![](http://res.cloudinary.com/kuva-api-production-eu-cld/image/upload/fl_keep_iptc/w_1600/w_1235,h_694,c_crop,x_252,y_220/w_360/v1404806214/14-svyle-18311853bba3f6e8996.jpg)
Nu sitter stugägarna i Kristinestad och väntar på inlösningsbud för arrendetomterna från staden men flera vet redan att de kommer att bestrida budet. Orsaken stavas orättvis prissättning.
Det beror på det tillägg som stadsfullmäktige tagit beslut om. En konsult har värderat alla tomter till priser som sommarstugeföreningen i Kristinestad kan acceptera. Men de kan inte acceptera beslutet om att för varje värderad tomt som har ett pris under 80 000 euro tillkommer en procent per varje tusen euro. För Lars-Erik Wägar innebär det att hans tomt blir nästan dubbelt dyrare.
- Om du ser till försäljningsstatistiken de senaste två åren här i det här området ligger kvadratmeter priset på 11 euro. För min tomt har de räknat omkring 25 euro. Man blir bitter, säger Wägar.
Stopp på sponsorering
Kristinestad ska sluta sponsorera sommarstugeägare. Så löd orsaken som stugägarna fick när staden beslöt att chockhöja tomtarrendet från och med nästa år. I vår togs dessutom beslutet att stugägarna får chansen att lösa in sina tomter.
- Jag kan inte förstå det här pratet om sponsorering. Vi sköter allt själva och tar ingen hjälp av staden. Ja, det skulle vara något byggnadslov det då, säger Wägar.
Arrendet kommer att höjas med upp till fyra gånger nuvarande pris. Vid staden Kristinestad säger förvaltningschef Dan-Anders Sjöqvist att arrendet inte i sig chockhöjs.
- När vi ingick nuvarande arrendeavtal för femton år sedan var det låga priser. Lägger du ut den här höjningen över femton år blir det inte så stor höjning. Men det kan jag säga att man i det nuvarande avtalet borde ha lagt in en trappa så att arrendet inte skulle höjas så kraftigt på en gång.
På fredag har staden bjudit in stugägarna till ett möte vid rådhuset. Med på mötet kommer också entreprenörer att delta. För både Wägar och Sjöqvist säger att inlösningen kommer att dra igång en byggboom.
- Det finns ett uppdämt behov av att bygga och renovera som vi inte vågat göra eftersom vi inte vetat om vi får vara kvar här, säger Wägar.