Den svenska utbildningsnämnden beslöt i maj att föreslå att Kristinestads svenska förskola placeras i Tjöck. Nu föreslår man det samma för den svenskspråkiga för- och eftermiddagsverksamheten.

Enligt nämnden vill man uppnå största möjliga synergi genom att placera den svenskspråkiga för- och eftermiddagsverksamheten i samma lokaler som förskolan under läsåret 2016-2017.

Tjöck-Påskmark UF:s lokaler ska stå som plats för Kristinestadsbarnen.

Det är redan från tidigare klart att de svenska lågstadieeleverna flyttar till Tjöck medan renoveringen av lågstadiet i Kristinestad pågår.

Nina Pilke, professor i svenska och prodekanus vid filosofiska fakulteten vid Vasa universitet, tycker att det är bra att man har fattat beslutet nu så att de kan fortsätta vidare men säger att personalen och framför allt alla studerande är oroliga för vad det innebär att språkvetenskaperna flyttas till Jyväskylä universitet.

- Jag tänker mycket på våra studerande. Vad tänker de nu? De har kommit till Vasa och Vasa universitet och vad händer nu, undrar Pilke.

De som studerar språk vid Vasa universitet, eller ska börja till hösten, kommer att ha rätt att studera färdigt i Vasa men för personalen blir det antingen att flytta eller börja pendla konstaterar Pilke.

Inte helt oväntat beslut

Beskedet om initiationsavtalet att flytta Vasa universitets språkvetenskaper till Jyväskylä kom under tisdagen. Även om personalen inte visste om det innan så var det inte oväntat, berättar Pilke.

- Visst har vi väntat på något slags beslut, från att något ämne eller större helheter flyttas till att man fusionerar hela universitetet ut till något annat, och nu blev det språken.

Oviss framtid för språkbadsutbildningen

Något som oroar Pilke är hur det ska gå för språkbadsutbildningen som man har i samarbete med Åbo Akademi.

- Det är lite synd om den lärarutbildningen flyttas till mellersta Finland, till en finskspråkig ort. Det skulle innebära att de inte får samma språkliga stöd som i Vasa.

Ett annat frågetecken är hur intresset för att studera svenska ser ut i Jyväskylä.

- Det som förstås kan öka intresset är lärarutbildningen och ifall vi får språkbadsutbildningen att fungera bra, men vi får se vad som händer, säger Pilke.

Kanske bästa lösningen

Bakgrunden till avtalet är de nedskärningar som universiteten drabbats av och för att kunna få strategistöd från regeringen så krävs tydligare och snävare satsningar. Pilke vet inte hur man skulle ha kunnat lösa situationen på annat sätt.

- Kanske det här är bästa lösningen just nu i det här läget, konstaterar hon.

Falska guldsmycken lovas vägresenärer av lurendrejare ifall de ger låtsasnödställda pengar. Pengarna skall användas till att köpa bensin och betala mat- och hotellräkningar

Personer i utländskt registrerade bilar stoppar bilister längs vägar och åtminstone två österbottningar har råkat ut för skojarna de senaste veckorna. Båda fallen har skett i närheten av större vägar i södra och mellersta Finland.

Jakobstadsbo och Vasabo råkade ut för skojarna

Jan Wikström från Jakobstad och en kvinna och hennes man från Vasa råkade ut för lurendrejeriet ungefär samtidigt, 12-13 juni. I båda fallen stod en bil parkerad vid vägrenen och en man stod utanför bilen och viftade på hjälp.

Jan Wikström råkade ut för incidenten på Hangöleden, på väg 25 ett par mil från anslutningen till motorvägen mellan Tammerfors och Helsingfors 13 juni. Det andra fallet skedde i närheten av motorvägen från Tammerfors och i riktning mot Vasa den 12 juni.

Affärsmän från Berlin

Båda fallen har stora likheter. Bilarna är registrerade i utlandet, personerna vill ha pengar för att köpa bensin och kräver mer pengar när de inte anser sig få tillräckligt och erbjuder sig att ersätta pengarna med guldsmycken. I båda fallen delades visitkort ut där det påstås att männen är affärsmän från Berlin.

Männen delade ut visitkort. Visitkort som gavs åt Jan Wikström Bild: Yle/ Kjell Vikman Jakobstad,jan wikström,visitkort,Österbotten

I fallet med kvinnan från Vasa som gav 130 euro åt männen serverade mannen vid vägrenen en historia enligt vilken han och kompanjonen måste komma till Helsingfors för att besöka någon bekant som låg på sjukhus. Kvinnan blev påtrugad guldsmycken som hon inte ville ha och sedan åkte männen iväg.

- Jag blev helt blåst, säger kvinnan från Vasa.
- Nästa gång ser jag lite noggrannare efter och ringer vägassistansen om det är en verklig nödsituation.

