Marcel Hirscher gjorde en fantastisk upphämtning i slalomdelen av superkombinationen och vann före Kjetil Jansrud och Ted Ligety. Andreas Romar avslutade sitt femte VM med en fin sjunde plats.

Hirscher som var 3,16 sekunder långsammare än Kjetil Jansrud efter störtloppet stod som väntat för det snabbaste slalomåket och slog norrmannen med 0,19 sekunder. Österrikaren Hirscher fick starta det andra åket som förste man då Ondrej Bank, som föll illa vid det sista hoppet i störtloppet, blev diskad. Utan Banks krasch skulle guldet inte ha gått till österrikaren.

Andreas Romar stod för ett mycket lyckat åk i slalomen och klättrade hela elva placeringar i resultatlistan. Efter alla skadeproblem så var Romar givetvis på gott humör efter tävlingen.

- Jag måste nog vara väldigt nöjd. Det var ett bra slalomåk av mig. På slutet kunde jag ha riskerat lite mer och då kunde jag ha varit ännu snabbare, berättar Romar till Yle Sporten direkt efter tävlingen.

- Överlag har det här varit en lyckad vecka i USA. Jag har fått bra träningsåk och att avsluta med en sjunde plats ger tro på framtiden.

Romars saldo i hans femte VM blev en sjunde plats i superkombinationen, 31:a plats i störtloppet och en uråkning i super-G.

Det är kommunerna Jakobstad, Pedersöre, Nykarleby och Larsmo som vållar huvudbry hos läkarna vid Institutet för hälsa och välfärd (THL). Där har bara fyra av tio flickor tagit vaccinet som de fått gratis via skolhälsovården.

- Om de här siffrorna stämmer så är det oroväckande, man hoppas ju att så många flickor som möjligt skulle ta vaccinet, säger Hanna Nohynek, överläkare på Institutet för hälsa och välfärd.

HPV-vaccinet förebygger bland annat cancer i livmoderhalsen och hör till det nationella vaccinationsprogrammet. I hela landet tar sju av tio flickor vaccinet, enligt THL:s preliminära siffror och i jämförelse utgör Jakobstads samarbetsområde ett stort undantag.

Ser man specifikt på Larsmo är siffrorna ännu extremare. I högstadiet Cronhjelmskolan valde bara 18 av 107 flickor i klasserna 7 - 9 att ta HPV-vaccinet i fjol. Det är färre än två av tio.

- Vi har ett problem, kommenterar överläkare Hanna Nohynek vid THL.

Marjo Orava, ansvarig för skolhälsovården i Jakobstads samarbetsområde är inte nöjd med siffrorna:

- Nej, men vi kan inte pressa någon heller. Vi måste ge mera information och försöka göra den här saken mera "normal" än vad den nu är, säger Orava.

Nej blev ja

Anna-Pia Svarvar. Anna-Pia Svarvar, Larsmo. Bild: Ann-Charlotte Åkerholm

Anna-Pia Svarvar har döttrar i sexan och åttan. Precis som de flesta andra föräldrar i Larsmo var hon till en början tveksam till vaccinet.

- Jag tänkte först att mina flickor inte behöver det här men sen började vi diskutera och min man tyckte att de ska få vaccinet, berättar Svarvar.

Efter diskussioner med mannen, döttrarna och vänner bestämde sig Anna-Pia Svarvar för att hennes döttrar ska ta vaccinet.

- Jag vill inte att de kommer hem en dag med den här formen av cancer och vi skulle ha kunnat förhindra det, förklarar Svarvar.

Tidig sexdebut och andra misstolkningar

Yle Nyheter har talat med flera föräldrar i regionen som motsätter sig HPV-vaccinet. Ingen vill ställa upp med sitt namn men några av argumenten lyder så här:

- Man tänker ju på narkolepsifallen. Det är rädslan att man ger någonting åt sitt barn som kanske får konsekvenser, säger en förälder.

- Vi vill inte uppmuntra till sex utanför äktenskapet, säger en annan förälder som anser att dottern inte behöver vaccinet. Föräldern räknar med att dottern bara kommer att ha en partner på grund av religiös övertygelse.

Enligt Hanna Nohynek vid THL är det en vanlig missuppfattning att papillomaviruset bara smittar i samband med sex:

- Viruset kan också smitta via kyssar, säger Nohynek.

Också Anna-Pia Svarvar har fått mothugg av föräldrar som tycker att hon genom att säga ja till HPV-vaccinet uppmuntrar sina barn till en tidig sexdebut. Det argumentet köper hon inte.

- Även om de kommer att ha bara en partner så kan de ju bli smittade av just den partnern, säger Svarvar.

Nohynek på THL vill också rätta till missuppfattningen. Ju tidigare flickor får vaccinet, gärna långt före sexdebuten, desto bättre, menar hon.

- Vaccinet ger det allra bästa skyddet om man ger det i ung ålder, säger Nohynek som hoppas att föräldrarna baserar sina val på medicinska fakta.

Rädsla eller trend?

Tillsvidare har ingen utrett varför motståndet mot HPV-vaccinet är så kompakt just i Jakobstadsregionen. Hanna Nohynek vid THL räknar upp tre möjliga orsaker.

För det första finns det starka vaccineringsmotståndare i regionen och dessutom en rådande trend där man förespråkar naturenlighet och tar avstånd från medicin.

För det andra kan också religiös övertygelse spela in, i och med att HPV-vaccinet kopplas samman med sexuellt beteende, tror Nohynek.

