Urbaniseringen avfolkar den finska glesbygden och det är i städerna som de nya jobben skapas. Att försöka bromsa inflyttningen till städerna kan göra Finland ännu fattigare.
Johanna Syrén bor i dag i betongdjungeln i Böle i Helsingfors. Hon är uppvuxen i Petalax i Malax men har gjort som många andra och flyttat in till städerna. Att bli kvar i Helsingfors efter studierna i fysioterapi var ingen självklarhet. 
– Men jobbmöjligheterna ser annorlunda ut här.
Även om det finns arbete som fysioterapeut på många håll i landet uppskattar Johanna Syrén möjligheterna till vidareutveckling.
– Eftersom jag är i en sådan bransch där det hela tiden förutsätts att man utvecklar sig själv och går framåt så är mina möjligheter till det också störst här.
Urbaniseringen har intensifierats under de senaste åren. Storstäderna verkar erbjuda en mer gynnsam omgivning för många typer av verksamheter. Det är här som utvecklingen sker och det är här som de nya jobben skapas.
Problemet är att antalet arbetsföra individer inte kommer att öka och därför är det svårt att utveckla näringslivet i hela landet.
– Tack och lov sker det ändå en ekonomisk utveckling i vissa regioner, som till exempel i huvudstadsregionen. Då är det en obönhörlig matematisk sanning att folk inte räcker till överallt och då måste det ske en avfolkning någonstans, säger generaldirektör Juhana Vartiainen på Statens ekonomiska forskningscentral VATT.
Bara själva koncentrationen av individer och företag verkar ha en gynnsam effekt på produktiviteten. Därför kan det till och med vara problematiskt att bromsa inflyttningen till städerna, på det viset bromsas nämligen också städernas framgång.
– Om det stämmer att koncentreringen till städerna ökar produktiviteten kommer vi att bli ännu fattigare om vi fortsättningsvis är utspridda.
Avfolkade områden krisar
De kommuner som finns långt från de stora städerna har de största ekonomiska problemen i dag. Det konstaterar forskaren Timo Aro som gjort analyser av flyttningsrörelserna i Finland. Särskilt i östra Finland, norra Finland och i landskapens periferier har utvecklingen varit negativ redan en längre tid.
– Det finns många områden som har hamnat i en ond cirkel. Befolkningen blir allt äldre och det blir allt svårare att upprätthålla servicen. Skatteprocenten stiger hela tiden och de negativa faktorerna leder till nya negativa faktorer, säger Timo Aro.
En motsvarande men omvänd utveckling kan ses i de kommuner som har ett inflyttningsöverskott.
– Vi är alltså i en situation i Finland där skillnaderna mellan olika regioner ökar drastiskt vilka mätare man än granskar dem med. Och flyttrörelsen är en central faktor här eftersom den påskyndar utvecklingen.
Ett exempel på ökande regionala skillnander kan ses i prisutvecklingen av bostadspriserna. Under de senaste åren har värdet på bostäderna ökat i huvudstadsregionen medan prisutvecklingen har gått nedåt i resten av landet.
Urbaniseringen är ett globalt fenomen och städerna är i ropet på många håll i världen. Men finns det någon som ändå valt en annan väg?
Jo, Norge.
I Norge lever landet
Norge har en långsiktig statlig strategi som går ut på att hålla kvar jobben på landet.
– Vi har naturen och stora ambitioner på att exploatera naturresurserna. Och om man satsar på utveckling av naturresurserna finns också arbetsplatserna där det finns natur, alltså utanför storstäderna, säger forskaren Åge Mariussen.
Norge har utvecklingsorganisationer som är regionalt styrda. Och en strategi som går ut på att bredda näringslivet på landsbygden. Diversifiering är nyckelordet.
– Man ska överleva i ett lokalt samhälle där ett företag är en stor sysselsättare även om det företaget går omkull.
Det här är något vi bara kan drömma om i Finland i dag. Kenneth Nordberg, doktorand i statskunskap vid Åbo Akademi, har jämfört turerna kring pappersfabrikens nedläggning i Kaskö med hur det norska systemet är uppbyggt.
