Det var teaterchef Ann-Luise Bertell som slängde fram idén om ett samarbete med skolhemmet Lagmansgården i Bennäs när Wasa Teater planerade en pjäs för ungdomar.
-Väldigt sällan får splittrade ungdomar från söndriga hem sin röst hörd i sådana här sammanhang, säger manusförfattare och regissör Paul Olin.
Tillsammans med Harriet Abrahamsson skrev han manuset baserat på samtal och dramaövningar med elever från Lagmansgården. Det handlar om tre utslagna ungdomar som finns mitt ibland oss just precis idag. 
-Den stora utmaningen är att få pjäsen så sanningsenlig som möjligt. Det får inte bli patetiskt och heller inte osannt mot de ungdomar det handlar om, säger Paul Olin.
Formen är en annan stor utmaning. Ensemblen har valt att klä pjäsen i cirkusform. Så det blir en del akrobatik och annan fysisk teater. Cirkuslivet utgör samtidigt en konstrast till den mörka vardag ungdomarna Katarina, Macke och Volodja lever i.
-Så klart finns det alltid en risk att kontrasten här blir för stor, säger Olin. Men väljer man att ta upp ett sådant här ämne så kan man inte gå där ribban är lägst. Därför innehåller pjäsen en del provokativa moment.
-Men vi vill visa på att att det finns ljusglimtar i tillvaron, även för dem som har det allra tuffast, säger Olin.
En del av vår verklighet
-Det är teaterns uppgift att se på det samhälle den finns i, säger teaterchef Ann-Luise Bertell. Vi försöker hitta de historier som verkligen behöver berättas. Kanske framförallt sådana historier som vi undviker och inte vågar tala om.
-De omhändertagna barnens liv är en del av vår österbottniska verklighet, säger Bertell. 
-Vi behöver se oss omkring, lägga märke till och reagera på det som sker. Oavsett bakgrund och hemförhållande har våra ungdomar idag sett och hört allt. Vi behöver inte vara rädda att de inte vet vad livet går ut på, säger Ann-Luise Bertell.
Urpremiär blir det 26 september på Wasa Teater och efter det turnérar pjäsen i regionen.