Aktieägare i Anvia manas sälja sina aktier. Två telefonsamtal och ett brev är väl mycket tycker aktieägaren Tua Lindgren. Och varför frågar de en massa om mig som kund?

Elisa fortsätter jaga aktier i det österbottniska telekombolaget Anvia. Elisa har nu en tredjedel av bolaget, uppger Jari Kinnunen, ekonomi- och finansdirektör på Elisa.

- Affärerna har gått bra och intresset att sälja aktier håller i sig. Elisa förlängde i förra veckan anbudstiden till den 22 april.

Seinäjoki sålde sina aktier, nu överväger Vasa samma sak. Men också små aktieägare, och de är tusentals, här märkt av aktiejakten.

Många frågor

Före påsk ringde en man från Elisa och ville köpa min aktie, berättar Lindgren. Han ställde många frågor, bland annat om jag ska delta i bolagsstämman, och om jag kan tänka mig att byta aktien till Elisa dito.

- Jag tycket det hör till privatlivet så jag snoppade av honom.

Det dröjde inte länge innan det kom ett skriftligt köpanbud och så ringde en ny Elisaanställd upp. Han ville ha min fullmakt att företräda mig på bolagsstämman. Han påstod också att det är Elisa som ska rädda telefonverksamheten, att Anvia inte har samma ansvar för Österbottens välfärd ifråga om telefoni. Lindgren ogillar Elisas metoder.

- Det är inte korrekt att påstå att Anvias aktiekurs kommer att sjunka. Hur påverkar det värnlösa äldre om de tror på vad Elisa tutar i dem?

Elisa beklagar

På Elisa har ekonomi- och finansdirektör Jari Kinnunen svårt att kommentera ett enskilt fall, men Kinnunen bekräftar att bolaget varit i kontakt med enskilda aktieägare för fullmakter och aktieköp.

- Har aktieägarna inte uppfattat kontakten som bra beklagar jag det.

Kinnunen säger att avsikten inte har varit annat än att informera om möjligheten att sälja.

Finsk webbsida

De som kontaktar aktieägarna pratar svenska, något som förvånade Tua Lindgren. Lika lyckligt ställt är det inte på Elisas webbsida. Den är på finska med optionsmöjligheten "in English".

Det finns en rudimentär svensk sida, men klicken där leder oftast till de finska sidorna.

- Vi utvecklar de svenska sidorna, säger Kinnunen.

Men det sade Kinnunen också ifjol och resultatet imponerar inte. Nu säger Kinnunen att det svenska innehållet på webben kommer att öka i vår eller till sommaren.

Fransmannen Alberton Fortuné Macomba kommer att spela för Jaro i division 1 den här säsongen. Mittbacken har skrivit på ett ettårigt kontrakt.

Alberton Fortuné Macomba anlände till Jakobstad i slutet av förra veckan och efter en testmatch med Jaro skrev han nu på ett kontrakt för den kommande säsongen.

Mittbacken gjorde ett mål när Jaro förlorade mot Haka med 4–5 i en träningsmatch i lördags.

– Macombas insats var stabil och han har visat bra takter på träningarna. Han är dessutom en ledartyp och hans uppspel är riktigt bra. Det finns mycket potential, säger Jaros tränare Alexei Eremenko på klubbens webbplats.

Macomba spelade under junioråren i FC Nantes och han kommer närmast från FK Bylis i Albanien.

Macomba sopimukseen Jaron kanssa | Kontrakt med Macomba | https://t.co/sW2PIIB7oq | #FFJaro #Ykkönen

— FF Jaro (@FFJaro) April 11, 2016

Atti Winter i Åbo anslöt sig till scouterna 1969. Sedan dess har hon varit rörelsen trogen.

Atti avancerade snabbt inom scoutrörelsen. Ett par år efter att hon hade anslutit sig avancerade hon till kårchef. Sedan dess har det rullat på.

- Inga andra föreningar har fyllt mitt liv som scoutrörelsen, säger hon. Det har varit roligt att vara med ungdomarna. Man hålls yngre om man jobbar med yngre personer och inte sitter tillsammans och åldras med sina jämngamla vänner.

Scoutingen har varit en del av Atti Winters liv under 47 års tid. Dam sitter vid matsalsbord, bläddrar i gamla tidningsklipp.

Förutom alla färdigheter som att lära sig göra upp eld och klara sig ensam i skog och mark, understryker Atti fördelarna med en hobby där alla behandlas lika oberoende av bakgrund och utbildning.

- Det betyder ingeting om du är president eller skomakare. I scoutrörelsen handlar det om vad du gör och inte om vem du är. Det intryck du gör på dina kamrater och vilka kontakter du knyter beror på dig själv och hur du gör det. Det tycker jag att är jätteviktigt.

"En gång scout, alltid scout"

Scoutrörelsen i Finland har långa anor. År 1910 inledde den första kåren sin verksamhet.

Det gamla ordspråken ”en gång scout, alltid scout” och "alltid redo" är fortfarande beskrivande för vad det betyder att vara scout. De gamla sloganerna behöver ändå tolkas om till nutid för att rörelsen ska ha en chans att överleva.

Malin Lindholm vill förnya utan att förstöra det gamla. Mailn Lindholm, scout, scoutchef Bild: Yle/Carina Bruun

Malin Lindholm som är scoutchef för Finlands svenska scouter går i bräschen för förnyelsearbetet. Bland annat jobbar man hårt på att effektivare föra ut budskapet om vad scouting innebär.

Vi har varit ganska inåtvända.

- Vi har varit ganska inåtvända, säger hon. Scoutingen har haft sina egna traditioner och hållit fast vid dem. Det har varit svårt för utomstående att förstå dem.

Satsningen och nytänkandet har redan börjat ge resultat. År 2015 fick Finlands svenska scouter 900 nya medlemmar. Det är fler än under åren innan.

Finlands svenska scouter har 4500 medlemmar fördelade på 65 medlemskårer. En del av dem är livskraftiga och växer, medan andra kämpar för att över huvudtaget överleva terminen. Alla kårer vill inte ens växa.

Scoutrörelsen har haft en stark koppling till evangelisk-lutherska kyrkan. Kopplingen finns fortfarande, men i dag är bara knappt hälften av kårerna kopplade till kyrkan. Ändå tillfaller årets inhemska del av insamlingen Gemensamt Ansvar scoutrörelsen. För pengarna ska barn som inte annars har möjlighet att delta i scoutverksamhet beredas möjlighet till det.

Knopar och gamla tanter

Det finns många uppfattningar om hur det är att vara scout. Många tror att det enbart handlar om att knyta knopar eller hjälpa gamla damer över gatan. Båda sakerna finns med fortfarande, men scouting är mycket mera än så, hävdar Jenny Strandvall i Jakobstad. Scouting handlar om att lära sig att ta ansvar, att samarbeta och lära sig ledarskap. Alla de här färdigheterna behöver man i livet.

- Folk tror att det är töntigt, men när man väl kommer med får man fina vänner och minnen. Deltar man i läger får man ännu flera vänner. Det låter som en kliché men det är sant.

