När Sabina Söderlund-Myllyharju började leta efter sina biologiska rötter visade det sig att adoptionspappren var förfalskade och att hon som spädbarn fallit offer för en taiwanesisk barnhandelshärva. Ålder: 34.Sabina Söderlund-Myllyharju
Adoptivfamilj: Make, mamma, pappa och adoptivsyster.
Från: Jakobstad.
Adopterad från: Taiwan. (Staden Taipei enligt de förfalskade pappren.)
Bor i: I litet parhus i Esbo.
Yrke: Informatör på HR-konsultbyrå.
Föreningsaktiv: Viceordförande för Vuxna internationellt adopterade i Finland rf (VIA) och sekreterare i Adopterade Finland rf.
Intressen: Trädgård, surdegsbröd, cykling.De adopterades dag
- Det kändes inte så bra, när jag fick veta det.
Hon känner inte ens till den mest grundläggande informationen kring sin födelse.
- Eftersom mina dokument är förfalskade vet jag inte ens vilket datum jag är född.
Sabina Söderlund-Myllyharju och adoptivsystern Belinda Söderlund adopterades från Taiwan år 1980. De var ett år respektive några månader gamla när de kom till sina adoptivföräldrar i Jakobstad. Ingen organisation var inblandad eftersom föräldrarna gjorde en privat adoption. Det här var möjligt innan adoptionslagen reviderades på åttiotalet. En thailändsk advokatbyrå ordnade adoptionen.
Söderlund-Myllyharju hade ingen större identitetskris under sina barndoms- och tonår, även om hon grubblade över sitt ursprung rätt ofta.
- Emellanåt dök funderingarna upp. Vem man är, varifrån man kommer och hur man hamnat här.
Åren gick och så småningom kände Söderlund-Myllyharju att hon ville försöka leta reda på sina biologiska rötter. År 1999 gjorde hon sina första försök i samband med sina utbytesstudier i Kina.
- En bekant hjälpte mig att översätta dokumenten, men trots det kom vi inte vidare.
Efter det misslyckade försöket lät hon frågan vila i många år.
Förfalskade dokument
2005 var det dags igen. Det gjordes en polisutredning i Taiwan och man kom fram till att hennes papper var förfalskade.
- Men trots det beslöt jag mig för att resa till Taipei för att se om jag kunde komma närmare sanningen. Jag träffade polisen, representanter från utrikesministeriet och de personer som påstods vara mina föräldrar i dokumenten.
Först i fjol klarnade det att Söderlund-Myllyharju var en av cirka hundra barn i en barnhandelshärva.
Ledarna i härvan, Chu Li-ching och hennes man, hade tjänat pengar på att förfalska dokument och adoptera bort barn till Finland, Sverige, USA, Australien och Taiwan. Chu Li-ching har under senare år suttit fängslad. Det är oklart om advokatbyrån var medveten om bedrägeriet.
Huruvida barnen har rövats bort från sina föräldrar är oklart. Många av mödrarna lär också ha gett bort barnen till adoption. I ett fall som Söderlund-Myllyaharju kommit i kontakt med vet man att det är den biologiska pappan som utan mammans vetskap sålt barnet. Ligan tros ha anlitat surrogatfamiljer som stod som biologiska föräldrar i pappren.
- Det är ju tråkigt ifall jag har blivit stulen från mina föräldrar - men troligtvis är det inte så, säger hon.
Efter det senaste besöket i Taiwan 2005 orkade hon inte tänka på processen på en lång tid.
- Jag orkade inte ens titta på foton eller filmer från resan eftersom jag visste att uppgifterna var falska. Att jag nu, många år senare, tar upp sökandet igen är resultatet av en lång förberedelseprocess.
Uppmärksammas i taiwanesisk media
I ett sista försök att hitta sina biologiska föräldrar har Söderlund-Mylluharju vänt sig till taiwanesisk media.
Nu har hon också fått sällskap i letandet av adoptivsystern Belinda Söderlund och Conny Wiik som också adopterades från Taiwan till Österbotten. Troligen också de med förfalskade dokument.
- Jag har länge varit ensam om processen och är mycket glad över att Belinda och Conny valt att göra gemensam sak med mig.
De tre fick nyss besök av en taiwanesisk journalist som gjorde inslag och artiklar om letandet. I inslagen som nu visas upp i på taiwanesiska kanaler visar de upp bebiskläder och fotografier från sina första år.
Hon tror att hennes adoptivföräldrar upplevde att hennes sökande var tungt till en början.
- Det var ännu inte så vanligt att adopterade letade efter sina rötter när jag började. Men helt nyligen sa de till min glädje att de understöder oss. Det var mycket fint att höra.
Vad hände under de första månaderna?
Hon tror att sökandet efter ens härkomst är är ett mänskligt grundläggande behov.
- Även de som känner till sin bakgrund sysslar med släktforskning – många skriver till och med böcker om det. Varför skulle man då inte vara intresserad av sin släkt när man inte vet någonting om den!
Ibland funderar hon på hur hennes tidiga upplevelser har påverkat henne.
- Jag vet ju inte vad jag varit med om i spädbarnsstadiet. Jag skulle vilja veta varför min biologiska mamma inte behöll mig, och om jag bott på barnhem eller i en fosterfamilj.
Söderlund-Myllyharju hoppas att medieuppståndelsen utmynnar i att de får veta något om sina rötter – förhoppningsvis att de hittar sina biologiska släktingar.
- Min förhoppning är att vi ska kunna lära känna varandra och kanske ha någon sorts relation i framtiden.
Se också: De taiwanesiska inslagen här och här.
Läs också: Efter 24 år har Cesar fått kontakt med sin biologiska mamma