På söndag firas nationella tvillingdagen, men i Vasa passade familjer med tvillingbarn på att träffas och utbyta tankar redan under lördagen. Och gemenskapen behövs, för särskilt den första tiden med tvillingar kan vara tuff och krävande. I Vasa finns föreningen Vaasan seudun monikkoperheet till för just dessa familjer.
- Vi fick tidigt veta att vi väntade tvillingar, säger Nina Granmo.
Det var en ultraljudsundersökningen i sjunde graviditetsveckan som visade att det var två stycken hjärtan som slog därinne i Ninas livmoder, berättar hon och minns med ett skratt att maken Boris minsann ryckte till lite när sköterskan gav beskedet. Paret hade en dotter sedan tidigare, tvillingarnas två år äldre storasyster Mirelle.
Då Nina var i åttonde månaden föddes tvåäggstvillingarna, en flicka och en pojke. Idag är Minea och William tre och ett halvt år gamla.
- Visst var den första tiden jobbig, man sov inte så mycket, säger Boris Granmo.
Paret fick ändå en del hjälp av Vasa stad.
- En gång i veckan kom det en barnskötare och avlastade oss litegrann, det var ett tacksamt tillfälle att till exempel åka och veckohandla, säger Boris Granmo.
- Och barnens mormor och morfar skötte ibland, tillägger Nina Granmo.
Lite ensamt
Lite praktisk hjälp hade paret Granmo alltså, men ingen att vända sig till med alla frågor. På ett nationellt plan finns paraplyorganisationen Finlands flerlingsfamiljer rf som grundades år 1995, men den regionala föreningen Vaasan seudun monikkoperheet ry grundades för bara två år sedan och fanns alltså inte då Nina och Boris fick sina tvillingar.
- Det kändes nog ensamt i början får jag medge, säger Nina Granmo som kände stor glädje när föreningen i Vasa äntligen grundades. Hon satt själv med i föreningens styrelse under det första året och ställer fortfarande upp om det finns material som behöver översättas till svenska.
De som blir föräldrar till tvillingar i Vasaregionen idag kan välja att delta i föreningens förberedande kurser som ordnas regelbundet och även efter att barnen har fötts finns det en given gemenskap att vända sig till. Att gemenskapen behövs visar även statistiken, i landskapet Österbotten föds uppemot 30 par tvillingar och en kull trillingar per år.
Randigt blått, randigt rött
Idag ser sig Nina och Boris Granmo i första hand som föräldrar till tre barn, inte som föräldrar till tvillingar. Efter den första tidens jäkt med två som är hungriga samtidigt och två par blöjor som behöver bytas samtidigt har vardagen normaliserats.
- Dessutom är William och Minea väldigt olika personligheter, visst finns det kanske något extra i bandet dem emellan, men de är knappast själva ens medvetna om att de är tvillingar, säger Nina Granmo och pekar på barnens vinteroveraller. Mineas är rödrandig, Williams blårandig.
På tvillingjippot i Rewell Center på lördagen kunde man se flera par enäggstvillingar, mer eller mindre identiskt klädda.
- Jag tycker det är hur fint som helst med tvillingar som vill klä sig lika och som alltid hänger ihop, men det har liksom inte blivit Williams och Mineas grej, säger Nina Granmo.
Våga be om hjälp
För den som vet att man väntar tvillingar har paret Granmo flera goda råd.
- Det är nog bra om man planerar lite, se till att ni har det som behövs redan före barnen föds, efteråt hinner man inte ut och fixa så mycket på en tid, säger Boris Granmo och räknar upp allt från bilstolar till kläder.
Att det kostar dubbelt är något man också får räkna med, konstaterar paret men tillägger att det viktigaste av allt ändå är att våga be om hjälp, för precis som med vilket barn som helst kan man som förälder känna att situationen nästan blir övermäktig och då ska man inte bära allt själv.
- Samtidigt finns ju så otroligt mycket som är positivt och vackert med tvillingar, vartefter barnen växer blir vardagen enklare och då ser man de sakerna tydligare, säger Nina Granmo.
Nationella tvillingdagen firas 2.2, nationella trillingdagen firas 3.3.