Jan Wikström upplevde en hotfull stämning

Jan Wikström upplevde en betydligt mer hotfull situation än den kvinnan från Vasa råkade ut för. Han fick order att köra till en bankautomat för att ta ut de 500 euro som männen krävde och färden gick till slut längs vägar där det inte fanns någon bebyggelse i närheten och den ena mannen hade placerat sig på passagerarsätet i hans bil för att visa vägen.

Männen som stoppade Jan Wikström körde en ljus Mercedes. Den ena mannen klev in på passagerarsidan och han förklarade på engelska att han var en affärsman från Berlin och att de behövde pengar för att komma vidare till Uleåborg.

Jan Wikström betalade 25 euro men det räckte inte, mannen krävde mer och slängde fram guldringar och guldkedjor som betalning. Ytterligare 50 euro bytte ägare men det räckte inte och den andre mannen, som var stor och kraftig, ville ha kreditkortet.

- Jag sade åt mannen att här på vischan finns inga bankautomater, säger Jan Wikström.

- I know the way, jag känner till var det finns en, sade mannen i passagerarsätet enligt Jan Wikström.

- Drive, kör, kom sedan kommandot från mannen som helt sonika satt sig i Jan Wikströms bil.

- Jag hade nog ganska mörka tankar, är det bara pengarna och bankkortet de vill åt, är det bilen också så blir jag lämnad någonstans, förhoppningsvis vid liv på någon skogsväg, säger Jan Wikström.

Jan Wikström blev tvingad att köra till en bankautomat och ta ut pengar till männen.. Jan Wikström i Jakobstad Bild: Yle/ Kjell Vikman Jakobstad,jan wikström,Österbotten

Färden slutade i de södra delarna av Hyvinge vid en bankautomat i närheten av ett köpcenter, männen krävde 500 euro men Jan Wikström vägrade betala så mycket och köpslåendet stannade vid 200 euro.

Männen stannade på betryggande avstånd från bankautomaten medan Jan Wikström tog ut pengarna som överlämnades vid köpcentret i närheten och sedan försvann männen.

Polisen i Jakobstad ville inte ha någon brottsanmälan

Jan Wikström polisanmälde inte fallet direkt på ort och ställe utan åkte iväg hem till Jakobstad. Följande morgon besökte han polisstationen i Jakobstad.

Där blev han vänligt bemött men polisen tyckte enligt Jan Wikström inte att det var läge för någon polisanmälan eftersom Jan Wikström gett pengarna åt männen.

- Det fanns inget verbalt hot men situationen var hotfull och jag var rädd för att det skulle bli till handgripligheter.

Jobbmatchningsprojektet inleddes vid Yrkesakademin i Österbotten vid årskiftet. Fram till nu har hälften av deltagarna fått sysselsättning. De flesta jobbar inom produktionen, transportbranschen eller inom vården.

Jobbmatchningen finansieras till största delen av EU. Den totala budgeten är 245 000 euro, kommunerna deltar med 49 000 euro. Kommunernas andelar i projektet är beräknade utgående från antalet arbetslösa i kommunen.

Långtidsarbetslösa ut i arbetslivet

Bakgrunden till projektet är en ny lag som ökar kommunernas kostnadsansvar för långtidsarbetsösa.

- Yrkesakademin sökte pengar och har hand om det här då vi har lång erfarenhet av vägledande utbildning, säger Nina Pihl som är projektledare.

Nina Pihl Projektledare Nina Pihl Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik jobmatching,nina pihl,pihl,yrkesakademin i österbotten,österbotten

En av dem som hittat jobb på det här sättet är Ilkka Kärkkäinen i Vasa. Han var länge arbetslös och fick aldrig komma på några anställningsintervjuer.

Men efter att ha deltagit i jobbmatchning fick Ilkka napp. Han fick två jobberbjudanden och valde det bästa. Nu arbetar han för Vasa stad sedan maj.

- Jag gör putsnings- och rengöringsjobb, berättar Ilkka Kärkkäinen. Det här är ett bra och rörligt arbete, man behöver inte vara länge på samma plats.

Den här dagen tvättar han fönster i Vikinga skola.

Ilkka Kärkkäinen Ilkka Kärkkäinen. Bild: Yle/Sarah Karjalainen Ilkka Kärkkäinen,Vasa,Österbotten

Marita Broman är projektarbetare i norra svenska Österbotten. Hon har 13 inskrivna och fyra har fått arbete, tillfälliga arbetsavtal visserligen men det är viktigt att få arbetslivserfarenhet.

Hjälp till både arbetsgivare och arbetssökande

- Vi försöker underlätta den här arbetssökningen för både arbetstagare och arbetsgivare, berätta Marita Broman. Vi går genom arbetsintervjuer, hur man söker arbetsplats, man kan gå på arbetsprovning och så vidare.

Var och en deltagare får skräddarsydd hjälp, för problemen varierar.

Alla är i olika situation och jag hjälper enligt kundens behov, säger Kristoffer Wörlund, som också är arbetar med det här projektet.

