Många talade om en historisk händelse. Tvåtusen människor gick man ur huse och tågade för tolerans, jämlikhet och mänskliga rättigheter i Jakobstad under sommarens Jeppis Pride.
− Vi är många som är trötta på bibelbältet och på den här bilden av en bakåtsträvande, halvtrög och halvdum österbottning. Därför blev det här en folkrörelse.
Det tror Lisen Sundqvist, som var en av initiativtagarna till Jeppis Pride. Det finns ett annat Jakobstad, som kanske inte syns på ytan. En innovativ stad, där man aldrig har varit rädd att pröva på det nya och där man alltid har varit snabb med att ta till sig alternativa sätt att se på tillvaron. Också inom en del av de kristna väckelserörelserna finns det en öppenhet.
Själv hör Lisen Sundqvist till baptistkyrkan och säger att hennes intresse för litteratur, musik, konst, för människor och också ett socialt engagemang har sina rötter i baptismen.
− Det är en del av vad jag är. Jag har aldrig upplevt någon enorm konflikt eller känt att jag skulle behöva ta avstånd från någon församling, eller trosinrikting eller människor.
Konservativt motstånd
Man kan alltså vara hbt och kristen.
− Många av de konservativa, bibeltrogna kristna missar det här, säger kyrkoherde Bo-Göran Åstrand.
Motståndet mot ett pride-evenemang i Jakobstad var hårt redan från start, särskilt i bibeltrogna kretsar. Väckelserörelserna har ett starkt fotfäste i Jakobstadstrakten och det är inte övanligt med insändare,kryddade med bibelcitat i lokalpressen. Inom den bibeltrogna falangen vidhåller man att homosexualitet är en synd i Guds ögon och man säger sig vilja hjälpa hbt-personer att få syn på detta för att rädda sig.
− Det finns många sätt att vara kristen på, konstaterar Bo-Göran Åstrand.
För tjugo år sedan hade han själv kunnat skriva insändare som varnar de homosexuella för Guds straff, men nu har han ändrat ståndpunkt.
− Vi måste tolka bibeln så att den talar om den verklighet vi lever i, säger Åstrand.
Betydelsefullt stöd
− Det betyder mycket att präster och andra inom kyrkan tycker man är okej som man är, säger en av Pride-arrangörerna Katarina Näs.
Hon är troende och hör till kyrkan.
− Personligen känner jag mig välkommen i kyrkan när präster och kyrkoherdar är med och stöder till exempel en regnbågsgudstjänst.
Majoriteten i församlingsrådet i Jakobstad sa nej till en regelrätt regnbågsmässa i kyrkan. Men Katarina Näs har egentligen aldrig känt att hon velat skriva ut sig ur kyrkan, trots att debattens vågor gått höga.
− Om man börjar gå in på den linjen hade man fått skriva ut sig ur alla möjliga sammanhang som inte faller en på läppen, säger Katarina Näs.
− Som skolan kanske?
− Ja, eller familjen, skrattar Näs.
Hör mer i Charlotte Sundströms reportage Det är synd att göra skillnad – världshistoriens första Jeppis Pride. I Dokumenterat på söndag 24.8 kl. 9.03, i repris på onsdag 27.8 och 30 dagar på Arenan.