Den tredje orsaken är en rädsla för eventuella biverkningar som finns i hela landet, särskilt efter narkolepsiskandalen i samband med svininfluenssavaccineringen.

Nohynek försäkrar ändå att HPV-vaccinet är tryggt och testat:

- I hela världen har man gett just det här vaccinet cirka 53 miljoner gånger. Den säkerhetsinformation vi har är enbart positiv, alltså är det tryggt att ge det här vaccinet, säger Nohynek.

För andra vintern i rad gör det dåliga isläget att en mängd muddringsprojekt inte går att genomföra. Växlingarna mellan ordentlig kyla och perioder med plusgrader och tö gör att isarna inte växer sig tillräckligt tjocka.

På södra Karperöfjärden i Korsholm arbetar Birger Mård med att isvalla en väg för transport av muddermassor. Det är ett projekt som på grund av dåliga isar har skjutits på framtiden och det är nu inne på tredje året.

- Från första början var isen bara fem centimeter här. Nu har vi pumpat upp vatten så den frusit sig till 15 centimeter. Här ska fraktas muddermassor med släp så isen måste vara minst 50 centimeter.

Tidsbestämda tillstånd

Det lönar sig inte att chansa då det gäller att färdas med tunga maskiner på isen. Är man det minsta osäker över isens hållfasthet så är det enda vettiga att vänta och utföra andra arbeten.

- Vi har vissa projekt som kanske kan genomföras, men tre-fyra stycken som måste skjutas på till ett bättre år, säger Göran Burman.

För muddringsjobb på mindre än 500 kubikmeter behövs endast en anmälan till Närings- Trafik- och Miljöcentralen, medan större muddringar kräver tillstånd.

Om muddringen inte utförs inom utsatt tid går det att anhålla om förlängning, då tas hänsyn till om exempelvis isläget har satt käppar i hjulen, säger man på NTM-centralen.

Bästa isen i mars

Både Göran Mård och Göran Burman menar att bästa tiden att ismuddra är i mars, möjligen i slutet av februari. Då brukar isen ha vuxit sig tillräckligt tjock och är dessutom "seg".

- Om isen är seg betyder det att man hinner reagera innan det är för sent. Ser du att vattnet börjar stiga på isen så är det att medsamma slå i backen och ta sig bort.

Mitt i vintern, vid sträng kyla, är isen däremot hård och spröd. Den kan spricka utan förvarning och så sjunker grävmaskinen.

Två skolor ligger illa till i Nykarleby. 180 000 euro ska sparas på bildningssektorn nästa år och osthyveln duger inte längre, säger svenska skolsektionens ordförande Roy Björkman.

Det var efter att Normens skola utrymdes och staden gick in för att bygga en helt ny skola i centrum som politikerna på allvar började ifrågasätta byskolorna. Man är inne på att göra den nya skolan så stor att den kan svälja byskolorna i Ytterjeppo och Kovjoki-Markby.

- Knappast hade vi övervägt att stänga byskolorna om ekonomin hade varit bättre, säger skolsektionens ordförande Roy Björkman.

Men nu är man där och Björkman ställer frågan: vad är bättre, en dålig undervisning eller en bra undervisning i färre skolor?

- Varken lärare eller elever tycker att det är bra att ha fyra årskurser på en och samma lektion, säger Björkman.

Men pedagogiken är ändå inte avgörande. Den finns med som ett argument men ekonomin väger tyngre, säger Björkman. Det handlar om skolskjutsar och timresurs. Och förstås vad det kostar staden att hålla två skolor tomma.

Tidtabellen för skolutredningen är snabb. Den 25 mars presenteras resultatet för skolnämnden. Sedan är det upp till stadsfullmäktige.

Vasaregionen återfinns på tredje plats i Finlands Näringslivs kommunranking. Seinäjokiregionen tog förstaplatsen, medan Tavastehusregionen tog andraplatsen.

Seinäjoki var etta också i rankingen år 2012, medan Vasa stigit från nionde och Tavastehus från femte plats.

Rankinglistan är en jämförelse över hur attraktiva regionerna är för företagsetableringar. Den baseras på statistik och på enkäter som sänts ut till företagsledare runtom i landet. 2043 företagare hade besvarat enkäten.

Sånt som påverkar regionernas placering är bland annat:

• Jämlik behandlig av företag, oberoende av storlek eller bransch
• Snabb beslutsprocess i tillståndsärenden
• Möjlighet för företagen att delta i produktionen av offentlig service

Artikeln rättad 9.2.2015 klockan 18:25. Tavastehus tog andraplatsen och Vasa tredjeplatsen.

Johanna Söderholm har nyligen kommit hem från Auschwitz i Polen där hon som enda nordbo deltagit i en unik kurs för att lära sig mera om förintelsen. Historia och förintelsetiden har alltid intresserat henne.

- Jag har varit intresserad av förintelsen i nästa hela mitt liv. Jag råkade läsa några ungdomsböcker då jag var ung som handlade om barns och ungas upplevelser av andra världskriget. Så det var där det började, säger Söderholm.

Johanna Söderholm är doktorand och jobbar som timlärare vid Åbo Akademi. Hon har också tidigare deltagit i en kurs i Israel om hur man skall undervisa om förintelsen och antisemitism.

Kursen i Polen fokuserade på Polens historia före och efter förintelsen. Kursen lämnade starka avtryck.

