Vasapolisen Fredrik Byman och hans kollega Lasse Pehkonen kommer att synas i TV-rutan nu under vårvintern. Då TV-serien Poliisit kör igång en ny säsong i februari är nämligen Vasa en av de städer som man rör sig i.

- Det var egentligen på gång att Lasse skulle ha varit med redan sommaren 2015, men det blev lite förhinder, säger Fredrik. Så söktes det på nytt en patrull från Vasa och Lasse frågade om jag kunde ställa upp.

Fredrik sa att han skulle fundera på saken. Förrän han han säga ja eller nej blev det ändå så att han fick bli Lasses partner under inspelningarna.

För att Poliisit - som andra program - ska vara kul och intressant att titta på så gäller det att de medverkande fungerar tillsammans. Fredrik och Lasse har jobbat tillsammans i många år. Dessutom umgås de också på fritiden.

- Personkemin är bra - på gott och ont! Jag har tidigare beskrivit Lasse som den starka, fysiska alfahannen och så är jag kanske mera hjärnan i vår patrull.

12 timmar jobb blir 22 minuter TV

Fredrik berättar att projektet inleddes med en två dagars skolning i Helsingfors. Man gick igenom lagparagrafer: vad som gäller filmande på allmän plats och vad man skulle säga om någon inte var nöjd med att poliserna hade en kameraman med sig.

Avsnitten från Vasa filmades in under sommaren 2016. En fotograf följde med Fredrik och Lasse under sex stycken patrullskiften, fredag och lördag nätter. Varje tolvtimmarsskift resulterar i ett 22 minuter långt avsnitt.

- En vanlig filmdag började med att vi kom till stationen i vanlig tid. Kameramannen började lägga igång sina kameror inuti och utanpå bilen. Sen fick vi våra mikrofoner och sen var det bara att tuta och köra.

Det vore förstås bra om inga brott eller olyckor skulle inträffa och polisen inte skulle ha några uppdrag, men det skulle inte bli så spännande TV. Hur förflöt filmningsveckosluten och vilken respons har Fredrik och Lasse fått?

- Det fanns nog alla sorters uppdrag - både på gott och ont förstås, säger Fredrik. Uppdragen har nog räckt till för avsnitten och där finns nog några "pärlor" med bland rutinuppdragen.

Vasaborna inte kameraskygga

Att ha en kameraman med i patrullbilen inverkade inte på polisernas arbete i någon större utsträckning, säger Fredrik. Under sex stycken arbetspass på tolv timmar vardera var det bara vid två tillfällen som de blev påverkade av att det filmades.

- Ena var under skolavslutningen i Hovrättsparken. Ungdomarna blev som galna när de fick syn på kameramannen och förstod vad det handlade om. Lasse och jag funderade att om vi hade varit i samma ålder och skick så hade vi sprungit och gömt oss, men här var det precis tvärtom.

Den andra gången var ett sorgligt självmordsfall, där poliserna ansåg att det inte var lämpligt med mikrofoner och kameror. Fredrik och Lasse bad därför en annan patrull att åta sig fallet.

Kameramannen hade erfarenhet av flera tidigare säsonger och hade filmat poliser i deras arbete i Uleåborg, Tammerfors och Åbo. Det han upplevde i Vasa var ändå något nytt, berättar Fredrik.

- Han har aldrig upplevt en lika ivrig publik som det har varit i Vasa. Han var väldigt förvånad av att det var så många, både unga och gamla, som gärna hoppade och stojade framför kameran.

Fredrik arbetar också som båtpolis och en del av materialet filmades till sjöss, så där får TV-tittarna ta del av Vasa skärgård.

Den nionde säsongen av Poliisit har premiär den 6 februari.

En människokropp har hittats i Esse-området i Pedersöre. Kroppen ska ha hittats i det område där en 84-årig man försvann i maj i fjol, rapporterar Vasabladet.

På polisen säger kommissarie Vesa Ojanperä att man ger mera information i början av nästa vecka. Det är alltså inte bekräftat huruvida det som man nu har hittat är kvarlevorna av den sen i fjol saknade Börje Nybacka.

Den 29 maj i fjol försvann 84-årige Börje Nybacka på cykel från sitt boende. Den sista säkra observationen av Nybacka gjordes vid 16:30 tiden samma dag, då han cyklade längs väg 68 på väg mot Lappfors.

Julia Häger och Patrik Kuuttinen i gav IF Minken två brons i junior-FM i Äänekoski på söndagen.

På sammanlagt åtta klasser skidade de svenskspråkiga FSS-föreningarna hem två medaljer, båda av bronsvalör, på de individuella fristilssträckorna i Äänekoski. Damerna skidade 10 och herrarna 15 kilometer.

Julia Häger – som hör till kandidaterna till ungdomspriset på den finlandssvenska idrottsgalan om ett par veckor – låg tvåa halvvägs in i loppet i de äldsta damjuniorerna U23, men blev under den andra femman passerad av Leena Nurmi.

Katariina Lonka ledde från start till mål och vann till slut med över en halvminuts marginal till Nurmi som i sin tur slog Häger med 2,4 sekunder.

Emelie Svenlin på nytt i topp-7. Emelie Svenlin, FSSM 2016 Bild: Yle/Juho Karlsson emelie svenlin,svenlin

I damernas U20-klass hade FSS-föreningarna fyra åkare bland de elva bästa: IF Femmans Linnea Henriksson var sexa, IF Åsarnas Emelie Svenlin (som vann gårdagens sprint) sjua, Femmans Alexandra Enlund nia och IF Minkens Heidi Kuuttinen elva. Guldet gick till Rebecca Immonen.

Josefiina Böök korades till finländsk mästare i U18 och Jasmin Kähärä i U17. De bästa FSS:arna i respektive klass var IF Femmans Erika Storbacka (elfte) och IK Falkens Hanna Ray (nionde).

Också pojkbrons till Minken

FSS-föreningarna kammade även hem ett brons bland herrjuniorerna. Det var IF Minkens Patrik Kuuttinen som slutade trea i U17-klassen.

Petteri Koivisto och Miska Poikkimäki var i en klass för sig, men Kuuttinen besegrade sedan Johannes Vuorela i kampen om bronspengen. Kuuttinen var över en och en halv minut efter segrande Koivisto.

Juuso Haarala sju sekunder från podiet. Juuso Haarala Bild: Yle/ Carl-Magnus Långkvist haarala,juuso haarala,skidor,sport

Bland de äldsta pojkarna blev Minkens Juuso Haarala 7,7 sekunder från bronset. Waltteri Vinkanharju vann före Topias Tyni och Joonas Sarkkinen, medan Haarala kom in som fyra.

I U20-herrarna satsade Remi Lindholm stenhårt i början och ledde vid fem kilometer. Efter det började Minkenåkaren tappade till de allra snabbaste och han slutade femma, en halvminut från bronset.

Vann gjorde Eero Aittolampi, medan segern i U18 gick till Arsi Ruuskanen. I den klassen var IF Femmans Robin Sundsten bästa FSS:are på en nionde plats.

Se alla resultat här!

Vasa centralsjukhus står inför stora sparkrav. Hur man ska spara är ännu osäkert, men det kan bli aktuellt med mindre bäddplatser, sammanslagna polikliniker och personal som lånas mellan avdelningarna.

