Holger Strandberg, född i Hangö men Vasabo sedan 1948 är en av dem som försvarade vårt land i krigen.
Holger var 15 år när kriget började och han deltog i kriget redan då som frivillig i befolkningsskyddet. Hans uppgift var att räkna människorna i skyddsrummen under bombningarna.
Några år senare, år 1942 blev Holger kallad till uppbåd och skickades efter utbildning till fronten vårvintern 1943. Då var han 18 år.
Irroittautukaa, Irroittautukaa!
- Jag hade just stått och stekt fläsk och kokat potatis åt mig och mina kamrater när telefofogrammet kom. Irroittautukaa, irroittautukaa, irroittautukaa ! Potatisen och fläsket blev där färdigt åt ryssarna när dom kom.
Som tjugoåring fick Holger Strandberg ta stort ansvar. Då eldledaren skadades tog han över uppgiften att ge order och fick tom gå över till att ge dem på Nedervetilspråket för att lura ryssen som avlyssnade ordern.
Han hade också gått sanitetsutbildning och då sanitärerna kom för att hämta de sårade så var det Holger som fick ta besluten.
- Ta den där, han har chans att leva. Det lönar sig inte att ta den där, han dör. Men då jag såg att tarmarna redan var utanför byxorna så förstod jag att han dör strax – Jag var 20 år ..
Fosterländskheten hör till värdegrunden
För Holger Strandberg var det en naturlig sak att ställa upp för fosterlandet och den värdegrunden har han än i dag, Visserligen kunde kanske en nittioåring inte bidra med så väldigt mycket, men som en av hans veteranvänner konstaterat så kan man alltid skriva.
På frågan om hur han skulle ställa sig om det blev krig och hans barnbarn blev inkallade så svarar han att han hoppas att fosterländskheten har gått i arv. Men Holger Strandberg som har hållit många föredrag och har många barn och barnbarn som vill höra om kriget framhåller också att krigsveteranerna är de bästa fredsapostlarna.
- Vi har varit där och vet vilket helvete det är!
Filippa Sundlin träffade krigsveteranen och konstaterade att hon bara ville säga Tack!