- Det kommer att ta tid att smälta och samla alla intryck. Det var gripande, givande och vi lärde oss väldigt mycket. Det handlade mycket om hur man använder vittnesmål och digitalt material i undervisningen och hur man undervisar om den.

Gripande minnesceremoni

Det som ändå gjorde det starkaste intrycket var minnesceremonin som hölls i Auschwitz på 70-års dagen av lägrets befrielse den 27 januari. I den minnesdagen deltog många som befriades från Auschwitz

Ceremonin var mycket hårt bevakad av mediehus från hela världen och säkerhetspådraget var rigoröst. Trots att flera tusen personer deltog kändes det hela intimt berättar Johanna Söderholm.

- Det var flera överlevande som talade till publiken och de samlade världsledarna. Speciellt då en av de som överlevt talade gick det rysningar över hela kroppen och väldigt många i publiken grät och var oerhört gripna av hans budskap, säger Söderholm.

Livet går vidare

Auschwitz har med tiden utvecklats till ett allt större turistmål. Nu besöks Auschwitz av närmare en miljon besökare varje år och lägret ses som ett historiskt viktig plats som ska bevaras för omvärlden.

- Det finns många som tycker att vi har väldigt mycket att lära oss av förintelsen. Sådant som kan gälla fortfarande i dag, antisemitism, rasism och främlingsfientlighet. Vi har nog ingen orsak att glömma varken Auschwitz eller förintelsen, säger Johanna Söderholm.

Det som Johanna Söderholm mycket tänker på efter sitt besök och efter sin kurs är hur livet ändå går vidare. Hur livet till sist trots allt vinner.

Många av de som utsattes för förintelsen och överlevt har också gjort det till sin sak att till sitt sista andetag tala om det att det finns liv efter förintelsen.

- Det fanns liv före, det fanns liv under tiden och det finns liv efteråt och det betyder att de har vunnit. De har överlevt och fortsatt, fått barn och barnbarn. Förintelseprojektet lyckades verkligen inte, säger Johanna Söderholm.

Petter Kukkonen som är chefstränare för det finska laget i nordisk kombination har tagit ut det lag som ska representera Finland i VM i Falun. Jim Härtull är uttagen och optimistisk inför VM.

I laget ingår Ilkka Herola, Leevi Mutru, Jim Härtull, Eetu Vähäsöyrinki och Jussi Salo.

Jim Härtull säger till Yle Sporten att han efter tävlingarna i Sapporo har varit ganska säker på sin VM-plats. I VM i Falun siktar han på att sin bästa placering någonsin. Härtull har två gånger i karriären varit 21:a i världscupen.

– En plats bland de 20 bästa i VM är mitt mål. Jag var ju 21:a i Sapporo.

VM-tävlingarna går av stapeln mellan den 18 februari och 1 mars. Nu siktar Härtull på att träna lugnt.

– Jag tränar två gånger per dag men det rör sig främst om lugna och korta pass. Det gäller att hitta känslan och att inte titta på klockan. Jag har tränat bra hittills och är nöjd med formen.

Chefstränaren Petter Kukkonen kommenterade uttagningarna i förbundets pressmeddelande.

– Ilkkas plats var en självklarhet. Mutru och Härtull är med på grund av deras prestationer i världscupen. Eetu (Vähäsöyrinki) och Jussi (Salo) erhöll sina VM-biljetter tack vare prestationerna i Jyväskylä under veckoslutet, motiverade Kukkonen.

Det började med att deras pappor, och de själva, blev hänförda av stavhoppet när pojkarna var barn - för Björn Andersson i Vanda och Mikael Westö i Korsholm. Idag har de båda tänkarna centrala roller i utvecklandet av Finlands unga stavlöften.

Björn ”Nalle” Andersson är grentränare för stavhoppet inom SFI och är personlig tränare bl.a. för sin egen dotter Saga, som i söndags med finfina 390 förbättrade det finska rekordet i 15-årsklassen för tredje gången i vinter.

Mikael Westö, själv fortfarande med som aktiv allt emellanåt, är tränare för en stor grupp unga hoppare i Vasatrakten. De kommer från olika föreningar, men tränar långt som ett lag helt enkelt. Till dem hör den i år 16-åriga Alina Strömberg och den snart 17-åriga Jesse Salmi. Såväl Saga, Alina som Jesse vann FM-guld senaste sommar och alla tre gör resultat som står sig väldigt bra också i en internationell jämförelse.

Olika grenar stöder

Alla tre är mångsidiga. Jesse är en av landets bästa juniorer i fribrottning, Alina knep FM-medalj ifjol också på 100 m och Saga hör även till de snabbaste på kort häck. Stav är emellertid klar huvudgren för dem alla.

Ge tid för utveckling

Alina Strömberg och Mikael Westö Bild: Yle/Leif Lampenius

I stav gäller det att jobba på sikt, i ännu högre grad än i många andra grenar.
- Man får inte maximera för mycket i alltför tidig ålder, säger Mikael Westö, och tillägger att han med åren blivit mera försiktig. Han vill att man som ung jobbar mycket med korta ansatser för att stegvis kunna utveckla alla tekniska delområden - och för att kroppen ska hållas frisk.

Tidig skicklighet

Men det gäller att lära sig grundtekniken redan tidigt, allra helst.
- Det ger en trygghet också när någonting går på tok, att man sjäv kan känna var problemen finns, säger Björn Andersson. Enligt honom har de allra flesta som hoppar högt som vuxna haft en relativt god teknik redan som unga juniorer.

