På Pedagogiska fakulteten har anslagen minskat med fem procent varje år sedan 2010. Osthyveln har använts varje år och valfriheten för studerande har minskat. Nu går det inte längre att bara hyvla.
Den strukturomvandling som högskolevärlden har genomgått har betytt många ekonomiska utmaningar. Fixahögskolan har fått in många tips där studerande är oroliga över sparåtgärder. Flera klagomål gäller Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Så här låter några:
- Budgeten för instrument och material i både musikundervisningen och textilslöjden har krympt.
- Vi har nu mera självständiga övningar och mindre personalledd undervisning och handledda övningar.
- Det har blivit färre valmöjligheter i kursutbudet.
Den som är ansvarig för ekonomin på Pedagogiska fakulteten är prefekten Ria Heilä-Ylikallio. Hon konstaterar att de här citaten är exempel på var osthyveln har använts i undervisningen.
– Pedagogiska fakulteten har tagit ett principbeslut att försöka bevara den personal vi har och därmed har vi tillämpat osthyvelsmetoden varje år.
Men att skära lite här och där går inte hur länge som helst. Nu behövs hårdare tag.
– Och därför har Åbo akademis styrelse tagit ett beslut om att göra strukturella förändringar.
Gränsen är nådd
Ria Heilä-Ylikallio konstaterar att PF på sitt sätt är lyckligt lottad som en akademisk resultatenhet i och med att PF har ett väldigt tydligt uppdrag; att förse Svenskfinlands skolor med behöriga lärare, pedagogiska ledare och forskare inom de pedagogiska vetenskaperna.
– Vi kan ju inte spara bort den enda svenskspråkiga lärarutbildningen. Nu har vi nått gränsen för var vi kan spara så att säga kosmetiskt.
En ekonomisk förändring åt det positiva hållet är att driftsanslagen för konst- och färdighetsämnen har höjts i nästa års budget jämfört med årets budget.
Fakultetsrådet är det högsta beslutande organet på Pedagogiska fakulteten. Där sitter inte bara personal utan även fyra studerande och Ria Heilä-Ylikallio uppskattar deras engagemang.Fixa högskolan
Sparar på valfriheten
Lärarutbildningarna styrs av behörighetslagstiftningen. Den stadgar vad studerande måste få i undervisningen för att få en behörig lärarexamen.
– Och det garanterar vi. Då vi sparar för fjärde året i rad väljer vi att spara på sådana delar som inte krävs för behörigheten, och då stryks många valmöjligheter i kursutbudet.
Ria Heilä-Ylikallio förstår att studerande reagerar då de känner till hur kursutbudet har sett ut tidigare. Men hon konstaterar att det var andra ekonomiska tider förut.
– Det är bara så att i dag kan vi inte få allt vi vill vad gäller samhällsservice. Vi bedrar oss själva om vi tror att vi kan ha en likadan verksamhet som på 90-talet vad gäller kursutbud eller lärartät undervisning. Sedan kan vi fundera på om vi kan nöja oss med att erbjuda endast det som behörighetslagstiftningen kräver.
Läs också: