Fredrik Svanbäck står vid ett vägskäl

Skall han ännu spela ligafotboll för FF Jaro eller trappa ner några pinnhål i det svenska seriesystemet? Den frågan bollar 34-årige Fredrik Svanbäck med för tillfället, utan att ha någon aning om vad svaret kommer att bli.

– Jag hade kontrakt för 1+1 år. Redan i september fick jag veta att optionsåret sägs upp. Några veckor efter säsongen tagit slut fick jag veta att det inte blir någon förlängning. Det gällde alla spelare vars kontrakt gick ut. Vi var 10-12 spelare i den situationen. Då kändes det tungt, men efter en tid övergick det i lättnad. Det var rätt tid att gå skilda vägar, säger Svanbäck.

– Säsongen börja otroligt bra, allt var frid och fröjd. Vi spelade fantastisk fotboll direkt från första träningsmatchen. Tre matcher in i serien utan förluster började mixtrandet i spelartruppen och vi började byta spelare från match till match. Det förstörde för oss. Skall man vara ett topplag oberoende av nivå skall man inte gå runt på en massa spelare, det blir bara kaos. Det var det som hände oss. Ingen visste sin plats och man kände inget förtroende från tränarens sida.

Svanbäck lämnade Finland och FF Jaro på hösten 2003 för spel med Helsingborg och spelade de fyra senaste säsongerna med Landskrona. Även om han ännu ämnar spela vidare känner han att höstens händelser var slutet på en period i hans karriär.

– Ja, så är det. Nu vet jag inte som framtiden för med sig, men nu väljer jag en ny väg att gå. Alternativ finns, men ändå känns det som om något tar slut. Vad det är vet jag inte riktigt, men någonting tar slut.

Ja eller nej till FF Jaro?

Fredrik Svanbäck, 34, står inför ett dilemma där han väger in många faktorer i valet av klubb för år 2014.

– Det stämmer. Jag går dagligen och tänker på hur det skall bli. Jag har två alternativ. Det ena är spel på lägre nivå i Helsingborg och det andra är spel i ligan i FF Jaro.

Det första beslutet han måste fatta är huruvida han skall spela för sin fostrarförening eller inte. Blir det ett nej till FF Jaro är alternativen i Sverige flera till antalet. Men lockelsen att igen få spela fotboll på Centralplan i Jakobstad är stor.

Svanbäck i Jarodress 2008.Fredrik Svanbäck YLE

– Jag känner att jag ännu vill spela i Jaro, det har jag alltid sagt. Det lockar mig, och dessutom tycker jag att jag spelmässigt håller på den högsta nivå. Jag känner mig bra i kroppen och har fått vara skadefri nu i fyra år.

Ifall Svanbäck väljer Jakobstad blir det frågan om en särlösning där mittfältaren ensam skulle inleda säsongen i Jakobstad och få sällskap av familjen under högsommaren och skolornas ledigheter i Sverige.

Det är också familjen och faderskapet som talar för det andra alternativet, spel på lägre nivå i Sverige. Svanbäck vill inte avslöja vilka klubbar det handlar om, men att de spelar på division två nivå, Sveriges fjärde hösta serie.

– Den svenska lösningen utgår främst från familjen, som kommer att bo kvar i Sverige oberoende. Under de senare åren har jag börjat tröttna på de långa bortaresorna, och trappar man ner slipper man resorna. Det skulle vara väldigt skönt.

Trots att Svanbäck slits mellan alternativen och har svårt att komma till ett beslut är han ändå tillfreds med situationen. Det kunde vara värre.

– Huvudsaken är ändå att det finns alternativ. Jag kunde också sitta här i december med inga alternativ alls. Det känns tryggt att man har några möjligheter att välja, men samtidigt är det svårt att fatta ett beslut.

Från kanten till mitten

De nio säsongerna i Sverige har format om Svanbäck som fotbollsspelare. När han lämnade Jakobstad och FF Jaro var han en snabb ytter, men speciellt under tiden i Landskrona har han börjat hitta sin plats mera centralt i banan. Han har också figurerat som lagkapten i BoIS svartvita tröja.

– Jag är mer av en passningsskicklig spelare på mitten av planen som trivs med att styra spelet och ha mycket boll. Jag är kanske inte lika snabb som förr och passar inte in som kantlöpare längre, men jag har lärt mig en massa annat som kompenserat för tappet i snabbhet.

I yngre år var Svanbäck en uppmärksammad talang som provspelade både i Norge och Tyskland utan att för dess skull lämna hemstadens trygghet. Idag, som 34-årig trebarnsfar kan han tycka att det också kunde ha varit en idé med att pröva vingarna i ett tidigare skede.

– Visst kan jag känna ibland att jag borde ha tagit chansen och åkt några eller till och med flera år tidigare. Samtidigt finns det många exempel på misslyckanden då man stuckit som väldigt ung. Jag gjorde ändå rätt val, kan jag tycka idag, men det är väldigt individuellt hur man resonerar där. För min del ångrar jag ingenting.

Från hösten 2003 till december 2013 har Fredrik Svanbäck spelat som proffs i Sverige, och framtiden förblir åtminstone för en tid höljd i dunkel. Ändå kan ”Mini” blicka tillbaka på ett decennium som betytt otroligt mycket.

– Oerhört lärorikt. Jag har lärt mig massor. Mognaden och det taktiska kunnandet har blivit betydligt bättre för min del. Nio långa år har gått och skall man kort sammanfatta det så har tiden varit en bra period i mitt liv. Fem fantastiska år med Helsingborg och fyra likadana år med Landskrona. Jag är väldigt nöjd.

– Jag har också växt mycket som människa med att bo utomlands och stå på egna ben, avrundar Svanbäck.