I höst firar Wasa Ungdomsförening Skatila r.f. 120-årsjubileum, vilket förtjänar att firas med pompa och ståt. Men föreningshuset är nedgånget och för att festen ska bli av kommer det att krävas målmedvetet arbete, pengar och talkoanda.
- Allt började med en vattenskada då ett av rören frös, jag tror det var i december 2012, säger Henrik Ingo som är ordförande i föreningens styrelse.
Huset står i Veikars precis intill stranden där Kyro älv rinner under Skatila bro och är till stora delar äldre än hundra år. Byggnaden har renoverats lite här och där under årens lopp, men är idag ändå rätt nedgången. Ordförande Henrik Ingo och viceordförande Nils Renkonen, som senast varit aktiva i föreningen på 1980-talet, insåg att det fanns en stor risk att ingen skulle ha den tid och kraft som behövs för att reparera skadan och att huset skulle stå och förfalla ytterligare.
- Ja, så man kan väl säga att vi bestämde oss för att kavla upp ärmarna då, säger Nils Renkonen med ett leende.
Sedan dess har duon hunnit långt. Försäkringsbolaget ersatte vattenskadan och med de pengarna i botten har man jobbat aktivt för att få fram mer pengar och fler talkosinnade. Flertalet välformulerade ansökningar har skickats iväg och några har glädjande kommit tillbaka med stämpeln godkänt.
- Det var till exempel otroligt roligt när vi här i mitten av mars fick beskedet att vi fått 20.000 euro i renoveringsbidrag från hembygdsförbundet, säger Henrik Ingo.
Finlands Hembygdsförbund delade ut bidraget på uppgift av Undervisnings- och kulturministeriet, och Wasa Ungdomsförening Skatila var bland drygt 20 olika föreningar den som fick ta emot den största summan.
- Men så hade vi nog skrivit en bra ansökan också, säger Henrik Ingo belåtet.
Traditioner, anor, byagemenskap
Och visst har Skatila UF värden väl värda att bevara.
- Det här är min egen favoritplats i huset, dansgolvet, säger Henrik Ingo och ser sig omkring i den stora och höga festsalen som utan att det blir trångt rymmer långbord för över 200 personer.
Här ordnas fester både inne och ute, från bröllop i festsalen till den tradiotionella påskbrasan på gården. Att Kyro älv rinner precis intill gör att här åtskilliga vårar har ordnats översvämningscafé. Och byns ungdomar samlas fortfarande här.
- Ja, de har en helt egen lokal i källaren som de kan använda fritt, det är populärt, säger Henrik Ingo.
Att byborna sätter värde på UF-gården har man också märkt av den senaste tiden.
- Ja, det är många som har sagt att det är viktigt för dem att huset sätts i skick och ganska många har också bidragit med en slant när vi ordnat en insamling för renoveringen, nu återstår att se hur många som dyker upp och jobbar i sommar, säger Nils Renkonen.
Virkeshögar och allehanda bråte
Att det blir arbetsdrygt räknar de föreningsaktiva med. Hittills har man lyckats skramla ihop 60.000 euro totalt och med de pengarna ska man göra mycket. Redan nu är huset fullt av virkeshögar och bråte av alla slag.
- Vi bygger helt nya toaletter och kök och flyttar dem till samma flygel i huset, på så vis koncentrerar vi vattenledningarna till ett och samma ställe och hoppas undvika fler vattenskador i framtiden, berättar Renkonen.
Förutom de omfattande vvs-jobben ska husets vindsvåning få tilläggsisolering, ytorna ska förnyas och fräschas upp och husets ska anpassas för handikappade. Utan folk som ställer upp och jobbar på talko skulle projektet inte vara möjligt.
- Visst måste vi anställa proffs för en del av arbetet, men i de egna skarorna finns folk som kan bygga. Och måla kan alla, säger Henrik Ingo.
Han hoppas fler dyker upp vartefter arbetet fortskrider.
- Det behövs inga andra morötter än gemenskapen, det här blir roligt, slår Ingo fast med blicken stadigt framåt mot höstens jubileumsfestligheter.
Läs också Renoveringsstöd till föreningshusen.