Andra människors sexuella läggning engagerar mången, och Prideparaderna brukar väcka starka känslor.
Paraddeltagare har under de gångna åren hotats och attackerats och glåpord har haglat. 
På veckoslutet ordnas Pride i Jakobstad under namnet Jeppis Pride . Alltså mitt i bibelbältet.
Arrangörerna väntar sig många deltagare, såväl privatpersoner som representanter för företag och organisationer.
Om man tittar närmare på programmet kan man konstatera att evenemanget inte verkar särskilt hotfullt eller provokativt.
Kyrkan är med på ett hörn - på liknande sätt som kyrkan i Sverige varit under de senaste åren.
Rätt rumsrent program
Kulturfestivalen ordnas 25-26.7 i samband med Jakobs Dagar. Stadsdirektör Mikael Jakobsson är evenemangets beskyddare.
Regnbågsankan, Seta, Kulturfonden och Jakobstads stad är huvudsponsorer.
Regnbågsflaggan ska vaja från rådhuset under festivaldagarna - mot Kristdemokraternas önskan.
Vem får bli älskad?
Under festivalens första dag har det talats om tro, hopp och kärlek - om att kunna sätta sin tro till något, om att våga hoppas på något och om att få älska och bli älskad.
Också ett panelsamtal om hur minoriteters perspektiv beaktas på kultur- och konstfältet hölls, och det blev ungdomsworkshop och vernissage.
Fredagen avslutades med regnbågsgudstjänst ute i det fria. Gudstjänsten firades som ett samarbete mellan kyrkligt aktiva i Jakobstad, i övriga Österbotten och Svenskfinland, samt arbetsgruppen för Jeppis Pride.
På lördag är det parad, familjefest och kvällsfest på Svenska gården som gäller.
Pride tycks ha kommit en bra bit på väg i fråga om samarbete och förmåga att engagera allmänheten! Och kyrkan i fråga om tolerans.
Arkivet: Prideparader genom åren
Raka i ryggen mot fördomar
Priderörelsen arbetar för att människor ska vara stolta över sin sexuella identitet och för att det ska vara något positivt med sexuell mångfald.
En av målsättningarna är att sexuell läggning och könsidentitet ska ses som en självklar del av människors personlighet, och att ingen ska utsättas för ändringsförsök.
Regnbågsflaggan är rörelsens främsta symbol. Färgen rosa står för sexualitet, röd för liv, orange för helande, gul för solen, grön för naturen, turkos för konst och magi, blå för harmoni och lila för anden.
Alla är välkomna att delta i de evenemang som ordnas under festivaldagarna. Man behöver inte tillhöra någon minoritet för att vara med, och de facto finns det numera alltid i paraderna heterosexuella personer som vill visa sitt stöd för jämlikhet.
Den första Prideparaden ordnades i San Fransisco 1970. Stockholm Pride och dess föregångare Homosexuella Frigörelseveckan har ordnats sedan 1979. Till världens största Pridefestivaler hör de i Berlin, San Francisco och Sydney.
Finlands största Pride hålls i Helsingfors - i år hade evenemanget cirka 20 000 deltagare.
I andra städer, bland annat Uleåborg, Jyväskylä, Tammerfors och Rovaniemi, ordnas evenemang mer oregelbundet.
Pride hölls nyligen på Åland och Åbo planerar sin första Pride.
Smygträffar i offentliga toaletter
Sexuella minoriteters rättigheter är en av de saker som på en generation gått mest framåt i västvärlden.
HBTIQ-personer (homosexuella, bisexuella, trans-, inter- och queerpersoner) samt personer som tillhör många andra sexuella minoriteter är numera varken sjuka eller kriminella, och inte ens särskilt annorlunda.
På många andra håll i världen kan exempelvis homosexuella snabbt bli ett huvud kortare; de farligaste länderna för sexuella minoriteter är Uganda, Sudan, Nigeria, Mauretanien, Saudiarabien, Somalia, Iran och Jemen.
Sjuka och kriminella
Det är bara 43 år sedan homosexualitet avkriminaliserades i Finland. Före det var det parker, hemliga klubbar, simhallar, särskilda krogar och privatfester som gällde för dem som vill träffa andra homosexuella. Och först 1981 ströks homosexualitet ur registret över sjukdomar.
Män hade det svårare än kvinnor; två kvinnor kunde till exempel dela bostad utan att deras relation väckte frågor. Kvinnors vänskap ifrågasattes heller inte lika hårt.
Om två män som inte var släkt bodde i samma lägenhet hände det ofta att bara fanns ett namn på dörren.
Sverige är kanske det mest liberala landet i världen ur sexuella minoriteters synvinkel; Finland kommer efter sakta och något osäkert.
Svenska Dagbladet: Lagutskott (i Finland) vill förkasta förslag om könsneutral äktenskapslag
Från och med 2009 har par av samma kön kunnat ingå äktenskap i Sverige. Svenska kyrkan ska viga par av samma kön - det har Kyrkomötet beslutat.
Kyrkan i Finland har också kommit en bra bit på väg bort från den kristna kyrkans traditionella syn på sexualiteten, nämligen den att kopplingen till fortplantningen betonas samtidigt som lusten fördöms.
Ärkebiskopen bad om ursäkt
Arbete för jämlikhet i 40 år
Också Finland nåddes av de protester mot diskrimineringen av sexuella (och andra) minoriteter som svepte över världen i slutet av 1960-talet, och på 70-talet inleddes ett omfattande politiskt arbete för homosexuellas rättigheter även här.
Förbundet för Sexuellt Likaberättigande Seta grundades år 1974 för att arbeta för sexuella minoriteters och könsminoriteters ställning i samhället.
Förbundet har åstadkommit bland annat att diskriminering på grund av sexuell läggning förbjöds i lagen 1995 och att riksdagen antog lagen om registrerat partnerskap för samkönade par 2001.
År 2009 ändrades lagen om registrerat partnerskap så att adoption inom familjen blir möjligt även för registrerade par. Finland har ännu inte antagit en lag om könsneutralt äktenskap.