki.

De yngsta skidjuniorerna väntar ivrigt på att få börja skida.

- Redan då vi hade tillverkat fem centimeter snö ville de alla yngsta börja skida.

Hannu Riiki, ordförande för Malax IF Skidning. Hannu Riiki, ordförande för Malax IF Skidning, står framför en stor hög med snö. Bild: Yle/Kati Enkvist. hannu riiki,riiki

Flera skidspår klara inom kort

I Solf har snökanonen varit igång sedan i söndags. Spåren är inte skidbara ännu, men blir det rätt snart ifall kölden håller i sig och snötillverkningen kan fortsätta.

Vid Öjberget i Sundom är inga snökanoner igång. Det finns alltså inga spår att skida på kring Öjberget för tillfället.

I Vörå har man haft igång tre snökanoner sedan lördagagen. Skidspåret öppnar i dag, fredag. Bygget av rullskidsbanan påverkar dragningen av skidspåret i år, så det blir ett lite lättare spår på en kilometer som dras framför skidcentret.

Slalombacken i Vörå blir knappast klar för användning ännu på helgen. Det behövs 2-3 dagar med ungefär fem minusgrader för att den ska bli klar. Nu ser det ut som om snötillverkningen stängs av igen om det blir varmare väder.

Vid Bötombergen i Kristinestad har snökanonen jobbat sedan förra torsdagen. En söndrig vattenpump har orsakat en fördröjning. Man räknar med att kunna öppna i början eller mitten av december. Skidspåren får vänta på natursnö eftersom den torra hösten har resulterat i att vattnet nu inte räcker till.

Juha Häkkinen på Österbottens handelskammare är glad över att det nu ser ljusare ut för företagen i Österbotten. Exporten har börjat dra igen och han hoppas att trenden ska hålla i sig även om det fortfarande finns många osäkerhetsmoment, inte minst USA:s nya president Donald Trump.

Det som nu gör att det börjat se ljusare ut bland exportföretagen i Österbotten är att marknaden är bättre i Skandinavien och i Tyskland.

- Det ser bättre ut i Vasa och Karleby och lite sämre i Jakobstad, säger Häkkinen.

Det är framförallt industriföretagen som ser bättre tider. Servicebranschen och handeln däremot kämpar fortfarande i motvind.

- Kanske det är osäkerheten som gör det och näthandeln och det att stora handelsföretag kommer hit och kanske tar marknad av de mindre.

Donald Trump skapar osäkerhet

Ett stort osäkerhetsmomenten just nu är USA:s nya president Donlald Trump. Ingen vet riktigt vad han kommer att ta sig till och vilka vallöften han kommer att uppfylla.

Han har varit kritisk till bland annat frihandelsavtal och klimatavtal. Det här kan också komma att påverka Österbotten.

- Det är möjligt att det var valretorik och nu är det annan Trump som kommer att regera. Det är möjligt att det blir hur bra som helst och att han börjar investera i Amerika och det börjar dra där. Men hotbilden är att det blir skyddstullar och mera handelskrig och att stora spelare sinsemellan kommer överens om reglerna. Och då är det svårt för Finland som är beroende av att världen vågar satsa och tro på framtiden.

För Österbottens del är framförallt miljöteknologi en viktig bransch och hur USA förhåller sig till klimatfrågor spelar roll för oss, tror Häkkinen.

- Hoppas han tar det på allvar. Frisk luft och rent vatten börjar i världen vara en bristvara. Kineserna märker det och Indien är i kaos på grund av miljöförstöring.

- Trump kommer säkert att gynna amerikanska intressen, det kan man vänta sig, men hur bra de sedan passar med hela världen får man se. Amerika är en spelare med sina länkar överallt.

Heshmat Nuri delar med cykel ut morgontidningar i Kristinestad och gör säsongsarbete på växthus och potatisodlingar - arbeten som få finländare vill göra. Ändå valde finländska myndigheter att inte ge honom uppehållstillstånd för arbete.

- Alla människor säger på nyheterna och överallt att man får stanna i Finland om man har ett arbete. Jag har tre arbeten och mina pengar räcker till! Varför får jag negativt beslut? undrar Heshmat Nuri hemma i sin hyresbostad.

Han har bott fyra år i Kristinestad och hunnit bli en del av staden. Han hjälper åldringar, leder volleybollträningar och lär nyanlända flyktingar om hur man ska bete sig i Finland. Han har också haft flickvän i tre års tid.

