För Sandra Eriksson är sommarens friidrotts-EM i Zürich viktigt, men inte livsviktigt. Istället för att se mästerskapet som ett huvudmål, ser hon det som en avstamp på sin väg mot världseliten.
– Samtidigt vill jag att 2014 skall vara den bästa säsongen i mitt liv hittills. Det känns som att jag för första gången har en chans att ta en bra placering på ett mästerskap, så visst är det en viktig säsong.
Eriksson hade jagat det finska rekordet på 3000 meter hinder länge och väl, tills det äntligen var dags i nya hemstaden Stockholm den 8 september 2013.
– Om man ser på fjolåret när jag slogs med en massa skadeproblem och sjukdom och betänker hur det gick då och ser på vilken form jag är just nu så ser det bra ut. Dessutom har jag ändrat en hel del i min träning. Det kan bara bli bättre.
Trots att man kunde tänka sig att ett år när man löper snabbare än någon annan finsk kvinna någonsin på en distans kunde betecknas som en fullträff, är IK Falken-atleten av en annan åsikt.
År och tider på 3000 meter hinder 2006 - 10:54.82Sandra Eriksson, utveckling
2007 - 10:24.73
2008 - 10:00.87
2009 - 9:45.50
2010 - 9:54.20
2011 - 9:49.46
2012 - 9:43.38
2013 - 9:38.38 (FR)
- Redan förra säsongen hade jag kunnat kapa 3-5 sekunder. Nu har jag mer mängd i kroppen och har dessutom tränat styrka och hinder. Med tanke på det kan det gå väldigt mycket snabbare. Jag kan inte säga exakta sekunder, men det känns som att det finns väldigt mycket att kapa, tror Eriksson.
Titthålsoperation en otippad succé
Säsongen 2013 kantades av skade- och sjukdomsproblem, och inte heller inledningen på 2014 har gått utan strul. Direkt när träningssäsongen kom igång började problemen igen i hennes onda knä. Tre månader och många läkar- och naprapatbesök senare genomgick Eriksson en titthålsoperation som verkar ha gjort susen.
– När den var gjord var beskedet att det inte hittade något egentligt fel. De putsade knäet och det kan hjälpa. Jag verkar ha haft tur, för det hjälpte. Nu har jag löpt normalt i 6-7 veckor.
Friidrottssommaren närmar sig med stormsteg och i början av augusti skall allting klaffa, när EM-tävlingarna går av stapeln i Schweiz. Trots att säsongen fått en knackig inledning ser Eriksson positivt på situationen.
– Det ser inte ut som jag hade planerat, men jag brukar komma i form väldigt snabbt så orolig är jag inte. Jag tar ingen stress. Jag kanske inte når de tidsmål jag la upp åt mig i slutet på förra sommaren, men jag tror inte tiderna är det viktigaste för att ta en bra placering vid EM.
Angående dagens intervju. Om jag pratade rikssvenska? Aamen gu ja! De e klart jag gjorde! Inte ok.
— Sandra Eriksson (@sandraeeriksson) March 25, 2014
För att bädda för en bra placering vid EM har Eriksson tänkt om, även om hon inte spikat tävlingskalendern ännu tillsammans med tränaren Guy Storbacka.
– Vi väntar lite ännu innan vi planerar desto mer, men mina egna tankar är att tävla mindre i Finland och åka mer ut i Europa för att samla erfarenhet. Jag är inte van med att köra mot obekant motstånd, här i Finland löper jag mest ensam och gör vad jag vill, och det fungerar inte på mästerskap.
EM ett steg på vägen
– Utan att säga för mycket har jag haft det i tankarna sen våren ifjol, så klart jag siktar högt. Jag hoppas att det skall bli ett steg in i europaeliten och småningom in i världseliten. Det känns som en startpunkt för mig.
Sen en tid tillbaka idrottar Eriksson med utgångsläge i Sverige och Stockholm. Själv tycker hon att förändringen varit till stor nytta.
– Det har varit skönt med miljöombyte. När man höll till i Nykarleby och Vasa så har det mest blivit tränat på samma ställe hela tiden. I Stockholm finns det fina ställen att springa på och den variationen är skön att få. Jag saknar Botniahallen och 400-meters banor. Jag har kanske haft lite mindre träningssällskap.
I Stockholm har hon dessutom kommit i kontakt med en tung svensk tränarprofil som hjälper till med ett specifikt problemområde.
– Nu i vår har jag börjat träna med Oscar Gidewall som hjälpt mig med hinder- och styrketräningen. Det betyder väldigt mycket. Dessutom har jag hittat en bra massör och naprapat så jag har byggt upp ett bra team runt mig. Det ger väldigt mycket, jag har det idrottsmässigt bättre där än här.
– Enligt Oscar blir det bättre för varje träning, men själv är jag inte nöjd innan det blir perfekt. Vi jobbar väldigt mycket med vattengraven och med att få in rätt mönster där. Jag kan inte säga att det kommer att gå bra i sommar, men jag är på rätt väg, avrundar Eriksson.
Och innan ni dör nyfikenhetsdöden så kan jag berätta att det är @OscarGidewall som hjälper mig med hinder- och styrketräning.
— Sandra Eriksson (@sandraeeriksson) February 18, 2014