Jakobstads sjöscouter fyller 84 år i år. Föreningen äger två hus i gamla stadsdelen Skatan; ett för de unga och ett för de gamla.

Som mest hade kåren ett par hundra medlemmar. Nu är man nere i 30.

Chali Björk och Hans Sandelin är aktiva i Skeppsrådet som stöder ungdomsverksamheten. Skeppsrådets talkoarbetare Chali Björk och Hasse Sandelin Bild: YLE/Patrik Enlund

Sjöscouternas i Jakobstad seniorkår Skeppsrådet är däremot mycket aktiv. De har bland annat renoverat och bekostat föreningens gamla byggnader i den gamla stadsdelen Skatan. För tillfället håller rådet på med att renovera kårens stora arbetsbåt, som används för transport vid långa hajkar.

- De flesta scouter på en sån här ort är relativt unga. De unga vuxna flyttar bort för att studera på annan ort och det blir ett glapp mellan generationerna. Det kan vi fylla genom att hjälpa till med större projekt, säger Bo Isomaa.

Scoutingen ger minnen för livet

För många är scoutingen ett livslångt engagemang. De vänskapsband som har knutits under åren håller livet ut. Likaså lärdomarna man har fått.

När man sitter vid lägerelden och sjunger och röken kommer från ena hållet och myggorna från andra hållet och man undrar vad katten man sitter där för och lider.

- Jag har bara tyckt att det har varit så jätteroligt, säger Atti Winter. Jag har trivts på lägren. När man sitter vid lägerelden och sjunger och röken kommer från ena hållet och myggorna från andra hållet och undrar vad katten man sitter där för och lider. Det skulle jag inte ha velat missa för något i världen.

Se hela programmet här:

Sänds även i Yle Fem, tisdag 12.4.2016, kl. 17.25.

Det har gått ett par år sedan målvakten Fredrik Norrena spelade sin sista ishockeymatch som aktiv. I sommar kommer 42-åringens tröja att hissas upp i taket i Pedersöre av hans fostrarförening IFK Lepplax och för Norrena var det viktigt att det hela skulle gå i välgörenhetens tecken.

De involverade parterna i evenemanget "Fredrik plockar för livet" är Norrena själv, hans fostrarförening IFK Lepplax samt den relativt nygrundade välgörenhetsföreningen Project Liv i Jakobstad.

– Fredrik tog kontakt med oss och berättade om sitt projekt med att ordna en hel dag med golf, hockey och galamiddag. Vi blev oerhört tagna av det här, säger styrelseordförande och generalsekreterare i välgörenhetsorganisationen Project Liv, Nina Brännkärr-Friberg.

De andra parterna i sammanhanget är Fredrik Norrena själv och hans fostrarförening IFK Lepplax, men Project Liv har bidragit med sin sakkunskap när det kommer till välgörenhetsbiten. Föreningen Project Liv har hjälpt familjer med långtidssjuka barn sen starten 2014 och tillväxten har varit imponerade.

Nina Brännkärr-Friberg. Styrelseordförande och generalsekreterare i välgörenhetsorganisationen Project Liv, Nina Brännkärr-Friberg. Bild: YLE/AnttiKoivukangas

– Vi har funnits med som bollplank och funderat kring hela evenemanget, men vi befinner oss egentligen på den mest tacksamma sidan av helheten då vi får ta emot de överskottsmedel som dagen genererar, säger Brännkärr-Friberg.

Överskottet från Fredrik Norrenas stora dag kommer att delas jämnt mellan Project Liv och den av Norrena för ändamålet startade ishockeyfonden.

Talang och sociala aspekter i fokus

Norrena förklarar syftet med den nygrundade fonden.

– Man kan bli tilldelad medel på två sätt, dels kan en talangfull spelare ansöka om medel för att komma vidare i karriären, men det finns också en social aspekt. Ishockeyn idag är väldigt dyr och finns det föräldrar eller ensamstående som har problem med att få månadskassan att gå ihop kan de ansöka om ett stipendium ur fonden. Kan jag hjälpa någon att fortsätta med sin hobby känns det bara tacksamt att hjälpa till, säger Norrena.

Från IFK Lepplax sida är man naturligtvis nöjda över att föreningens stora son äntligen är med på noterna. Under sin karriär blev Norrena mästare i KHL, SHL och den inhemska ligan och spelade även i NHL. Med landslaget var han med och vann både OS och VM-medaljer.

Datumet är spikat till den 16 juli, dagen efter att årets upplaga av Norrenas egen målvaktsskola avslutas.

– Det här betyder oerhört mycket för oss. Vi får fira ”Ikken”, som är den största spelaren klubben fostrat med spel i NHL, KHL samt den finska och svenska ligan och landslaget på sin meritlista. Från vår sida vill vi gärna fira med honom, säger verksamhetsledare Robert Kronlund från Pedersöre-föreningen IFK Lepplax.

Fredrik Norrena - fyrfaldig finsk mästare. Fredrik Norrena startar en fond för att hjälpa hockeyjuniorer. Bild: YLE/AnttiKoivukangas

Kronlund avslöjar att evenemanget egentligen varit på tapeten en längre tid, men på grund av tidtabellsrelaterade problem har det inte blivit av tidigare.

– Sen karriären tog slut har jag egentligen haft semester i två veckor och fyra dagar, förklarar Norrena som till vardags är målvaktstränare i både TPS ligalag och A-juniorslag. Den sysslan har han kontrakt för också för säsongen 2016-2017.

Många TPS-legender på isen i juli.

Han har vid sidan av tränarsysslan också hoppat in och hjälpt landslaget vid olika tidpunkter och driver också sen många år en målvaktsskola som tagit upp stora delar av hans lediga tid under somrarna.

Nu skall han ändå formellt sätta punkt för den aktiva karriären i kommunen där det en gång började. Norrena avslöjar att matchen kommer att spelas mellan ett regionens IFK Lepplax All Stars och hans eget All Stars-lag.

Robert Kronlund är verksamhetsledare i IFK Lepplax. Robert Kronlund är verksamhetsledare i IFK Lepplax. Bild: YLE / Antti Koivukangas

Av de namn han redan lyckats få engagerade i evenemanget nämner han Petteri Nummelin, Tomi Kallio, Antero Niittymäki och Kai Nurminen.

– Det kommer att finnas otroligt många duktiga hockeyspelare på isen, några kanske har passerat bäst före datum, men det är inte det viktigaste. Det kommer att bli en bra match, för dessa lirare kan spela. Vissa är till exempel ännu aktiva som Tomi Kallio och Petteri Nummelin. Det kommer att bli en högkvalitativ hockeymatch, lovar Fredrik Norrena.

Norrena kommer att inleda matchen i sitt egna lags led, men antyder kryptiskt att transferfönstret är öppet under matchen. Således kommer han troligtvis att än en gång spela i sitt kära IFK:s spelskjorta.

– Jag skall se till att jag är i det vinnande laget när matchen är slut, skrattar Norrena avslutningsvis.

