Självskadebeteendet bland unga i Österbotten ökar. Psykoterapeut Heikki Kurkiala säger att det för en del unga, speciellt flickor, är ett sätt att känna att man lever att till exempel skära sig eller bränna sig.
- Endel flickor beskriver att det känns bra att få ett ställe där det gör ont. Endel känner en ganska stor tomhets känsla och ett diffust psykiskt illamående och när de skär sig känns det som att de lever. Endel upplever till och med att det känns skönt att se blodet komma fram för då vet de att de inte är tomma, säger Kurkiala.
För en del kan skärandet också vara en slags självbestraffning. Den unga tycker så illa om sig själv att man upplever att man är värd smärtan. För en del kan skärandet också fungera som ångestdämpande.
- Det är vanligt att höra flickor berätta att rispandet är en väldigt viktig del av deras bekämpande av ångesten. Men just då de skär sig kan det vara väldigt våldsamt, säger Kurkiala.
De som skär sig förorsakar också en ganska stor fysisk skada på sig och endel av de som skadar sig måste till och med sys. Dessutom utgör ärren framförallt senare en rätt stor kosmetisk olägenhet. Även om självskadebeteendet kan eskalera säger Kurkiala att det sällan slutar i självmord.
- Jag har träffat flickor som redan i 15-års ålder är väldigt olyckliga över vad de gjorde som 13 till 14 åringar. Det kan hända att de har förstört sina armar, säger Kurkiala.
Reagera och visa din oro
Som vuxen är det viktigt att reagera så fort man ser att en ung sysslar med självskadebeteende av något slag. Det gäller både som förälder, som lärare eller annan vuxen att tydligt markera att man är medveten om skadorna.
- Man ska visa vad man känner inför det, visa sin oro. Ett problem under tonårstiden är just att föräldrar inte kommunicerar med sina barn utan kontakten blir bruten och det är också en orsak till att risken blir större att barn börjar må så dåligt att de börjar rispa sig. Kommunikationen är viktig, att man visar sin oro. Man behöver inte vara så psykologisk alla gånger, man bara visar att man är en medmänniska som bryr sig om, säger Kurkiala.
Som vuxen skall man tydligt visa att man vill lyssna och är beredd att prata om det självdestruktiva beteendet. När det gäller ett så självdestruktivt beteende som skärande eller brännande ska man också söka hjälp.
- Om en ung skadar sig själv borde man söka professionell hjälp, säger Kurkiala.
Till viss mån går det också trender i självskadebeteenden och det börjar smitta av sig bland unga. I vissa fall kan det till och med ingå i ungdoms subkulturer att skära sig. Då behöver skärandet inte alltid vara ett tecken på ett djupt illamående. Endel kan tycka att det är häftigt med den här typens subkultur. Andra söker sig kanske just för att de mår illa till den här typen av trend.
- Det blir mera som ett imiterat beteende. Det är ofta ungdomar som skär sig ganska ytligt. Trots det skall man vara väldigt tydlig med hur man ser på det även om det inte nödvändigtvis springer ur ett stort psykiskt illamående.
Läs också:
Självskadebeteende ökar bland österbottniska ungdomar
Catariina Salo: Rakbladet gav kontroll