- Det kan vara brist på kunskap som är problemet, eller otur. Eller att man inte har tillräckliga ansökningspapper. Man kanske har för liten erfarenhet eller varit arbetslös länge, berättar Kristoffer Wörlund.

Wörlund säger att han hjälper med det han kan, men att det i slutändan är upp till den jobbsökande personen.

För en vecka sedan stängdes flyktingförläggningen i Malax och ungefär 70 asylsökande fick hitta ett nytt hem. Den 24-årige irakiern Amir fick därmed flytta från ett tryggt Malax till ett okänt Kristinestad.

- Det är väldigt annorlunda här i Kristinestad jämfört med Malax. Människorna där var mycket mera involverade i Röda Korsets arbete och vi hade mer kontakt med lokalbefolkningen. Här är allt mera officiellt, säger Amir.

- Vi har varit här en vecka och vi har sett Röda Korsets personal endast en eller två gånger. I Malax kändes det som om vi var familj, vi kunde ringa Röda Korset om vad som helst.

Vi är här för att finna glädjen och bygga en framtid för vår familj

- Här är det inte uppbyggt på det sättet. Migrationsverket har sagt åt oss att vi ska ha ett annorlunda boendesystem, som är bostadsbaserat, konstaterar chefen för Kristinestads mottagningscentral, Annica Riddar.

- I Malax är ju personalen hela tiden runt knuten. Så är det inte då det är bostadsbaserat, utan där ska de klara sig själva till en viss mån. Sedan kommer de till receptionen då de vill något. Vi har receptionen öppen dagarna i ända.

Svårt med privatliv

När flyktingförläggningen i Malax stängdes delades flyktingarna i två grupper. Den ena gruppen åkte till Korsnäs och den andra alltså till Kristinestad.

Men Amir säger att många inte trivdes i Kristinestad och ville åka till Korsnäs i stället. Inte på grund av staden, men på grund av att det var så fullt i lägenheterna.

Amir bor själv i en liten höghusetta med sin bror och två andra asylsökande.

- Det är svårt då man inte alls har något privatliv. Det känns som att jag är gift med tre personer nu, säger Amir med ett skratt.

Amirs fru och familj bor fortfarande i Bagdad och han håller kontakt med dem regelbundet. Men även att ringa ett personligt samtal till sin fru är svårt, då man delar lägenhet med tre andra.

- Om jag vill tala med henne, så måste jag gå ner, eftersom alla kan höra vad jag har att säga och det är personligt.

Enligt Riddar går man i Kristinestad enligt de direktiv man fått från Migrationsverket.

- Migrationsverkets direktiv är fyra kvadratmeter per person. Men vi har ju ändå luftigare än det, så vi har inte så trångt, säger Riddar.

Hoppas att folk skulle vara mer öppna

Amir och de övriga asylsökande skulle gärna arbeta så att de inte bara måste sitta inne i en trång lägenhet. På så sätt skulle de också komma mer i kontakt med lokalbefolkningen och bli en del av samhället

Vi är helt vanliga människor, så jag hoppas att folk skulle våga komma och tala med oss

- Jag hoppas att folk inte blir rädda för oss. Jag har sett situationer där folk har varit rädda att bara säga hej till oss. Vi är helt vanliga människor, så jag hoppas att folk skulle våga komma och tala med oss.

Känner sig redan finsk

I Malax kändes det som om han funnit sin andra familj i Röda Korsets personal. Just nu känns det som om att samma inte kommer att ske i Kristinestad.

- Det är inte omöjligt men det är svårt. Det är väldigt unga personer som jobbar för Röda Korset här. Det är inte som i Malax där personalen var mer erfaren och hade familj. Så det var lättare att känna sig som en del av familjen.

Amir har nu varit i Finland i åtta månader och han känner sig redan finsk, men att vänta på ett besked från Migrationsverket gnager i bakhuvudet.

- Jag är mycket orolig. Om man har tur kanske man får ett positivt svar. Vi har redan sett livsstilen i Finland och vant oss med den. Vi har flytt en massa hemska saker i Irak, vi är här för att finna glädjen och bygga en framtid för vår familj.

Anvias styrelse sammanträder idag onsdag och får då ta ställning till två bud på bolaget.

Såväl Findas bud på 120 miljoner euro för anvia telecom som Soneras bud på 130 miljoner euro ska behandlas.

I praktiken är det ändå rätt lite som styrelsen kan göra. Anvia har redan ett avtal med Elisa om att Elisa köper Anvias Telecom och Anvias IT-verksamhet för 107 miljoner euro.

Bolaget håller extra bolagsstämma om en vecka där Elisas bud ska behandlas. Findas och Sonera bud kan inte behandlas där eftersom de kommit in efter att kallelsen till stämman gått ut.

Förra året hade Kristinestad inte råd att anställa sommararbetare för parkarbete. Nu har staden fått betala dyrt i och med förstörda rabatter.