De företag som anses ha den största tillväxtpotentialen har valts ut för att få sparring av experter i olika sektorer. Företagen ska få hjälp och uppmuntran för att kunna växa.

Ett av företagen i Tillväxtstigen är Fubicon från Korsholm. Företaget vidareutvecklar och tillverkar en hopfällbar cykel. Företaget grundades år 2006.

- Det har gått trögt. Vi hoppas få hjälp med att få igång tillväxten, säger Ulf Laxström på Fubicon.

Rivningsföretaget Sparal från Vasa hoppas också på att få bra tips och råd. Företagets omsättning har ökat från 250 000 euro till 2,5 miljoner euro på tio år.

- Det är svårt att få lönsamhet i verksamheten, säger vd Mikael Sparf.

Han köpte tillsammans med sin bror företagsnamnet och maskinerna av deras far år 2005. Sparal sköter rivningar av allt mellan köksskåp och höghus.

Företagen som är med i Tillväxtstigen får träffa experterna två gånger under våren. En regional jury utser vinnarna och regionens två bästa företag går vidare till den nationella finalen som ordnas i oktober. I juryn ingår, Mikael Hallbäck (Vasaregionens Utveckling Ab), Marko Koski (Fiban), Tauno Kekäle (Vasa yrkeshögskola, juryns ordförande), Juha Häkkinen (Österbottens handelskammare) och Timo Kalliomäki (Nordea).

Tillväxtstigen i Vasa arrangeras för andra gången som en del av Finlands största sparringstävling för företagstillväxt, Kasvu Open.

Den nya klasslärarutbildningen vid Helsingfors universitet lockade klart fler sökande än klasslärarutbildningen vid Åbo Akademi i Vasa. Vid Helsingfors universitet betonar dekanus Patrik Scheinin vikten av samarbete med Åbo Akademi.

- Det är sporrande att intresset för den här studieplatsen är så stort, säger dekanus Patrik Scheinin vid institutionen för beteendevetenskaper vid Helsingfors universitet.

Fler sökande till HU

Totalt ansökte 282 personer om studieplats vid klasslärarutbildningen vid HU. Av dessa hade 183 klasslärarutbildningen som förstahandsval. Motsvarande siffror för klasslärarutbildningen vid pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa är 256 respektive 103.

- Vi hoppades på många sökande, men var oroliga för att antalet sökande skulle bli för lågt, säger Scheinin.

- Nu gäller det för oss att göra så bra som möjligt ifrån oss så att de studerande också blir nöjda.

Gott samarbete

För att nå dit poängterar Scheinin vikten av samarbete med ÅA.

- Vi har haft ett väldigt gott samarbete med Åbo Akademi och det vill vi fortsätta med.

På Åbo Akademi är rektorn för Åbo Akademi i Vasa Göran Djupsund också nöjd.

- Vi ligger på ungefär samma nivå som tidigare år, så totalt sett ser ju det här jättebra ut, säger Djupsund.

Patrik Scheinin är inne på samma linje.

- Det är viktigt att vi får ut mer behöriga lärare så att de svenska skolorna i framför allt huvudstadsregionen också i framtiden är attraktiva, säger Scheinin.

- Klasslärarutbildningen kommer att ges på två ställen, av två olika universitet och med två olika kulturer, säger Djupsund.

Jaktföreningen i Ruotsalo i Karleby får inte skjuta havstrutar. Vasa förvaltningsdomstol har förkastat Viltcentralens undantagslov.

Jaktföreningen hade fått lov att skjuta 40 havstrutar per år i fem års tid. Men efter besvär från Mellersta Österbottens ornitologiska förening har frågan förpassats tillbaka till Viltcentralen för ny behandling.

Föreningen ville också att loven att skjuta kråkor, skator och gråtrut skulle förkastas, men här gjorde förvaltningsdomstolen ingen ändring.

Jägarna motiverar avskjutningen med att fåglarna stör sjöfåglarnas häckning och förorsakar skador för jordbruket och pälsdjursnäringen.

Viktor Guldén och Robin Sjöstrand tog sig ända från Närpes ner till Helsingfors för att lära ut butterfly knife flipping till Milli Hellström, programledare i X3M:s eftermiddagsprogram Stiftelsen. Obs. inga programledare skadades vid inlärningstillfället.

Förra veckans torsdag fick X3M besök av Närpes mest fingerfärdiga killar, alltså Viktor Guldén och Robin Sjöstrand från Närpes. Vicke och Robin var på en viktig mission - att lära eftermiddagsprogrammet Stiftelsens programledare, Milli Hellström, butterfly knife flipping, med andra ord att göra trick med en fällkniv. Killarna tog sig ända från Närpes ner till X3M:s redaktion i Helsingfors för det här mycket värdiga och viktiga ändamålet.

Man kan göra det här var som helst, men helst inte på stan.

När började ni med den här ”grenen” och vad sade mamma och pappa?

- Jag började för ett och ett halvt år sen. Jag började med en träkniv och senare övergick jag till riktig kniv, berättar Vicke.

- Jag har hållit på i en vecka, erkänner Robin.

I det här skedet sjönk nog Millis hjärta litegrann.

Varför har ni valt just den här hobbyn och var kan man syssla med den?

- Man övar fingerfärdighet och har något att göra, berättar Vicke och fortsätter:

- Man kan göra det här var som helst, men helst inte på stan.

Ja, det är ju kanske ingen vidare idé.

Vad är det man ska göra med kniven, vad går butterfly knife flipping ut på?

- Man ska försöka öppna den på ett fint sätt, men träning krävs ju nog för svårare trick, berättar Vicke.

Här nedan demonstrerar Vicke och Robin hurdana trick du kan göra med fällkniven.

Har någon blivit arg på er då ni dragit fram kniven? Till exempel skolor och knivar är ju inte den mest optimala kombinationen.

- Lärare, men jag har haft en trubbig kniv då, försäkrar Vicke.

Vad annat förutom fingerfärdighet behövs för butterfly knife flipping?

- Man ska tro på sig själv, menar Vicke.

- Och man ska inte vara rädd för knivar, avslutar Robin.

Har ni råkat ut för olyckor någon gång?

- Nja, nå inte har jag skärt mig någonsin så att det skulle blöda jättemycket… Jag har stuckit mig och sådär, småler Vicke.

Vicke och Robin går omkring med kniven i fickan hela tiden, vilket låter ju lite skrämmande, men gör det lätt att öva i princip när som helst.

- När man inte har något annat att göra så tar man ju fram kniven, säger Vicke.

Vi avslutar med den viktigaste frågan: Får man brudar med de här tricken?

- Tja, skrattar båda killarna.

Viktor Guldén och Robin Sjöstrand. Viktor Guldén och Robin Sjöstrand har butterfly knife flipping som hobby Bild: Malena Holmström/Yle

Det är brist på beställningar på större segelbåtar. Därför inleder Nautor samarbetsförhandlingar. Mindre segelbåtar har varvet däremot fått ett flertal beställningar på.

Det var inte länge sedan Nautor kunde berätta att mindre segelbåtar säljer bra och att varvet nyanställt 12 personer. De mindre båtarna tillverkas i Kållby i Pedersöre.

