Vi bestämde träff med soulbandet The Napkins och åkte till Jakobstad. Där snackade vi om den nya skivan, favoritlåtar och varför det är så fint att skrika ut sin ångest i soulmusik.
Jakobstadsbandet The Napkins har precis kommit ut med ett nytt album: World on a string, som består av nio härliga soullåtar.
- Jag är väldigt stolt och nöjd med den här skivan och jag tror den kan bjuda in en stor skara lyssnare. Materialet är väldigt varierande, och förhoppningsvis kan många kan ha glädje av den, säger sångaren Charlotta Kerbs.
World on a string är The Napkins andra album. Det första, A better day, kom ut 2011, och då gjorde de allt själva. World on a string är knutet till ett litet österbottniskt skivbolag.
- Det är skönt, för när skivan är klar så är man så trött av allt jobb. Då är det fint att ett skivbolag kan sköta marknadsföringen, så kan vi koncentrera oss på musiken, säger Anders Sjölind, som spelar trumpet i bandet.
Fyra magiska dagar i studion
Bandet har jobbat i ungefär ett år med skivan, fast vissa av låtarna nog är lite äldre än det, och har utvecklats åt olika håll under åren de spelat dem på olika konserter och spelningar.
- För ganska exakt ett år sedan spenderade vi fyra dagar i en studio i Bennäs. Det var fyra magiska dagar, när vi fick låtarna på band, säger Charlotta.The Napkins
The Napkins består av:
Hela skivan är inspelad live. Det betyder att bandet spelar låtarna ihop, och att inga av instrumenten är inspelade var för sig. De flesta låtarna är baserade på improvisation, så det krävdes nästan att de spelades in på det här sättet.
Betyder det här att låtarna är annorlunda varje gång ni spelar dem?
- På basen improviserar jag ganska mycket, så det är nog sällan jag spelar dem likadant, säger basisten Mats Ödahl .
- Det var exceptionellt kul att göra det här albumet, och utmanande. Det är alltid speciellt att gå in i en studio, det är en så helt annan situation än att spela live. Det finns en risk att man börjar spänna sig eller överanalyserar allt. Men nu kändes det väldigt naturligt. Jag var tillsammans med min Napkins-familj och vi jammade och hade roligt, säger Charlotta.
The Napkins musik har sin bas i soulen
- Musiken har mycket influenser från 60-tals soul, till exempel från Otis Redding och olika Motown-band. Jag har också lyssnat mycket på Janis Joplin. Sedan kombinerar vi det med vårt eget moderna sound, så musiken är definitivt retroinfluerad, säger Charlotta.
- Att vi har 60-tals influenser har vi också mycket att tacka vår mixare Stefan Backas för. Han har fått ett gammalt och skitigt sound till hela skivan som gör att det känns gammalt på något vis, säger Anders.
- Jag var ju inte med själv på 60-talet, men jag inspireras av den här andan att det inte var så polerat. Man tog vad man hade och gjorde musik av det. Det blir liksom mer ärligt på det här viset, när det inte är så polerat och snyggt, säger Charlotta.
- Det är ett fulsnyggt sound, avslutar Mats.
En heavykille med nitar som vickar på höften
The Napkins har inte riktigt någon speciell målgrupp för sin musik, utan har märkt att den brukar tilltala de flesta.
- Vi har en väldigt bred målgrupp. Vi har sett allt från små barn till 80-åringar som gillar vår musik när vi spelar live, säger Mats. 
- Och så någon heavykille med nitar och läder som står och vickar på höfterna, säger Anders.
- Som liveband bjuder vi mycket på oss själva. Jag försöker få så många så möjligt att känna sig välkomna in i Napkins värld. Det är gemenskapande musik, som går hem till en bred publik, säger Charlotta.
En riktigt stor Napkinsfamilj
Bandet är stort, nio personer för att vara exakt. Tidigare var de till och med elva stycken, men nu har en gitarrist och en keyboardist lämnat bandet. Oftast är hela bandet med när de åker ut på spelningar. Ifall någon har förhinder tar de in en vikarie istället.
- Många av oss är upptagna musiker och har flera olika projekt på gång, så det kan vara ganska utmanande att få ihop alla. Men för att få det rätta soundet är alla viktiga, säger Charlotta.
Är det någonsin jobbigt att vara så där många?
- Lotta drar ihop alla övningar, så fråga Lotta, säger Mats.
- Jo, nog är det en del jobb. Bara för att boka en övning så måste jag skicka meddelanden till nio personer, och få till en tid som passar alla. Det krävs mycket koordinering. Det är också en utrymmesfråga när det gäller spelningar. Vi ryms inte på vilken scen som helst. Men vi har också fått mycket positiv feedback för att vi är många. Folk tycker att det är visuellt spännande att se ett så stort band, med blåskvartetten som har sina fina moves, säger Charlotta.
Charlotta skriver om hjärta och smärta, och gråter en skvätt
Alla i bandet har bakgrund i Musikhuset i Jakobstad, och det var också där som bandet startade. Nu bor ungefär hälften av gänget på annan ort, men Jakobstad är fortfarande bandets hemort. Det är här de träffas och övar, och det är Charlotta som gör all musik, som sedan läggs ihop till ett trevligt paket av hela bandet.
- Jag skriver om hjärta och smärta. Åtminstone på den nya skivan så har det blivit så. Det är väl en stilmässig grej också. Det känns naturligt, och jag vill skriva om livets olika skeden. Det är kärlekshistorier, både positiva och mindre positiva sådana, säger Charlotta.
Är det lättare att skrika ut sin ångest i soulmusik?
- Det är väl därför det heter soulmusik. Det kommer från själen, säger Anders.
- Mina texter är ganska banala och enkla. Det är inga djupa filosofiska utläggningar. Jag uttrycker det på ett enkelt sätt, men de enkla orden rymmer så många känslor. Soulmusiken är ett forum där man får känna och ge uttryck för hela känslospektrat, säger Charlotta.
Tre favoritlåtar
Vi avslutar med att bandet får välja ut sina favoritlåtar från skivan.
So now it’s done, it’s all over.
I walk away with your love on my shoulders.
- Textrad från låten All over
- Jag säger nog All over. Det är något magiskt där med Lottas text och musiken. Den börjar jättelugnt och sedan bara växer den och avslutas med ett mega gitarrsolo. Publiken brukar gilla den också. Som trumpetist är det sällan jag lyssnar på texten. Jag tycker mer om instrumental musik, men All over är den enda Napkinslåt som jag kan texten till, och det säger en hel del. Den lämnar avtryck, säger Anders.
- Jag tycker bäst om Stay. Jag tycker vi fick till bra energi på den, säger Mats.
- För mig så betyder Runaway train väldigt mycket. Emotionellt så rymmer den jättemycket, iallafall för min del. När vi bandade in den var det också väldigt omvälvande. Det var stora känslor, så jag fick ta en paus och torka tårarna en stund emellanåt, säger Charlotta.
I kväll spelar The Napkins på After Eight i Jakobstad klockan 20, och på lördag spelar de på Doo-Bop Club i Vasa.
Har du inte möjlighet att se bandet live rekommenderar jag en lyssning här under. Låtarna är medryckande, Charlottas röst är som alltid alldeles ljuvlig och det där skitiga 60-tals soundet de snackar så varmt om, det hörs verkligen.