Den naturvetenskapliga föreningen Ostrobothnia Australis är en av Finlands äldsta. Föreningen grundades år 1924 och firar därmed i år 90 år.
- Namnet Ostrobothnia Australis är latin och betyder "södra Österbotten". Latin är ju naturvetenskapens språk, säger Sonja Österholm-Granqvist som är föreningens naturvetenskapliga intendent.
Föreningen kom till genom att några naturintresserade Vasabor började träffas. Småningom grundades föreningen, först som en underavdelning till Svensk-Österbottniska Samfundet, men år 1984 blev "OA" självständigt.
Tanken med föreningen är att främja naturvetenskaplig forskning och väcka intresse för natur och naturvård. Verksamheten består av månatliga möten, föreläsningar om aktuella företeelser, temadagar med mera.
- Exkursionerna börjar tidigt på våren då vi far ut och lyssnar på ugglor, säger Sonja Österholm-Granqvist. Sedan blir det bland annat holkspikningstalko och utfärd till Valsörarna. På sensommaren brukar vi vara ute och lyssna på fladdermöss (med en speciell fladdermusdetektor.
Kostsamt att konservera
Insamling och konservering av djur är också en av OA:s verksamhetsformer. En tid efter grundandet hade föreningens samlingar vuxit såpass att ett museum grundades. År 2003, i samband med att Kvarkens naturcentrum Terranova grundades så överläts föreningens samlingar dit.
- Allt som fanns i museet packades ner i bananlådor - det blev över 300 lådor, säger Sonja.
Föreningen tar gärna emot upphittade döda djur från allmänheten. I väntan på att det ska finnas pengar att låta en konservator stoppa upp djuren så förvaras de nerfrusna.
- Målet är att småningom byta ut de äldsta exemplaren, de som har tappat färg och ser slitna ut, men det är kostsamt och vi får bara vänta på bättre tider, säger Sonja.
Herbariet och insektsamlingen är till skillnad från djuren och fåglarna endast tillgängligt för forskare. De är för ömtåliga, helt enkelt.
- I det här rummet finns 48 000 herbarieark, säger Sonja. Nästan alla, 46 000 är också katalogiserade i dator - ett arbete som har tagit tjugo år i anspråk.
Efter växterna står insekterna i tur. Av de 37 000 insekterna är hittills bara omkring 1 000 katalogiserade. Det är - som med konserveringen av djuren och fåglarna - en resursfråga.
- Jag tycker verkligen att vi borde få en anställd för att ta hand om de här värdefulla samlingarna. Nu går det helt med frivilliga krafter och det är svårt att hitta någon som klarar av en sån här krävande uppgift, säger Sonja Österholm-Granqvist.
Se också: Ostrobothnia Australis webbplats