När hyresvärden tittar förbi, ändrar han till ett mera barskt, finskt tonfall: Hei hei, mitä kuuluu?

Hei hei, mitä kuuluu?― Heshmat Nuri

Heshmat kom till Finland för fyra år sedan som flykting. Talibanerna hade tagit livet av hans far och bror och nu stod Heshmat i tur, berättar han.

Han har i flera omgångar ansökt om uppehållstillstånd men svaret har varit negativt, eftersom myndigheterna i Finland anser hans hemregion i Afghanistan vara trygg.

Arbete nyckeln till Finland?

Parallellt med en ansökan om uppehållstillstånd kan asylsökande också skaffa sig ett arbete och ansöka om uppehållstillstånd för arbete, även om svaret på asylansökan är negativt. Det gjorde Heshmat Nuri.

Idag har han i över tre års tid stått ekonomiskt på egna ben tack vare sina tre arbeten. Hans stödperson, Harriet Lindelöf-Sahl är besviken på Finland. Hon tycker att man låter förstå att arbete är nyckeln till landet, men att verkligheten är en annan.

- Det känns jättefrustrerande och rent ut sagt bedrövligt att man kan behandla en människa så här, en som faktiskt försöker, säger Lindelöf-Sahl.

Hon påminner också om att Heshmats alla tre arbeten är sådana som man inte hittar finländsk arbetskraft till. I Sydösterbotten rekryteras kontinuerligt arbetskraft från utlandet.

Han har flytt från terror och talibaner. Är det faktiskt Finlands byråkrater som ska knäcka honom?― Harriet Lindelöf-Sahl

Lång väntan igen

I Migrationsverkets negativa beslut om Heshmat Nuris arbetsuppehållstillstånd ingick ingen motivering. Den enda förklaringen var att Migrationsverket baserar beslutet på ett negativt delbeslut från arbets- och näringsbyrån i Birkaland.

Heshmat fick sju dagar på sig att ansöka om rätt att besvära sig - och han beviljades besvärsrätt. Om han inte hade fått den hade han skickats till Afghanistan, som han flydde från för femton år sedan. Där har han inget och ingen kvar längre, berättar han.

Att Heshmat får besvära sig innebär en stund av lättnad inte bara för Heshmat, hans vänner och arbetsgivare, men också för Kristinestadsborna som nu fortsätter få sina morgontidningar.

Tipsa Spotlight

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight. Känner du till något som vi borde granska? Skicka i så fall in ett tips!

Tipsa du också

Vi redovisar öppet för hur vi jobbar. Här hittar du de tips vi håller på med som bäst:

Spotlights webbsida Bild: Yle datajournalistik,spotlight,tipsmaskinen

Yle Nyheter har uppmärksammat fallet Heshmat Nuri i Kristinestad, en afghan som inte fick uppehållstillstånd för arbete trots att han i över tre år arbetat med tre olika jobb. Finland gick i somras in för en striktare asylpolitik, men när det gäller arbetskraftsinvandringen har Finland inte ändrat linje, säger Jorma Vuorio, direktör för migrationsavdelningen vid Inrikesministeriet.

- Nej, Finland är i jämförelse med andra europeiska länder de facto ganska liberalt i och med att de asylsökande hos oss har en möjlighet att arbeta. Enligt vår lag kan de till och med stanna i Finland efter ett negativt asylbeslut, för att arbeta och ansöka om uppehållstillstånd för arbete, säger Vuorio.

Vuorio tar inte ställning till enskilda fall, så som Heshmat Nuri i Kristinestad. Däremot medger han att systemet är byråkratiskt och stelt, och har inte utvecklats på tolv år. Endast tre arbets- och näringsbyråer tar hand om alla de ansökningar om uppehållstillstånd som kommer in i Finland.

- De är helt överbelastade för tillfället. Det tar månader innan dessa fall går vidare till Migrationsverket, säger Vuorio.

I arbets- och näringsbyrån görs förarbetet innan Migrationsverket fattar det slutliga beslutet om uppehållstillstånd för arbete.

Man kontrollerar hur den sökandes arbetsvillkor uppfylls, och gör en så kallad behovsprövning av utländsk arbetskraft där man ser ifall det finns en finländsk arbetslös som i stället vill göra jobbet. Principen är att en finländsk arbetslös har företräde.

Slopa behovsprövningen?