Januari har varit en tung och svår månad för Vasa centralsjukhus och dess personal. På grund av influensasäsongen har sjukhuset haft fler patienter än vanligt, samtidigt som flera i personalen själva insjuknat.

De pågående sparkraven, då sjukhuset ska spara in 19 miljoner euro på fem år, har gjort det svårare att ta in vikarier.

- Det förs mycket diskussion om hur man ska lyckas spara pengar utan att personalen eller patientsäkerheten försämras, säger Kim Berg, huvudförtroendeman vid centralsjukhuset.

Kim Berg Kim Berg. Bild: Yle/Kati Enkvist. berg,kim berg

För att minska på antalet vikarier under influensasäsongen har avdelningarna lånat personal av varandra i januari.

- Man måste försöka använda den personal som finns i huset. Jag tror första gången som man får hjälp från en annan avdelning börjar man tycka att systemet fungerar, säger Marina Kinnunen, administrativ överskötare.

Låna personal

Systemet med att låna personal mellan avdelningarna kan komma att bli vanligare inom sjukhuset i framtiden. Patientsäkerheten eller kvaliteten på vården skulle inte hotas på grund av den nya metoden, menar Kinnunen.

- Det är ett nytt sätt att arbeta. Vi har personal där patienterna finns. Ju mindre personalresurser vi har, desto klokare måste vi vara för patienternas bästa.

Men ingenting är i det här skedet spikat.

- Inga slutgiltiga beslut har ännu fattats. Om jag förstått saken rätt har arbetstagarna ännu möjligheten att påverka. Det är viktigt att vi hittar nya idéer för att spara utan att minska på personalen eller bäddplatserna, säger Berg.

Osäkert hur mycket som ska sparas

Sjukhusets förmän har nyligen haft möte med Kinnunen och diskuterat hur man ska fortsätta att spara pengar efter sommaren.

- Jag vet inte hur mycket som ska sparas ännu. Det klarnar när vårdreformen kommer. Vi måste räkna och se till att vi inte sparar för mycket eller för lite, säger Kinnunen.

Marina Kinnunen. Administrativa överskötaren Marina Kinnunen på Vasa centralsjukhus. Bild: Yle/Joni Kyheröinen marina kinnunen,vasa,vasa centralsjukhus,österbotten

Hon är fåordig om hur sjukhuset kan tänkas fortsätta att spara, eftersom hon vill att personalen informeras först. Men det kan bli aktuellt med minskade antal bäddplatser och att två polikliniker kan slås samman i det planerade Österbottens SOTE-hus, vars bygglov behandlas i Helsingfors som bäst.

- Jag vill inte säga vilka polikliniker det rör sig om innan personalen fått informationen. Tanken är den att om vi minskar på utrymmeskostnaderna så kan vi spara mindre på personalen, säger Kinnunen.

Förs diskussioner

Kinnunen hoppas och tror att sjukhuset kommer klara sig undan uppsägningar. I stället kommer man minska på personalen genom att inte anställa ny personal på de tjänster som blir tomma.

Berg säger att man för mycket diskussion med ledningen om man verkligen behöver spara så mycket pengar.

- Vi måste planera sjukhusets framtid. Kampen om fulljour pågår ännu och vi måste planera alla andra SOTE-delar som kommer. Vi kan ju inte spara bort vår verksamhet. Vi måste ha en bra kvalitet på vårt sjukhus också i framtiden, säger Berg.

Personalen inom centralsjukhuset är hårt pressade av sparkraven och fulljourfrågan. Hur mår man inom sjukhuset?

- Vi måste verkligen satsa på personalen så att de orkar. Det finns en risk om den här linjen fortsätter så kan man redan nu säga att sjukledigheterna kommer att öka i framtiden. Har man mera sjukledighet behöver man mera personal. Det ser inte bra ut. Vi måste hitta på något, säger Berg.

Då Carola Ekman började vänta sitt första barn kunde hon inte veta att det skulle vara början på något som skulle kännas som en sex månader lång magsjuka. Hon blev diagnostiserad med Hyperemesis gravidarum, allvarligt graviditetsillamående och blev sjukskriven för hela graviditeten.

- Redan i vecka 5 började illamåendet smyga sig på och jag tänkte att det hör till men då jag började gå ner rejält i vikt förstod jag att detta illamående var något utöver det vanliga och i vecka 7 blev jag sjukskriven.

Vecka 13 blev Carola diagnostiserad med Hypermesis gravidarum, ett graviditetstillstånd som drabbar ungefär 1% av alla gravida kvinnor och innebär så gravt illamående och kräkningar att det är en fara både för mammans och fostrets hälsa.

Kräktes dag och natt

I sin desperation började hon söka hjälp på nätet och då hon förstod att det fanns medicin blev hon hoppfull och bad om recept. Läkaren ville dock inte skriva ut medicin utan sa att den enda vården som erbjuds är receptfria åksjukepiller och dropp vid allvarlig uttorkning.

- Jag låg i sängen dygnet runt med ett ämbar bredvid som min sambo måste tömma för jag kom inte upp ur sängen. Jag kunde inte behålla någon mat och knappt någon vätska heller. Enda sättet var att till natten försöka dricka ens lite vatten och hoppas på att sova en stund så kroppen skulle hinna suga i sig vätskan men oftast spydde jag nog på nätterna också.

Carola beskriver tiden som ett hemskt och hopplöst väntande där hon bara räknade minuter och försökte överleva en timme i taget. Hennes enda tröst var att varje avklarad timme förde henne en timme närmare beräknat förlossningsdatum.

Jag kände mig som en frukt som långsamt ruttnar bort. Det enda jag kunde göra var att acceptera läget, ligga där i mina egna spyor och vänta ut det. Men visst var jag ledsen. Deprimerad. Jag tappade bort mig själv helt.

Omgivningens stöd avgörande

Carola berättar att det värsta var att inte tas på allvar. Att istället för medicin få välmenande råd att äta en skorpa före man stiger upp på morgonen, doppa lime-skivor i socker, ta en promenad osv. Hon säger att bara de som själva haft så svårt illamående vet hur fruktansvärt det känns då verkligen ingenting hjälper och man spyr dygnet runt, månader i streck.

Carola och hennes sambo med dottern Lo. Föräldrar tittar på sin nyfödda baby. Bild: Cindy Ekman babyer,carola ekman,familjer (grupper)

Det som fick Carola att orka från stund till stund var en s.k. målbild, en inre vision av den nyfödda babyn. Hon säger att det såklart inte tog bort illamåendet men det fick henne i alla fall att vilja fortsätta.

- Då man har hyperemesis är man så pass desperat att man blir rädd för sig själv. I början ville jag göra abort varenda dag och eftersom det var mitt första barn jag väntade hade jag ingen aning om vad moderskapet skulle ge mig, min enda tanke var att det inte kan vara värt detta lidande.

Parförhållandet kan ta stryk av en helt normal graviditet och då den väntande mamman drabbas av hyperemesis ställs förhållandet på prov. Carola ger en eloge till sin sambo som verkligen gjorde allt han kunde för att hjälpa, trösta och hålla humöret uppe.