- Det blev dyrare i år att sätta igång alla rabatter som vi inte hann med förra året då vi inte hade några jobbare, säger vägbyggmästaren Niklas Brandt.

I år vill man inte upprepa misstaget och staden har därför anställt fem sommararbetare som arbetar från juni till mitten av augusti. Enligt Brandt blir det i långa loppet billigare för staden.

Hanna Alavillamo, 38 år och diplomingenjör, blir ny koordinator för Vasaregionens och EnergyVaasas kommunikation och marknadsföring.

Alavillamo är förutom diplomingenjör i miljö- och energiteknik och bildartesan inom grafisk planering. Hon kommer närmast från Wärtsilä Finland där hon har arbetat med marknadsföring.

Till Alavillamos uppgifter hör att leda det årligen återkommande evenemanget EnergyWeek samt att marknadsföra vasaregionen som kunskapskluster för energiteknologi.

Sannfinländska riksdagsledamoten Maria Tolppanen hoppar över till socialdemokraterna. Sannfinländarna är inget arbetarparti, anser 63-åriga Tolppanen.

Hon är invald från Vasa valkrets, och har suttit i riksdagen sedan år 2011. Tolppanen har tidigare arbetat som journalist bland annat vid Yle.

Socialdemokraternas ordförande Antti Rinne är glad över att riksdagsgruppen får en ny medlem. Han ville inte spekulera om det här är första avhoppet i en lång rad från Sannfinländarna.

Tolppanen säger att beslutet att hoppa av det tidigare partiet fattades efter en lång inre kamp, och sömnlösa nätter. I fredags slutfördes förhandlingarna med den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

- Det handlar om en kamp som jag har fört i över ett år. Men om du känner att du bedrar dig själv, vad återstår då, säger Tolppanen, citerande Sannfinländarnas ordförande Timo Soini.

- Om jag inte kan ställa mig framför spegeln på morgonen och säga gör ett gott arbete Maria, då har mitt arbete inget värde, säger hon.

Tös ur arbetarklassen

Maria Tolppanen säger att hon är en tös ur arbetarklassen, och deltog i socialdemokratiska ungdomsförbundets verksamhet. Då Sannfinländarna meddelade att de är ett arbetarparti, givetvis utan socialism, lockades hon med.

Och Tolppanen som en världsförbättrande journalist trodde på dem, säger hon.

Men som ett arbetarparti agerar Sannfinländarna inte nu i regeringen.

- Jag kan inte godkänna att förhållandena i arbetslivet försämras, jag förstår inte att medborgarna klara sig bättre då socialskyddet försämras.

- Jag förstår inte att flitfällor slopas genom att arbete erbjuds för lägre lön än nivån på arbetslöshetsskyddet är, jag förstår inte hur konkurrensförmågan förbättras genom att situationerna för pensionärerna försämras. Det är upprörande då en gammal man ringer och säger att han är sjuk, men inte har råd med medicinen, säger Tolppanen.

Personlig bitterhet inte orsak till avhoppet

Maria Tolppanen säger att hon har diskuterat avskedet med sannfinländska riksdagsgruppens ordförande Sampo Terho, men ville inte säga något om innehållet i diskussionen.

Glad är Tolppanen över att socialdemokratiska riksdagsgruppen godtar henne som medlem. Men åsiktsskillnader finns ändå, medger hon.

Maria Tolppanen säger att varken det låga väljarstödet för Sannfinländarna, eller personlig bitterhet får henne att lämna partiet.

- Jag är inte bitter, i Sannfinländarna har jag fått allt vad jag har velat. Till exempel medlemskapet i Yles förvaltningsråd, säger hon.

Sampo Terho Terho talade om kostnader för flyktingar Bild: yle flyktingpolitik,sampo terho,sannfinländarna

Terho sur över Tolppanens tilltag

Ordföranden för Sannfinländarnas riksdagsgrupp, Sampo Terho, säger sig vara besviken över partikollegan Maria Tolppanens avhopp.

Tolppanen sviker sina väljare genom att gå över till socialdemokraterna, säger Terho i ett pressmeddelande.

- De röstade på Sannfinländarna och inte på SDP, konstaterar han.

Han tillägger att Tolppanen inte informerade riksdagsgruppen eller partiledningen om sina planer.

Vi fortsätter vårt arbete som tidigare, säger Terho. Nu ska Finlands ekonomi räddas och det är vi som ska dra Finland upp ur kärret.

- Man kan säga att den svagaste länken brast, men vi klarar av trycket i framtiden också, säger Terho.

Joakim Strand (SFP) har haft god kontakt med Maria Tolppanen och känner till att hon har varit besviken på regeringens politik en längre tid.

- Det är klart, det är ju lite synd att vi mister en direktlänk till regeringen. Men vi har många andra goda kontakter och vägar både på personliga plan och annat. Den här vägen får vi ju tillgång till lite mera socialdemokratiska krafter, de har ändå under tiotals år byggt upp starka nätverk inom olika ministerier och bland tjänstemän.