Vissa regioner och vissa branscher är helt beroende av arbetskraft utifrån.

I Sydösterbotten bygger till exempel växthusnäringen på importerad arbetskraft och i huvudstadsregionen är städbranschen i invandrares händer. I Sverige har man gått in för att slopa behovsprövningen.

Jorma Vuorio önskar att också Finland skulle våga vara modigare i frågan, även om det är en het potatis för facket.

- Vi skulle få ett flexiblare system om vi slopade behovsprövningen i flera branscher. Nu har vi provat på det bland annat inom städbranschen i huvudstadsregionen. Vi borde ännu modigare gå in för regionala och branschvisa lösningar i sådana branscher där det inte finns inhemsk arbetskraft, säger Vuorio.

Om behovsprövningen skulle slopas, skulle invandrarna enligt Vuorio få bättre möjligheter att via arbete få ett fotfäste i Finland. För arbetsgivarna skulle det vara en stor lättnad, menar Vuorio.

- Arbetsgivaren skulle få lättare att rekrytera människor i stället för att varje gång vara tvungen att gå igenom proceduren med behovsprövning, säger Vuorio.

Den här gången lyckades polisens spaningsarbete och den planerade skolmassakern vid Kiviniityn koulu i Karleby kunde förhindras. I polisens arbete har utomstående tips blivit viktigare, liksom spaning på nätet och i sociala medier.

Polisen i Österbotten har under hösten gått igenom säkerheten i skolorna och gjort förberedelseplaner med bland annat videoövervakning och kontroll över vem som rör sig i skolan.

Spaning på nätet och sociala medier allt viktigare

Polisen kom kvinnan på spåren tack vare att en utomstående person tog kontakt. I polisens arbete har utomstående tips blivit viktigare, liksom spaning på nätet och i sociala medier.

- När vi talar om en skolmassaker vet vi att det alltid finns någon annan som i alla fall har en del information. Den informationen skulle vara bra för polisen så att vi kan bilda oss en helhetsuppfattning. Någon kan tänka att det inte lönar sig att kontakta polisen för små saker, men det kan röra sig om väldigt viktig information, säger överkonstapel Erkki Kerola.

Kriminalkommissarie Ove Storvall i Jakobstad konstaterar att planerna har varit konkreta eftersom de har lett till åtal.

- Det finns sannolika skäl att misstänka den här personen, säger Storvall.

Kriminalkommissarie Ove Storvall i Jakobstad Kriminalkommissarie Ove Storvall Bild: Yle/ Kjell Vikman djurskydd,Jakobstad,kriminalkommissarie,ove storvall

Svårt att förhindra dåd på offentliga platser

Storvall säger att det är svårt att förbereda sig på och förhindra olika former av oegentligheter som kan inträffa på en skola eller på andra ställen där människor rör sig.

Hur många skolmassakrer som planeras kan han bara spekulera i, men han säger att man inte kan utesluta att det skulle finnas fler.

Det är enligt Storvall viktigt att både lärare och föräldrar nu talar med sina barn och ungdomar om vad som skulle ha kunnat hända i Karleby.

- Det är viktigt att barnen får samlas i större och mindre grupper tillsammans med lärarna i skolan och att alla får berätta om sina känslor. Så att man känner samhörighet i skolan och får tillbaka trygghetskänslan som eventuellt har fått sig en liten törn, säger Storvall.

Också i hemmen ska man diskutera öppet och lyssna på barnen. Storvall tror att ungdomar också på andra håll i Österbotten kan bli oroliga och fundersamma över den planerade massakern i Karleby.

- Jag kan nog tänka mig att många ungdomar börjar fundera på hur det skulle ha kunnat gå och ifall det skulle kunnat hända i deras skola när de hör om det här. Det kan nog vara skäl att diskutera de här frågorna på ett allmänt plan också utanför Karleby, säger Storvall.

Viktigt att hjälpa de som mår dåligt

Polisen i Österbotten har haft vetskap om hotet mot Karlebyskolan, men de har inte haft något att göra med förundersökningen av den planerade skolmassakern. Den sköttes av Helsingfors polisen och Centralkriminalpolisen. Storvall gör ändå bedömningen att det finns många i vårt land som mår väldigt dåligt.

- Det är viktigt att samhället kan lokalisera dem som mår dåligt och att de kan få hjälp att hitta en social samhörighet så att de inte lämnas ensamma med sina tankar, säger Storvall.