Ansatsen är kärnan

Tekniken ska naturligtvis anpassas till individen, men varje tränare måste ha sina principer att utgå ifrån. Sin egen filosofi, sitt eget grentänkande.
- Min vision är att det hela utgår från ansatslöpningen. Hur man rör sig med staven - för att kunna få farten med över ribban, betonar Westö och fortsätter: 80 procent av vår träning handlar egentligen om ansatsen.

Vass vänster

Andersson lyfter speciellt fram stavisättningen.
- Min grundtanke är att också den nedre armen ska vara rak vid isättningen, berättar han, men tillägger att han nog har en viss förståelse också för dem som anser att den ska vara något böjd. Men den undre armen ska jobba djärvt och respektlöst. Westö kallar detta för ”en vass vänster”. Björn Andersson varnar emellertid för att man börjar gå med i tekniska modeflugor som ibland dyker upp. Man ska helst hålla fast vid sin egen idé.

Mikael och Nalle dryftar den komplexa grenen stav i Sportmagasinet, under några pass tillsammans med sina adepter Alina, Jesse och Saga.
Yle Fem tisdagen den 10.2 kl 21.

Trötta förare och dåligt surrad last är riskfaktorer i trafiken. Under torsdag och fredag hårdövervakar polisen den tunga trafiken för att råda bot på bland annat de här problemen.

Det är särskilt distributionsbilar som man håller koll på. Också omständigheter i anslutning till förartrötthet övervakas.
Distributionstrafiken kommer igång tidigt på morgonen, då morgonleveranserna till butikerna ska göras.

År 2013 låg trötthet bakom var sjätte dödskrock och nästan var femte olycka med dödlig utgång berodde på trötthet. Det här framgår i Försäkringsbolagens trafiksäkerhetskommittés årsrapport.

Här har Kenneth Nyman filmat det värsta flyttlasset han någonsin sett:

Det var gospelgruppens primus motor Heidi Storbacka som för två och ett halvt år sen kom med förslaget att göra en skiva på svenska.

-Det har varit en lång process, men en rolig sådan, säger medlemmen Rasmus F. Forsman.

Mrs Bighill Singers består av nio österbottnisk sångare, varav åtta medverkar på skivan. Två av medlemmarna är bosatta i södra Finland.

-Jag var lite kaxig där i början och döpte gruppen efter mitt efternamn, säger Heidi Storbacka. Jag kickade igång projektet men målet har alltid varit att att få en gemensam vision.

-Och där börjar vi väl vara nu. Alla har hittat sin uppgift i gruppen, säger Storbacka. Vad jag inte hade räknat med är de vänskapsband som uppstått. Det är en glad överraskning.

Välkännt varvat med nytt

Skivan består av välkända sånger, böner och psalmer samt en del nyskrivna låtar. Samtliga i gruppens egna arrangemang.

Heidi Storbacka och Rasmus F. Forsman Bild: Yle/Pia Lagus

-En del av låtarna har vi sjungit tidigare och märkt att de fungerar bra. Sen har vi skarvat i för att få i ihop en helhet, säger Storbacka. Vi strävade efter så mycket nyskrivet som möjligt.

-Men det behöver finnas en del bekanta låtar så att folk vågar ta den till sig, säger Storbacka.

-Musikerna är valda på magkänsla. Sådana vi tycker vi funkar ihop med och som har följt oss under åren, säger Storbacka. Mikael Svarvar t.ex har alltid stöttat oss väldigt mycket och dessutom skrivit en del låtar till skivan.

-De här musikerna tar upp vår musik till en helt ny nivå, säger Storbacka och får medhåll av Forsman.

-Det återstår att se hur i synnerhet den äldre publiken reagerar på våra moderna versioner, säger Rasmus F. Forsman.

-Hittills har responsen varit positiv, inflikar Storbacka. Många tycker det är annorlunda men berörande.

Daghemmet Tallkotten i Oravais ska ersättas med ett nybygge som blir dyrare än beräknat. Dessutom föreslås det ingå en språkbadsgrupp.

Det är känt sedan tidigare att Tallkotten i Oravais verkar i en sliten byggnad som dessutom lider av fuktskador.

Därför ska den ersättas med en ny. Det var tänkt att nybygget skulle innehålla fyra avdelningar och vara cirka 800 kvadratmeter stort.

Men inför Vörå kommunstyrelses möte på måndag kväll kommer ett nytt förslag; nämligen att daghemmet får ytterligare en avdelning och blir 1 160 kvadratmeter stort.

Fördyras med en halv miljon

Kostnaderna stiger därmed med en halv miljon euro, till nästan två miljoner euro. Det var tänkt att bygget, som är uppdelat på två år, skulle belasta årets budget med 600 000 euro och 2016 års budget med 850 000 euro.

Ifall kostnadsökningen fördelas jämnt mellan åren behövs omkring 205 000 euro ytterligare det här året och 295 000 euro ytterligare under nästa år.

Det finns inget beslutsförslag inför mötet. I stället står det att förslaget "ges under mötet".

Den nya avdelningen föreslås bli en språkbadsgrupp med tolv platser. Detta eftersom intresset "torde vara stort".

Faith No More blir ett av dragplåstren till sommarens Provinssirock i Seinäjoki. Andra stora artister på sommarens festival är Sam Smith och Die Antwoord.

Faith No More släpper i vår sitt första studioalbum på 18 år och spelade senast på Provinssirock sommaren 1995.

