Den 9 november förra året brann det i Marianne Långkvists hus på Paxalvägen i Malax. Bara fasaden med stockar från 1800-talet blev kvar. Ett drygt år senare får familjen flytta hem igen.
Det var ingen självklarhet att det skulle bli så. Visserligen hade varken Marianne eller något av de fem barnen skadats i branden, men det är dyrt att totalrenovera ett gammalt hus med en yta på drygt 200 kvadratmeter.
- Det var när jag gick omkring i de svarta och sotiga resterna av vårt hem tillsammans med en man från försäkringsbolaget som jag förstod att vi skulle ha råd. Jag måste medge att jag inte visste exakt hurudan försäkring vi hade, men det visade sig att vi var fullt försäkrade, säger Marianne Långkvist.
Marianne Långkvist är glad att den gamla öppna spisen stod kvar efter branden och lät sig renoveras.Marianne Långkvist i det nyrenoverade huset på Paxalvägen i Övermalax. Den öppna spisen stod kvar efter branden och har renoverats. YLE/ Moa Mattfolk
Idag har hon full koll på sina försäkringar. Och på brandsäkerheten för den delen. Inte för att det var någon människas fel att det började brinna, branden berodde på ett elfel i ett elektriskt värmebatteri.
- Men i det nya huset har vi nog tänkt till. Varje rum har egen brandvarnare och de är seriekopplade, vilket betyder att alla börjar tjuta om en gör det, säger Långkvist.
Stearinljus är hon numera extra noga med att släcka och hoppas andra ska göra detsamma, särskilt nu i jultider när det brukar inträffa många eldsvådor. Från och med nästa år gäller dessutom nya regler, enligt vilka husägare ska göra sin brandinspektion själva.
- Snälla slarva inte med granskningen och fyll ärligt i blanketterna, man vill inte ångra sig efteråt, säger Marianne Långkvist som ska satsa på ytterligare en säkerhetsåtgärd - flera nya brandstegar på husets fasad.
- Det ska vara lätt att ta sig ut genom olika fönster på övre våningen. När jag såg hur lång tid det tog för vuxna, starka män att slå sönder glaset på ett enda fönster insåg jag att min son kunde ha mist livet i branden, om han inte hade lyckats ta sig ut på egen hand, säger Långkvist.
Ut genom eldslågorna i hallen
Det var bara den yngsta sonen, då nio år gammal, som var hemma då det började brinna i batteriet i farstun.
- Jesper satt på övre våningen och spelade tv-spel medan han väntade på att jag skulle komma hem från jobbet. Han hörde flera gånger ett knastrande ljud, men det var först då ljudet växte i styrka som han gick och såg efter. Då brann det redan så mycket att han med nöd och näppe vågade ta sig förbi elden i farstun och ut genom dörren, säger Långkvist.
Här i farstun startade branden och efteråt var allt svart och sotigt. Nu tar den nya hallen form i betydligt ljusare nyanser.Här i farstun startade branden i november 2012. Efteråt var allt sotigt och svart, nu tar den nya hallen form i betydligt ljusare nyanser. YLE/ Moa Mattfolk
Sonen sprang över till närmaste granne som genast gick över för att se om det gick att släcka branden, men det var för sent, hela hallen stod i ljusan låga. En stund senare var brandkåren på plats och likaså Marianne själv. Chock är ett litet och platt ord för att beskriva familjens känslor just då.
Sedan började en jobbig tid. Fast än jobbigare hade det nog blivit om inte familjen hade fått så mycket hjälp. Inget fanns kvar efter branden, utom kläderna på kroppen. Men Malax kommun ordnade genast med en bostad till familjen och samhället och människorna omkring ställde upp. Snabbt startade en insamlingskampanj som gjorde att familjen fick allt från kläder och sänglinne till möbler och mikrovågsugn. Facebookgruppen Brandoffer i Röjmattaskroken fick snabbt över tusen medlemmar, det var väldigt många som ville hjälpa.
- Jag blev helt överväldigad av stödet. Visst, vi har bott här i huset över 20 år och det är bara äldsta barnet som inte är fött här och jag känner de flesta här och hälsar alltid på alla, men ändå - jag kunde inte vänta mig all den värme och den hjälp vi fick, säger Marianne Långkvist som fått tillfälle att träffa och tacka många personligen.
- Jag jobbar med att köra ut post, så jag träffar massor med folk. Under de senaste månaderna har jag med glädje kunnat berätta för alla om nylagda golv och vackra tapeter, säger Långkvist.
Alla samlas till jul
Efter branden var det svårt att tro att det skulle kunna bli ett hem av huset på Paxalvägen.
- Ibland känns det som om allt går plågsamt långsamt, ibland känns det som om allt gått väldigt fort, säger Långkvist.
Hon sörjer att inget finns kvar av de gamla sakerna; barndomsminnen, fotografier, saker som fått följa med hem från någon resa. Men en sak står kvar, den gamla öppna spisen som lät sig sandblästras, rappas och målas på nytt.
Utsikten från ett fönster i det nyrenoverade köket som väntar på gäster till jul.Efter branden ville Marianne Långkvist renovera med ljusa färger och många detaljer som berättar om familj, kärlek och vänskap. YLE/ Moa Mattfolk
- Den byggde barnens pappa för över 20 år sedan och det känns fint att den överlevde, säger Långkvist.
Ute på gården står fortfarande en liten byggbarack och än är allt inte klart inomhus, men det är inte långt kvar. Till julen flyttar familjen hem igen.
- Två barn är utflugna nu, men vi andra flyttar in. Och alla kommer hem till jul, också mina syskon kommer att vara här, då ska vi fira, säger Marianne Långkvist.
Och visst finns det saker att fira. I farstun, där branden en gång startade, ska det sättas upp en väggdekal där det står: Livet leder oss till okända platser, livet leder oss hem.
Läs också:
De nya reglerna för brandsyn