Då var ännu ett kapitel av Kalevaspelen i friidrott avslutat. SFI-föreningarna tangerade fjolårets medaljskörd med nio guld, sex silver och fem brons. Yle Sporten går igenom FM-veckoslutet SFI-medaljör för SFI-medaljör.
Alla tiders rekord på 22 medaljer från 2012 kunde SFI-föreningarna inte matcha i natursköna Väinölänniemi i Kuopio, men nog tangera fjolårsskörden från Karlsplan i Vasa. De tio guld man tagit de två senaste somrarna byttes nu till nio, men saldot är vilket fall som helst – återigen – väldigt imponerande.
Och då ska man minnas att en given medaljmaskin i Jonathan Åstrand saknades helt, medan de tre senaste årens dubbelmästare Niclas Sandells efter sina hälsobesvär inte var närapå i forngod form.
GULD
Sandra Eriksson, IK Falken, 1500m och 3000mh
Finlands för närvarande främsta damfriidrottare levererade. Två guld förväntades, två guld blev det. Inga rekordtider, men det handlade inte FM-helgen om för Eriksson, som fick två goda träningspass inför avresan till EM. I Zürich hör Europatvåan Eriksson till guldfavoriterna, men det verkar hon ta med ro. Det finns en trygghet i allt hon gör. Hon litar på sig själv, vågar säga det högt, och känns på alla sätt mognare än tidigare. Både som idrottare och som person. Det är en ren fröjd att se henne för tillfället. Allt är möjligt i EM.
Lewis Korir, IF Länken, 5000m och 10000m
Precis lika väntad dubbelmästare som Sandra Eriksson. Löper för tillfället på helt andra sfärer än sina finländska konkurrenter. Kenyanen har bott länge i Finland och frågan uppstår varför inte mannen själv och/eller friidrottsförbundet gör mera för att få honom att bära de blåvita färgerna i mästerskapssammanhang? Som 28-åring är han långtifrån lastgammal som långdistanslöpare.
David Söderberg, IF VOM, slägga
Som 34-åring är David Söderberg i karriärens bästa form. Personbästat har redan elva år på nacken och få hade väl trott att Söderberg ännu efter flera mediokra säsonger skulle hitta en ny nivå. Men det har han gjort. Efter att länge ha stått i O-P Karjalainens skugga har Söderberg tagit positionen som nationsetta. Söderberg utstrålade en självsäkerhet som kanske aldrig förr i Kuopio och den nytända gnistan har redan fått honom att meddela att karriären fortsätter över OS 2016. Och med tanke på den dalande släggnivån i Europa är medalj ingen omöjlighet i Zürich.
Karin Storbacka, IK Falken, 800m
Inte igen. Vid midsommar trodde Karin Storbacka redan att hon lyckats undgå allergibesvären denna sommar. Men nej. I en månads tid har hon nu besvärats av gräsallergin som bromsat utvecklingen i flera års tid. Förra säsongen satte problemen helt och hållet stopp på FM-medverkan, men nu ställde hon upp på åttahundringen och tog – efter vissa besvär – ett sjunde FM-guld. Rekordtiderna har samlat ett onödigt tjockt lager damm och med dagens allergisituation blir Europatoppen svår att nå. Oj, vad man skulle unna henne en problemfri sommar.
Jussi Kanervo, Helsingfors IFK, 110mh
Han kom, han såg, han segrade. Det mesta går på universitetsidrottens villkor för den numera i Florida bosatte Jussi Kanervo, som flög över Atlanten för Kalevaspelen och erövrade sitt tredje raka guld på korta häcken. Kanervo har slagit många med häpnad över sina 50,67 på 400 meter häck i våras – en sträcka han valde att avstå i Kuopio. Det var länge oklart om Kanervo alls skulle delta i Zürich i och med att skolan over there kallar, men som det ser ut nu blir det dubbla häcklopp för 21-åringen i Schweiz.
Oskari Mörö, Esbo IF, 400mh
Oskari Mörö saknade Jussi Kanervo på långa häcken. Han medgav efter försöksheaten att han var besviken på Kanervos beslut att inte delta. Men Mörö behövde inte jämbördigt motstånd för att hävda sig. Esbokillen sänkte sitt personbästa med nästan en halvsekund och visade att formtoppen är riktad mot EM. Nu börjar han redan närma sig tider med vilka man på allvar kan förvänta sig semifinalplats också när den europeiska eliten är samlad.
Pyry Niskala, Vasa IS, diskus
Den här säsongen har betytt något av ett genombrott för Pyry Niskala. Sommaren 2014 har han för första gången spräckt 60-metersgränsen och tagit sitt första FM-guld. Första gången nådde han över 60 i Malax i slutet av juni – i tävlingens sista kast. En andra gång skedde det i Kuopio – i tävlingens sista kast. EM-gränsen visade sig vara för tuff men om utvecklingen fortsätter är den 23-åriga Vasabon en framtida mästerskapskastare.
SILVER
Hanna Wiss, IF Åland, längd
Alltid är hon ju glad, naturbarnet från Åland. Men efter längdfinalen formligen sprudlade hon av glädje och energi. Äntligen kom tävlingen där allt klaffade. Äntligen kom den första FM-medaljen också i längd. Äntligen visade Hanna Wiss att hon har mer att ge i framtiden. Hon har stampat på stället i några års tid men nu fick hon till det, förbättrade sitt rekord flera gånger om i finalen och tog silver med 618. Välkommen tillbaka.
