Det finns intelligent liv någonstans där ute. Det är astronauten och partikelfysikerna Christer Fuglesang övertygad om. I tisdags besökte han Vasa.
Fuglesang blev astronaut efter att ha sett en annons i tidningen. En kompis sa till honom "du, jag har hittat ett nytt jobb åt dig".
- Jag trodde först att han skämtade.
Men det var inget skämt och resten är, som vi vet, historia. Men vi ska gå igenom lite av den historien.
Två rymdfärder, fem promenader
Fuglesang skolades av European Space Agency. Han är både astronaut och kosmonaut eftersom han också fått utbildning i Ryssland.
- Det är lite fånigt med de här olika beteckningarna. Jag kallar mig gärna för rymdfarare. Eller kanske rymdraketsåkare, som min systerson kallade det.
Det blev två rymdfärder med legendariska Discovery och hela fem rymdpromenader för Fuglesang. Men rädd, det var han aldrig.
- Inte i den bemärkelsen att jag skulle ha varit orolig för min säkerhet. Men det är klart att det var pirrigt. Och under rymdpromenaderna var man rädd för att göra bort sig.
Så det som hände med Challenger var inte i dina tankar under uppskjutningen (Challenger exploderade under uppskjutningen 1986)?
- Nej. Men jag kan vara ärlig och säga att ett par minuter efter starten faller boosterraketerna bort och då kan man andas ut lite. Tiden före de faller bort är den mest riskabla.
"Wow vad häftigt"
Vart far då ens tankar när man flyter omkring ute i rymden? Enligt Fuglesang koncentrerar man sig först och främst på sitt jobb. Men det finns också tid för reflektion över livet och universum.
- Det fanns tillfällen då jag tänkte "wow, vad häftigt" när jag befann mig på toppen av rymdstationen och såg jorden 350 kilometer under mig.
Fuglesang byggde vidare på och förde upp utrustning till den internationella rymdstationen ISS på sina promenader 2006 och 2009. Under promenaderna kände han ingen rädsla för att flyta iväg ut i rymden. Säkerheten är så hög att det ska mycket till före något sånt inträffar. Man hålls fast med ett par linor och har utöver det små raketer på rymddräkten med vilka man kan ta sig tillbaka till stationen.
Även om det råder total tystnad i rymden så är det alltid något som för ljud inne i rymddräkten. Någon som pratar i hörlurarna eller dräktens fläkt till exempel.
Fuglesang var 49 år gammal när han gjorde sin första rymdfärd. Någon officiell åldersgräns för astronauter finns inte. Och någon fysik likt en toppidrottare krävs inte. Snarare ligger fokusen på den mentala sidan. Även om Fuglesang inte behövde genomgå några hårda psykista test.
- Det tyckte jag inte. Det kan vara att de är väldigt bra på att sortera ut folk på de tester dom gör. Men på ESA:s senaste astronaut-uttagning 2009 upplevde jag det som att de hade fler psykiska test än vad vi hade 1992.
Ingen åldersgräns alltså. Har du planer på att återvända?
- Ja om det vore jag som planerade så skulle jag återvända så snabbt som möjligt men det är tyvärr inte jag som fattar de besluten.
Människan återvänder till månen
Han hade förhoppningar om att få åka till månen. Även om det ser dåligt ut med den saken för honom personligen, tror Fuglesang att människan kommer att återvända till månen inom snar framtid.
- Cirka 10 år är min gissning. Det beror mycket på politiska frågor och hur man ser på resorna till mars. Kineserna är ju uppenbarligen intresserade av månen. De skulle mycket väl kunna ta sig till månen inom 10 år.
Någon har sagt att man borde ta upp världens ledare i rymden och ha dem att se ner på vårt lilla klot och kanske få en aha-upplevelse. Vad tror du om det?
- Det ligger nånting i det. En del ledare är redan tillräckligt kloka, andra är det inte. Jag tror att desto mer folk som kommer upp i rymden så ökar den allmänna förståelsen. Samarbetet när det gäller rymden är också något som jag tror att ha bidragit till stabiliteten. Därför tycker jag att det är berättigat att ISS är nominerad till Nobels fredspris.
Fuglesang ger också tummen upp för rymdturismen som är på framfart.
Liv i universum
En av de allra största frågorna är den om liv på annat håll i universum. Fuglesang är övertygad om att det finns intelligent liv på annat håll.
- Det måste det göra. Men om det är så nära att vi någonsin kommer att kommunicera med dem är tveksamt.
Fuglesang är övertygad ateist. Det har han varit sedan barnsben.
Går det att kombinera vetenskap och religion?
- Det går att ha religiösa föreställningar som är kompatibla med vetenskapen. Det går att anta att det finns något som satte igång allt. Däremot är det inte kompatibelt att tro på dagens vetenskap och samtidigt tro på ett väsen eller en gud som tar del i det som sker.
Utöver att vara astronaut är Fuglesang också partikelfysiker. Han har bland annat jobbat i partikelfysiklaboratoriet i Cern. Sedan ett år jobbar han 20 procent av tiden på Rymdstyrelsen i Sverige och 80 procent på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm men bland annat undervisning och forskning.
Syns de svåra ekonomiska tiderna också i rymdforskningen?
- Så heter det alltid. Det är alltid ekonomiskt svåra tider. Men jag tycker att man borde satsa än mer pengar.
Forskningen syns i våra dagliga liv
Vad kan då rymdforskningen ge mannen på gatan?
- Vi har vädersatelliter, navigationssatelliter, kommunikationssatelliter. Med hjälp av satelliter har vi lärt oss mycket mer om klimatproblemen. Sen har vi också den rena nyfikenheten. Vad består stjärnorna av? Varifrån kommer vi? Och en dag kommer vi säkert att upptäcka att det finns liv, kanske inte intelligent liv, men liv på andra ställen i rymden.
Fuglesang är fortfarande den enda svenska och nordiska astronauten. Men Danmark kommer snart att kunna stoltsera med en astronaut, Andreas Mogensen, som ska åka upp 2015. Det kommer att komma fler enligt Fuglesang, även från Finland.
- Det behöver inte vara via ESA. Det händer väldigt mycket på den privata sidan.
Du har tre barn, vad säger du om någon av dem en dag kommer fram och säger "jag vill bli astronaut som pappa"?
- Lycka till! Kan jag hjälpa dig på något sätt?