Ingen dramatik

- Jag skulle inte säga att det finns så mycket dramatik i det här. I går fick vi ju en ny minister också till gänget, så vi kör vidare, säger Strand.

Text: Axel Brink

Riksdagsledamot Maria Tolppanen är välkommen till Socialdemokraterna, men det gäller för henne att anpassa sig till partiets linje. Det säger ordföranden för Finlands svenska socialdemokrater Viktor Kock.

Kock hade inte fått någon förhandsinformation om Maria Tolppanens partibyte från Sannfinländarna till Socialdemokraterna, men helt överraskad är han inte.

- Det finns ett stort missnöje med regeringens politik också inom regeringspartierna, säger Kock.

Missnöje med regeringen

Kock tror att missnöjet är störst inom Centern, men kritiska röster har hörts också från Samlingspartiet.

- Jag ser Tolppanens avhopp som ett tecken på en regeringskris, och jag tror vi kan få se fler partibyten, säger Kock.

Maria Tolppanen (Sannf) Maria Tolppanen (Sannf) kandiderar i Vasa valkrets. Bild: kandidat,maria tolppanen,riksdagsval,riksdagsval 2011,sannf,sannfinländarna,tolppanen,vasa,vasa valkrets,österbotten

Att Maria Tolppanen byter parti har också konsekvenser i lokalpolitiken i Vasa. I och med Tolppanens hopp är nu de tre stora fullmäktigegrupperna (SFP, Saml, och SDP) jämnstarka med 15 ledamöter vardera.

- Någon större förändring blir det knappast i det här skedet, säger Per Hellman, SDP i Vasa.

Kan bli svårt för Sannf i Vasapolitiken

Men i vår är det kommunalval och då lär det innebära förändringar, åtminstone för Sannfinländarna. Maria Tolppanen drog ytterligare sju Sannfinländska ledamöter med sig in i fullmäktige med sina röster. Hur det ser ut i nästa val är svårt att sia om.

- Jag hoppas att många av de som röstat på Tolppanen kan rösta på henne också som SDP-kandidat, säger Hellman, som inte tror att det innebär någon intern kannibalism i SDP-lägret.

Per Hellman (SDP) Per Hellman, ordförande för psykiatriska delegationen vid Vasa sjukvårdsdistrikt. Bild: YLE/Marcus Lillkvist per hellman

- Jag tvivlar på att hon tar hemskt många röster från dem som tidigare röstat på SDP.

Till riksdagsvalet är det ännu nästan tre år. FSD-ordföranden Viktor Kock vill inte spekulera.

- Vi vet inte vem som ställer upp i riksdagsvalet 2019, därför är det omöjligt att spekulera om hur Tolppanens eventuella kandidatur påverkar, säger Kock.

Det blir en repris av Lars Molins pjäs, Tre kärlekar, på Oravais teater i sommar. Repetitionerna är i full gång och premiären blir sjätte juli.

Tre kärlekar handlar om en familj som lever på gränsen mellan den nya och gamla tiden och om skillnaderna mellan de yngre och äldres värderingar.

- Det är väldigt mycket motsättningar och konflikter mellan generationerna men också mellan syskonen och sådant känns, kanske inte aktuellt, men åtminstone österbottniskt, berättar regissören Ann-Luise Bertell.

- Den handlar också om kärlekens olika väsen och man får se tre olika kärleksförhållanden.

En förmån att få göra en repris

Det är andra sommaren som pjäsen går på Oravais teater men Bertell tror och hoppas att det blir en bättre föreställning i år.

- Det är så fint att få återvända till någonting. När det är en bra text så finns det alltid nya dimensioner att plocka fram vilket vi gör.

- Rollerna har också djupnat och sitter bättre hos skådespelarna så det är en stor förmån att få spela samma text ett år till, säger Bertell.

Pjäsen sålde slut de flesta föreställningarna förra sommaren och hade 5000 besökare och Bertell är inte orolig för besökarantalet i år heller.

- Oravais teater är kanske lite bortskämda med att ha fina publiksiffror och den här magiska platsen och människorna här har en förmåga att dra folk.

Premiär klockan 19 onsdag 6 juli. Tider för övriga föreställningar hittar du här.

Lyssna till din vilja att hjälpa om du ser någon som vill ha hjälp vid sidan av vägen men ge inte hela handen direkt, säger polisen.

Det är inte vanligt med vägpirater i Finland, åtminstone inte i Österbotten, berättar kommisarie Mika Jylhä. I Österbotten handlar det om några fall under några års tid där folk blivit stoppade på vägen.

- Sedan har de som stannat bilisterna tvingat på dem krimskrams, oäkta varor, och sedan krävt betalt, högljutt och aggressivt.

Vägpiratism är ett relativt nytt fenomen här, menar Jylhä.

Professionella pirater

De vägpirater som Jakobstadsbon Jan Wikström råkade ut för på Hangöleden tidigare i juni menar Jylhä är väl förberedda och professionella.

