Museerna kan vara till nytta för dagens integration. Det säger den svenske författaren och arkeologen Ebbe Westergren från Kalmar läns museum. Han deltar i ett seminarium för museifolk i Vasa på tisdag.
- De som tar emot invandrare tänker inte i första hand på att museer kan tillföra något. Men vi har det historiska perspektivet och kan jämföra samhällen då och nu, säger Westergren.
Kalmar läns museum har varit en del av ett internationellt Leaderprojekt, Leva i två världar, där också det österbottniska barnkulturnätverket BARK deltar. Under projekttiden har man tagit fram pedagogiska verktyg för tidsresor, där barnen fått reflektera över hur det var att vara främling för femtio, hundra och tusen år sedan. I Kalmarområdet finns flera stora flyktingförläggningar med många hundra invandrare.
- Vi försöker hitta olika vägar att mötas inom skola och dagvård. Vi finns med i boenden med ensamkommande flyktingbarn och i flyktingförläggningar. Det allra viktigaste är att flyktingarna får möta svenskar när de kommer. Det är svårt att bli ovänner om man kan namnen på varandra och har sett varandra i ögonen, säger Westergren.
Tidsresor i Österbotten
Annina Ylikoski, som är koordinator på BARK, har åkt runt till skolor och daghem i Österbotten. Också här har man ordnat tidsresor och gått hundra år tillbaka i tiden.
- För 100 år sedan emigrerade många finländare för att hitta lyckan i Amerika. Vi har funderat på vad man drömde om då och varför man åkte iväg. I dag är det vi som tar emot immigranter.
Också flyktingar har uppmärksammats i temadagar där t.ex. rollspelet På flykt var en ögonöppnare för många. Där får deltagarna gå genom den process asylsökande och flyktingar gör.
Ebbe Westergren tycker att det är viktigt att framhålla att kulturen är ständigt i rörelse. Invandrare och flyktingar bidrar till förändringen,
- Tillsammans skapar vi något nytt. Invandrarna har bidragit till att samhället i gångna tider vuxit sig starkt. Vad vore det svenska och det finska samhället utan alla dessa bidrag, frågar sig Westergren. Om femtio eller hundra år kan vi säga att något är typiskt svenskt eller finskt fastän det kommer från en annan kultur.