Nu kan det hända att enspråkigt svenska Närpes blir en tvåspråkig stad. Frågan aktualiserades i och med att den enspråkigt svenska staden förlorar språktillägget genom statsandelsreformen.
Ett förslag har lagts fram av ministerarbetsgruppen Halke för att justera för de städer och kommuner som förlorar på statsandelsreformen. Förslaget är att gör det frivilligt att ansöka om att bli en tvåspråkig stad.
- Jag tycker att det är en bra möjlighet, säger stadsdirektör Hans-Erik Lindqvist i Närpes.
Delade åsikter bland Närpesborna
Ute på stan i Närpes går åsikterna i sär.
- Närpes kan mycket bra bli en tvåspråkig stad. Jag tror inte att det blir något annorlunda.
- Jag tycker att det kan bli en tvåspråkig stad. Jag har inga problem med att tala finska.
- Det är lite kortsiktigt om det bara är för att få lite extra pengar. Jag tycker inte om det.
- Det tycks vara bra för ekonomin att vara tvåspråkig men det är bra tycker jag att vara enspråkigt svensk så att svenskan lever vidare.
Kan bli verklighet vid årsskiftet
Just nu väntar staden på statsrådets brev som ger tjänstemännen och politikerna rätt att anhålla om att få bli en tvåspråkig stad.
- Senast i höst hoppas vi att vi får ta ställning till den här frågan. Då kunde vi vara tvåspråkiga från och med årsskiftet och få mer statsandelar.
Enligt Lindqvist är de extra statsandelarna av stor betydelse för Närpes.
- Det är minst en procent på den kommunala skattesatsen.
Enspråkigt svenska Larsmo och Korsnäs har också de möjligheten att bli tvåspråkiga för att inte förlora på statsandelsreformen.
Några dramatiska förändringar kommer det knappast heller att bli för gemene man om Närpes ansöker om status som tvåspråkig stad. Både stadsdirektören Hans Erik Lindqvist och sfp-politikern Marianne Nyqvist-Mannsén ser mest fördelar med att gå in för en tvåspråkighet.
- Det har att göra med jättemycket pengar. Statsandelsreformen skulle göra att vi förlorar 1,25 miljoner euro. Om vi skulle bli frivilligt tvåspråkiga skulle vi säkert radera ut det problemet. Det är också jätteviktigt att betona att andelen finskspråkiga, som nu är cirka 6 procent, inte kommer att förändras av den här formella ändringen, säger Hans-Erik Lindqvist.
Vill komma åt fördomar
Det finns också vissa förutfattade meningar i samhället som Marianne Nyqvist-Mannsén gärna vill komma åt och korrigera.
- Som jag upplever det nu så inskränker det ju inte på de svenskspråkigas liv, service eller någonting i den här stan. Vi kommer inte ens att märka det, tror jag, när vi är där. Det handlar om att de finskspråkiga får en bättre service på sitt modersmål. Ingen är ute efter att förminska svenskans betydelse för den enskilda individen. Det är mitt och majoritetens modersmål och vi kommer att kunna fortsätta att använda det, ingen vill åt det. Det handlar om de här statliga pengarna.
Marianne Nyqvist-Mannsén tror att det är en tidsfråga innan Närpes överskrider gränsen för tvåspråkighet, som är åtta procent.
- Visst vi kan skjuta upp det här med några år, men vi har det framför oss i alla fall. Då är det ännu större orsak att göra det nu och få de där miljonerna, än att vänta 2-3 år och miljonerna är borta.
Hon ser inte att det är motiverat att behöva skära i någon service enbart på grund av det här. Vilken service skulle man i så fall försämra, undrar hon.
Drabbas finlandssvenskheten?
Det sakargument som är det enda som kan försvaras i debatten, tycker Hans-Erik Lindqvist är det principiella finlandssvenska. Det finns endast tre kommuner på fastlandet som är enspråkigt svenska. De är förutom Närpes också Larsmo och Korsnäs.
- Om de här skulle försvinna en efter en, så betyder det kanske något för finlandssvenskheten på sikt. I Närpes kan vi inte bära hela det här ansvaret, utan om det finns politiska kompromisser på riksnivå så tycker jag vi ska utnyttja den möjligheten, säger Hans-Erik Lindqvist.
De förändringar som en statusändring skulle innebära är främst förvaltningsmässiga. Stadsfullmäktiges föredragningslistor och protokoll bör sändas till de förtroendevalda på finska om de har finska som modersmål. Det är ett minimikrav.
Vad gäller andra organ får kommunerna själva avgöra om även de listorna översätts.
Det handlar också om att man ska kunna uttrycka sig på finska på möten. Inom utbildningen ska det finnas skilda organ för finska och svenska utbildningsväsendet.