- Han torkade spyor utan att blinka, försökte laga mat som inte luktade fast jag inte kunde äta den. Partnern måste försöka vara glad och ha hopp för båda två. Mina känslor var förlamade av illamåendet, det hade helt tagit över både kropp och själ.

Lättnad i sikte

Då Carola började må bättre kring veckorna 25-28 upplevde hon det som stor befrielse. Trots att hon fortfarande mådde konstant illa kunde hon på en bra dag ta sig upp och ibland ut och träffa en kompis.

- Jag minns en gång då jag bestämt kaffeträff med min kompis halv tre men inte kom mig hemifrån förrän fem för jag låg i tamburen och…tja, spydde. Men jag kom mig i alla fall iväg till sist!

Först då hennes dotter föddes blev hon helt återställd och då hon fick sin dotter Lo i famnen insåg hon att det såklart varit värt det.

Noga förberedelser för barn nr.2

Trots att Carola redan en gång gått igenom en helvetisk graviditet bestämde hon och sambon - efter noggrant övervägande – sig för att skaffa ett barn till. Denna gång förberedde sig paret noga, kollade upp möjligheter att få akupunktur och dropp hemma och om sambon skulle ha möjlighet att vara hemma och sköta då 2-år gamla Lo om hon igen skulle drabbas av hyperemesis.

- Då illamåendet började i vecka 5 tänkte jag att vi gjort ett stort misstag och var redan redo att boka abort. Men sen lättade det redan i vecka 7-9 och kring vecka 10 så vände det faktiskt och jag grät glädjetårar då jag vågade börja hoppas på en någorlunda normal graviditet.

Det finns hopp! Det att man haft hyperemesis en gång betyder inte att man nödvändigtvis får det igen. - Carola Ekman

Carola Ekman med sina döttrar Lo och Gry. Carola Ekman med sina döttrar Lo och Gry. Bild: Bildbolaget Du&Vi barn (familjemedlemmar),carola ekman,familj (fenomen)

Från sängbottnen till årets bloggare

Även under sin svåraste tid försökte Carola skriva om sina upplevelser på sin blogg för att få stöd av andra och också ge stöd. Hon har belönats med utnämningar som Årets blogg 2015 och Årets familjeblogg 2016 och också startat en Facebook-grupp för kvinnor som lider av hyperemesis. Fortfarande får hon mejl av andra i samma situation som vill ventilera sitt tillstånd med någon som förstår.

Hon hoppas att rådgivningarna började ta kvinnors illamående på allvar direkt från början eftersom man inte orkar kämpa och övertyga någon då man mår så illa. Hon efterlyser mer information, forskning och mediciner så man inte ska behöva bli totalt förlamad av en graviditet.

- Sjukvården måste bli bättre på att hjälpa kvinnor som drabbas av hyperemesis. Det räcker inte att man lägger huvudet på sned, ler lite och säger att ”det går nog om”. En graviditet ska inte behöva vara ett helvete rakt igenom.

Det blir tillsvidare ingen avgiftsbelagd parkering längs gatorna i centrum av Jakobstad. Citygruppen som representerar köpmännen i centrum har fått det löftet av staden.

Den underjordiska parkeringen borde marknadsföras och en längre period med gratis parkering för att locka bilister under jord borde ordnas, anser Citygruppen.

Kortare parkeringstider

Tjänstemännen på tekniska verket i Jakobstad och Citygruppen träffades i mitten på förra veckan för att diskutera parkeringsfrågorna.

Parkeringstiderna kommer att ligga på en timme i centrum och vissa strategiska platser kan ha ännu kortare tider, en halvtimme.

Parkeringstider på två timmar försvinner för att cirkulationen skall öka. Tekniska nämnden i Jakobstad har inte ännu tagit slutlig ställning till alla detaljer i parkeringsfrågan i centrum av staden.

- Vi planerar tillsammans med affärsidkarna för att få förslag som alla kan acceptera, säger stadsingenjör Harri Kotimäki.

- Citygruppens budskap på mötet var att man inte borde ha parkering mot betalning utan istället kontrollera det hela med kortare tider.

Tryck på lägre parkeringsavgifter i centrum

Stadsingenjör Harri Kotimäki i Jakobstad har inte ännu diskuterat frågan med styrelsen för parkeringsbolaget Ludvig.

Bolagets styrelseordförande Martti Vähäkangas har tidigare sagt att den underjordiska parkeringen och parkeringen i absoluta centrum i Jakobstad borde ha samma prisnivå för att styra bilisterna till den underjordiska parkeringen.

- Flera centrumföretagare har varit ganska upprörda över rykten om parkeringsavgifter, de är rädda att kunder skräms iväg när de nu på nytt börjar hitta tillbaks till centrum, säger Citygruppens verksamhetsledare Camilla Nyman.

Det finns ett tryck mot lägre parkeringsavgifter i centrum på orter där de finns på grund av konkurrens från handelscentra utanför stadskärnan.

- I Vasa har parkeringspriserna sänkts både ovan och under jord på grund av konkurrensen från Stenhaga utanför centrum, säger Camilla Nyman.

Kundparkering i centrum, pendlare längre bort

Ett förslag som kastades fram när tekniska verkets personal och Citygruppen träffades gällde parkeringsplatser för personer som arbetar i centrum i butikerna. De borde helst inte uppta kundparkeringsplatser.

- Citygruppen kommer att uppmana inpendlande anställda på företag i centrum att skaffa förmånlig parkering på parkeringsfältet Maria Malm, säger Camilla Nyman.

Stadsingenjör Harri Kotimäki säger att grupprabatter kunde vara en idé om tillräckligt många anställda förbinder sig till Citygruppens förslag.

Undrar du var och när Teslas gigafactory skulle byggas och hur stort område som krävs ifall den skulle byggas i Österbotten? Det mesta beror ännu på vilka krav som Tesla ställer på den europeiska versionen av sin enorma batterifabrik, men Vasa stad satsar fullt ut.

Tesla håller som bäst på att färdigställa sin första så kallade Gigafactory i USA. Det är en fabrik som tillverkar såväl litium-jonbatterier, som komponenter till teslas elbilar. I ett senare skede ska fabriken också tillverka bilar. Planen för Teslas europeiska gigafactory är den samma. Först batterier, senare också bilar.

I torsdags ordnades ett kickoff-tillfälle för att diskutera Vasas och Finlands möjligheter till Teslas batterifabrik och både representanter från staden och näringslivet är hoppfulla.

1. Var i Österbotten skulle fabriken byggas?

Exakt var fabriken skulle kunna placeras är ännu oklart eftersom man väntar på klarare direktiv från Tesla gällande vad som krävs av området. Vasa stad håller ändå på och går genom potentiella områden, både inom och utanför Vasas gränser.

Vasas stadsdirektör, Tomas Häyry, vill inte kommentera enskilda alternativ i det här skedet, men berättar vad som krävs av området.

- Det som området i första hand kräver är en stor yta som ska ha en god tillgång av logistiska möjligheter, sen tittar man också på övrig infrastruktur som vatten och energi.

Riksdagsledamoten och Vasas fullmäktigeordförande, Joakim Strand, vill inte spekulera i förväg var fabriken kunde placeras, men han oroar sig inte för några svårigheter med att hitta utrymme.

- Det finns ju få länder i världen som är så glest befolkade som Finland, och i Österbotten finns hur mycket rum som helst för nyetableringar.

