Nästan var femte flicka i åk. 8-9 lider av medelsvår till svårdepression. Pisa-undersökningar har visat att finländska elever trivs sämre i skolan än elever i andra länder. Många minns sin högstadietid som en av de jobbigaste perioderna i livet. Måste det vara så?
- Nej, säger doktorn i pedagogik Christel Sundqvist. Vi behöver kanske börja tänka i nya banor.Läs också:
Eleverna i årskursena 7,8 och 9 har långa skoldagar. Det handlar om 30 timmars arbetsveckor. Det här mycket i en ålder då mycket energi går åt till att bara växa, fysiskt och mentalt.
-När elever går i åk 1 till 2 har de ungefär nitton timmar. De här eleverna är väldigt pigga, de förstår inte alltid varför de måste gå hem från skolan redan vid 12-tiden, säger Christel Sundqvist. Sen har de lika många timmar eftermiddagsverksamhet, där man inte alltid har pedagogisk kompetens att stöda de här barnen. Kunde man vända på det och ha lite längre skoldagar i början och lite kortare senare?
Christel Sundqvist är specialpedagog och arbetar med speciallärarutbildning vid PF. Hon är bekymrad över alla duktiga men ändå deprimerade tonårsflickor. De har en oerhörd press på sig, men Christel menar att allt inte bara handlar om skolan. Det är hårda krav på flickor i dag, inte bara när det gäller att vara duktig i skolan.
- Man ska ha mycket vänner, man ska gärna ha en häftig blogg och många likes på Facebook och många som följer en på Instagram och sen också ha bra betyg. Man ska vara perfekt helt enkelt.
Senaste Pisa-undersökning visade att matematikkunskaperna har blivit sämre och att finländska barn överlag klarar sig sämre.
Det blev stort rabalder och utbildningsminister Krista Kiuru ville ha utredning över orsakerna. Men det som det talades mindre om var att samma undersökning också visade att de finländska eleverna trivs dåligt i skolan i jämförelse med elever i andra länder.
- Det här måste vi göra nånting åt, säger Christel Sundqvist. Vi vet att Pisa studerar bara en liten del av elevernas inlärning. Det finns också sådant som självkänsla och social kompetens som är oerhört viktigt för en människas välmående.
Det är väldigt mycket stoff som eleverna i årskurserna 7 - 9 ska ta till sig. Christel menar att man borde se över innehållet. Nu har
tonåringarna får för lite tid för att bearbeta information, reflektera och vara kreativ.
- Kunde man ha mera konst och färdighetsämnen? Lite mera möjligheter till drama, dans, rörelse, musik och hantverk som de kan välja utgående från sin begåvning. Det här ger också energi till andra ämnen.
Skolan är skyldig att anpassa undervisningen enligt elevens individuella kapacitet men det här har visat sig vara svårt i praktiken. Det blir ett väldigt stort ansvar för den enskilda ämnesläraren. Här behövs tätt samarbete med specialläraren. Men också lärarutbildningen behöver ses över.
- Klasslärare och speciallärare studerar i fem år vid pedagogiska fakulteten och läser mycket pedagogik. Ämneslärarna som undervisar i år 7-9 har ett annat huvudämne som matematik eller engelska. I slutet av studierna studerar de några månader vid PF. Hinner de utveckla pedagogisk trygghet på så kort tid? undrar Christel Sundqvist. Sådana här saker påverkar skolan i dag.
Närbild Yle Fem, måndag 10.3 kl 20.00