- Wikström har hamnat i en väldigt knepig situation.

- De anspelar på människans grundläggande vilja att hjälpa.

Fråga först

Jylhä påpekar att man enligt trafiklagen faktiskt måste hjälpa personer i nöd. Ser man en person vid vägkanten som vinkar så bör man alltså kolla läget.

- Börja med att fråga, utan att blotta dig för mycket. Veva ner fönstret en bit och fråga vad som står på.

Om någon har skadat sig eller råkat ut för en sjukdomsattack så är det nödnumret, 112, som gäller.

- Är man själv kunnig att hjälpa så gör man förstås det, säger Jylhä.

Skulle personerna istället, som i Jan Wikströms fall, berätta att de är utan bensin eller pengar så bör man be dem kontakta myndigheterna. Då är man inte personligen skyldig att hjälpa, påminner Jylhä.

Om man misstänker att det är vägpirater man har att göra med när man stannat, kan det vara idé att istället köra förbi.

Lyssna till din vilja att hjälpa men ge inte hela handen, säger kommisarien Mika Jylhä. Mika Jylhä Bild: Yle/Roger Källman jylhä,mika jylhä,polis,vasa,österbotten

Inte alltid ett brott

Det är inte alltid säkert att polisen tar emot en brottsanmälan när det gäller vägpiratism. Det beror helt på hur det hela gått till.

Om piraterna säljer oäkta varor kan det vara en form av bedrägeri.

- Om de har hävdat att det är värt ett visst pris, som en äkta vara skulle kosta, och du betalar det kan det vara bedrägeri eller lindrigt bedrägeri beroende på hur stora summor det handlar om, säger Jylhä.

Om hoten blir verbala eller fysiska kan det röra sig om rån.

- Och om någon tar något av dig utan lov handlar det om stöld, oavsett om det är hot inblandat.

Det är alltid en idé att gå till polisen om man blir utsatt för något liknande, menar Mika Jylhä.

Förra sannfinländaren och numera socialdemokraten Maria Tolppanen talar inte ännu om nästa riksdagsval, och en eventuell kandidatur för SDP.

I och för sig klokt.

Väljarna brukar inte gilla avhoppare så en hel del fältarbete krävs för att övertyga dem, om Tolppanen vill bli invald från sitt nya parti.

Men valstrategiskt är det mycket fiffigt av Vasabon Tolppanen att byta parti.

Sannfinländarna gjorde senast ett utmärkt val i Vasa valkrets. SDP misslyckades och fick in endast två ledamöter, det vill säga Jutta Urpilainen från Karleby, och Harry Wallin från Seinäjoki.

Staden Vasas synligaste socialdemokrat Miapetra Kumpula kandiderade inte, och är numera ledamot i Europaparlamentet.

Vasa är med andra ord ett socialdemokratiskt tomrum som erbjuder en exceptionellt god nisch för en kandidat med visioner.

Invalet kan dessutom underlättas om Jutta Urpilainen får andra uppdrag, eller kandiderar i huvudstadsregionen.

Domen för den 15-åriga flickan som mördade sin kompis i Seinäjoki för ett drygt år sedan står fast. Vasa hovrätt kommer inte att ändra Södra Österbottens tingsrätts dom om nio års fängelsestraff.

Bägge parter överklagade domen till Vasa hovrätt. Den dömda flickan krävde att domen skulle ändras till under fem års fängelsestraff medan offrets föräldrar krävde att domen skulle ändras till tio års fängelsestraff. Tingsrättens dom kom i december.

Skadeståndskravet sänks inte

Hovrätten sänkte inte heller skadeståndskravet. Hovrätten ansåg inte att det finns orsak att jämka skadeståndet på grund av att 15-åringen inte var fullt tillräknelig när hon utförde dådet.

Hovrätten förkastade båda överklagandena.

Sannfinländska fullmäktigepolitikern Jukka Mäkynen tror inte att Tolppanen får samma friheter inom socialdemokraterna. Sannfinländarna fortsätter jobba som vanligt.

Maria Tolppanens forna partikamrat i den sannfinländska fullmäktigegruppen i Vasa var inte överraskad över Tolppanens beslut.

- Jag har anat det en längre tid. Men allt fortsätter som vanligt för oss. Tolppanen har gjort många bra motioner i riksdagen och vi fortsätter med hennes fina arbete i Vasa valkrets, säger Jukka Mäkynen (Sannf)

Mäkynen tror inte att Tolppanen kommer att ha samma friheter hos sitt nya parti.

- Hos sossarna kan hon inte ens göra såna motioner som hon tidigare har gjort, där har de ju gruppdisciplin.

Har inte haft tid för fullmäktige

Enligt Mäkynen påverkas inte partiets arbete i kommunen men några röster lär försvinna tillsammans med Tolppanen. Inte heller fullmäktigegruppens dynamik lär förändras, menar Mäkynen.

