Mia Backlund bor i Nykarleby, men när hon pratar hör man att hon också har bott i Sverige, och då vill man förstås försöka placera in henne i rätt fack.
Är hon månne en rikssvensk som av nån anledning har förirrat sig till stan?
Eller är hon kanske en sverigefinländare?
Fast det mest troliga är väl ändå att hon är en återflyttad österbottning?
Om man verkligen vill veta hur det ligger till så frågar man.
I Mia Backlunds fall skulle det kunna låta så här:
- Varifrån är du?
- Jag är född på Danderyds sjukhus och uppvuxen i Järfälla kommun.
- Är dina föräldrar från Finland?
- Jo.
- Har du släkt i Österbotten?
- Jo, min mamma bor i Korsnäs.
- Så du har alltså rötter i Sydösterbotten?
- Nej, min mamma är hemma från Kouvola.
- Så du är sverigefinländare?
- Jo, men min biologiska far var faktiskt finlandssvensk, och hans far var från Ekenäs.
- Då kan man kanske säga att du är ”sverigefinlandssvensk”?
- Nej, för jag hade ingen kontakt med min biologiska far när jag växte upp. Vi talade finska hemma, eftersom den man jag kallade pappa var finsk.
- Och nu bor du i Nykarleby?
- Jo, jag är gift med en nykarlebybo.
- Var träffade du honom?
- På Finlandsfärjan – ja, eller det som ni kallar Sverigebåten.
- Talar du finska lika bra som svenska?
- Jo, åtminstone när det gäller vardagsspråk.
- Vem håller du på i ishockey?
- Finland! Men i fotboll håller jag nog på Sverige.
Ok, det där var ingen verklig dialog, men den baserar sig på sådant som sades under de timmar jag satt och pratade med Mia när vi spelade in ett ”Samtal om livet”.
Stannar i Nykarleby
Mia berättar att hennes vänner och bekanta i Sverige tyckte att hon var helt galen när hon skulle flytta till Nykarleby, som de uppfattade som ”en liten håla” – som dessutom låg i Finland!
Själv hade hon aldrig tidigare haft några planer på att flytta till Finland, men på grund av kärleken bestämde sig för att ge Nykarleby fem år – om hon fortfarande vantrivdes skulle hon flytta bort. Det var för fjorton år sedan, och redan efter ett halvår bestämde sig Mia för att stanna.
- Här vill jag leva, och här vill jag dö! säger hon, och sen får man begrava mig under nån björk…
Mia Backlund arbetar på ett gruppboende för utvecklingsstörda, och hon trivs jättebra med sitt jobb – och med sitt liv. Hon säger att hennes älskade man har gett henne ett lugn som hon inte hade tidigare.
Det är inte så bråttom, man hinner nog.
I ”Samtal om livet” berättar Mia också om den delvis obearbetade sorgen efter pappan som dog för trettio år sedan, då Mia själv bara var fjorton år gammal.
"Samtal om livet" med Mia Backlund sänds en andra gång i Radio Vega lördagen den 19.04 kl. 20.03
Programmets webbversion, utan musik, hittar man här!