Den parlamentariska styrgruppen har kommit överens om huvuddragen i social- och hälsovårdsreformen.
- Den här historiska lösningen har åstadkommits genom ett omfattande samarbete. Vi nådde enighet om hur finländarnas social- och hälsovårdstjänster ska ordnas på ett högklassigt sätt i framtiden, sade styrgruppens ordförande, omsorgsminister Susanna Huovinen.
Basen för reformen är fem starka vårdområden som ansvarar för att ordna vården. Ansvaret för att ordna med hälsovården och att producera den skiljs åt. Det viktigaste verktyget kommer att vara ett beslut om hur vården ska ordnas, beslutet ska fattas vart fjärde år. Då avgörs hur vården genomförs och om vilka som har producentansvaret.
De kommuner som hör till vårdområdet ska tillsammans besluta om principerna för hur servicen produceras och i vilken omfattning den ska produceras. Vårdområdet beslutar också om att ge producentansvaret till kommunerna och samkommunerna.
Kommuner som har producentansvar kan fortfarande själva producera tjänster, de kan också skaffa dem på annat sätt, till exempel via organisationer och företag eller genom att använda sig av vårdsedlar.
Det var meningen att reformen skulle vara klar till slutet av maj, men arbetet har dragit ut på tiden. Nu konstaterar minister Huovinen att social- och hälsovårdsreformen är den viktigaste reformen inom området på flera decennier.
Frågan om Kårkulla
Svenska folkpartiets riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos lyfte fram språkaspekten.
- Att förslaget inbegriper särskilda språkliga bestämmelser har varit avgörande för oss. Utan dem hade vi inte kunnat godkänna reformen.
- En annan fråga som har varit viktig är Kårkullas framtid. Nu finns skrivningar som ger statsrådet möjlighet att på förordningsnivå koncentrera viss sorts verksamhet till vissa producenter. Kårkulla är en sådan producent, vilket är bra, sade Wideroos.
Kommunerna fråntas nu sitt indirekta inflytande inom social- och hälsovården. Wideroos menar att vårdreformen är en direkt konsekvens av att kommunreformen inte blev av.
- Vi anser att det hade varit bättre med starka primärkommuner som hade ansvarat för vården. När tåget nu har gått i en annan riktning är det av största vikt att vi har kunnat trygga svenskspråkig representation inom tvåspråkiga vårdområden. I styrelsen för de områdena ska det alltid finnas minst en representant för det svenskspråkiga, sade Wideroos,
Läs också:
"Reformen får inte bli utgiftsautomat"
Social- och hälsovårdsreformen försenas igen
Nya tvistefrågor kring vårdreformen
Svenskan i fara i vårdreform
Huovinen: "Folk ska inte längre kastas från en tjänst till en annan"
"Både lättnad och orosmoment för kommunerna"
Överenskommelse om hälsovårdsreformen