![]()
Helsingfors är en småstad. Långt fler kunde bo där i stället för på landet. Åtminstone om de vill ha samhällsservice. Författaren Jörn Donner går till angrepp mot den centerledda regeringens regionalpolitik.
Den tidigare SFP- och SDP-politikern Jörn Donner utkom igår med sin bok SuomiFinland. Han vill minska orörligheten och lägga ner onödiga regionala högskolor. Och egentligen skulle han hellre bosätta sig i Berlin, åtminstone under den råkalla vintern.
Helsingfors är Donners hemort, och han framstår som mycket helsingforsisk, trots en del regionala sidosteg. Han har varit bosatt och kommunpolitiker i Ekenäs, misslyckad stugbyägare i Gustavs i Egentliga Finland, civiltjänstgörare i Björneborg bland annat.
Helsingfors en småstad
I den nya boken skriver Donner föraktfullt om regionalpolitik och Helsingfors. Men Stockholm, där han bodde på 70-80-talet, beundrar han. I jämförelse är Helsingfors en småstad.
- Jag brukar säga att Helsingfors är en stor småstad och Stockholm en liten storstad. Stockholm är multikulturell på ett helt annat sätt än Helsingfors, som nu bara är en småstad. Urbaniseringsprocessen i Finland har varit både långsammare och senare än i Sverige.
Det fanns tidigt flera storstäder än Stockholm i Sverige, både Göteborg och Malmö. Det har gått långsammare i Finland, men urbaniseringen har tilltagit under det senaste decenniet. Helsingfors relativa position har varit tilltagande.
- Men fortfarande finns det bara omkring 600 000 invånare här i Helsingfors. Det är inte ens 15 procent av landets befolkning. 25 procent av Finlands befolkning kunde gott vara bosatt i huvudstaden. Helsingfors är ju dessutom glest bebott, här finns bara halva befolkningstätheten mot Stockholm.
Helsingfors en rysk imitation
Utländska turister brukar gilla det ryska i Helsingfors. Men det är enligt Donner bara en imitation, ett litet Petersburgförsök.
- Det finns inte så mycket att se i Helsingfors. Jag förstår att turisterna inte stannar så länge. Man visar dem Sibeliusmonumentet och Nurmi-statyn för sportintresserade. Vidare Senatstorget, det är ju ryskt så det räcker, med Alexander-statyn, förtecknar Jörn Donner. Så går man och tittar på kyrkan i berget, Tempelplatsens kyrka. Men det finns inte så mycket mera.
För gammal för Berlin - tyvärr
Jörn Donner noterar att han är tillbaka i samma fastighet på Norra Kajen i Helsingfors där han växte upp.
Han sörjer lite över att ha blivit kvar, bosatt i Helsingfors råkalla vinter. Det finns ju så många andra mer spännande ställen att etablera sig i, Berlin till exempel. Egentligen är han ju europé.
Men om en månad fyller Donner 84 år. Kanske är det dags att avstå från illusionen att etablera sig någon annanstans, säger han själv.
Någon kan nog anse att Jörn Donner är en storstadssnobb, Och han kritiserar det ledande regeringspartiets ”ruttna regionalpolitik” och de finländska stöden till glesbygden.
”Pervers regionalpolitik”
- Centerpartiet har sina fullkomligt perversa, historiskt bekanta attityder. De vill inbilla folk att man kan bo precis var som helst i landet och åtnjuta precis alla sociala och andra förmåner.
Det är en ekonomisk och praktisk omöjlighet, som till all lycka motverkas av ungdomen som inte vill stanna på sådana ställen, säger Donner.
I det avlånga landet är allt utom Helsingfors landsbygd och periferi.― Jörn Donner i "Suomi/Finland"
”Statssubventionerat privilegium att inte flytta”
Centerpartiet i Finland är det enda agrara parti som har del av regeringsmakten i Västeuropa, enligt Jörn Donner. Kanske just därför har vi ett system som gör att Gustavs och andra småkommuner lever på statsbidrag som finansieras av de rikare delarna av landet.
Donner jämför med det amerikanska samhällets "fenomenala mobilitet". Där flyttar man enligt jobbutsikterna. Det går med en fungerande marknad av hyresbostäder.
I Finland talas det om att utbud och efterfrågan inte möter varandra på arbetsmarknaden, av geografiska skäl. Donner kallar det en absurditet att vi finländare inte vill flytta till städerna, eller överhuvudtaget flytta. Orörligheten blir ett statssubventionerat privilegium.
Du får stanna där du är...med tillgång till all samhällsservice oberoende av boningsort.― Jörn Donner "Suomi/Finland"
”En livslögn”
- Om man bor 100 km från närmaste större samhälle och gör anspråk på samma sociala och medicinska tjänster som i städerna, så är det en absurditet som blir mycket dyrbar, säger Jörn Donner. För all del, man kan bo var man vill, fortsätter han. Men man kan inte få samma service. Det är en livslögn.
En person i en liten stad eller kommun, som får någon slags krämpor, kan gå till hälsovårdscentralen som finns lite varstans. Där kanske en ung medicine kandidat säger att man ska ta ett huvudvärkspulver. I stället borde man kanske undersökas noggrant, eftersom man kan ha någon annan, allvarligare krämpa.
Kanske den personen nöjer sig med huvudvärkspulver, i stället för att få vård för någon allvarligare sjukdom som leder till döden. Det är ojämlikheten i vården som Donner talar om.
Vad kostar jag?
Jörn Donner funderar på vilket värde en 83-åring har i Finland - och om det är värt det. I slutet av sin nya bok tackar han ett antal kirurger och specialister som har hjälpt honom att överleva. Och han nämner att han nyss har avslutat en ny omgång strålbehandling.
Donner har utkommit med över 60 böcker. Den nyaste: SuomiFinland följs upp av en ny version av filmen Perkele från 1971. Film blir det enda nyare medium han sysslar med vid sidan av bokskrivande. Hans personliga överlevnadsmotiv är arbete: Jag skriver, alltså finns jag till.
"Stäng några regionala universitet!"
Just nu är Donner oroad över Finlands regering och inbesparingarna i högskolepolitiken. Men å andra sidan finns det plats för nedskärningar.
- Vi har för många universitet i det här landet. Vi borde stänga några, men det går ju inte någon med på. Lapplands universitet i Rovaniemi är det första som borde stängas, sen kan man diskutera resten.
De universitetsstäder som bör bevaras enligt Donner är Helsingfors, Åbo, UIeåborg, Tammerfors… Kuopio kanske. Det räcker nästan där.
Vasa är också i Donners skottglugg.
- Det har jag upprepade gånger föreslagit. Den svenska undervisningen i Vasa, som ju är ett bihang till Åbo Akademi, ska fusioneras med Vasa universitet.
Det kan bli tvåspråkigt, enligt Jörn Donner, som inte är mycket för enspråkiga lösningar.
- Det är bara dumheter. Svenskspråkiga särlösningar behövs inte på det sättet. Utom i områden med stark svenskspråkig dominans, med skolor i Österbotten och västra Nyland kanske. Men det är ju inte på universiteten – det är på gymnasienivå. Det är bra, enligt Jörn Donner.