Flera vårdare vid Kårkullas Sagaboende i Sibbo vittnar om att utvecklingshämmade klienter utsatts för vanvård och misshandel. Inget sådant har rapporterats till Kirsi Louhi-Timmerbacka, regionchef för Kårkulla i Mellersta Österbotten.
Mikaela Asplund har som medlem i FDUV:s förbundsfullmäktige kommit i kontakt med föräldrar och anhöriga från hela landet. Situationen är sämre i södra Finland, säger Asplund.
- Några fall av vanvård och misshandel har inte kommit till min kännedom och jag känner inte heller någon direkt oro för att något sådant skulle inträffa här, säger regionchef Kirsi Louhi-Timmerbacka.
Mikaela Asplund som är medlem i FDUV:s förbundsfullmäktige säger att DUV i Jakobstad inte kontaktats för att vården skulle vara bristfällig utan främst i praktiska saker som hur man får hjälpmedel. Som fullmäktigemedlem träffar hon föräldrar och anhöriga från hela Svenskfinland.
- Jag måste nog säga att det alltid varit så att situationen är bättre här norröver. Det finns stora skillnader, säger Asplund.
Asplund säger att faktorer som inverkar positivt är att alla känner alla i Österbotten och att personalen inte byts så ofta.
Konkurrens i södra Finland
- I södra Finland, främst i Helsingfors, vill man gärna öppna egna boende för sina barn eller anhöriga och då uppstår det naturligtvis konkurrens. Man slåss om platser och pengar, säger Asplund.
Kirsi Louhi-Timmerbacka lyfter också fram vikten av långa anställningsförhållanden och kompetent personal.
- Vi har haft tur att få bra personal. Och vi har många anställda som arbetat länge inom Kårkulla och har en stor yrkeskunskap. Det är en styrka.
Louhi-Timmerbacka säger att eventuella problem på enheter ska redas ut genast. och att det inte är något man tar lätt på.
- Uppkommer det problem på en enhet är det viktigt att man kontaktar sin chef och direkt reder ut det inträffade. Jag önskar att alla tar sitt ansvar och rapporterar om det uppstår problem. Vi ser allvarligt på sådana saker, säger Louhi-Timmerbacka.
Att få leva ungdomsliv
De föräldrar och anhöriga vi talat med är nöjda med vården på Kårkulla. En av dem är Gun-Maj Näse. Hennes son Acke är 25 år och han har Downs syndrom och drag av autism. Acke bor hemma men tillbringar ibland veckosluten på Kårkullas Villa Skata i Jakobstad.
- Det ger Acke chansen att leva ungdomsliv. Hur roligt är det i längden att alltid tillbringa helger med ett föräldrapar i 60-års åldern? De här helgerna ger Acke chansen att uppleva något helt annat. Trots att han har en utvecklingsstörning är han ändå en ung människa, säger Gun-Maj Näse.
Rymningsbenägen
Eftersom Acke är rymningsbenägen så behöver han någon som håller ett öga på honom. Gun-Maj Näse säger att det först var svårt att släppa taget och lita på att någon annan kan ta hand om hennes barn. Näse tycker också att personalen varit bra på att dela in grupper så att de fungerar. För också en utvecklingshämmade är precis som oss andra, alla går inte ihop med alla. Gun-Maj Näse säger att hon ibland funderat på om hon är en "besvärlig förälder" som lägger sig i och frågar.
- Men vi har en bra dialog med personalen och de berättar hur Acke haft det och vad de gjort. Jag litar på dem. Just nu tycker Acke inte att det är så roligt att följa med oss på aktiviteter, han säger oftast nej. Men med kompisarna på boendet lockas han med. De får med honom på sådant som vi inte lyckas med, säger Gun-Maj Näse.
Läs också:
Våld mot utvecklingshämmade vid Kårkullaenhet i Sibbo
"Jag ber de anonyma vårdarna kontakta mig"
"Grova anklagelser som vi måste utreda grundligt"