Då Pertti Hänninen fyllde 60 började han nysta upp sanningen om sin pappa Einari Hänninen. Under hela sin uppväxt hade han levt han i tron att pappa Einari var vaktmästare på Försvarets radioanstalt i Sverige, FRA.
Einari Hänninen var en av dem som avlyssnat radiosignaler under kriget och som med sin familj flydde till Sverige via Nämpnäs i operation Stella Polaris. Det var visserligen sant att han jobbade på FRA, men inte som vaktmästare.
- Pappa dog 1988. Vi hade aldrig fått reda på vad han gjorde mera än att han var vaktmästare och kokade kaffe. Det hade han sagt till oss barn, för folk frågade ju "vad gör din pappa". Han kunde inte säga att han höll på med underrättelseverksamhet och signalspaning i Sverige också. Det var det hemligaste hemliga, säger Pertti Hänninen.
Pertti Hänninen och hans bror frågade flera gånger, men de fick inte något annat svar. Inte heller mamma Aili avslöjade något.
När Pertti skulle fylla 60 bestämde han sig för att ta reda på var hans släkt kom från.
- Jag skulle göra en släktbok. Jag visste ingenting. Jag hade aldrig sett mina far- eller morföräldrar. Min mamma är född i Petrograd, Sankt Petersburg. Hon är 98 år i dag.
Medalj från Kekkonen
Det som väckte Pertti Hänninens nyfikenhet på riktigt var ett fynd som han gjorde i en låda hemma hos sin bror. I en cigarrlåda fanns några medaljer och brev från Mannerheim. Dessutom fanns ett brev och en medalj från 1957 av Urho Kekkonen. Breven var på finska och det var inget som Pertti Hänninen behärskade på den tiden. Någon hjälp med tolkningen av hans mamma var inte att vänta. Hon gjorde som hon alltid hade gjort och teg som muren. Men nyfikenheten var väckt. En vaktmästare får väl inte medaljer av presidenten?
- Det var år 1957. Kriget mot Sovjetunionen tog ju slut 1944. Då tänkte jag att det var jättespännande, men mamma vägrade tala om vad det var. Medaljerna från Mannerheim var från vinter- och fortsättningskriget, men den här, från Kekkonen måste ha varit en hälsning till alla finska officerare som jobbade i Sverige att "hallå, jag vet var ni finns". Så har jag tolkat det, säger Pertti Hänninen.
Började söka information
VId tiden för upptäckten visste han ingenting och det blev början på en intressant resa. Pertti Hänninen började söka information genom google. Sökningarna förde honom till Nämpnäs och Stella Polaris. I samband med en minneshögtid träffade han några av dem som var med på operation Stella Polaris år 1944, bland dem hans fars bästa kompis. Småningom kom han också i kontakt med Johanna Parikka Altenstedt, som forskat mycket kring operation Stella Polaris.
Pertti Hänninen var endast sex veckor gammal när de flydde till Sverige år 1944 i operation Stella Polaris, så han har inga personliga minnen från flykten. Hans pappa var en av de 26 officerare från Finland som fick arbete på Försvarets radioanstalt i det nya hemlandet.
Einari Hänninen fortsatte alltså med signalspaning. Det betydde att livet fortsatte att vara topphemligt.
"Pappa kom ut ur berget"
Pertti Hänninen minns en gång i början på 1950-talet när han och hans bror var och fiskade vid en ångbåtsbrygga i närheten av deras hem.
- Ett, tu, tre kommer pappa ut ur berget. "Vad gör ni här!" Jag var sju-åtta år och då blir man rädd, när pappa kommer och säger "vad gör ni här". Man sticker därifrån. Han kom ut ur berget! Men nu vet jag vad det var. Där fanns ett antal finska officerare inne i berget, avskiljt från FRA. De där gubbarna sitter och har signalspaning där för att FRA inte skulle veta vad de gjorde. Nu har man murat igen ingångarna, men om man går dit och skrapar på mossan så ser man. Jag vet var det är.
Den händelsen har satt djupa spår hos Pertti Hänninen. Han hoppas att han en dag får information från FRA om vad som egentligen pågick där inne i berget.
- Med tiden kanske de kan berätta mer om den här händelsen.
Han hoppas också att andra barn till stellister och de finska officerarna på FRA ska kunna berätta något som belyser tiden och allt hemlighetsmakeri.
Tiden löste knutarna
Det dröjde länge, men småningom löstes också knutarna upp för mamma Aili Hänninen och hon kunde börja berätta sina minnen. Hon är rent av lättad att äntligen få tala ut.
- På den tiden var tystnadsplikt en stolthet. Tystnadsplikt in i döden. Min mamma blev förbannad på mig när jag började rota i det här. Min bror hade fått cancer och han höll med mamma, trots att han och jag många år tidigare hade försökt ta reda på någonting. Mamma blev arg, alltså. Men i dag. Varenda dag när jag åker hem till mamma handlar det om saker och ting i hennes liv, vad hon har varit med om, var hon har jobbat och Stella Polaris.
I år har det gått 70 år sedan operation Stella Polaris, som gick från Nämpnäs i Närpes. Minnesåret hedrades med bland annat utställningar och tal och filmförevisningar i Kristinestad under veckoslutet. Pertti Hänninen var med och delade med sig av sina upptäckter och minnen. Han fortsätter att forska kring Stella Polaris och tiden efter.
- Jag hittar mer och mer material. Mycket har inte blivit publicerat ännu.
En del av det som rör Stella Polaris är naturligtvis hemligstämplat ännu. Där finns en tidsgräns i Sverige på 70 år på när hemligstämplat material blir offentligt och det är med stor förväntan som Pertti Hänninen ser fram emot att den porten ska öppna sig.
Läs också: 70 år sedan Stella Polaris