Brittiske Sam Smith har blivit ett stort namn inom Popmusiken och spelningen på Provinssirock blir hans första i Finland. Smith belönades med fyra priser på Grammygalan i Los Angeles och hans debutalbum var förra året det näst mest sålda i USA och Storbritannien.

Provinssirock har i dag fyllt sommarens festivalprogram med flera nya artister. På festivalen kommer Syd-afrikanska Die Antwoord bland annat att bjuda publiken på en blandning av elektronisk musik och rap. Tidigare har också Muse och Calvin Harris blivit klara för sommarens festival.

Finländska band på festivalen är bland andra Von Hertzen Brothers, Lapko, Olavi Uusivirta och Disco Ensemble.

Frågetecknen kring det ränteswapavtal som blev stadsdirektör Mikael Jakobssons fall i Jakobstad är fortfarande många. Ett av frågetecknen gäller nuvarande Danske Banks, tidigare Sampo Banks, roll i det hela.

Drätselkontoret: Rätt att teckna ränteswapavtal. Bild: Yle/Anna Ruda

Avtalet skrevs under den 2 mars 2011

Stadsstyrelsens nej till swapavtal kom den 21 februari 2011, ett icke justerat protokoll från det mötet skickades till både stadsdirektören och stadskamreren den 24 februari med e-post och protokollet undertecknades officiellt den 28 februari 2011. Swapavtalet med Sampo Bank undertecknades den 2 mars 2011, Sampo Bank blev sedermera Danske Bank.

Det var tydligen väldigt bråttom att få avtalet undertecknat med Sampo Bank av någon anledning, oklart varför.

Ifall stadsstyrelsens beslut hade varit jakande och stadsdirektören skrivit under swapavtalet den 2 mars 2011 hade stadsstyrelsens beslut trots allt inte vunnit laga kraft ens. Stadsstyrelsens beslut vinner laga kraft två veckor efter mötet, det betyder i det här fallet 7 mars 2011. Den frågan är kanske mest av akademisk karaktär eftersom stadsstyrelsen sade nej i vilket fall som helst.

Bankernas ansvar i avtalsfrågor

Det är inte lätt att få ett klart besked av affärsbanker i avtalsfrågor, man kommer väldigt lätt emot ordet bankhemlighet och enskilda affärer som det inte går att tala om offentligt. Lite lättare är det på Kommunfinans som ägs av kommunerna, Keva och staten.

- Som en allmän regel kräver vi alltid fullmäktigebeslut på affärer av den här typen där man lyfter lån och säkrar räntorna, säger juristen Terhi Vainikkala vid Kommunfinans.

Det var Sampo Bank, numera Danske Bank som gjorde affären med staden Jakobstad och stadsdirektör Mikael Jakobsson. Den ene av de två personer som undertecknade avtalet för Sampo Banks del är numera på pension, den andre heter Tomi Ojavuo och jobbar fortfarande på banken.

Tomi Ojavuo vill inte svara på frågor i telefon, han vill ha dem skriftligt för att kunna gå igenom dem med bankens kommunikationsavdelning. Han vill inte heller svara på allmänna frågor om de krav som banken ställer på protokollsutdrag och liknande i samband med affärer av den här typen.

- Jag var i utkanten av de här förhandlingarna och har inte riktigt klart för mig vad som krävdes av parterna.

Det är svårt att tro att banken skulle ha ingått ett swapavtal med staden Jakobstad om det i ett protokollsutdrag som visas banken klart står att sådana avtal inte får göras. Å andra sidan fanns det ingen möjlighet för stadsdirektör Jakobsson att den 2 mars 2011 när avtalet ingicks, ge ett giltigt protokollsutdrag till banken eftersom ett sådant skulle ha vunnit laga kraft först den 7 mars.

Däremot är Tomi Ojavuo förvånad över att man inte i Jakobstad kände till swapavtalet förrän i november 2014. Banken skickar enligt honom ut redovisningar månadsvis på avtalet som ingåtts.

- Utan att ställning till det aktuella fallet låter det lite lustigt eftersom banken månadsvis sänder ut verifikat, det gäller alla med vilka vi har avtal om derivataffärer, säger Tomi Ojavuo.

På staden Jakobstads drätselkontor har man en annan syn på saken.

- Jag kom i stadens tjänst som kamrer först i maj 2013, säger Jonny Wallsten. Det tar sin tid att reda ut alla papper och avtal.

De finska nyheterna på Yle förnyar sin chefsmodell också i regionerna och antalet chefer minskar.

Hannele Haanpää-Holappa Bild: Yle/Niko Tuikka

Haanpää-Holappa har varit chef för Yle Keski-Pohjanmaa sedan våren 2008. Innan hon kom till Karleby var hon chef på Yle Uutisets inrikesredaktion.

Tenoren och körledaren Caj Ehrstedt är död. Han avled stilla i sitt hem på söndagen efter en kort tids sjukdom. Caj Ehrstedt blev 77 år.

Caj Ehrstedt var det äldsta barnet i en syskonskara på fem. Då han föddes på Kimitoön i november 1937 var Finland i högsta grad ett agrarsamhälle och familjen fick sin utkomst från jorden och sjöfarten, som man hade fått i generationer. Som barn sysslade Caj gärna med musik och då han anmäldes till första klass lär mor Hjördis ha sagt till skolföreståndaren att "läsa kan han inte, men sjunga, ja det kan han!" Och sången blev Cajs liv.