Polisen anser inte att beredskapsgraden behöver höjas i Karleby eller Österbotten.

Landslagsmittfältaren Tim Sparv har hundraprocentigt förtroende för Hasse Backe – men är inte nöjd med allt i landslaget. Om jag vore tränare skulle jag höra av mig oftare och besöka spelarna oftare, säger Sparv i Slaget efter 12.

Hittills har fotbollsåret varit nattsvart för Finlands herrar, som rasat till 101:a plats på världsrankingen. Chefstränaren Hasse Backe har kritiserats hårt. På veckoslutet väntar en till tuff nöt: Ukraina borta.

Sparv drar en lans för sin lots då den finländska fotbollsmisären behandlas i Slaget efter 12.

– För det första: Fifa-rankingen bryr jag mig inte ett piss om, om jag ska vara ärlig. Sedan så är det ingen avundsvärd position som Hasse Backe befinner sig i. Han har inte fått ställa upp med det bästa manskapet på hela året.

– Spelare som Moisander, Eremenko, Hämäläinen, Uronen, jag själv och Hetemaj har varit borta i perioder. Finland var inte bredd nog att undvara dessa spelare. Vi har inte spelare som fyller på bakifrån, från U21-landslaget, ännu, säger Sparv.

Sparv avundas inte Hasse Backes situation. Hasse Backe, mars 2016. Bild: All Over Press Hans Backe,hasse backe

Efterlyses: tätare kontakt med landslaget

Men bättre kan det bli. Det står klart efter noll segrar, två oavgjorda och åtta förluster i år.

Tät sammanhållning under landslagssamlingarna varvas med perioder av inaktivitet då klubbfotbollen tar över. Här finns utvecklingspotential, menar Sparv.

– Jag tycker man borde ha kontinuerlig kontakt mellan åtta–tio av de viktigare spelarna som stämmer av och ser vart vi är på väg. Som snackar om saker som behöver snackas om och går igenom videoklipp. Man kan utveckla landslaget fastän man är med klubblaget. Det har jag saknat tidigare år. När man är tillsammans är det intensivt, men när man är med klubblaget så hör man ingenting.

– Om jag vore tränare skulle jag höra av mig oftare, besöka spelarna oftare, vi skulle titta på klipp och vi skulle tillsammans utveckla sättet vi spelar. Jag vet att det också handlar om resurser, men så skulle jag göra det, säger Sparv och poängterar att landslagscheferna nog hör av sig med jämna mellanrum.

Det är helt otroligt då man tänker efter vilka spelare som är borta

Skadebekymren ger nya spelare möjligheten

Det är ett vingskjutet Finland som tar sig an Ukraina. Många nyckelspelare saknas och Perparim Hetemaj och Rasmus Schüller anslöt sig till sjukstugan i veckan.

Finland får klara sig utan spelare som Tim Sparv, Niklas Moisander, Roman Eremenko, och Joel Pohjanpalo.

– Det är helt otroligt då man tänker efter vilka spelare som är borta. Vilket lag vi har på banan. Med all respekt för de som kommer att spela, men det är inte lätt då man saknar halva öppningselvan borta mot Ukraina.

Men å andra sidan: nu har unga löften som Simon Skrabb världens chans att ta för sig och jobba in sig i landslaget på allvar, påpekar Yle Sportens Antti Koivukangas.

– Det här öppnar för dem som tidigare inte fått en chans. Jag är nyfiken på vem som kan ta ansvaret, säger Sparv.

– Jag var med min far och kollade på U19-landslaget och U21-landslaget. Väisänen och Jensen i U21, Kairinen & Co i U19. Det finns talanger och så länge de får tid att utvecklas ska de ta steget till A-landslaget.

Sparv har tvingats följa med fotbollen från sidlinjen redan en längre tid. Tim Sparvs FC Midtjylland går tungt just nu. Bild: EPA tim sparv

Sparv har varit skadad en längre tid och väntar på att ta sig tillbaka till fotbollsplanerna.

– Jag ska se till att det infinner sig optimism och positivitet då jag kommer tillbaka. Dåliga resultat hör till sporten och det ska man kunna hantera.

Att den planerade skolmassakern skulle ske i en skola i Karleby upprör både yngre och äldre stadsbor. Det känns främmande i en småstad.

- Jag trodde inte att något sådant här skulle kunna hända här i Karleby, det är ganska hemskt, säger en studerande vid Karleby svenska gymnasium.