– När nedläggningen blev ett faktum i Kaskö var det en lång rad kommuner och statliga och regionala aktörer som skulle komma överens. Där gick värdefull tid till spillo. I Norge skulle de här överenskommelserna ha varit gjorda innan nedläggningen kom.
Men Norge har pengarna. Det har inte Finland. Tillbaka till ruta ett. Gynnar koncentration utveckling?
De flesta är någorlunda överens om att städer rent generellt anses skapa en bra grogrund för företagsamhet, utveckling och innovation.
Konkurrenskraft kräver stöd
För att vara konkurrenskraftiga i dag måste företag utvecklas. Och enligt Nordberg görs det här optimalt om man kan sammanföra två olika typer av innovationsutveckling. En vetenskaplig utveckling som genomförs på universitet eller i stora forskningsorganisationer samt en erfarenhetsmässig utveckling som sker på verkstadsgolvet.
– Och om man tänker på det sättet så måste ju också mindre samhällen få stöd, säger Kenneth Nordberg.
Öh, ja. För enligt den här logiken har företag som finns långt ifrån en vetenskaplig krets sämre förutsättningar. Men är inte det egentligen ett argument för att det är lika bra att satsa krutet på städerna? Där finns ju redan universitet och forskningsfördelarna.
– Det finns också tankar inom innovationsforskning som säger att innovationer är kontextberoende. Om en idé kommer fram på en plats så skulle just den idén inte nödvändigtvis ha uppstått på en annan plats. Och med den logiken är det kanske inte den bästa strategin att bara satsa på ett fåtal platser för utveckling.
Enligt Nordberg finns det alltså en poäng med att hålla kvar en del företagande på landsbygden för att bevara mångfald, undvika likriktning och liksom hålla dörrarna öppna. Men han understryker också att det här kräver stödfunktioner. Och kommunerna kan inte hålla på och strida sinsemellan om att få företagsetableringar på sin egen tomt, det gynnar inte utvecklingen i hela regionen i det långa loppet.
Möjligheter finns på landsbygden
En som är optimistisk är landsbygdsutvecklaren Peter Backa. Även om han medger att det inte ser så ljust ut för landsbygden just nu har han framtidskikaren inställd på några ljusglimtar.
– Jag tänker framförallt på energifrågorna. Om vi ska ha en energi som är baserad på hållbara energikällor är vi tvungna att se till at landsbygden fungerar.
Landsbygdsprofessorn Hannu Katajamäki vid Vasa universitet är inne på liknande funderingar.
– Vi går miste om möjligheter om vi bara satsar på städerna.
Att försöka bromsa inflyttningen till städerna kan vara svårt. Enligt Timo Aro som studerat flyttningsrörelser har regionpolitiska satsningar för att hålla kvar människorna i små samhällen haft liten effekt.
– Men modern regionalpolitik innebär inte att försöka bromsa flyttning utan att skapa möjligheter i alla regioner, säger Hannu Katajamäki.
Katajamäki vill ha en mera platsbaserad politik som tar landets olikheter i beaktande. Han säger att de stora EU-fonderna inte lyckas hitta fram till lokala företagare som skulle behöva utvecklingspengarna.
– Människor flyttar för att vi inte är villiga att skapa möjligheter. Vi bara koncentrerar och gör servicen sämre i landsbygden. Vi har ganska många undersökningar som visar att människor vill leva på landsbygden.
Och det är sant. Många unga människor i dag drömmer om att bo på landsbygden, så länge de har jobb. Och en landsbygd som ligger på pendlingsavstånd från staden har alla möjligheter. Det är den landsbygd som ligger ännu längre bort som får det svårt.
Summa summarum finns det några obestridliga hinder för att hålla liv i hela Finland. Antalet arbetsföra personer kommer inte att öka, företag på landet behöver stöd i en tid av krympande offentliga resurser och flyttningsrörelserna urholkar redan möjligheterna till utveckling på små orter. Att försöka hålla landsbygden fungerande kräver alltså allt större insatser. Frågan kvarstår - är det värt det?
Vad tycker du?