Strand säger att det inte spelar någon roll inom vilken kommun den skulle byggas med tanke på att den skulle gynna hela regionen. Rurik Ahlberg, Korsholms kommundirektör, ser egentligen bara en plats som planmässigt svarar mot de krav som finns för en fabrik i Teslas storleksklass.

- Det är logistikområdet som delvis ligger i Vasa och delvis i Korsholm invid flygfältet. Jag känner inte till något annat område som skulle vara tillräckligt stort och som också har rätt beteckning i landskaps- och delgeneralsplanen och redan har klara detaljplaner, säger Ahlberg.

Ahlberg säger att man ändå måste vänta tills Vasa stads representanter får veta vad Tesla vill ha.

- Vi vet inte om ett så stort område behövs, eller om det är ett mindre område vilket skulle betyda att fler ställen skulle vara möjliga.

På NTM-centralen välkomnar man fabriken men man väntar på att planeringen konkretiserats innan man tar ställning till förutsättningarna för en fabrik. Matti Rantala, chef för markanvändningsgruppen, tror att placeringen av fabriken kommer bero på Teslas önskemål och vill inte spekulera kring något exakt område, men de krav han tror är viktiga ger ändå understöd till Ahlbergs åsikt.

- Jag tror det måste vara ganska nära infrastrukturen, med flygfält, järnväg, huvudvägar och bra förbindelser i allmänhet, säger Rantala.

2. Hur stort område skulle krävas?

Hur stor fabriken i Finland skulle bli och hur stort område som skulle krävas är också oklart i nuläget. Första landområdet som köptes för Teslas fabrik i Nevada var cirka 400 hektar stort och sedan köptes ett tilläggsområde på cirka 750 hektar. 400 hektar motsvarar ungefär 570 fotbollsplaner.

Att den europeiska fabriken ska bli lika stor är ändå inte säkert och Häyry säger att det beror på vilka funktioner som är tänkta för den europeiska fabriken. Men han säger ändå att de är beredda på att satsa.

- Om vi är ute efter det här så satsar vi fullt ut och tittar man på Österbotten så är det långt ifrån utbyggt ännu, säger Häyry.

Rantala på NTM-centralen är också optimistisk.

- Den är stor, men det kommer inte vara en begränsande faktor, nog finns det utrymmen. Men det finns förstås många frågor om hur man ska skaffa mark och så vidare, men jag tror man kan tackla de frågorna, säger Rantala.

Strand säger att ifall Teslas gigafactory skulle byggas i Österbotten, så kan det även leda till att fler andra fabriker byggs för att tillgodose behoven vid Teslas fabrik.

- Det är fråga om enorma områden. Här bygger man egentligen upp en hel värdekedja kring förädlingen av mineraler och metaller, så det kan mycket bra hända att om det lyckas så mitt i allt kommer det tre-fyra olika fabriker hit.

Ahlberg tror att man kommer hitta ett tillräckligt stort område för fabriken, men påminner om att förutsättningarna inte är samma i Österbotten som i USA..

- USA har ju jättestora vidder, så där man kan ju placera så stora fabriker. Men det är självklart inte så där bara att placera en så stor fabrik här i Österbotten. Det ska vara bra markbeskaffenhet också och inte alltför mjuk mark.

3. När kunde fabriken börja byggas?

Vasas förslag till Tesla kommer att läggas fram under våren och Häyry säger att de utgår från att Tesla kommer att fatta ett beslut under detta år och sedan kommer byggnationen dra igång ganska snabbt.

- Det som är kännspakt för Tesla är att allt kring det här sker mycket snabbt. Sen är det också hur vi kommer fram i förhandlingarna med staten. Ett projekt i den här storleksklassen kräver en ganska omfattande miljökonsekvensbedömning, säger Häyry.

På friluftsdaghemmet Skogsgläntan i Larsmo tillbringar barnen nästan hela dagen ute i naturen. Det mesta som man kan göra inne kan man också göra ute, säger barnträdgårdsläraren Marita Lassfolk.

På Skogsgläntan har barnen ägnat en del av förmiddagen åt att skida. Nu är det dags för samling omkring brasan intill vindskyddet. Pyssel står på programmet.

För man kan pyssla utomhus också på vintern.

- I dag är vädret milt så det går bra. Vädret avgör vad vi gör. Vi anpassar oss och har ingen långsiktig planering, säger Marita Lassfolk och hjälper barnen att trä tråd på nålen.

I höstas inledde friluftsdaghemmet sin verksamhet. Det finns tolv barn i gruppen och en barnträdgårdslärare samt barnskötarna Jessica Westö och Carina Svenfelt.

friluftsdagiset i larsmo. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén friluftsdagis,Larsmo

Satsar på utepedagogik

Tanken på ett friluftsdagis har grott under en längre tid säger dagvårdsledare Annette Mäenpää. Idén fick de under ett studiebesök i Norge.

- Larsmo kommun har beslutat att satsa på utepedagogik, så ett friluftsdagis passar mycket väl, säger Annette Mäenpää.

Redan hösten 2015 försökte man starta ett friluftsdagis men då fick man inga anmälningar. I höstas körde man ändå i gång och placerade nya barn i gruppen.

- Vi har en åldersgräns från fyra till fem år, de är tillräckligt stora, säger Annette Mäenpää.

Föräldrarna funderade främst på om barnen skulle frysa.

- Det här var ju lite främmande för många. Men allt sker på barnens villkor. Ser barnen frusna ut så går man in och värmer sig,. Och nu verkar föräldrarna nöjda och barnen trivs, säger Mäenpää.

Klä sig i lager på lager

Marita Lassfolk säger att det gäller att klä sig rätt. I lager på lager fryser man inte så lätt. Personalen har också informerat föräldrarna om hur de ska klä sina barn.

Jag frågar en liten grabb om han inte fryser där han sitter vid elden och syr.

- Nej, jag har ju en ordentlig halare på mig, säger han och ser lite frågande på mig.

Istället berättar barn glatt om hur många varv de skidat och hur otroligt snabba det är i spåret.

Pyntat skogen. Bild: Yle/Mikaela Löv-Aldén friluftsdagis,Larsmo

Samma rätt som andra barn

Efter pysselstunden blir det mat inne i Cronhjelmskolan och sedan sagovila inomhus. Beroende på maträtt väljer man om man äter ute eller inne. Samlingar, rörelselekar, gymnastik, skapande och fri lek sker i huvudsak i skog och mark .

- Barnen har rätt till samma saker som de barn som går i ett vanligt dagis. Men planen går ju att tolka. Vem har sagt att man måste ha gymnstik i en gymnastiksal eller att alla måste äta inne i en matsal?, säger Lassfolk.

Lassfolk säger att även de vanliga daghemmen får forma om sin verksamhet i och med den nya läroplanen.

- Barnet ska stå i centrum. Och det kan vi förverkliga här på Skogsgläntan. Med en grupp på tolv barn hinner vi se dem och deras föräldrar och ta barnens behov i beaktande, säger Lassfolk.

Döpt skogen

Barnen har lärt känna skogen väl och hittar väl i omgivningarna.

- De vet precis vart vi ska och har själva döpt skogen. De vet var Mulleskogen och Hundskogen finns, säger Lassfolk.

