Det är Skutnäs bönehus som går i spetsen för förnyelseprocessen. Om de andra bönehusen följer efter återstår att se. Seminariet lockade massor av männskor, men i diskussionen som följde berördes
inte det omdiskuterade pedofilifallet med ett enda ord.
Istället kom frågorna att handla om predikanternas roll, får man rocka och rappa som laestadian, och vad är bakgrunden till de stora familjerna? Seminariet var också öppet för allmänheten och professor Jouko Talonen från Helsingfors universitet var huvudtalare.
- Jag tror att ungdomarna är intresserade av vilka traditioner som är värda att bevara, och vilka som bara är sedvänjor som hängt med sedan tidigare, sa Jouko Talonen som gav en historiska tillbakablick på rörelsen.
Det har blivit mera öppet och det är positivt, sa Ritva Vuollo om väckelserörelsen. Lennart Ventin som representerade den yngre generationen sade att de unga har en vilja att vara med och säga sin åsikt också om sånt som tidigare bara har sagts från predikstolen.
- Det har blivit större öppenhet inom laestadianismen men vi öppnar oss också utåt för diskussion.
Ventin var inte blyg att ha synpunkter på de laestadianska predikanterna. Vad exakt är det vi tror på och till vad binder predikanterna medlemmarnas synder, undrade Ventin.
- Det kan inte vara så att en söndag säger en prediakant en sak och nästa söndag säger annan predikant något helt annat. Det är ohållbart, sade Ventin.
Är kristen rock och rap för världsligt?
Får vi rocka och rappa undrade Dennis Svenfelt. Det gör ju ungdomar i den lutherska kyrkan, sa Svenfelt.
- Argument att vi inte är vana med sådan musik håller inte.
Svenfelt konstaterade att nämner jag lovsång har jag ganska många med mig, men nämner jag kristen rock och rap börjar många skruva på sig. Men om man är kristen handlar det ju inte om takten i musiken, instrument eller changer, sade Svenfelt.
Det dröjde inte länge innan Peter Thylin från Näs bönehus steg fram och genom omvägen via Afrika tog han avstånd från rock och rap. Till och med medicinmännen i mörkaste Afrika som lät omvända sig blev chockade när de kom i kontakt med den kristna rockmusiken, sa Thylin.
- Medicinmännen kände igen anden i musiken och det var så här de framkallade demoner.
När vi sjunger våra vackra kristna psalmer ska det kännas en skillnad om vi sitter i kyrkan eller bönhuset eller om vi är på någon dansplats, sa Thylin. Ingen kristen rock och rap alltså.
Varför så stora barnfamiljer?
Den laestadianska väckelsen är känd för sina stora barnfamiljer och också utifrån har det uppmärksammats, sa Staffan Snellman. Men vad är historien bakom barnfamiljerna, undrade Snellman.
Professor Jouko Talonen sa att det bottnar i en sedvänja. Stora familjer var vanliga på landsbygden före kriget, men på 1950 och -60-talet skedde än förändring inom de andra väckelserörelserna.
Där slutade Talonen och en viss förvirring utbröt i salen - alla väntade på något mera.
- Ett alldeles för kort svar, sade Staffan Snellman.
Det man undrade över var hur en slags tvångsfödelselära vunnit insteg hos laestadianerna. Kurt Hellstrand som tolkade Talonen till svenska sa att han tror man tagit avstånd från den läran inom den finska centralföreningen SRK. Till det replikerade Talonen att han har intrycket att officiellt kommer rörelsens undervisning inte att ändra på den här punkten.
Frågan om de stora barnfamiljerna är en sedvänja eller en trosfråga fick alltså inget riktigt svar. En laestadian förklarade efter mötet att detta med stora barnfamiljer i vissa kretsar har fått slagsida. Fokus är på barnen och många barn gör en till mera kristen. Så heter det bland en del laestadianer.
Konsensus skrämmande i bönehuset?
Jag tycket det är skrämmande att man kanske strävar till att uppnå koncensus, att alla ska vara eniga, sade Markus Ventin. Han tog konkreta exempel.
- Får man delta i scoutrörelsen och får man samlas till bibelstudier, en fråga som fortfarande är aktuell.
Vem säger vad du som kristen får eller inte får göra, undrade Ventin. Något svar fick han inte utan svarade själv.
- Man kanske utan att veta det har velat utöva en viss kontroll.
Nytt seminarium senare i år
Styrelsen för Jaobstads fridsförening planerar redan för nästa seminarium. Kurt Hellstrand var synligen något besviken efter lördagens möte.
- Vi vågade inte gå in i det svåra.
I Norden är laestadianismen är den största väckelserörelsen och samtidigt den mest splittrade, men det pågår en mycket livlig diskussion inom grupperingarna, säger Jouko Talonen.
- Jag ser inget slut på diskussionen och starka känslor är i rörelse.