Studier i Nykarleby

Som skarans äldste var Caj en förebild för de yngre syskonen. Han tog också på sig ansvaret då det behövdes, i synnerhet då pappa Hjalmar var vid fronten. I början på 1950-talet, då landet började återhämta sig, tog Caj diverse arbeten som fanns nära hemtorpet; han ville likväl pröva sina vingar i musikens tjänst. Kören i Vestlax blev Cajs första anhalt på vägen till musiken.

En nyutbildad lärare från hembygden uppmanade Caj att söka till lärarseminariet i Nykarleby som var en sann musikfostrare, visst skulle ju alla blivande folkskollärare ha en musikutbildning. På hösten 1955 inleddes studierna vid seminariet. Där kom Caj i kontakt med sin första sånglärare, Georg Tarvos, som hade insikter i vokalmusik och studier vid konservatoriet i Helsingfors och Tyskland bakom sig. En annan central gestalt i Nykarleby var Rafael Ahlbeck, som gav körledarutbildning till de seminarister som önskade. Och Caj önskade. Under seminarietiden skapades fria vokalgrupper, bland dem Guldkvartetten, vars konserter refererades t.o.m. i huvudstadspressen. ”När gamle musikkritikern Otto Ehrström från Hufvudstadsbladet kom för att lyssna på oss så måste vårt rykte ha spridit sig över hela landet”, menade Caj, ”kritiken var lyrisk – inte var det vanligt att referera från Österbotten i Helsingfors”.

Debuterade på Nationaloperan i La Bohème

Som nyutexaminerad lärare reste Caj till Dragsvik för att avtjäna värnplikten. Med följde också den blivande hustrun Eva, som fick sjukskötarpraktik vid sjukhuset i Ekenäs. På hösten 1960 förlovade sig paret, och följande sommar gifte sig fänrik Ehrstedt med Eva Liljeqvist. Det första gemensamma hemmet bildades i Kyrkslätt, med goda förbindelser till Helsingfors och vidare sångstudier. Jobbet som lärare vid Karuby skola i Långvik sköttes vid sidan av sångtimmar för tidens namnkunniga lärare, bl.a. Antti Koskinen, som tränade Caj inför den nationella sångtävlingen i Åbo. Segern i januari 1964 innebar starten på sångarkarriären. På hösten samma år debuterade Caj på Nationaloperan som Rodolfo i La Bohème, en roll som kom att prägla honom under hela karriären.

Sin "musikhögskola" avverkade Caj i Milano under olika episoder i mitten på 60-talet. Han fick stipendier för att kunna studera i operans hemland, bl.a. för Tommaso Jappelli. Genombrottet gjordes i Stockholm på Gröna Lund sommaren 1966 via en tävling uppkallad efter Jussi Björling; Caj segrade men kunde inte ges priset eftersom man sent omsider insåg att bara svenska medborgare kunde premieras enligt reglerna. Men då var isen bruten. Sin första roll på Stockholmsoperan gjorde Caj i januari 1967, som Rodolfo.

Norge ett andra hemland

Från Stockholm flyttade Caj med sin unga familj till Oslo, där operan utvecklades starkt. Caj knöts till solistgardet och gjorde sitt livsverk på den norska nationalscenen. Hans familj blev delvis norsk, men genom hela karriären besökte han regelbundet Finland och svenskbygderna med konserter i olika genrer. En återflyttning till Finland var aktuell bl.a. i samband med att Jakobstadsnejdens musikinstitut sökte rektor. Caj fick jobbet, befattningen skulle tillträdas hösten 1976, men operan i Oslo drog det längre strået. Såväl karriären som familjen talade för Norge, som hade blivit ett andra hemland.

I början av 1990-talet blev återflyttningen emellertid ett faktum. Som bekant pensioneras operasångare tidigt, och i sitt 53 levnadsår lämnade Caj Osloscenen. Själv beskrev han dagen då flyttlasset gick från Oslo som "en sorgens dag", men en ny karriär i musikens tjänst i Ekenäs väntade. Som kördirigent kom Caj att prägla Västnyland via den blandade kören Cajorna, Ekenäs manskör och beväringskören i Dragsvik. Överhuvudtaget tjänade Caj musiken på många sätt, både som utövande musiker och som administratör.

Mångsidig sångargärning

Cajs sångargärning var mångsidig. Han kände sig hemma på operascenen, i kyrkrummet eller i de små salarna. Turnélivet i Norge förde honom till de mest oländiga platserna för att erbjuda publiken tonkonst av hög nivå. Den starka känslan för hembygden och Svenskfinland skapade också Caj Ehrstedt -priset vars syfte är att belöna en ung finlandssvensk sångare och främja karriären.

Caj Ehrstedt gjorde också flera solo- och körinspelningar, både för Yle och i form av kommersiella utgåvor.

Caj var målmedveten och byggde sin musikerbana med samma intensitet och oeftergivenhet som han byggde den långa stenbryggan på sommarnöjet i Kimito. Där kände han sig hemma på somrarna, omgiven av familjen. Och alltid hade han glimten i ögat, in i det sista, också då sjukdomen hade slagit sitt slutliga grepp om hans starka kropp. "Aldrig förr har jag spelat från det här hållet" lär Caj ha sagt då han ramlade och gled under flygeln då han ännu helt nyligen satte sig för att spela i hemmet i Ekenäs.

De flesta turisterna i Umeå kom förra året från Finland och Kulturhuvudstadsåret 2014 lockade rekord många besökare både från Sverige och utlandet. Umeås hotell och vandrarhem räknar med nästan en halv miljon övernattningar förra året och av dem var drygt 15 000 finländska turister.