Marita Lassfolk säger att hon trivs mycket bra med sitt arbete, hon skulle inte byta tillbaka till ett traditionellt dagis. Ingen dag är den andra lik på Skogsgläntan.

- Här har vi inga stressdagar, vi tar dagen som den kommer och mårar åpåå, säger Marita Lassfolk.

Pernåskidåkaren Linnea Henriksson stod för den bästa östnyländska totalprestationen i veckoslutets junior-FM. Hon landade på sjätte plats både i sprinten och på sträckan tio kilometer.

Remi Lindholm, också han från Pernå i Lovisa, knep en fin femte plats på 15 kilometer i junior-FM i skidåkning under veckoslutet. Lindholm tävlar i klassen under 20 år.

Därmed stod han för det bästa enskilda tävlingsresultatet av de östnyländska skidåkarna. Den yngre bordern Kevin kom på 22:a plats i sin klass, under 18 år.

Sprinten svårare

Linnea Henriksson från Pernå i Lovisa var den totalt sett bästa östnylänningen i veckoslutets junior-FM i skidåkning. Hon kom sjätte både i sprinten och på sträckan tio kilometer.

Under veckoslutet ordnades junior-FM i skidåkning i Äänekoski nära Jyväskylä. Linnea Henriksson från Pernå tävlade både i sprinten på 1,4 kilometer och i sträckan på tio kilometer.

18-åriga Henriksson tävlar i klassen damer under 20.

– För mig var nog sprinten svårare. Klassisk sprint har aldrig hört till mina favoriter och jag tycker mer om skate, så jag blev positivt överraskad över min sjätte plats, säger Henriksson.

I sträckan på tio kilometer skidade hon i mål på 30 minuter och 30,4 sekunder. Vinnaren på sträckan skidade i mål en dryg minut före Henriksson.

Henriksson säger att tiden var ganska bra, men att hon nog hade kunnat vara snabbare.

Fina förhållanden under tävlingarna

Skidvädret under junior-FM var också relativt bra.

– På lördagen var det fina förhållanden. Det var kallt och solen sken. Men på söndagen började det snöa vid starten. Jag hade bra skidor och snöfallet upphörde precis innan jag skulle starta, så det störde inte mig desto mer.

Finlands svenska skidförbund (FSS) skötte om att valla Henrikssons skidor. Det var också FSS som valde ut hennes skidor inför tävlingen, och hon säger att det funkade riktigt bra.

Linnea Henriksson Bild: Privat linnea henriksson

Linnea Henriksson är född och uppvuxen i Pernå i Lovisa, men studerar vid idrottsgymnasiet i Vörå i Österbotten. Inför den här säsongen böt hon förening och representerar numera österbottniska IF Femman i stället för något östnyländska lag.

– IF Femman är den närmaste föreningen här. Eftersom jag ändå går i skola i Vörå tyckte jag att det skulle vara mer lämpligt att höra till en österbottnisk förening, säger hon.

Henriksson berättar att hon redan tidigare fick mycket hjälp med skjutsar och hade bra kontakt till sin nya förening. Eftersom IF Femman letade efter en ny skidåkare för stafetten valde hon att byta.

VM i kikaren

När får man se Linnea Henriksson tävla i junior-VM?

– Skulle jag ha varit tillräckligt bra på granskningstävlingarna skulle jag ha fått tävla i klassen under 20-åringar i Salt Lake City i USA. Men det blir inte i år i alla fall.

Hon konstaterar att hon nog ska komma i väg till VM i något skede. För det krävs tillräckligt mycket träning.

– Det är allt mellan tio och tjugo timmar per vecka. Jag tränar väl i genomsnitt femton timmar i veckan, säger Linnea Henriksson.

Alla resultat från junior-FM i Äänekoski hittar du på Skidförbundets webbplats (på finska).

Vasaregionens försök att locka till sig elbils- och batteriföretaget Teslas kommande Europafabrik har fått statens exportfrämjande Finpro att utreda om fabriken kunde placeras någon annanstans i Finland.

Näringsminister Mika Lintilä (centern) säger till Pohjalainen att olika områden i Finland får meddela sitt intresse till Finpro som sedan sammanställer en rapport till statsrådet. Enligt uppgift ska rapporten vara klar redan i morgon, tisdag. Först därefter kan regeringen, enligt Lintilä, ställa sig bakom Vasaregionen i strävan att få fabriken.

Enligt Lintilä ligger Vasa ändå mycket bra till. Varken han eller Finpros vd Antti Aumo går med på att säga vilka andra orter som kunde komma ifråga.

Stadsdirektör Tomas Häyry i Vasa säger till Yle Österbotten att man inte blir och väntar på Finpros utredning utan går vidare med planerna.

- Finpros utredning kom inte som en överraskning, säger Häyry, som inte ser något negativt med att Finpro utreder saken nu.

- Det är en del av en process, så att regeringen kan ställa sig bakom vårt projekt. Vi är så långt framme med den här saken redan, säger Häyry.

Över 1 700 personer har svarat på enkäten om fritid som Yle Österbotten och HSS Medias tidningar lanserade för knappt två veckor sedan.

Yle Österbotten, Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten har startat ett unikt samarbete för att ta reda på vad österbottningarna gör på sin fritid.

Du kan svara på enkäten här. Den finns också med i de tryckta tidningarna på torsdag.

Med i samarbetet är också sociologen Kjell Herberts, som ska analysera svaren.

- Jag har funderat mycket på frågorna "När börjar och slutar fritiden"? När övergår en arbetsinsats i fri tid?, säger Herberts.

- Det vi är ute efter är nog vad som sysselsätter folk när alla måsten, oavsett om de är avlönade eller inte, är borta. Det kanske viktigaste här är att man för sig själv definierar vad fritid är, säger Herberts.

Herberts framhåller att fritiden inte behöver kosta speciellt mycket.

- Egentid kan ju vara att man läser en bok eller motionerar. Eller deltar i körövning en gång i veckan.

De äldre lyser med sin frånvaro

Kjell Herberts är nöjd med svarsandelen så här långt. Men den kategori som brukar stå för den högsta svarsandelen i dylika enkäter lyser dock lite med sin frånvaro i den här.

- 60-plussarna sticker inte alls ut som de brukar och jag har funderat över vad det beror på.

- De handlar om stora årsklasser som är väldigt aktiva i samhället. De bär upp föreningslivet ganska långt. De är lojala och nåbara, säger Herberts.

- Kanske tycker de nyblivna pensionärerna att fritid är något de drömde om medan de ännu var i arbetslivet. De upplever kanske att de inte har något speciellt att berätta.

Herberts menar att det kan råda en missuppfattning att det bara är intressanta och exklusiva fritidsintressen vi är ute efter.

Enkät i papperstidningarna på torsdag

Ovanan att fylla i enketer via webben kan också vara ett hinder tror Kjell Herberts. Därför tycker han det är bra att enkäten kommer att finnas med i de tryckta tidningarna på torsdag.

- Nätet är fortfarande lite åldersdiskriminerande. Många äldre använder det väldigt passivt. Så tröskeln att fylla i en enkät kan vara hög för en del.

Seinäjoki ställer sig helhjärtat bakom Vasas försök att locka Teslas gigafactory till orten.