Nu kommer besked att om att varvet ändå har fått bekymmer. Det handlar svårigheter att sälja de större segelbåtarna som tillverkas på varvet i Jakobstad.

Det kan bli fråga om permitteringar och omplaceringar, men också uppsägningar kan bli aktuella.

Sjösättningsrekord förra sommaren

Nautor har cirka 250 anställda och alla berörs av samarbetsförhandlingarna. I vilken omfattning personalen berörs klarnar under den senare delen av året.

I sommar har Nautor sjösättningsrekord. På varvet i Jakobstad byggs just nu en 60 fotare, en ny modell på 90 fot och tre stycken 115 fots segelbåtar, plus några mindre båtar i Kållby.

Det är efter sjösättningarna som det råder brist på nya beställningar av större båtar.

Barnen har rätt till dagvård av hög kvalitet. Det ville en grupp vasaföräldrar säga med sin demonstration på Vasa torg ikväll. Föräldrarna är besvikna över stadens beslut att begränsa den subjektiva rätten till dagvård och öka gruppstorleken vid stadens daghem.

Några tiotal föräldrar har samlats till demonstrationen på Vasa torg som började vid 18-tiden. Det är föräldraföreningen vid Malmögårdens daghem i Vasa som har tagit initiativet till demonstrationen.

- Snälla, spara inte på barnen, de är vår framtid, vädjar Åsa Löf som är en av initiativtagarna.

Löf talar till publiken genom en megafon, runtomkring henne på torget i Vasa står föräldrar och barn med skyltar och banderoller. Satsa rätt, satsa på barnen! står det på flera av dem.

Martin Sandberg och Åsa Löf. Martin Sandberg och Åsa Löf demonstrerar mot nedskärningar i dagvården. Bild: Yle/Moa Mattfolk

En av dem som är missnöjd med beslutet är fullmäktigeledamoten Laura Ala-Kokko (De Gröna).

- Jag var verkligen besviken med beslutet, det här är helt fel om man vill att barnfamiljer ska lockas att flytta till Vasa. Dessutom är Finland byggt på att barn ska ha en jämlik chans till utbildning, att kunna bli det de vill bli. Nu river vi det bygget, säger Ala-Kokko.

Större grupper

Stadsfullmäktige har även beslutat att öka gruppstorleken inom dagvården för barn i åldern äldre än tre år. Idag ansvarar en vuxen för en grupp på sju barn, från och med i höst tillåts åtta barn i gruppen. Det här oroar föräldrarna som nu demonstrerar.

- Jag är otroligt nöjd med den omsorg min dotter får idag, och jag vill inte att den kvaliteten ska äventyras, säger Åsa Löf.

Löf får medhåll av pappan Martin Sandberg.

- Om vi vill att de som jobbar inom dagvården verkligen ska hinna se varje barn pch ge barnet den närvaro som behövs, då ska vi inte öka gruppstorlekarna. Barn vet när vuxna är trötta och stressade utan att man säger det åt dem, det känns inte bra om personalen blir för pressad, säger Sandberg.

De Grönas fullmäktigeledamot Laura Ala-Kokko. Laura Ala-Kokko, ledamot för De Gröna i Vasa stadsfullmäktige. Bild: Yle/Moa Mattfolk

- Det känns som om folk har vaknat lite sent, men loppet är aldrig kört. Jag hoppas vi kan få fler stadsfullmäktigeledamöter med oss och ändra det här beslutet, säger Laura Ala-Kokko.

För nuvarande har alla barn i Vasa rätt till heltidsvård även om en av föräldrarna vore hemma. Om stadens nedskärningsbeslut står fast kommer det under hösten 2016 att beröra omkring 200 vasabarn som för nuvarande är i heltidsvård.

Satsa på barnen! Står det på skylten som Jonathan Hansell håller i. Satsa rätt, satsa på barnen! står det på skylten som Jonathan Hansell håller i. Bild: Yle/Moa Mattfolk

Under måndagen har beredningsgruppen intervjuat alla sökande till tjänsten som ny landskapsdirektör. Man beslöt enhälligt att föreslå Kaj Suomela.

Tanken var att välja ut de starkaste kandidaterna som skulle genomgå profileringstester. Men arbetsgruppen beslöt att gemensamt ställa sig bakom
Kaj Suomela.

- Vi hade sex starka kandidater, men vi stannade inför Kaj Suomela som har väldigt gedigen erfarenhet och är välförtrogen med statlig förvaltning. Han har också och ett brett närverk, säger beredningsgruppens ordförande Mikaela Björklund.

Söker förändringsledare

Framför allt söker man en stark förändringsledare som brinner för Österbotten.

- Det är något helt nytt som ska byggas upp och Suomela har kunskapen, visionen och även ett starkt intresse att ta sig an uppgiften, säger Björklund.

För närvarande är Kaj Suomela överdirektör för Närings-, trafik- och miljöcentralen i Österbotten.

Fullmäktige avgör

Arbetsgruppen ger nu sitt förslag vidare till landskapsstyrelsen som behandlar ärendet vid sitt möte den 25 april. Det är landskapsfullmäktige
som slutligen väljer vem som blir ny landskapsdirektör.

De sökande som intervjuades var Kaj Suomela, Mats Brandt, Jan-Erik Juslin,Tauno Kekäle, Mikko Ollikainen och Marja-Riitta Vest.

De lokala småägarna vill köpa upp aktier för att trygga Anvias fortsatta existens som självständigt företag. Småägarna bjuder 2200 euro för en aktie.

Det har uppstått en hård kamp om aktier i det österbottniska telekom företaget Anvia. Nu tar Anvias småägare upp striden mot Elisa och köper upp aktier.

- Vi betalar lite mera än Elisa. Men i Seinäjoki-området har Elisa betalat stora summor för aktier, till och med långt över 3000 euro, säger Vesa Routamaa som är ordförande för Anvias små aktieägare.

Vesa Routamaa. Dan Örndahl och Vesa Routamaa från föreningen Anvias småägare rf. Bild: Yle/Joni Kyheröinen

Annonserad efter aktier

I annonsen där småägarna efterlyser säljare skriver de att de vill investera i Österbotten och säkerställa att ett lokalt, växande och sysselsättande företag kan fortsätta sin affärsverksamhet. De lokala småägarna består av företag inom branschen, företagare och placerare.

- Det är viktigt att att Anvia finns kvar som ett självständigt företag. På så sätt tryggas både arbetsplatser och skatteinkomster till kommunerna. Dessutom samarbetar Anvia med lokala entreprenörer. Allt det här går om intet om Anvia köps upp av ett större bolag, säger Routamaa.

Hur många aktier kan småägarna att köpa upp, hur stor summa pratar vi om?

- Inte så väldigt stor, men jag kan inte ge exakta uppgifter, säger Vesa Routamaa.

Med rösterna 7-4 valde stadsstyrelsen i Jakobstad Maria Kapténs till ny personaldirektör. Valet stod mellan Kapténs och Jyrki Mikkonen.