Hon får medhåll av sin väninnor. Det känns främmande.

- Attentatet var ju inte planerat mot vår skola, men det skulle lika gärna kunna hända i den skola man själv går i.

Behov att diskutera

Eftersom de har provvecka har det inte funnits tillfälle att diskutera den planerade skolskjutningen i skolan med lärarna.

- Men jag hoppas att vi kommer att diskutera det, jag tycker att det behövs, säger en av flickorna.

Flickorna säger att man inte åtminstone i deras skola övat hur man ska gå till väga om något dylikt inträffar.

- Nej, vi har haft brandövningar, men inte förberett oss för något sådant här.

Flickorna säger att de känner sig lite chockade.

- Jag vet inte riktigt vad man ska säga, det är oroväckande.

- Ja, och att hon som planerade dådet var från Karleby skrämmer också, säger en annan studerande.

Kan hända var som helst

Två kvinnor står på gatan i centrala Karleby och diskuterar den planerade skolmassakern.

- Det är obehagligt att det kommer så nära. Och att det finns människor som planerar något sådant här, dessutom var det tydligen tre personer som var inblandade. Att man kan vara så här tokig, säger den ena kvinnan.

Men det finns inga garantier, en skolskjutning kan hända var som helst säger den andra kvinnan som har sällskap av sitt barn. Modellen tar man säkert utifrån stora världen säger hon.

- Och så kommer det någon som får dessa idéer för sig också här. Så det kan tydligen hända var som helst, till och med i ens barns skola. Och man kan ju tyvärr inte vara med överallt och skydda sitt barn hela tiden, säger kvinnan.

Lugnt område

Kiviniityn koulu, Stenängens skola ligger fridfullt inbäddad i nysnö i stadens västra del. Här har eleverna under fredagen fått krishjälp. Kuratorer, psykologer och skolhälsovårdare har funnits till hands för både eleverna och deras vårdnadshavare.

Ett äldre par som bor i området är ute på promenad.

- Det är fruktansvärt, jag är riktigt omskakad. Att det kommer så nära, säger kvinnan.

- Jag har aldrig föreställt mig att något sådant skulle kunna hända här i vårt område, säger mannen.

Den här boken bjuder framför allt på läsglädje. Så säger Yle Sportens Antti Koivukangas, som har läst boken "Eremenko - berättelsen om en fotbollsfamilj".

Mårten Westös bok handlar om paret Alexei och Nelia Eremenko, samt om deras tre söner Alexei jr, Roman och Sergei. Med sammanlagt över 500 ligamatcher har pappa och de tre sönerna Eremenko haft en stor betydelse för fotbollen i Jakobstad och i landet som helhet.

För den i Jakobstad uppvuxne Koivukangas var delar av berättelsen bekanta sedan tidigare. I sitt jobb som sportjournalist har han också kommit i kontakt med Eremenkos vid flera tillfällen.

- Lokala författare i Jakobstad har förträffligt skrivit böcker om Jaro, som förstås tangerat familjen Eremenko i deras centrala roll, men det här öppnar upp en ny skattkista för de intresserade.

Från Sovjet till Finland

Familjen Eremenko flyttade till Jakobstad sommaren 1990. Boken tar ändå sin början betydligt tidigare, i 1960-talets Sovjetunionen, och berättar hur Alexei och Nelia vid tolv års ålder började på samma idrottsskola i Rostov.

- Det var en tuff värld, där man fick allt betalt, men det var idrott till 100 procent, säger Koivukangas.

Nelia var en fantastisk gymnast, men på grund av en skada blev hon aldrig tävlingsgymnast. Parallellt med Alexeis fotbollskarriär har hon alltid arbetat som tränare.

- Alexei gick via juniorlandslaget, in i de stora klubbarna i Sovjet och hade en lysande framtid. Han kom till Finland som ganska gammal, 26 år och en ganska "färdig" spelare.

Då Alexei kom till Finland och Jakobstad hämtade han med sig ett helt nytt tänk till fotbollslaget Jaro. Antti Koivukangas gjorde för några år sen ett inslag för Sportmagasinet och intervjuade Daniel Snellman som var junior då det begav sig, och Timo Kivilompolo som var en etablerad stjärna i Jaro:

- De berättade om en Alexei Eremenko som kom in till träningen och var väldigt social, duktig på engelska, skakade hand med alla, men väl inne på planen: jumalauta vilken kravnivå! Slog du en dålig passning så fick du höra om det!