Jorma Rasinmäki, stadsdirektör i Seinäjoki, säger att staden stöder Vasas försök att locka till sig Teslas batterifabrik.

Seinäjoki har ingen avsikt att konkurrera om fabriken.

- Vi finns på samma samarbetsområde och vi stöder Vasa till fullo, säger Rasinmäki.

Gynnar hela området

Finnpro meddelade i helgen att de kommer att kartlägga också andra alternativ än Vasa. Finnpro har inte avslöjat vilka andra områden i Finland som meddelat sitt intresse.

Rasinmäki har inte heller fått information om vilka andra orter som kan komma ifråga. - Vi har visat vårt stöd för Vasa. En gigafactory skulle säkert också gynna Seinäjoki och ge arbetsplatser , säger Rasinmäki.

Kirurgin bantas ner vid Malmska sjukhuset i Jakobstad och snart återstår bara dagkirurgin, framtiden för den verksamheten är också osäker. På onsdag görs den sista höftoperationen och på tisdag vid middagstid lägger personalen ner ljus vid bysten av Otto Malm intill det gamla sjukhuset.

Sparåtgärderna vid Malmska sjukhuset är så omfattande att mera krävande operationer, förutom dagkirurgi, inte längre kan utföras vid sjukhuset. Operationer minskar med 15 procent eller 300 stycken på årsnivå.

Gamla Malmska sjukhuset i Jakobstad Bild: Yle/ Kjell Vikman Jakobstad,malmska sjukhuset,Österbotten

Sparkraven stoppar omfattande operationer

Social-och hälsovårdsverkets sprkrav är så stora att det är enbart dagkirurgiverksamhet som är möjlig vid Malmska sjukhuset framöver.

- Dagkirurgin kör vi enligt verksamhetsplanen 2017 men framtiden är osäker, säger chefen för vårdarbetet Lis-Mari Vikman.

- Dagkirurgin tar emot grundfriska patienter som kan åka hem samma dag efter ingreppet.

Spontan reaktion från personalen

Enligt huvudförtroendeman Kim Yli-Pelkola är det inte facket som ordnar demonstrationen på tisdag utan personalen lägger ner ljus vid Otto Malms byst under lunchrasten. Det handlar närmast om personalen vid avdelning 3 och operationsavdelningen.

- Jag har bara försökt säga åt dem att inte göra nåt olagligt som att avlägsna sig från arbetsplatsen under demonstrationen, säger Kim Yli-Pelkola.

Kim Yli-Pelkola säger att kirurgerna gärna har kommit till Malmska sjukhuset för att utföra blnad annat höftledsoperationer eftersom det varit brist på operationssalar i Vasa men det kan man inte fortsätta med nu efter de sparåtgärder som social-och hälsovårdsverket i Jakobstad gått in för.

- Mycket hänger på hur det blir med förnyelsen av social-och hälsvårdslagen och samarbetet med Vasa, hur mycket dagkirurgi kan vi behålla i Jakobstad.

En nyzeeländare, en tysk-grek och en österbottnisk förmåga. Där har ni Jaros senaste tillskott i division 1-truppen.

I början av maj startar Jaro sin division 1-säsong i Ekenäs mot EIF. Lagbygget är i full gång och på måndagen kunde klubben presentera tre nya kontrakt. Det här betyder att Jaro har femton spelare i sin trupp för tillfället.

Brock Messenger, Charalampos Chantzopoulos och Johannes Ström har skrivit på varsitt ettårigt avtal med Jakobstadslaget. Messenger och Chantzopoulos är försvarare, Ström är målvakt.

Hoppa över Twitterpostning

Messenger kommer från Nya Zeeland och senast har 21-åringen spelat i USA. På meritlistan finns spel i U20-VM med Nya Zeeland.

"Kan utvecklas i Jaro"

Chantzopoulos har både tyskt och grekiskt påbrå. Han spelade senast i FC Gütersloh i lägre tyska divisioner. Det här blir första gången som Chantzopoulos spelar utanför Tysklands gränser.

Ström är ett betydligt mer bekant ansikte för österbottniska fotbollsvänner. Ströms moderklubb är Vasa IFK, men under fjolåret tog han klivet till division 1 och Grankulla IFK. Därmed flyttar Ström till en division 1-konkurrent.

– Johannes har gjort väldigt bra ifrån sig under testperioden och vi hoppas att han kan utmana Emil Öhberg om positionen som förstamålvakt, säger tränaren Kristian Heames på Jaros hemsida.

– Brock är väldigt bekväm med bollen och bra defensivt. Charalampos visade på goda ledaregenskaper och han är duktig på att öppna spelet. Båda två är unga spelare som jag tror kan utvecklas i Jaro.

Finland har snart hundratals papperslösa flyktingar som vistas olovligt i landet spår inrikesminster Paula Risikko. Papperslösa finns också i Österbotten. För att inte locka andra att göra samma sak bör illegala flyktingarna få sämre socialskydd än andra, säger Risikko.

Efter jul knackade den första flyktingen på hos Vörå kommun, utan mat och tak över huvudet och asylansökan avslagen. Vi blev fundersamma men socialen tog hand om mannen, berättar kommundirektör Mikko Ollikainen.

- Det gick bra, han fick mat och tak över huvudet.

Det var den första flyktingen som knackade på hos kommunen och de kommer att bli fler, säger flyktingförläggningens chef Mats Hägglund.

Direktiv på kommande

Inrikesminister Paula Risikko (Saml) bekantade sig på måndagen med flyktingförläggningen på kommunens inbjudan. Vad ska vi göra om papperslösa utan bostad dyker upp i stora mängder, frågade Ollikainen.

Risikko svarade att direktiv är på kommande, men oklart när. På tisdag träffas en ministerarbetsgrupp för att diskutera läget.

Sedan 2015 har 38 000 asylsökande sökt sig till Finland och 19 000 bor fortfarande på flyktingförläggningar i väntan på prövning av deras ärende. 11 000 har fått negativt besked om uppehållstillstånd.

- Av dem stannar sannolikt 100-tals kvar och bor illegalt i landet, säger Risikko. 4 000 asylsökande är spårlöst försvunna, de allra flesta tror man har rest till något annat land.

Integrationen haltar

Ett annat problem regeringen jobbar med är integrationen av flyktingar som får stanna i Finland. Över 2 000 personer som fått positivt besked bor fortfarande på mottagningscentraler och väntar på kommunplats.

De borde snabbt slussas ut i samhället för att vi ska lyckas med integreringen, men det går för långsamt, säger Risikko.

I små kommuner hakar det upp sig på bostäder, medan de allra flesta vill flytta till storstäder med Helsingfors i spetsen.

För staten är det en dyr historia. 2 000 boende på mottagningscentraler kostar 100 000 euro per dygn. Hur man ska få loss fler kommunplatser ska ministrarna också ta upp på tisdagens möte.

Nödhjälp kan bli långvarig

Inrikesminister Paula Risikko säger att direktiv är på kommande till kommunerna om hur de kan ordna kortvarig nödhjälp åt papperslösa i väntan på att de kan återbördas till sitt hemland.

Flyktingförläggningens chef Mats Hägglund tycker för sin del att direktiven borde ha funnits på plats redan ifjol.