Kapténs är utbildad ekonomiemagister från Svenska handelshögskolan och har tidigare bland annat arbetat som biträdande utvecklingsdirektör vid Lagmansgården.

Kapténs tillträder tjänsten så snart som möjligt.

Stadsstyrelsen i Jakobstad godkände köksstrategin. Det innebär att man går in för cook and chill-metoden och investerar drygt en miljon euro i Rådmans skolas kök.

- Vi hade ingen annan väg att gå. Många av skolköken är utdömda och skulle behöva grundlig renovering om man ska fortsätta att tillreda mat i dem, säger Kenneth Holmgård (SFP).

Efter många turer kring skolmaten beslöt stadsstyrelsen att det blir cook and chill-mat för Jakobstadselever och patienter i framtiden.

Länsinummi skolas kök och Rådmans kök kommer att bli stadens enda tillredningskök. Malmska sjukhusets kök blir också ett fördelningskök som får mat levererad från Rådmans.

Värms upp i fördelningskök

Cook and chill betyder att maten tillreds i ett kök och snabbt kyls ner. Därefter transporteras den till platsen där maten ska ätas och värms upp där.

I Rådmans kök tillreds varje dag 1 100 matportioner som transporteras till stadens skolor. Köket behöver renoveras och nu utrustas det för cook and chill.

Eftersom man kan tillreda mat för flera dagar under samma arbetsdag kommer arbetstakten att bli jämnare och man behöver inte anställa mera personal i Rådmans kök .

Ingen mister jobbet

Ingen av personalen i de andra köken sägs heller upp.

- Det kommer att lösa sig genom pensioneringar. Många i kökspersonalen närmar sig pensionsåldern, säger Holmgård.

Även Holmgård var till en början skeptisk till cook and chill, men kom att ändra sig.

- Nu har vi hunnit diskutera saken och fått mera information. Signalerna från kökspersonalen är att även de vill ha cook and chill. Vi måste också ta deras åsikt i beaktande, säger Holmgård.

Bygget av energilaboratoriet i Vasa har pågått sedan maj 2015 och i höst ska det vara inflyttningsklart. Frågan är hur säkerheten på själva bygget sköts. Illa, om vi får tro en byggare som varit i kontakt med Svenska Yle. Normalt, men inte optimalt om vi frågar arbetarskyddsinspektören.

- Jag har aldrig sett eller upplevt något liknande, säger byggaren som kontaktat Svenska Yle och som vi kallar Mats.

Han har jobbat på större och mindre byggen i Vasaregionen i mer än 10 år och är upprörd över att säkerhetsfrågorna sköts så undermåligt på bygget. Läs hela artikeln här.

Byggentreprenören svarar

Vaasa Parks är byggherre, men det är Rakennuskultti som är huvudentreprenör för energilaboratoriebygget. VD Heikki Kultti konstaterar att det alltid finns saker som borde åtgärdas på ett bygge, men att säkerheten inte är något man tar lättvindigt på.

- Vi har alltid försökt se till att våra arbetsplatser ska vara trygga och säkra, säger Kultti.

Han påpekar att ett bygge lever och förändras från dag till dag.

- Vi utför egna granskningar varje vecka, där eventuella brister påpekas och sedan åtgärdas. Det är så det ska fungera på ett bygge och så gör det också på energilaboratoriet, säger Kultti.

Heikki Kultti vill inte desto mera kommentera de fotografier som tagits på bygget.

- Vill man hitta fel och brister på ett bygge så visst kan man hitta det. Men fotografierna är tagna i ett visst ögonblick, hur det har sett ut några timmar senare kan vara en helt annan sak, säger Kultti.

Han betonar också att myndigheter har granskat bygget och inte kommit med några större klagomål.

- Om vi skött säkerheten dåligt hade nog myndigheterna reagerat. I säkerhetsmätningar som gjorts har resultatet varit över 90 procent och det visar att säkerheten nog är ganska bra på bygget av energilaboratoriet, säger Heikki Kultti.

Säkerheten har varit god

Ulla Mäki-Lohiluoma är VD på Vaasa Parks. Hon är förvånad att höra om kritiken när det gäller säkerheten på bygget av energilaboratoriet. Enligt Ulla har arbetssäkerheten varit en väsentlig del av Vaasa Parks alla byggprojekt, ända sedan starten 2001.

- Byggandet av energilaboratoriet är inget undantag. Byggplatsen övervakas kontinuerligt och brister rapporteras omgående. Vid de fyra granskningar som Regionförvaltningsverket gjort på byggplatsen har säkerheten varit god, säger Ulla Mäki-Lohiluoma.

Ulla Mäki-Lohiluoma, vd på Vaasa Parks. Bild: Yle/Joni Kyheröinen

Mäki-Lohiluoma berättar att man gjort upp ett avtal med huvudentreprenören Rakennuskultti, där man definierat målsättningar för säkerheten på bygget. Det handlar bland annat om att i säkerhetsmätningar (TR-mätningar) få ett resultat på minst 90 procent och vad gäller fallskydd ett resultat på 100 procent.

- Det är entreprenörens ansvar att alla som jobbar på bygget känner till de säkerhetsföreskrifter som finns. Och på bygget har det inte inträffat några olyckor eller nära-ögat incidenter. Med tanke på hur komplext och hur stort det här bygget är, är det utmärkt, säger Mäki-Lohiluoma.

Allas säkerhet ska garanteras

Ulla Mäki-Lohiluoma får titta på en del av de fotografier vi har fått från personer som jobbar på energilabbygget. Hon konstaterar att de visar att det trots allt funnits enskilda säkerhetsbrister på bygget. Hur allvarliga och hur omfattande är svårt att uppskatta på basen av fotografier tagna vid ett specifikt ögonblick.

- Det är svårt att få en helhetsbild bara av att se några bilder. Men det är helt klart att vi kommer att diskutera de här sakerna med byggentreprenören och göra fler granskningar på plats. Vi måste givetvis säkerställa att alla arbetstagares säkerhet i fortsättningen kan garanteras, säger Mäki-Lohiluoma.

Många inspektioner på bygget

Ett stenkast från energilaboratoriets bygge finns Regionförvaltningsverket där Olav Norrback jobbar som arbetarskyddsinspektör. Fram till slutet av februari har RFV gjort sju inspektioner på bygget.

Det har inte enbart handlat om byggsäkerhetsfrågor, utan det har också handlat om beställningsansvar och utlänningsinspektioner. Fyra inspektioner har handlat specifikt om säkerheten på byggplatsen.

- Visst har vi upptäckt saker i våra inspektioner som inte varit okej. Bland annat i augusti och i februari påpekade vi till exempel att fallskydden saknades och uppmanade företaget att åtgärda det, säger Norrback.

Olav Norrback Olav Norrback, inspektör vid Regionförvaltningsverket Bild: Regionförvaltningsverket

Rent generellt är det inte sämre ställt med säkerheten på bygget av energilaboratoriet än på andra byggen. Det ligger på medelnivå.