Anders Lindahl, IF Länken, 10000m
Ett enda leende var också Anders Lindahl. Detta efter karriärens första lopp på 10 000 meter och detta i en nästan 30-gradig hetta. Svetten lackade, men Lindahl kunde inte låta bli att le. Stort. Efter besvikelsen på huvuddistansen 1500 meter valde Länkenlöparen att ställa upp på milen – och det är ett beslut han inte behöver ångra. Efter några skadefyllda år är Lindahl tillbaka med besked. Med en första FM-medalj hängande runt halsen är det lätt att fortsätta mot nästa säsong.
Camilla Richardsson, Vasa IS, 3000mh
Om de två ovannämnda silvermedaljörerna nästan grät av lycka, var tårarna på Camilla Richardssons kinder tårar av besvikelse. Richardsson var otröstligt ledsen trots att hon nyss tagit sin första FM-medalj. Detta på grund av att silvertiden inte underskred EM-gränsen. Minen var knappast mycket muntrare efter att hon tappat medalj på sista varvet på 5000 meter. Men 20-åringen har gjort enorma framsteg i sommar och – som Sandra Eriksson konstaterade – det kommer fler chanser. I höst kan Richardsson garanterat nöjd blicka bakåt på en kanonsäsong.
Tomas Söderlund, IF Raseborg, kula
Efter alla bekymmer under vintern, våren och sommaren kunde Tomas Söderlund belåtet ta emot sin andra raka silverpeng. Han ville inte avslöja hur långt borta kulan i bästa fall med en pangstöt kunde landa, men det var enkelt att se att Söderlund vet sig ha betydligt längre stötar i kroppen. 19-metersgränsen förblir ett spöke. Tillsvidare. Under Conny Karlssons ledning ska det sista klivet tas – förr eller senare.
Sanna Aaltonen, Helsingfors IFK, 400m
I en mogen ålder av 33 år har Sanna Aaltonen hittat den röda tråden. Efter att i tio års tid harvat runt kring 55-56 sekunder på banvarvet, kom HIFK-damen förra sommaren för första gången under 55 sekunder – och den här säsongen har hon redan börjat närma sig följande sekundtal. Aaltonen får nu som belöning för en gedigen säsong åka till sina första internationella mästerskap som en medlem i Finlands lag på 4 x 400 meter.
Willy Rotich, IF Länken, 5000 meter
Flyttade från Turun Urheiluliitto till IF Länken samtidigt som parhästen Korir inför denna säsong. Inte på samma nivå som sin tio år yngre kenyanske landsman, men han tog sin första FM-medalj genom att springa in som tvåa bakom just Korir på 5000 meter. På den dubbla sträckan orkade han inte hänga med ända till slut och korsade mållinjen som femte man.
BRONS
Jessica Rautelin, Esbo IF, sjukamp
Här har vi ett spännande framtidsnamn. Jessica Rautelin har allt som krävs för att bli en ypperlig sjukampare. 17-åringen stortrivs på friidrottsplanen, tränar ivrigt – och det märks. När alla andra med styva ben mer eller mindre kroknade på upploppet i sjukampens avslutande 800 meter – som det brukar gå – löpte Rautelin över mållinjen med fjäderlätta ben långt framför alla andra. Det här är ett namn att lägga bakom örat.
Otto Ylöstalo, IF Sibbo-Vargarna, tiokamp
En betydligt surare mångkampsbronsmedaljör hittades i herrarnas tiokamp. Aldrig tidigare han varit i lika god fysisk form – och aldrig har han varit lika svag tekniskt. Då är det sannerligen inte enkelt att genomföra en tiokamp med hedern i behåll. Det gjorde ändå färgstarke Otto Ylöstalo som tog karriärens andra FM-brons. Men det finns mycket mer att ge. Nästa år ska han stå högst på pallen, lovade han efteråt. Fullt möjligt.
Sanna Nygård, Vasa IS, tresteg
Trots att EM kändes avlägset gick det inte att ta miste om besvikelsen i Sanna Nygårds röst efter trestegstävlingen. Zürich förblev en dröm och trots att hon nyss med sitt sista hopp tagit brons med en centimeters marginal, kunde hon inte glädja sig fullt ut. Okej, hon förlorade visserligen också guldet med futtiga åtta cent. I nästan likbördiga grenen längd blev det sedan en flopp och respass genast i kvalet. Nya tag.
Mikael Westö, IF Femman, stav
Det är inte Mikael Westös fel att stavnivån i Finland för tillfället är usel. Westö gör ett digert jobb med sitt stavstall uppe i Österbotten och kunde kanske ge borttappade Eemeli Salomäki och Jere Bergius några tips. FM-guldet saknar 32-årige Westö fortfarande, men sju medaljer är en hedersvärd prestation. Hatten av.
Matilda Bogdanoff, Helsingfors IFK, 100mh
Redan i vinter kunde man ana att något stort var på gång. Som en av endast tre blåvita idrottare tog sig Matilda Bogdanoff till inomhus-VM i Sopot – och gjorde dessutom väl ifrån sig i mästerskapsdebuten. En klipsk och sansad 23-åring som är en elementär del av Finlands frammarsch på damernas 100 meter häck. Om det ordnades stafett i korta häcken i EM kunde Finland vara på medalj. Nu får Bogdanoff nöja sig med att kämpa om en individuell semifinalplats i Zürich.