I centrala Umeå finns i dag mer än 1 400 hotellrum och det är speciellt under veckoslutet övernattningarna har ökat. Erfarenheter från tidigare Kulturhuvudstadsår i andra städer visar att den genomsnittliga ökningen för en kulturhuvudstad är 11 procent. Visit Umeå hade en 15 procentig ökning som målsättning och ökningen blev 24,4 procent.

- Kulturhuvudstadsåret har lockat många nya besökare till vår stad. Vi har idag ett kapacitetsutnyttjande på i snitt 65 procents beläggning vilket är en väldigt fin siffra, säger Anna Wikholm Kjellberg vid Visit Umeå i ett pressmeddelande.

Figaros bröllop

Norrlandsoperan sätter i vår upp Mozarts Figaros bröllop som i NorrlandsOperans version utspelar sig i framtiden, närmare bestämt år 2068. Premiären är den 26 februari och uppsättningen spelas till den 28 mars.

Simon Kankkonen från Såka tog i helgen hem det finska mästerskapet i bänkpress i 93 kilos klassen. Nu är Kankkonen klar för VM i Sundsvall i vår. - Jag vill bli världsmästare, säger Kankkonen som med den nya klubben Nordic Power vill få upp styrkelyft ur källarmörkret.

Den idrottare som inte vågar drömma om att bli världsmästare kommer heller aldrig att bli det, säger en taggad Kankkonen. I helgen lyfte han 265 kilo på FM-tävlingarna i bänkpress i Ekenäs bollhall, men det personliga rekordet ligger på 277,5 kilo.

- Det var fem före att jag lyfte 293 kilo, men det tar jag ännu i vår. Jag har inte mycket motstånd i min viktklass här i landet men ute i världen lyfter de runt 300 kilo. En bra dag kan jag ta dem, säger Kankkonen som under tävlingarna drogs med en besvärlig förkylning.

Tränar på heltid

Nu vilar han ut hemma i soffan och säger att han bara slöar efter tävlingarna och känner sig som efter en "bättre julfest". Men vilan är högst temporär. Kankkonen ägnar sig numera på heltid åt träning och att träna andra i det gym han byggt hemma. För att nå toppen är det självdisciplin som gäller. Han börjar dagen med en stor tallrik gröt och sen är det dags för dagens första träningspass.

- Vill man bli bäst så måste man ha drive. Vissa förundrar sig över att jag är så disciplinerad, men på den här fronten är jag det. Det gäller att träna hårt, justera och nå bättre resultat, säger Kankkonen.

Grunden för Kankkonens träning ligger i det han lärt sig genom tyngdlyftaren Louie Simmons som driver träningscentret Westside Barbell i Ohio, USA. Simmons är något av en träningsguru för Kankkonen och han har själv varit i Ohio för att träna. Kankkonen tränar själv väldigt mångsidigt och som personlig tränare har adepter som är aktiva inom vitt skilda grenar som skidåkning, slalom och höjdhopp.

- Allt flera inser vikten av att träna styrka, säger Kankkonen som också fäster stor vikt vid den mentala träningen och där har han tagit hjälp av Christoph Treier.

- En enda negativ tanken när du står inför ett viktigt lyft stjälper hela företaget. Det krävs mycket energi för att få bort en enda negativ tanke och det har man inte råd med om man vill prestera.

Som att ha Usain Bolt i krokarna

Fredrik Smulter, regerande världsmästare i bänkpress i över 120-kilos klassen, är en stor förebild för Kankkonen.

- Det är som om Jonathan Åstrand kunde ringa Usain Bolt för att gå och ta en kaffe. Man kan inte annat än se upp till Fredrik, en sån karriär han gjort. Jag kommer från Såka och han från Malax. Han har byggt gym i ett gammalt svinhus och jag i ett gammalt fähus, så jag känner samhörighet med honom.

Nya klubben Nordic Power

Simon Kankkonen har varit med och startat den nya klubben Nordic Power där han är ordförande. Med Nordic Power vill han tvätta bort den stämpel styrkelyft har som idrottsgren.

- Det finns en föreställning om att styrkelyft är något som aningen suspekta typer sysslar med i källaren. Men så är det inte. Vi vill lyfta upp styrkelyftningen ur källaren och fram i ljuset, säger Kankkonen.

VM var ett fall framåt för Andreas Romar. Sjundeplatsen i superkombination var den skadedrabbade fartåkarens klart bästa prestation i Beaver Creek, men också överlag gav tävlingarna en hel del.

Romar inledde VM med att åka ur i super-G, varefter han noterades för en medioker 31:a plats i störtlopp. På söndagen avslutade han sina tävlingar med en fin sjunde plats i superkombinationen efter att ha bättrat på elva placeringar i slalomdelen.

– Slutresultatet ger nog nästan en tia i skolvitsord, kanske 9,5. Slalomåket var bra, men störtloppet var ju inte närapå perfekt, där finns ännu mycket att jobba på. Men överlag får jag vara helt nöjd, säger Romar till Yle Sporten.

Romar har haft mycket otur med skador under de senaste säsongerna. OS i Sotji förra vintern missade 25-åringen helt och hållet, och hans medverkan i Beaver Creek var länge osäker på grund av en skada på träning i december.

– Det har varit tuffa 1,5 år, så man får vara nöjd. Jag har fått med mig mycket positivt. Vi satt ner med tränarna igår och konstaterade att allt vi får härifrån är positivt, säger Romar.