- Vi fortsätter som förr. Maria har inte hunnit koncentrera sig på fullmäktige så mycket, på varje möte har hon bara läst sina egna papper. Under gruppmötena har vi tagit beslut utan Maria.

Mäkynen menar inte att Tolppanens inställning till Sannfinländarna är så förekommande inom resten av partiet.

- Inte åtminstone i Vasa. I riksmedia talas det om det hela tiden men enligt min erfarenet är det bara några som för oljud. De som stöder partiet är samma människor som alltid och de hålls nog kvar.

Relationen bra även i fortsättningen.

Inom partiet är stämningen fin, menar Mäkynen.

- I Vasa har vi en bra anda. I hela partiet har vi en bra anda. Vi har fått fler medlemmar och ännu fler kommer hela tiden.

Mäkynens personliga relation till Tolppanen är även i fortsättningen bra. Annat kan det vara i regeringen.

- I regeringen kan det bli lite tvister, säger Mäkynen.

Text: Hanne Leiwo Översättning: Axel Brink

Nu går Österbottens handelskammare ut och ryter till om att riksväg 8 måste repareras. Man menar att den södra leden i Karleby vid Heinola borde göras fyrfilig och att man borde bygga omkörningsfiler på sträckan mellan Kärklax i Vörå och Vassor i Korsholm.

Handelskammaren vidhåller ändå att Österbotten ju fick en stor del av den tilläggsfinansiering som regeringen meddelade om i början av juni. Förbindelsevägen i Vasa ska byggas om vid korsningen till Brändö och det blir ett triangelspår på järnvägen i Bennäs i Pedersöre.

Båtförbindelsen är också viktig

Handelskammaren lyfter också fram båtförbindelsen mellan Vasa och Umeå som ett av de mest centrala trafikprojekten för Exportfinland, som Österbottens kustområde kallas. De säger att vi måste fortsätta kämpa för en ny färja trots att den första ansökan till EU inte gick igenom.

År 2014 gick 73 procent av industriproduktionen i Österbotten och Mellersta Österbotten på export och därför har Finland inte råd att förbise trafikbehoven för de här områdena, menar Österbottens handelskammare.

Ombyggnaden av taket på Centrumskolan i Oravais blir 250 000 euro dyrare än beräknat. Totalt kommer kostnaderna att uppgå till 600 000 euro.

Det blir dyrare än man räknat med att byta ut det läckande filttaket i Oravais. På onsdagen beviljade Vörå kommunfullmäktige 250 000 euro i tilläggsanslag.

- Den här summan kommer att lånas upp, säger fullmäktiges viceordförande Kjell Heir (SFP).

På basen av de offerter kommunen fått in visade det sig att byggprojektet blir betydligt dyrare än man räknat med.

- Exempelvis att täcka in skolan under byggnadsarbetet bli dyrt, säger Kjell Heir

Bokslutet för Vörå kommun visar ett överskott på 367 654 euro. Kommunen har hållit sig väl inom budgetramarna, säger Kjell Heir (SFP).

Vörå kommun är en av de få österbottniska kommuner som kan visa på ett överskott i bokslutet.

- Framför allt är det samfundsskatten som ökat rätt betydligt, säger kommunfullmäktiges viceordförande Kjell Heir.

Inkomstökningen är svag

De beskattningsbara inkomster i kommunen ökade bara med 0,2 procent och trots att skattesatsen höjts från 20 till 21 procent så ökade kommunalskatten bara med 240 000 euro.

De totala skatteintäkterna ökade ändå med omkring en miljon euro tack vare den goda utvecklingen av samfundsskatten.

Kommunen har sedan tidigare ett överskott på omkring 4 miljoner euro.

- Det finns många utmaningar och lönekostnaderna har exempelvis ökat. Men vi har lyckats hålla oss inom budgeten, säger Heir.

Renoveringar av fastigheter, främst skolbyggnader är en utgiftspost som också frestar på kommunens ekonomi.

Social- och hälsovårdsreformen oroar

Det främsta orosmolnen vad det gäller kommunens framtid är det kommande social- och hälsovårdsreformen.

- Vi vet inte vilka följder den kommer att få. En stor del av kommunens verksamhet kommer att försvinna, säger Heir.

Lars Brunell är tillbaka i Jakobstad efter tre månader och 5200 kilometer på cykel genom Europa. Många upplevelser och människomöten rikare än när han åkte i mars.

Den 12 mars startade Lars Brunell sin långa resa i Torrevieja, 50 kilometer söder om Alicante. Under de senaste tre månaderna har han cyklat upp genom Europa.

Sent på tisdagkvällen ställde han cykeln hemma på gården i Jakobstad.

- Det är konstigt att vara hemma igen. Så här länge har jag aldrig förut varit borta från Jeppis, det känns lite som första permissionen i armén, säger Lars.

Känslan att komma hem var märklig. Det kommer nog ta ett tag innan han smälter alla upplevelser.

