- Jag tillhör så många olika minoriteter att jag ibland känner mig som ett riktigt minoritetsproffs, säger Anna-Maria Helsing som är kapellmästare och bosatt i Esse.
När hon växte upp tillhörde hon en minoritet i och med att familjen var Jehovas vittnen - och efter att hon i vuxen ålder hoppade av hör hon till en ännu mindre minoritet. Att vara kvinna och dirigent är också ganska ovanligt, och så har Anna-Maria nyligen förlovat sig med en kvinna.
- Jag har följt mitt hjärta och mitt samvete, hela vägen, säger Anna-Maria som i 30-årsåldern valde att gå sin egen väg.
Det var ingen lätt väg att gå, och Anna-Maria gjorde våld på sig själv i många år och försökte i det längsta stanna kvar inom rörelsen, trots att det kändes fel. För Anna-Maria visste att om hon hoppade av så riskerade hon att förlora hela sin släkt, och största delen av den trygghet hon någonsin hade haft.
- Om jag inte hade haft musiken skulle jag ha känt mig ännu mer utlämnad och ensam, säger hon.
Musiken kom tidigt in i Anna-Maria Helsings liv, och som fyraåring fick hon sin första fiol. Och trots att man som Jehovas vittne inte förutsätts satsa på någon "världslig" karriär, så fick Anna-Maria utbilda sig till violinlärare.
- Jag har kloka föräldrar som ansåg att någon form av utbildning behöver man ha, och de uppmuntrade mig när jag tog spellektioner.
Ljus barndom
Barndomen minns Anna-Maria i övrigt som mycket ljus, och säger att när hela ens familj och största delen av släkten är Jehovas vittnen så är det den enda verklighet man känner till. Men när hon blev lite äldre började det ändå kännas fel. Hon tyckte inte om tanken på ett "vi" och ett "dom", och hon har senare insett att hon gick omkring och var rädd hela tiden - rädd för allt!
- Jag antog att alla släktingar och vänner skulle överleva Harmageddon, men inte jag, berättar Anna-Maria.
- Om man är rädd att mista sin mamma och pappa och dessutom känner att man inte är accepterad av Gud, då är man väldigt ensam!
Och Anna-Maria förstod inte vad det var för fel på henne när hon inte kände sig lycklig. Men hon hade musiken. Den fanns där hela tiden. Och i dag är Anna-Maria Helsing dirigent med uppdrag både i Finland och i utlandet.
- Det var först efter att jag hade hoppat av från Jehovas vittnen som den dörren öppnades för mig, berättar Anna-Maria, som i och för sig redan som barn kunde stå med mammas strumpstickor och dirigera musiken från pappas LP-skivor.
I och med att Anna-Maria valde att gå sin egen väg har hon blivit lämnad av många, men hon var tvungen att följa sitt samvete, det gick inte att i längden leva på annat sätt.
"Jag kan leva som jag vill"
När tidigare vänner i dag ignorerar henne, och inte ens kan tillåta sig att hälsa ifall de råkar mötas på gatan, så minns hon hur det var att själv vara den som behandlade andra på det sättet, och hon ömmar för dem. Men hon påminns också om hur glad hon är över det liv hon lever idag, och för henne känns det stort att få prata med vem hon vill - och läsa precis vad hon vill.
- Det fick man inte som vittne, och man skulle absolut inte läsa avhoppares litteratur.
Anna-Maria kan också i sitt nya liv tillåta sig att leva med vem hon vill, och hon har nyligen förlovat sig med Anitha, och de har köpt ett hus tillsammans i Esse. Att det pratas om dem på byn inverkar inte det minsta på deras lycka, säger Anna-Maria.
När nån frågar Anna-Maria Helsing ifall hon inte ångrar sig, alltså ifall hon inte längtar tillbaka till församlingen, så svarar hon att det är omöjligt att gå tillbaka till att se världen i svart-vitt när man en gång har börjat se den i färg. Hon kan inte säga exakt vad hon tror på idag, men hon är glad över att frågetecknen får finnas.
Anna-Maria Helsing berättde om sig själv i Samtal om livet i Radio Vega torsdagen den 12.9, och man kan höra henne en andra gång på lördag, 14.9, kl. 20.03.
Programmet finns också på Arenan.