Anlita en professionell tolk om det saknas gemensamt språk, var lyhörd för de skillnader som finns mellan vår kultur och andra och var medveten om dina egna fördomar - det är några av de praktiska råd som barnmorskan och doktoranden Anita Wikberg vill ge sina kolleger inom mödravården. På fredag disputerar hon vid Åbo Akademi.
Att föda barn i en annan kultur kan vara väldigt skrämmande. Överlag är finländsk mödravård väldigt bra på att möta de utsatta invandrarmammorna, men det finns även brister.
- De invandrarkvinnor jag har intervjuat var ofta väldigt nöjda med den vård de hade fått, men det finns fall där det språkliga inte fungerar eller där det skett en kulturkrock av något slag, säger Anita Wikberg.
Wikberg har själv fött barn utomlands, hon är barnmorska till utbildningen och har i tio års tid jobbat med att lära ut barnmorskeyrket i olika utvecklingsländer. Nu disputerar hon i vårdvetenskap vid Åbo Akademi i Vasa med avhandlingen En vårdvetenskaplig teori om interkulturellt vårdande - att föda barn i en annan kultur.
- I min avhandling lägger jag fram en teori om fyra olika dimensioner i vården och dem tror jag att vi kunde ha nytta av att känna till i det dagliga arbetet, säger Wikberg.
De fyra dimensionerna som Wikberg tagit fram i sin vårdteori är universellt, kulturellt, kontextuellt och unikt vårdande. Universellt vårdande är vårdande som är likadant överallt, exempelvis att patientens värdighet respekteras. Kulturellt vårdande är att patientens kultur beaktas i vårdarbetet, medan kontextuellt vårdande är att det i varje vårdsammanhang finns specifika drag som behöver beaktas i den som vårdar. Specifikt för mödravården är då bland annat att det alltid finns två patienter, modern och barnet. Unikt vårdande betyder att varje enskild patient kan ha speciella behov och önskemål.
- En god vårdare är alltså en person som känner till de här dimensionerna, kanske har den fått utbildning i kulturellt vårdande också, men framför allt är det en person som vågar vara öppen och inte tar något för givet, säger Anita Wikberg.
Wikberg efterlyser att man inom finländsk mödravård skulle bli bättre på att känna igen sina egna fördomar och våga fråga mödrarna hur de vill ha det.
- Ett exempel på hur det kan gå fel är hur man i olika kulturer uttrycker smärta, säger Wikberg och förklarar vidare:
Det finns asiatiska kulturer där kvinnan är tyst och ler fastän hon har mycket ont, hon ber inte barnmorskan om smärtlindring eftersom det skulle vara att förnedra barnmorskan som då förlorar ansiktet. Hon väntar sig istället att barnmorskan ska förstå att erbjuda smärtlindring och i värsta fall väntar hon då förgäves. Och det finns fall där det går precis tvärtom, en föderska från en kultur där man uttrycker smärta mycket ljudligt upplevs kanske av den finländska vårdaren som om hon överdriver.
Använd professionell tolk
Vore det upp till Anita Wikberg skulle flera saker kunna rättas till inom den finländska vårdkulturen.
- Först och främst borde man alltid anlita en professionell tolk då det saknas gemensamt språk, åtminstone då mamman själv vill det, säger Anita Wikberg.
Idag talar drygt fem procent av befolkningen i Finland ett annat språk än finska, svenska eller samiska. På tjugo år har antalet invandrare sjufaldigats. Inom vården har man sakta men säkert blivit bättre på att ta detta i beaktande. Men i praktiken påverkas mödrarnas upplevelse av att föda i en annan kultur även av lagar och förordningar, exempelvis immigrationsregler.
- I mina intervjuer mötte jag kvinnor som inte hade kunnat ha sin make eller sin egen mamma närvarande vid förlossning eftersom de inte hade beviljats inresetillstånd till Finland, då kände sig kvinnan naturligtvis väldigt ensam och utsatt såväl under förlossningen som under den första tiden med barnet, säger Wikberg.