Det ekonomiska stödet till närståendevårdare ska höjas och bli en subjektiv rättighet. Dessutom ska vårdaren få rätt till lagstadgad ledighet. I dag varierar stödet rejält mellan kommunerna och många blir helt utan bidrag.
Uppskattningsvis 1,25 miljoner finländare hjälper sina sjuka, handikappade och äldre nära och kära. Bara en ytterst liten del av dem får stöd för sitt arbete.
Ants Teern i Vasa har vårdat sin fru Raija i fem år med bidrag av kommunen.
- Det är jag tacksam för men det har ingen större ekonomisk betydelse. Men det är viktigt med den här officiella ställningen som närståendevårdare för det öppnar dörrar på många håll.
Ants Teern och hans fru Raija. Yle/Barbeo Westerberg
Högre ersättning
Minimiersättningen är nu blygsamma 381 euro i månaden. Nu föreslås den bli 500 euro. Den högsta ersättningen skulle bli 1 100 euro.
Närvårdarnas ställning ska stärkas, de ska behandlas lika och få stöd för att orka i arbetet. De ska garanteras ledigheter för att kunna vila upp sig.
I paret Teerns fall betyder det att Raija får intervallvård på bäddavdelning.
- Utan den hade jag aldrig orkat, säger Ants.
Raija såg hellre att någon kunde komma hem i stället, då vården på bäddavdelningen är så opersonlig. Men hon har full förståelse för att maken behöver vila upp sig. Dessutom har bäddavdelningarna sparat på både läkare och annan service, det har blivit sämre helt enkelt.
Mycket billigare att vårda hemma
Närståendevårdarna sparar samhället kostnader för offentliga utgifter upp till 1,7 miljarder euro per år i nuläget. När reformen är genomförd beräknas besparingarna öka till 2, 5 miljarder euro trots att flera får stöd och stödet blir högre.
Arbetsgruppen har gjort upp två modeller för finanseringen. En statlig via Folkpensionsanstalten, en kommunal med statsandelsbidrag.
Väljer man den kommunala kan det bli komplicerat att få samarbete mellan kommuner och FPA att löpa. Väljer man den kommunala finns det risk för att kommunerna håller fast vid sina olika tillämpningar.