- Man får gärna fråga hur jag har det, och jag berättar gärna, säger Carina Liljedahl som har väntat i 5 år på att få en ny njure. Hon får dialys måndag, onsdag och fredag, och däremellan försöker hon så långt det är möjligt leva som vanligt.
Carina Liljedahl har bott halva sitt liv i Ekenäs och halva i Jakobstad. Till Jakobstad flyttade hon för att det fanns en studentbaserad turismlinje som hon ville gå på.
-Jag hade aldrig varit i Österbotten, och tyckte nog att det var väldigt långt borta från allt jag var van vid, och jag hade inga planer på att stanna.
Men så träffade hon sin blivande man, och det blev kärlek vid första ögonkastet - och sen dess har de varit tillsammans. Och för Carina är nog Jakobstad numera hennes hem.
Cancer
År 2002 upptäckte man att Carina hade njurcancer.
Ett par år tidigare hade Carinas pappa insjuknat i cancer, så Carina trodde att hon själv mådde dåligt på grund av oro för pappan. Men så började hon sova dåligt, och kände nånting konstigt i ryggen och såg till slut till att hon blev undersökt.
Samma dag som Carina fick sin cancerdiagnos fick hon också höra att pappan hade gått bort.
Några dagar senare opererades Carina, och från sjuksängen ordnade hon med pappans begravning.
-Det var en tung tid för oss alla. Mamma hade förlorat sin man, och äldre dottern hade fått cancer. Men vi stöttade alla varandra, och på något sätt kom vi igenom det svåra. Senare har också min lillasyster flyttat till Jakobstad så att vi ska kunna vara närmare varandra, och mamma besöker mig ofta.
Carinas operation hade gått på bästa vis, och hon återhämtade sig och levde vidare med en njure.
Dialys
När det hade gått några år visade det sig att den njure som Carina hade kvar inte fungerade som den skulle, och till slut fick hon ”domen”, som hon säger – hon skulle bli tvungen att börja med dialys.
Sen januari 2009 får hon behandlingar tre gånger i veckan, och det kommer hon att fortsätta med tills det hittas en ny njure som passar just henne.
-Vissa har tur och får en lämplig njure efter bara någon månad, andra måste vänta i flera år. Det är ingenting att göra åt, för man kan inte operera in en njure som inte passar en, då stöts den bara bort igen.
Varje måndag, onsdag och fredag får Carina Liljedahl dialys, Hon är där fem timmar varje gång, och under den tiden sköter en maskin de uppgift som Carinas njure inte längre klarar av - den renar hennes blod. Under tiden hinner Carina läsa, skriva, titta på TV eller prata med sköterskorna.
-De hoppas säkert att jag snart ska få en ny njure så att de får lite lugn och ro, för jag är väldigt pratsam!
Livet pågår just nu
- Det är klart att dialysen medför vissa begränsningar, men när jag går därifrån så tänker jag inte mera på det - tills det är dags igen. Det är en livsuppehållande vård, så det är bara att anpassa sig - och jag har vant mig vid de här rutinerna.
Under de år som Carina har fått dialys har sju medpatienter fått nya njurar. Hon är glad för deras skull, och hoppas att det en dag ska hittas en njure som passar henne.
Carinas telefon kan i princip ringa när som helst, och då ska hon iväg till Helsingfors.
Betyder det här då att Carinas liv är ett enda väntande, och att hon på något sätt skulle ha satt livet på paus tills hon får en ny njure?
- Absolut inte! Livet pågår just nu, och det gäller att ta vara på alla glädjeämnen. Så jag har spelat teater, jag skriver dikter, lyssnar på musik, umgås med familjen och så reser vi…
Reser? Men dialysen då?
- Det går att ordna gästdialys!
Carina var nyligen två veckor till Gran Canaria, och hon har också fått gästdialys på andra ställen i världen.
Dessutom har Carina utbildat sig till frisör under den här tiden – så om hon får en ny njure kan det hända att hon börjar utöva det yrket.
För tillfället försöker hon leva som vanligt, i den mån det är möjligt.
Det som kan vara påfrestande i vardagen är andra mänskors tanklösa kommentarer.
- Ibland säger folk de mest märkliga saker, jag har till exempel fått höra ”Vad har du gjort för illa i ditt liv när allting drabbar dej?”
- Man får gärna fråga hur jag har det, och jag har ingenting emot att berätta hur det ligger till - men det är jobbigt när folk som inte ens känner mig speciellt bra börjar oja sig över hur hemskt mitt liv är.
- Visst har jag gått igenom en hel del, men det finns så mycket positivt också, säger Carina.
Och hon tycker absolut inte att hennes liv skulle vara eländigt… för det är det verkligen inte!
Samtal om livet med Carina Liljedahl sänds i Radio Vega torsdagen den 7.8 kl. 13.03 och lördagen den 9.8 kl. 20.03
Programmet är en repris från 6.3. 2014
Samma vecka som programmet sändes första gången gjordes Johan Lindholm ett inslag för Radiohuset om organdonation.
Länk till radioinslag om organdonation
Sedan programmet sändes första gången har Carina Liljedahl hunnit bli klar med sin utbildning till frisör, och hon ska öppna salong i augusti.
Hon väntar fortfarande på att få en ny njure.