Lars Brunell. Bild: Lars Brunell lars brunell

Ett par strumpor räcker

Med tält, liggunderlag, sovsäck och spritkök packat på cykeln startade färden från södra Spanien.

- Cykeln och jag och två par kalsonger, två t-skjortor och två par strumpor för mycket, det hade räckt med ett par märkte jag, säger Lars och skrattar.

Hans resa gick längs den spanska kusten genom Valencia, Barcelona, Tarragona och upp vidare längs serpentinvägarna.

Leva i nuet

Tanken på en långresa har funnits där länge. Lars tycker om utmaningar och framför allt ville han utmana sig själv och sin egen bekvämlighetssfär.

- Det är utmanande att lämna det man är van vid, bryta sig loss från sina rutiner. Jag ville testa hur det är att inte ha den tryggheten omkring sig, säger Lars.

Han ville pröva att leva i nuet, det som man så ofta talar om men kanske inte så ofta praktiserar.

- Min erfarenhet är att man oftast bara lever i nuet när man har det riktigt jobbigt i livet. Då kommer man inte ifrån sina problem och sin situation. Men nu har jag fått prova på att leva i nuet på ett positivt sätt.

Lars Brunell Bild: Lars Brunell lars brunell

Ångest inför Pyrenéerna

Strålande solsken, vågskvalp och hisnande vyer till trots så var det inte så enkelt att leva i nuet. Det innebär också att knappt veta var man är.

Än mindre vad man ska äta eller var man ska sova.

- Den första tiden i Spanien var nästan ångestfylld, säger Lars.

Det största orosmomentet var hur han skulle komma över Pyrenéerna.

- Jag var livrädd för Pyrenéerna. Jag hade en sådan ångest för hur jag skulle hitta en väg över bergskedjan, säger Lars.

Att inte backa

Men Lars säger att grejen är att inte backa fast det blir jobbigt.

- Backar man så blir trygghetsutrymmet mindre, då backar man igen. Och igen. Till sist ligger man under sängen och skakar utan att känna sig trygg ens där, säger Lars.

Man måste ta sig igenom.

- Och det är härligt när man kommer igenom på andra sidan.

Lars Brunell Bild: Lars Brunell lars brunell

Påsk i Spanien

Till största del har Lars övernattat i tält på campingplatser men några nätter på hotell och hostel blev det också. Påsken firade han i Spanien. I åtta dagar stannade han på en camping.

- Jag måste stanna upp lite för att hinna ikapp mig själv, säger Lars.

Han var ute vid havet, vilade i sitt tält, lagade mat och låg vid poolen och tittade på molnen. Efter påsken styrde han mot Pyrenéerna. Och plötsligt kunde han till fullo njuta av sin resa.

- När jag trampat en dag mot bergskedjan så släppte det, jag såg på mätaren, på drygt fyra kilometer behövde jag inte trampa. Också mentalt släppte rädslan.

Plötslig blev äventyret mycket roligare.

- Det var första dagen jag kunde vika av från vägen, lägga mig ner i gräset, duka fram mat och bara njuta. Det är konstigt hur allting lättade på en gång, säger Lars.

Lars Brunell. Bild: Lars Brunell lars brunell

Franrike längs cykelleder

I Frankrike hittade Lars fina cykelvägar långt från de hårt trafikerade vägarna.

- Jag cyklade längs kanaler, hittade natur, fågelsång och likasinnade människor som var ut och cyklade, säger Lars.

När man tar sig fram på cykel är det lätt att komma i kontakt med ortsbefolkningen och se det genuina livet och kulturen.

- Det är ett mycket bra sätt att lära känna ett land. Man hinner se landskapet och folk är så sociala och kommer fram för att prata och ställa frågor.

Det som Lars kanske allra mest uppskattar med sin resa är just människomötena.

- Det är otroligt vilka människomöten jag fått vara med om. Och man hittar också sig själv på helt annat sätt än om man stannat hemma i de vanliga rutinerna, säger Lars.

Men hur vältränad måste man då vara för att klara en sådan resa som du gjort?

- Jag var inte i någon bra form när jag reste iväg, säger Lars.

Han är sjukpensionär sen omkring 10 år tillbaka och har ryggradsreuma och hjärtfel.

- Ända till förra hösten var det att skäl nog att ligga på soffan och väga 130 kilo och inte kunna röra mig.

Tysk vy. Bild: Lars Brunell lars brunell

Mår bättre än på många år

Men plötsligt svängde allt. Framför allt vill han tacka sina söner som motiverat honom att röra på sig. Lars är också farfar och hans barnbarn behöver ha en farfar som orkar umgås och vara närvarande.

- Plötsligt räckte sjukdomar inte längre till som motiv för att ligga kvar på soffan.

Efter sin resa mår han bättre än han gjort på många år.

- Jag skulle inte klara mig i mitt tidigare jobb. Men livet är inte slut för det, det går att ta utmaningar i sin egen takt. Jag vill också gärna försöka visa andra att det är möjligt, säger Lars Brunell.