- Antalet papperslösa växer och det är ett stort problem för individen att få tak över huvudet och mat för dagen.

Scenariot finns att ett korttids nödboende kan bli ett långtidsboende, säger Hägglund.

Nödhjälp?

Vad är då den kortvariga nödhjälp som kommunerna ska stå för? Det har inte definierats, säger Risikko, men ersättning av staten kommer kommunerna att få. En särskild lagstiftning är på gång.

- Själv är jag av åsikten att det ska vara skillnad i socialskyddet beroende på om man vistas legalt eller illegalt i landet.

Helst vill Risikko att de som fått avslag på sin asylsökan återvänder frivilligt till sitt hemland. Med Afganistan har Finland fått ett samarbetsavtal och man jobbar på ett motsvarande avtal med Irak.

Över hälften av de asylsökande har kommit från Irak, den näststörsta gruppen är från Afganistan.

Risikko är hoppfull om att få till stånd ett avtal med Irak.

- Vi ger humanitärt bistånd till Irak, och kan erbjuuda krishjälp och olika samarbeten med landet. Men pengar ger vi inte för att Irak ska ta emot männskor som flytt landet.

Nu har förskolebarn och skolelever i Borgå sagt sitt. De två finalisterna till Runeberg Junior-priset är valda av barnjurygrupperna.

De två finalisterna är boken Paten kalastuskirja av Timo Parvela och Pasi Pitkänen samt Den fantastiske Alfredo av Malin Klingenberg och Joanna Vikström-Eklöv.

Tanken med Runeberg Junior är att stöda barns läslust i åldersgruppen 6–9 år.

Det är filmregissör Saara Cantell som den sista januari ska välja den slutliga vinnaren i Runeberg Junior-tävlingen.

Bland de nominerade böckerna fanns sex finskspråkiga böcker, två svenskspråkiga böcker och en bok som har utkommit på både finska och svenska.

Prissumman är 10 000 euro och prisutdelningen sker i Borgå stadsbibliotek den 6 februari.

Tretton av tingsrättens domar i den stora amfetaminhärvan i Jurva prövas i Vasa hovrätt. Ligan framställde amfetamin av amfetaminolja. Drogen såldes i Vasa och i Jurva.

Vasa hovrätt inledde på måndag behandlingen av amfetaminhärvan i Jurva. Under 2014 till 2015 framställde en drogliga amfetamin för gatuhandeln av amfetaminolja som smugglats in från Tyskland. Amfetaminet förädlades och såldes vidare.

Södra-Österbottens tingsrätt dömde i sommaren 2016 flera gärningsmän till långa fängelsestraff. Sex huvudmän i ligan dömdes till över sex års straff för grovt narkotikabrott. Huvudmännen kommer från Sverige, Finland och Tyskland.

Totalt åtalades 21 personer och en del kom undan med böter och några friades helt. Tretton av tingsrättens domar prövas nu i hovrätten.

Doping och extacy

Förutom amfetamin sålde ligan också dopingpreparat och extacypiller. På måndagen redde hovrätten ut en tysk mans andel i att ha förmedlat hundratals extacypiller till Finland under hösten 2014. En del av pillren beslagstogs i tullen.

Ledande häradsåklagare Peter Levlin försökte påvisa att den tyska mannen, Patrick förmedlat extacytabletter till Finland. Patrick hävdade att han arbetat på ett postkontor tillsammans med sina föräldrar och att brevet med extacytabletter kommit in som en vanlig postförsändelse som skulle skickas till Finland.

Patrick hade fått flera pengainsättningar på omkring 1000 euro på sitt konto. Patrick hävdar att det handlar om pengar till hyra för en väns räkning. Eftersom vännen inte hade något bankkonto i Tyskland så betalades pengarna istället in på Patricks konto. Vännen i fråga är den finländske Toni som även dömts för flera brott i samma droghärva.

Toni hördes även som vittne i hovrätten. Åklagaren misstänker att han är den "Tonka" som nämns i diskussioner i anslutning till smugglingen som förts genom textmeddelanden, vilket Toni tillbakavisar. Toni säger att pengarna som kommit in på Patricks konto härrör sig till "affärer".

Toni hävdade i rätten att det åtminstone inte rörde sig om lagliga affärer.

- Jag hörde något om affärer och om extacy, sa den finländske Toni i hovrätten.

Reste till Tyskland

En finländsk kvinna som är inblandad i droghärvan hördes också som vittne. Enligt henne kom extacytabetterna från Tyskland och hon hade betalat in pengar för dem på den tyske Patricks konto. Kvinna hade också besökt Tyskland tillsammans med en väninna för att träffa Patrick och Toni. Med sig hade kvinnorna drygt 1000 euro som kom från droghandel.

Hovrätten behandlar brottshärvan denna och nästa veckan. Många av de personer som hörs är redan i fångenskap.

Text: Hannu Puikkonen Översättning: Mikaela Löv-Aldén

Inget av de fem alternativen för nya Vasa hamnväg är lönsamt. Det var beskedet när NTM-centralen mötte allmänheten i Solf. Det kan vara dödsstöten för den nya hamnvägen.

NTM-centralen och konsulten Ramboll presenterade på måndag kväll bedömningen av de olika alternativen för nya Vasa hamnväg. Mer specifikt handlade det om miljökonsekvensernas bedömningsbeskrivning.

Tillfället hölls i Solf skola och som väntat drog det en hel del folk. Två av alternativen till en ny hamnväg går nämligen genom byarna söder om Stadsfjärden i Vasa och dessa alternativ har gjort folk upprörda.

Trafiken i centrum minskar inte tillräckligt

Men nu verkar det som att det inte blir någon ny hamnväg. Inget av de fem alternativen anses vara tillräckligt lönsamt.

- Inget av alternativen når upp till våra målsättningar, säger projektansvariga Ari Perttu på NTM-centralen i Södra Österbotten.

Vad betyder det?

- De minskar inte tillräckligt på den tunga trafiken och trafiken överlag som kör genom centrum. En stor del av trafiken börjar och slutar i centrum, säger Perttu.

Så det lönar sig inte med en ny hamnväg?

- Inget av alternativen når upp till det att nyttan skulle vara lika stor som kostnaderna, säger Perttu.

Ari Perttu. Ari Perttu på NTM-centralen i Södra Österbotten. Bild: Yle/Joni Kyheröinen ari perttu

På Ramboll är Mikko Uljas av samma åsikt.

- Vi hittade inget alternativ som når upp till de mål som ställdes, säger Uljas.

Planeringen avslutas

Och nu säger också NTM-centralen tack för sig. Utöver att inget av alternativen är lönsamt finns det inte heller pengar till att fortsätta med planeringen.

Betyder det här att det inte blir någon ny hamnväg?

- Det kan vi inte säga. Det kan komma ett politiskt beslut som förordar en ny hamnväg, säger Ari Perttu.

Vikby och Fladan fick flest minus

Det som dock framkom i det material som presenterades i Solf skola på måndag kväll var att de två alternativ som mött på hårdast motstånd, också är de som skulle få mest negativa konsekvenser.

Kort sagt var det flest minustecken i tabellen vad gäller Vikby och Fladan alternativen. Konsekvenserna var speciellt negativa för fågelbeståndet, jordmånen och kulturmiljöerna.