Måste-läsning

Antti Koivukangas säger att boken "Eremenko - berättelsen om en fotbollsfamilj" är något av måste-läsning för alla vänner av finländsk fotboll. Det är en intressant historia om integration, om kulturkrockar och ett porträtt av hur världen var i slutet av 1900-talet.

- Där finns grejor om uppfostran, om träningsfilosofi. Där finns väldigt mycket att ta fasta på. Det är en läsupplevelse på många sätt, Westö är en oerhört god skribent.

Boken gör enligt Koivukangas fina och spännande hopp i tid och rum. Tidvis är Mårten Westö i Skottland, tidvis i Moskva och så vidare. Den växlar också perspektiv, ibland ersätts berättarens perspektiv med att det är någon av huvudpersonerna, Nelia, eller Alexei, eller någon annan, som direkt börjar tala till läsaren.

- Westö har också fördjupat förståelsen för familjen Eremenkos förehavanden genom att prata med många människor om och kring familjen: journalister, fotbollsmänniskor, många gamla spelkamrater kommer till tals.

Mårten Westö lyckas också hålla greppet genom alla de drygt 400 sidorna. Boken avslutas med en epilog och ytterligare en liten kläm:

- Det hände märkliga saker när boken väl gick till tryck förra sommaren. Alexei Eremenko fick plötsligt sparken från sin ikoniska ställning som tränare för Jaro, vilket han varit sen hösten 2009.

Nu då boken är utkommen fortsätter dramatiken kring familjen Eremenko. Mellersta sonen Roman Eremenko är avstängd från spel av ännu inte bekräftade skäl.

- Det har pratats om dopning, det har MTV3 gått ut och påstått, men ingen vet riktigt vad det handlar om. Det ryktas om att det kan bli en avstängning på två år, men det är viktigt att poängtera här att Roman Eremenko inte är dömd för nånting ännu.

Inatt sätter en kampanj i Vasa fokus på dem som kör hem efter krogbesök. Man ska vara nykter bakom ratten, är evenemangets självklara budskap.

Flera restauranger i Vasa deltar i evenemanget mellan klockan 23 och 04 under natten till söndag. Frivilliga finns på plats för att diskutera med förare och restaurangerna erbjuder alkoholfria drinkar.
Som avslutning på kvällen lovar arrangörerna alla nyktra förare en liten gåva.

Syftet med kampanjen är att locka till insikt om det egna ansvaret i trafiken.

- Rattfylleri är något som var och en kan påverka med sina egna val, säger Trafikskyddets kontaktchef Heli Lintamo.

Alkohol och andra rusmedel är fortfarande en av de vanligaste orsakerna till allvarliga trafikolyckor där unga är inblandade. I de rattfylleriolyckor som skett i Finland under de senaste tre åren har var tredje person varit mellan 15 och 24 år.

Kampanjen arrangeras i samarbete mellan Trafikskyddet, Nykterhetsförbundet, Vasa stad, yrkeshögskolan VAMK och ett flertal restauranger.

Skogsägare ser gärna att en del av deras skogar är fredade, i den bemärkelsen att de lämnas utanför det ekonomiska skogsbruket. Däremot ligger det inte i skogsägarnas uppenbara intressen att skogsmarker ska upptas i något fredningsregister, anser skogsägaren Tomas Teir i Sideby.

I början av november kom staten med en vädjan om att skogsägare ska skydda sin skog Finlands 100-årsjubileum till ära. För varje hektar skogsområde som en skogsägare fredar svarar Forststyrelsen med att skydda ett lika stort område.

- Personligen är jag emot att skydda och freda om det inte är frivilligt. I dag har alla skogsägare på sin mark områden som inte används i aktivt skogsbruk som i praktiken är fredade. Men att göra en offentlig fredning betyder att man avsäger sin bestämmanderätt över området till staten som fredar det här området, säger Tomas Teir.

Teir bedömer att det i dag finns många skogsområden som är fredade helt frivilligt. Det handlar om sådana skogar som ägs av dödsbon eller personer som bor utomlands. I och med att skogen inte används för aktivt skogsbruk är den så att säga fredad, i betydelsen lämnad i fred.

- I praktiken fredas redan ungefär tio procent av arealen då den inte används i aktivt skogsbruk.

Skyddsbestämmelser kan förändras

Teirs uppfattning om statlig fredning är att de skyddsbestämmelser man kommer överens om i början, förändras med tiden och blir strängare.

