Månadens radiodokumentären handlar om mamm. Min mamm.
Mamm har förstås ett namn – hon heter Karin Sandström, och i början av april fyllde hon 86 år. Hon har alltid funnits i mitt liv, och förstås vet jag en massa om henne - men vem är hon, egentligen?
En sak kan jag nämna redan nu: Det har funnits otaliga tillfällen under de senaste månaderna då jag desperat har slitit mitt hår och svurit invärtes över att jag kom på den vansinniga idén att försöka göra en radiodokumentär med arbetsnamnet "Allt om mamm". Många sena kvällar när jag har suttit vid datorn och försökt reda upp mina ostrukturerade inspelningar har jag frågat mig om jag är dum i huvu eller om jag har blivit tokig. Hur kan man ställa till det för sig på det här sättet? Har jag ingen som helst självbevarelsedrift?
"Du kommer att ha 14 timmar på band, och ingenting som du kan använda!" sa min elaka lillebror Peter när han var på besök och insåg vartåt det barkade. Jag tänkte bevisa att han hade fel, men innerst inne var jag rädd att han skulle få rätt...
Klart jag vet att man aldrig kan berätta "allt" om en person – och förstås visste jag redan från början att det här projektet var alldeles för ohanterligt och ofokuserat för att det ens skulle bli någorlunda enkelt att genomföra. Men jag intalade mig att jag så småningom skulle kunna begränsa mig, och då skulle rubriken ändras. Så blev det inte.
Varför ville jag göra det här?
Det finns många svar på den frågan.
Ett svar är att jag tror att om jag får veta mer om mamm så kommer jag förhoppningsvis också att förstå mig själv bättre, och självkännedom är väl aldrig fel. Eftersom jag i unga år trodde att jag ville bli psykolog så har jag alltid ansett att det är självklart att man påverkas av sina föräldrar, sina syskon och alla de personer som finns - och inte finns - i ens omgivning när man växer upp.
En orsak kan också ha varit att jag ofta har hört personer i övre medelådern beklaga sig över att de inte ställde vissa frågor till sina föräldrar medan det ännu var möjligt. (Själv missade jag chansen när det gällde min far...)
Sen är det förstås inte världens enklaste sak att prata om vettiga och allvarliga saker med personer som står en nära. Det brukar vara så i familjer att man har en viss jargong som alla känner sig bekväma med. Så har det åtminstone varit hos oss. Jag antar också att det i så gott som alla familjer finns sådant som man inte pratar om - alltså ämnen man inte tar upp, personer som inte nämns eller känsliga frågor som leder till rop och skrik. Eller tystnad. Och alla alla brukar veta ungefär på vilka områden man tryggt kan röra sig, utan att det uppstår konflikter, tystnad eller otrevlig stämning.
En sak som jag har märkt under alla de år som jag har gjort radioprogram, och ofta ställt personliga - och närgångna - frågor till folk jag ibland träffar bara en enda gång, det är att de flesta människor gärna berättar om sig själva, ifall man frågar - och verkligen vill veta...
Men hur mycket ville jag själv egentligen veta när det gällde mamm?
Mer och mer, visade det sig.
Nu får jag det här att låta som om det skulle ha varit enbart tungt och plågsamt att göra "Allt om mamm", men så är det inte, för det har samtidigt också varit väldigt roligt!
Och min bror hade fel! Det blev inte alls 14 timmar inspelat material – det blev 40... (Jo. 40 timmar!)
Och det blev ett radioprogram.
"Men vad handlar den där dokumentären om?" kanske nån frågar sig i det här skedet.
Tja, vad ska jag säga? Den handlar om mamm. Och om om glädje, sorg, arbete, vänskap - och om att växa upp under kriget.
Ann-Sophie Sandström
Allt om mamm sändes första gången i Radio Vega i slutet av maj i år, och den sändes i repris 18.8, och man har ännu en chans att lyssna på det här programmet i radio onsdagen den 21.8 kl. 11.03
Dokumentären kommer dessutom att finnas tillgänglig på Arenan i en månads tid.