Det alternativ som enligt konsekvensbedömningen skulle vara det bästa är en tunnel under centrum. Men inte heller det alternativet är alltså tillräckligt bra för att vara lönsamt. En tunnel beräknas kosta 44 miljoner.

Informationstillfället hölls i Solf skola. Miko Uljas på Ramboll presenterar alternativen för Vasa hamnväg i Solf skola i Korsholm. Bild: Yle/Joni Kyheröinen mikko uljas,ramboll,Ramboll Finland,solf skola,vasa hamnväg

Möjligt med en järnväg?

Undet mötet ställdes frågan om man inte kunde gå vidare med det förslag som utvecklingssektionen i Korsholm kom med i oktober i fjol: I stället för att dra en ny väg ser man till att järnvägen från Vasklot går ut till logistikcentret öster om Vasa flygplats.

Beskedet från NTM-centralen var att planering av järnvägar inte hör till deras uppgifter.

- Det är nog upp till Vasa stad och Korsholms kommun att utreda den saken vidare, säger Perttu.

Så vad händer nu?

Den frågan kan Ari Perttu inte riktigt svara på. Fram till den 14 mars får allmänheten lämna in synpunkter på bedömningsbeskrivningen. Efter det tackar NTM-centralen för sig.

Nöjda korsholmare

Bland åhörarna i Solf fanns Kenth Nedergård. Han var på plats dels som privatperson, dels som kommunalpolitiker i Korsholm.

Är du som korsholmare glad över att Vikby och Fladan fick så många minus?

- Det här visar ju att även om de alternativen är billigast så är de negativa konsekvenserna för miljön störst, konstaterar Nedergård.

Vikby-alternativet beräknas kosta 22 miljoner och Fladan-alternativet 27.

Av de fem alternativen tycker Nedergård att en bro över Stadsfjärden skulle ha varit det bästa. Men det alternativet kostar minst sagt skjortan: 96 miljoner.

Så vad är då slutsatsen av att NTM-centralen lagt ner så mycket tid på detta? Har allt varit i onödan?

- Det är ju bra att vi fått det utrett. Fakta är alltid bättre än spekulationer, säger Nedergård.

På måndag lades grundstenen för Folkhälsanhuset i Närpes. I september ska huset ska seniorboende, daghem, föreningslokal och kontor vara inflyttningsklart.

Folkhälsanhuset byggs ihop med komplexet Mitt i Stan i centrala Närpes. Huset får får 23 seniorbostäder och ett språkbadsdagis för 25 barn.

I Folkhälsanhuset byggs också lokaler för hemtjänstservice och medborgarverksamhet.

- Det var en festlig tillställning med ett 70 gäster och stämningen var fin, säger fastighetsförvaltningschef Michael Söderlund.

Festtalare var professor Mats Brommels, ordförande för Samfundet Folkhälsans styrelse och Ole Norrback. För musiken stod blåssektionen ur Närpes Skolmusikkår.

Byggnadsarbetena påbörjades i oktober och den totalla våningsytan blir 2 041 kvadratmeter.

Projektets totala investeringsbelopp uppgår till över 5 miljoner euro.

Över hundra personer samlades till Vasa stads möte om Fiskets hus. Flera var oroliga för att strandpromenaden ska inskränkas av den blivande restaurangen, men fick till svar att fiskstranden ska förbli öppen och tillgänglig för alla.

Det var trångt i dramasalen i huvudbiblioteket i Vasa på måndagen, när staden bjöd in allmänheten att ta del av planerna för fiskstranden.

Några av de orosmoment som dök upp bland deltagarna under infotillfället var bland annat att promenadstråket längs med vattnet skulle skäras av och att stranden skulle bli ett slutet kommersiellt område.

Arkitekten för Fiskets hus, Ann-Charlott Hästö, sade att stranden kommer förbli ett offentligt rum och det är tänkt att det ska bli ett vardagsrum för hela Vasa.

- Alla är välkomna att vandra kring torget och huset.

Det var även några som tyckte att byggnaden skulle förstöra utsikten mot vattnet från Strandgatan, trots att byggnaden redan flyttats 10 meter från ursprungsplanerna just av den orsaken.

Vasa stads planeringsdirektör, Päivi Korkealaakso, säger att de är glada för synpunkterna och att de kommer att ta dem i beaktande i den fortsatta planeringen.

- Vi har många mål som vi måste ta hänsyn till för att helheten ska fungera, säger hon.

Viktigt att känna sig delaktig

Det fanns också många positiva röster bland deltagarna. Elisabeth Ostberg tycker att projektet i sin helhet verkar strålande och att vasaborna i stort sett inte har något att klaga på än.

- Jag tycker det är bra att det blir så lättåtkomligt för folk att gå där, för jag går själv ofta vid stranden och njuter av strandlinjen och att se ut mot vattnet, och vi fick ju höra att det kommer bevaras, säger hon.

Ostberg säger att det är viktigt med möten för allmänheten, eftersom man får känna sig delaktig i hur det planeras i staden.

- Jag följer noga med vad som är på gång i staden. Och fastän jag är pensionär och kanske inte hinner uppleva allt, så är det ändå intressant att följa med och tänka sig in i vad folk i framtiden har att se fram emot.

Elisabeth Ostberg tycker att vasaborna inte har något att klaga på än. Elisabeth Ostberg Bild: Yle/Markus Bergfors elisabeth ostberg,fiskets hus

"Det ska inte vara som på Strömsö"

Det var i november som Fiskets Hus vann idétävlingen för att ersätta den gamla fiskhallen. I Fiskets hus ska det enligt planerna finnas restaurang, bar, fiskaffär, konferensutrymmen, kontor och bastu. Bakom det vinnande bidraget står kultur- och evenemangsproducenten Johanna Stenback, och TV-kocken Michael Björklund.

Björklund ser fram emot projektet och tycker det är bra att folk är engagerade i frågan.

- Säkert finns det olika viljor och så ska det vara också. Det ska inte bara vara som på Strömsö, utan man ska kämpa lite. Micke

Stenback påminner också om att planerna för byggnaden inte är färdiga än.

- Vi har ett tävlingsförslag, men nu ska det filas och finslipas och därefter går vi vidare tillsammans med staden.

Michael Björklund och Johanna Stenback. Bakom Fiskets hus står TV-kocken Michael Björklund och kultur- och evenemangsproducenten Johanna Stenback. Bild: Yle/Markus Bergfors fiskets hus,johanna stenback,Michael Björklund,micke björklund

Även konkurrenterna välkomnar Fiskets hus

Miki Ekman var också en av deltagarna i mötet och han har all orsak att engagera sig eftersom han driver restaurangen Faros, som ligger precis invid det blivande Fiskets hus.

Ekman är glad att man vågar satsa på något nytt dit till stranden och är positiv, även om det kan innebära mer konkurrens för honom.

- Det är klart att alla restauranger är konkurrenter sinsemellan, men jag tror vi också kommer att ha ganska stora synergieffekter och kunna samarbeta. Det är till exempel lättare att göra lite större evenemang tillsammans, säger Ekman.

Krögaren Miki Ekman välkomnar Fiskets hus. Miki Ekman. Bild: Yle/Markus Bergfors faros,fiskstranden,miki ekman