Andreas Romar och Kalle Palander, bild när managersamarbetet inleddes 2014 Bild: Tero Repo Pablo / Photo

Hem en sväng

– Nu gäller det bara att fortsätta kämpa på varje träning för att hitta närmare farten jag hade före jag blev skadad. Jag hoppas på bättre resultat tävling för tävling, det gäller att jobba och förbättra åkningen, så borde också resultaten komma.

Nu ska Romar åka hem till Finland för några dagar för att sedan flyga ner till Mellaneuropa där världscupsäsongen fortsätter med störtlopp i österrikiska Saalbach om ett par veckor.

Men före det ska han avrunda veckorna i USA tillsammans med Yles expertkommentator Kalle Palander.

– Jag tror Palander får köpa en öl åt mig, sedan får vi se vad det blir, ler Romar.

När de andra pojkarna i Kalax sparkade fotboll ute hängde lille Janne med marthorna i mammas kök. Det var så det började. I dag är Janne Berlin köksmästare ombord på Silja Serenade. Och stortrivs.

Köksmästare Janne Berlin kokar hummer ombord på Silja Serenade Bild: Yle/Jyrki Karjalainen

Janne Berlin i restaurang ombord på Silja Serenade Bild: Yle/Jyrki Karjalainen

- Flickorna brukar säga att pappa du kunde nog börja åka nu, när de tycker att jag har styrt och ställt med dem för mycket.

Som förman märker Janne att sjömanslivet kan vara svårt att vänja sig vid, det passar inte alla. Framför allt för unga som vill ha ledigt för festivaler och rockkonserter.

- Då säger jag voj voj, om du vill på sjön så kan du inte vara med på alla tillställningar.

Matkulturen har utvecklats

Janne har åkt på olika färjor, den första mellan Kaskö och Gävle. I Kvarken blev det flera år och sen Helsingfors och Stockholm. Mycket har ändrat under de här åren. Kök och utrustning har blivit bättre, matlagningsmetoderna likaså.

- Största förändringen är i hur vi hanterar råvarorna, från råvara till slutprodukt, berättar Janne Berlin. Metoderna har ändrat mycket när det gäller tillredning av kött och fisk. Temperaturmätaren är i flitig användning.

Köksmästaren tar personligen emot råvarorna av leverantörerna på bildäck och kollar att allt är perfekt. I dag kommer levande brunspräcklig hummer. Den blir rödkokt på 12 minuter.

- Fina pojkar. De lever i ett par sekunder, sen...

Fyra gånger fjärde, en gång femte. Staffan Tunis hade inte marginalerna på sin sida i skidorienterings-EM för några veckor sedan. – Det gjorde mig bara ännu hungrigare, säger Tunis inför stundande VM.

I EM i schweiziska Lenzerheide var det stolpe ut för Staffan Tunis genom hela veckan. Den femfaldiga Europamästaren fick nöja sig med hela fyra fjärdeplatser, men IF Femman-åkaren har inte deppat.

– Inte grämer det egentligen, men det har nog gjort mig bara ännu hungrigare att försöka svänga om marginalerna. Förhoppningsvis kommer de att vara på min sida den här gången, säger Tunis till Yle Sporten.

Nu väntar säsongens höjdpunkt då VM går av stapeln i Hamar i Norge med start på tisdag. Tunis har för det mesta tagit det lugnt och sakta försökt bygga upp toppformen inför tävlingarna – och enligt egen utsago har han lyckats.

Staffan Tunis Bild: YLE/Pirjo Valjanen

– Det kändes väldigt bra på modellorienteringen idag. Det gäller att locka fram tävlingsfarten igen och det känns som om den är nära. Formen borde vara i skick, säger Tunis som tillsammans med Mira Kaskinen representerar Finland i den inledande lagsprinten på tisdag.

– Det blir intressant, det är en mycket fartfylld tävlingsform. Vi försöker klara oss prickfritt och lyckas vi med det tror jag nog vi har alla chanser att kämpa i den absoluta täten, medalj siktar vi definitivt på.

”Gäller att ha tungan rätt i mun”

Staffan Tunis menar att terrängen i Norge borde passa honom bättre än vad fallet var till exempel i EM.

– Det är ganska nära min favoritterräng, relativt flack fjällsluttning och därtill lite åslandskap med en del branta knäppar att ta sig upp och ner för. Orienteringstekniskt är det mycket svårare än i Schweiz, berättar Tunis.

– Man måste faktiskt läsa kartan varje sekund, det kommer korsningar med inte mycket mer än tio meters mellanrum. Det gäller att ha tungan rätt i mun och veta vart man ska hela tiden.

Tunis, 32, har tre VM-guld och ytterligare nio mindre ädla medaljer på meritlistan. Om han lyckas undvika missar torde farten räcka högt upp på resultatlistan även nu.

– Det hoppas och tror jag, säger Tunis. Samtidigt är ju VM-tävlingarna det allihopa siktat in sig på, vilket betyder att också flera andra går förhållandevis bättre än i EM. Så lätt blir det absolut inte men nog tror jag att jag har alla chanser att kämpa på i toppen.

Program, VM i Hamar:

10.2 Lagsprint
11.2 Sprint
12.2 Långdistans
14.2 Medeldistans
15.2 Stafett

Finlands VM-trupp:

Damer: Mira Kaskinen, Salla Koskela, Mervi Pesu, Milka Reponen, Marjut Turunen.
Herrar: Janne Häkkinen, Tuomas Kotro, Ville-Petteri Saarela, Tommi Reponen, Staffan Tunis.