- Först är området fredat, kanske från dikning och kalavverkning. Efter en tid får man inte längre hugga ved där. Efter en tid får man inte jaga där. Ett skyddsområde som bevakas av staten har ägaren inte längre möjlighet att sköta enligt eget huvud.

Är det en ekonomisk fråga? Har skogsägare råd att freda?

-Jag är av den åsikten att skogsägarna har råd att freda, i betydelsen att inte använda sin mark. Jag har flera hektar skog där en del av skogsmarken är mossar, bergbunden mark eller små pottar in skogen. Dem lämnar jag orörda då de inte ger någon ekonomisk nytta, men jag vill heller inte att någon annan ska bestämma vad som görs med det här området.

Under flera års tid har staten fredat privat skog i Metso-programmet, men mot en viss ersättning. I det här fallet får skogsägarna ingen ersättning.

- Det kan vara en ekonomisk fråga för markägarna. Skogen är värdefull, säger Kari Hallantie på Forststyrelsen.

"Fin gåva till fosterlandet"

Kari Hallantie tror att de som väljer att göra en sådan donation till Finlands 100-årsjubileum, är sådana som redan har umgåtts med tanken på att freda delar av sin skog frivilligt.

När en fredning görs på privat mark är det Närings-, trafik- och miljöcentralen som förhandlar med markägarna om skyddsbestämmelserna. Närmast gäller det att skogsbruket upphör.

- Vanligtvis blir det så att man inte kan idka ekonomiskogsbruk, men man kan ha jakträtten kvar, säger Hallantie.

Kari Hallantie tycker att tanken med att ge fosterlandet en fredning i födelsedagsgåva är fin, även om Forststyrelsen i Österbotten inte har mycket ofredad skog kvar att skydda.

Kari Hallantie. Parkchef Kari Hallantie på Fortstyrelsen. Bild: Yle/Joni Kyheröinen fixa skärgården,fortstyrelsen,kari hallantie,kvarken,kvarkens världsarv,metsähallitus,vasa,österbotten

Alla skogsområden duger naturligtvis inte heller som fredningsområden.

- Nästan allt som är värt att skydda är redan skyddat, säger Kari Hallantie.

Ett femtontal barn studsar glatt omkring i Jordbanehallen i Vasa. Vi befinner oss i boxningssalen, där barn i lågstadieåldern får pröva på boxning på ett lekfyllt sätt.

Ljudnivån är emellanåt öronbedövande, men det bekommer inte verksamhetsledare Satu Lampela.
Hon vet att barnen behöver få springa av sig överskottsenergi och att man har hittat något bra.

Det är fråga om boxning för barn i ålder sex till elva år arrangerad av Waasa Boxing club. Idén med träning också för barn kommer från Björneborg, där man hållit på i många år och fått goda erfarenheter.

Men det är fel att tro att det handlar om regelrätt boxning. Snarare är det här ännu ett sätt för att locka barn till att röra på sig.

- Det handlar om barn som är såpass unga att det fortfarande är genom leken de lär sig. Här får de röra på sig i olika lekar. Samtidigt tränar vi på att göra olika typer av pareringsrörelser som hör till traditionell boxning, förklarar Lampela.

Någon sparring förekommer däremot inte och boxningshandskar använder barnen sällan.

Stort intresse

Verksamheten har från start väckt stort intresse och redan nu vet arrangörerna att den kommer att fortsätta under hela vinterhalvåret.

En del av barnen söker sig in i boxningsringen, medan andra knuffar på boxningssäckar som hänger intill.

Hugo Tuominen har haft boxningen som hobby i ett år nu. Det började med att han kom hit till boxningssalen med sin farbror, men nu är lördagsklubben ny favorit.

- Jag tycker att det är roligt att få öva på boxningssäcken, berättar Hugo.

Hugo Tuominen har egna handskar och en självklar idol.

- Eva Wahlström!

Också gruppens tränare har lite stjärnstatus hos barnen. Satu Lampela är nämligen fyrfaldig FM-medaljör i grenen.

I det här sammanhanget får Lampela själv en motvikt till den egna hårdträningen.

- Jag har otroligt roligt under de här timmarna med barnen, jag leker och tramsar minst lika mycket som de gör, skrattar hon.

Av Terhi Varjonen, Yle Pohjanmaa.
Översättning till svenska av Moa Mattfolk.