- I mätningar av säkerheten (en så kallad TR-mätning) som vi gjorde i augusti var resultatet 92,59 procent. Allt över 90 procent är ganska bra. Visserligen hade de stora skedena i byggprojektet inte kommit i gång på allvar då, så mätningen säger inte allt. Men den ger en fingervisning om säkerheten på bygget, säger Norrback.

Brister har åtgärdats

Enligt Norrback är ett bygge som en levande organism, det förändras hela tiden. När en sak åtgärdats har det kanske uppstått något på ett annat ställe, som borde åtgärdas.

Jag visar de fotografier vi fått från bygget. Olav Norrback konstaterar att det finns en del saker som sticker ut, samtidigt som de beskriver ganska väl hur det kan se ut på en normal byggplats.

- På ett allmänt plan kan jag säga att det är vissa saker som jag känner igen från våra inspektioner. Och det finns helt klart saker att jobba med, men det är inget uppseendeväckande i jämförelse med andra byggplatser, säger Norrback.

Hål i cementgolv på bygge Bild: Privat

- Det här är inte ordentligt gjort. Ett hål eller en öppning som är 25 gånger 25 cm ska täckas med något som håller att stå på. Det ska vara gjort så att man måste ha verktyg att få bort skyddet. Och det ska vara märkt med till exempel ett rött eller gult kors. Icke-täckta och icke-märkta hål i golv är något vi ser väldigt ofta på byggen.

Suddig bild på murare som står på byggställning Bild: Privat

- Det här fotot är det värsta av de drygt 20 jag tittat på. Det finns ingenting som är rätt på fotot och arbetet borde ha avbrutits omedelbart. Skivan som arbetstagaren står på ser väldigt ostabil ut och får inte på något sätt användas med ställningen. Eftersom personen murar borde man stå på en ställning med räcken, mellanledare och fotlist. Så som omständigheterna kring den här arbetspunkten ser ut borde ställningen stöttas från bjälklaget under eller på något annat sätt förankras på ett säkert sätt.

Byggställning med en spricka Bild: Privat

- Den här ställningen ska tas ur bruk omedelbart tills bristen är åtgärdad. Den borde aldrig ha tagits i bruk med en sån här spricka. Genast när sprickan upptäcktes borde ställningsdelen ha kasserats.

Taket på bygge utan ställningar Bild: Privat

- Om man arbetar där uppe borde det i första hand finnas räcken. Om man inte arbetar där skall området var tydligt avstängt med till exempel bommar, bockar eller flagglina och gärna också en skylt. Det enklaste och mest seriösa är att alltid ha räcken på såna här ställen oberoende om man arbetar eller inte. Det är alltid någon som har ärende dit i alla fall.

Cirkelsåg Bild: Privat

- Det här är ett riktigt typiskt problem på byggen. Cirkeln saknar skydd och det borde åtgärdas.

Säkerheten ska skötas bättre

Även om det inte handlar om allvarliga brister som syns på fotografierna, poängterar Norrback att det ändå inte är något han godkänner.

- De här säkerhetsbristerna borde åtgärdas och jag anser att att Rakennuskultti nog är en så pass stor och erfaren entreprenör att det ska skötas, säger Norrback.

Vem är ansvarig om någon faller ner genom ett hål i golvet?

- Huvudentrepenören Rakennuskultti och deras ansvariga arbetsledare. I arbetarskyddslagen finns det också skrivet om arbetstagarens ansvar, men jag har aldrig varit med om att det tillämpats rent rättsligt. Det är nog personerna som är i arbetsledarposition och personer i linjeorganisationen som är ansvariga, säger Norrback

Nollvision vad gäller olyckor

Norrback säger att säkerheten har förbättrats avsevärt på byggplatserna de senaste tio åren. Byggindustrin, byggförbundet och andra intresseorganisationer driver på utvecklingen. Målet är att det inte ska ske olyckor överhuvudtaget på byggplatser. Det finns mycket att jobba på.

- Byggbranschen ska inte behöva vara en farlig bransch och det är ju också därför vi på Regionförvaltningsverket gör våra inspektioner. Vår uppgift är att motivera byggentreprenörena att följa de säkerhetsföreskrifter som finns. Men hur det förverkligas handlar mycket om resurser och attityder, säger Norrback.

Enligt Norrback har man på RFV inte haft några problem i kontakten med byggföretaget Rakennnuskultti. De brister som påpekats har åtgärdats. Och från arbetsledningen har man visat intresse för byggsäkerheten.

- Men hur det funkar på bygget i övrigt vet jag ju inte. Och om en arbetstagare säger till om brister i säkerheten till sin förman eller till arbetsledningen, så ska de åtgärdas. Om arbetstagare upplever att man inte lyssnar och ingenting händer är det illa, säger Norrback.

Den vanligaste typen av olyckor på byggplatser är fallolyckor eller att man skadar eller till och med förlorar ett finger då man använder en oskyddad cirkelsåg.

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight tipssida. Här kan du läsa tipset som artikeln bygger på.

Tipsa Spotlight

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight. Känner du till något som vi borde granska? Skicka i så fall in ett tips!

Tipsa du också

Vi redovisar öppet för hur vi jobbar. Här hittar du de tips vi håller på med som bäst:

Spotlights webbsida Bild: Yle

På stranden invid Brändö bro i Vasa reser sig det nya energilaboratoriet där Wärtsilä och Vasa Universitet ska forska i motorer och förbränning. När det gäller säkerheten på själva bygget har allt inte funkat som det ska. Det finns stora brister i säkerheten, säger en byggare som kontaktat Yle Spotlight.

Redan efter några veckor på det nya bygget märkte Mats att det inte riktigt fungerade som på andra ställen. Säkerheten var satt på undantag.

- Jag borde ha sagt ifrån redan från början, men jag var ny, hade varit utan jobb en tid och ville verkligen jobba. Så jag teg och gjorde som jag blev tillsagd.

Mats, som egentligen heter något annat, är utbildad husbyggare och har jobbat på större och mindre byggen i Vasaregionen i mer än tio år. På energilaboratoriebygget har han jobbat sedan i somras.

- Jag har aldrig varit med om något liknande. Det här är det värsta jag sett och upplevt, säger Mats.

Inget säkerhetstänk överhuvudtaget

Första gången han insåg att säkerheten inte stod högt i kurs på bygget var när de skulle gjuta väggar. Enligt Mats gjordes det till 90 procent utan de säkerhetsräcken och livlinor som borde användas. Ingen sa något, varken arbetskompisar eller förmannen som var på plats. Väggarna gjöts. Allt gick bra.

Men den molande känslan släppte inte taget om Mats. Han upptäckte fler och fler saker som inte gjordes på det sätt han vant sig.

- På min tidigare arbetsplats var säkerheten ständigt i fokus. Vi gick på kurser och hade förmän på plats på byggena som såg till att vi följde de säkerhetsföreskrifter som finns. De påpekade bland annat att hjälmen ska vara på, att säkerhetslinor ska användas och de kollade att byggställningar var stabila.

Men på energilabbygget finns, enligt Mats, inte mycket säkerhetstänk.

- Det handlar väl om pengar antar jag. Ska man göra ett moment på hög höjd borde man först bygga en ställning. Och det är klart att det tar tid från det ”riktiga jobbet”, men det är så man ska göra. Det är så man minimerar risken för olyckor på byggen, säger Mats.

Mats skickar foton som han och några andra tagit på bygget.

Byggställning med en spricka Bild: Privat

För en oinvigd kan det verkar helt okej. Är det inte så här det ska se ut?

- Nej, verkligen inte. Den som levererat byggställningen har till och med skrivit ”varo” på ett ställe där det finns sprickor. Men den här ställningen använder vi. Om det står två man med utrustning där ska den bära upp emot 200 kg. Det kan hända att den håller, men tänk om den inte gör det och någon faller flera meter. Jag skulle inte vilja vara med om det och jag skulle inte vilja vara ansvarig för det, säger Mats.

motorbädd Bild: Privat

- Det här är en så kallad motorbädd och det borde finnas ett staket runt gropen. Men under flera veckor jobbade allt från två till sju personer där och det fanns inget staket. Några dagar innan taklagsfesten i februari skulle det göras räcken runt gropen så att ingen av gästerna skulle ramla i, säger Mats.

Måttet rågat

För Mats var måttet rågat när hans förman sa att han skulle sluta bygga skyddsräcket han höll på med och istället börja med själva jobbet han skulle göra den dagen.

- Det var ganska högt upp på en balkongavsats. Jag gjorde som han sa, men där och då tänkte jag att nu får det räcka. Jag måste berätta hur det går till på det här bygget.

Han har kontaktat facket och berättat om bristerna på byggarbetsplatsen. Mats har förstått att det gjorts granskningar, men någon information har han inte fått. Och några större förändringar har inte skett på bygget.

Har du sagt åt dina förmän och arbetsledningen att säkerheten är dålig?

- Ja, väldigt många gånger, säger Mats.

Mats berättar att han blivit inkallad till chefen några gånger efter att han klagat. ”Tycker du att vi ska bygga skyddsräcken bara för dig?”, har chefen frågat Mats.

- Även om det är jag som påpekar de här sakerna så är det ju inte bara mig det handlar om. Det handlar om allas säkerhet och det är arbetsgivarens ansvar att vi, de anställda inte skadas. Jag förstår inte hur man tänker då man har en sån här syn på säkerheten.

Lämnade bygget i ilska

Mats och hans chef pratar ofta med stora bokstäver med varandra. Men Mats väjer ändå inte för att ta upp frågor om säkerheten och hur arbetet på bygget sköts. Och han medger att han också kan vara besvärlig.

- En gång brände jag propparna riktigt ordentligt och åkte hem mitt på dagen. Chefen ringde sen och frågade om jag tänkte komma tillbaka. Då ville han snacka med mig på kontoret. Det var väl inget gemytligt samtal, men det gick helt okej.

Orsaken till att Mats åkte hem var en arbetsuppgift han och några kollegor skulle göra. De skulle bygga ett bjälklag, men enligt Mats var det allt för lite material beräknat för jobbet. Han påpekade det här för förmannen, som tyckte att han bara gnällde. De fick ändå mer material, men när de sedan inte fick den höjbara lave som de blivit lovade fick Mats nog.

- Jag sa att de fick fixa bjälklaget själv, satte mig i bilen och for hem.

Kanske inte så övertänkt?

- Nej, kanske inte, men det var bara för mycket tjafs om saker som borde vara självklara och som man inte ska behöva säga till om. Jag hade liksom fått nog av jäkelskap.

Mångmiljonprojekt med motorsågar som inte fungerar

Enligt Mats är det inte bara säkerheten som skötts dåligt på bygget. Han berättar att han tagit upp problem med dåliga verktyg, materialbrist, dålig styrning av de olika arbetsmomenten och så vidare.

- Det här är ett mångmiljonprojekt och så sätter de dåliga maskiner, som knappt går att använda, i händerna på oss. Det har varit motorsågar som inte funkat, borrmaskiner som inte gått att ladda och så vidare. Det är ett skämt.

Har du aldrig varit med om att det funnits dåliga maskiner, för lite material på andra byggen?

- Nej, inte på det här sättet. Inte att det hela tiden är något som inte är som det ska. Om man på andra byggen säger till att till exempel motorsågen är slö ser de ansvariga till att den repareras eller skaffar fram en annan motorsåg.

Situationen på arbetsplatsen har påverkat Mats mycket. Även om han gör allt för att få jobba är det inte med glädje han åker till bygget på morgnarna.

- Nej, det här känns inte bra. Helst skulle jag sluta genast, men just nu har jag inget annat jobb i sikte. Och jag vill inte vara arbetslös. Fast min sambo har sagt att det kanske ändå är dags att sluta. Hon ser att jag inte mår bra. Och hon vill ju inte heller att jag ska skada mig på mitt jobb.

Har det varit några tillbud eller olyckor på bygget?

- Nej det har inte det. Och som jag ser det är det helt otroligt egentligen.

Är det inte något man får räkna med då man börjar i byggbranschen, att det är en farlig bransch, att det kan hända olyckor på byggplatser?

- Byggbranschen behöver inte vara farlig. Satsar man på säkerheten ska det vara en säker bransch. Visst händer det olyckor ändå, mänskliga misstag sker. Men man ska inte behöva vara rädd för att ”nu kommer nåt att hända” då man åker till jobbet. De flesta byggföretag är noggranna med säkerheten, men inte alla.

Vem bryr sig?

Mats återkommer till frågan om ansvar flera gånger under intervjun. Tänk om något skulle hända, vems är ansvaret för skadade arbetare? Han har pratat med arbetsledare på bygget om det här, men den enda reaktionen han fått är en axelryckning.

Enligt Mats är han inte den enda som reagerat på säkerhetsbristerna. Men något allmänt missnöje bland byggarna verkar inte finnas.

- Vi är väl några som reagerat och snackar om det. Men de flesta verkar inte bry sig eller så har de helt enkelt blivit så vana att de inte längre reagerar.

Småsaker är viktiga

Jag kontaktar en annan person som jobbar på samma bygge. Hen bekräftar Mats uppgifter, säkerheten är inget att hurra för på bygget.

- Jag har jobbat snart 15 år i branschen och det här är ett av de värsta byggen jag varit på. Stora brister som verkligen borde åtgärdas ser dom mellan fingrarna med, men småsaker påpekar de alltid.

Som exempel nämner hen att det saknades räcken högst upp på taket. Där fanns bara snören med små reflex på.

- Och ett snöre hjälper nog inte om man halkar och faller från taket. Men en sak som de alltid påpekar är om en a-stege saknar stöd längst ner vid benen. Visst ska en sådan stege ha stöd, men det är en ganska liten sak i jämförelse.

Enligt den här personen är det många som påpekat säkerhetsbrister för arbetsledningen på plats.

- Men om inget händer så slutar man säga till. Då bara jobbar man på och hoppas att inget ska hända.

Det är Rakennuskultti som är huvudentreprenör och Vaasa parks som är byggherre för energilaboratoriet. Läs vad de säger om kritiken här.

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight tipssida. Här kan du läsa tipset som artikeln bygger på.

Tipsa Spotlight

Denna artikel bygger på ett tips till Spotlight. Känner du till något som vi borde granska? Skicka i så fall in ett tips!

Tipsa du också

Vi redovisar öppet för hur vi jobbar. Här hittar du de tips vi håller på med som bäst:

Spotlights webbsida Bild: Yle

Mellan 200 och 300 funktionärer behövs när Stafettkarnevalen går av stapeln i Vasa i maj. Anmälningstiden tog slut i söndags och många har anmält sig som frivilliga.

- Vi har fått många anmälningar, men ännu ryms flera med, säger Inger Nabb från Vasa Idrottssällskap (VIS) som ingår i den lokala organisationskommittén.

I maj kommer tusentals ungdomar att inta Karlsplan och då behöver det finnas frivilliga som hjälper till med många olika slags uppgifter.

- Sjukvårdsstuderande på Novia kommer att ha hand om första hjälpen och väktarstuderande från Vasa Yrkesinstitut kommer att hjälpa till med att hålla ordning, säger Nabb.

Från Norrvalla i Vörå kommer man att ställa upp som ett team för att hjälpa till med inspringning på planen.

- Det är roligt att vi kan samarbeta med studerande, säger Nabb.

Inger Nabb. Bild: YLE/Sofi Nordmyr

Anmälningstiden kanske förlängs

Nabb har fått påringningar av människor som gärna vill vara med men inte hann anmäla sig innan anmälningstiden gick ut.

En del av rekryteringen har skett via Stafettkarnevalens webbsida och Nabb överväger möjligheten att öppna anmälningen ännu under en kort tidsperiod.

- Nu börjar tidtabellerna för sommarsemestrarna bli klara och då är det lättare för många att anmäla sig.

Många unga människor är med som funktionärer, bland annat gymnasiestuderande i Vasa.

- De har säkert egna fina minnen från när de själva deltagit i Stafettkarnevalen. Det är väldigt trevligt att de vill vara med.

Alla svenskspråkiga skolor i Vasa kommer att vara i användning för inkvarteringen.

Dessutom kommer skolor i grannkommuner som Malax och Korsholm också att användas. Någon ska till och med övernatta i Jakobstad, men det rör sig om privata arrangemang.

Det brister i säkerheten på bygget av energilaboratoriet i Vasa. Det anser en byggare som kontaktat Svenska Yle.

Enligt byggaren har det bland annat saknats ordentliga skyddsställningar vid flera tillfällen och trots att man påpekat säkerhetsbristerna har ingenting hänt.

Det är Rakennuskultti som är huvudentreprenör för bygget av energilaboratoriet.

Ett hål eller en öppning som är 25 gånger 25 centimeter ska täckas med något som håller att stå på. Det ska vara gjort så att man måste ha verktyg att få bort skyddet. Och det ska vara märkt med till exempel ett rött eller gult kors. Icke-täckta och icke-märkta hål i golv är något vi ser väldigt ofta på byggen. Hål i cementgolv på bygge Bild: Privat

Heikki Kultti, som är VD på företaget, är förvånad över kritiken. Han poängterar att resultatet i alla säkerhetsgranskningar som Regionförvaltningsverket gjort har varit goda.

Arbetarskyddsinspektör Olav Norrback på Regionförvaltningsverket konstaterar att resultaten av mätningarna de gjort på energilabbygget varit goda.

Men säger till Svenska Yle att man ändå måste ta tips om säkerhetsbrister på allvar.

Byggaren som kontaktat Svenska Yles Spotlight har delat med sig av fotografier från byggplatsen.

Norrback konstaterar att det syns en del brister på fotografierna, men att de också visar hur det kan se ut på en helt normal byggplats.

Samarbetsförhandlingarna i Korsholms kommun torde kunna avslutas inom april månad. De sektorvisa förhandlingarna är avslutade och den här veckan och nästa vecka går man vidare med gemensamma förhandlingar.

Korsholm gjorde ett något bättre bokslut än budgeterat under fjolåret vilket gör att sparbehovet för nästa år minskade.

Ursprungligen skulle man spara 77 årsverken men kommunstyrelsen beslöt att minska sparbehovet till 50 årsverken.

- Exakt vad det betyder är svårt att säga, men det handlar om effektivering av verksamheter, pensioneringar, en del visstidsanställningar som upphör och så vidare, säger Hans Backman som är huvudförtroendeman för bildningssektorn i Korsholms kommun.

Målet är att samarbetsförhandlingarna ska vara avslutade inom april månad.

Bildkonstläraren Albert Braun, redaktören för lokalhistorik Börje Sidbäck och humorgruppen KAJ kammade hem de största österbottniska priserna i Svenska kulturfondens utdelning.

Albert Braun som är lärare på yrkeshögskolan Novias utbildning i bildkonst får Österbottens svenska kulturfonds pris på 10 000 euro. Braun belönas för att ha gett en lång rad av våra bästa bildkonstnärer en god bas för deras konstnärskap.

Han har också medverkat till att göra vår konst känd i ett internationellt sammanhang och själv bidragit med sin egen genomtänkta och konceptuellt rika konst, skriver Kulturfonden i sin motivering.

Frans Henrikson-priset på 10 000 euro tillfaller Börje Sidbäck som under många år burit ett engagerat redaktörsansvar för otaliga lokalhistoriska dokumentationsprojekt i Sydösterbotten. Sidbäck belönas för sin betydelsefulla insats för den sydösterbottniska hembygden.

KAJ belönas för sitt nytänk

Humorgruppen KAJ får Rose-Maj och Levi Ulfvens pris på 10 000 euro. Priset ges till "yngre personer som genom forskning, idégivning eller ledarskap stimulerat till nytänkande och utveckling inom finlandssvenskt kulturliv".

Det är överraskande och fint att få det här priset, säger Axel Åhman.

- Det är ett stort erkännande.

KAJ som består av Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård beviljas priset för att de med språklig virtuositet lyfte fram sina österbottniska rötter, humoristiskt, klarsynt och kärleksfullt.
De finurliga produktionerna bär spår av revytradition, hembygdskänsla och musikalisk kreativitet, sägs det i motiveringen.

- Det är en hedrande motivering, och den prickar rätt i mycket som är viktigt för oss, säger Åhman.

Just nu skriver KAJ nya låtar, och en ny skiva är också på gång.

- Vi älskar att göra videoproduktioner, och det här gör det möjligt att satsa lite mer, säger Åhman.

I juli spelar gruppen på flera ställen i Österbotten, och i höst är det också dags för turné.

KAJ tilldelas också ett stipendium på 3000 euro av Österbottens svenska kulturfond.

Av de 60 personer som fick ett ettårigt arbetsstipendium på 24 000 euro finns bland andra författarna Philip Teir, hemma från Jakobstad och Kaj Korkea-aho som ursprungligen kommer från Pedersöre.