-Jag tar dagen som den kommer, läser tidningen, dricker kaffe, sköter om mina kissor… Ja, jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha tid att jobba, sa 56-åriga Ronny Sjöblom i Nykarleby när vi för ett tag sedan sågs på stan.
Sedan några år tillbaka lever han ensam med sina två katter, och jag hade hört av gemensamma bekanta att han inte ens försökte hitta något jobb – och jag frågade om det faktiskt var på det sättet.
Jobbar inte längre
- Jag behöver inte längre jobba, för jag har så jag klarar mig ändå, säger Ronny. Därför är jag inte längre arbetssökande.
- Men vad gör du på dagarna? frågar jag, fast jag strängt taget inte har nånting med den saken att göra.
- Jag har faktiskt börjat motionera! säger Ronny glatt. Kanske du har sett mig gå förbi med mina stavar?
Jag hade redan en tid funderat på att spela in ett Samtal om livet med Ronny, för jag visste att han hade fungerat som föräldrarnas närståendevårdare i många år, och jag ville gärna veta hur det kom sig. Jag visste också att han tidigare, medan han bodde i Åbo, höll på med en doktorsavhandling om Hare Krishna-rörelsen… Så jag frågade om Ronny kunde tänka sig att komma hem till mig, redan samma dag, för jag ville gärna göra ett radioprogram med honom.
Först var han lite motsträvig (”Nej… vad har nu jag att berätta? Du kan väl intervjua nån annan!”), men han lovade ändå dyka upp lite senare.
Ronny Sjöblom och jag är skolkamrater, men han är just så pass mycket äldre att jag aldrig egentligen blev bekant med honom då när vi växte upp i Nykarleby. Jag visste förstås vem Ronny var, och att han var enda barnet, och så visste man ju att Ronnys pappa var fotograf – för det var till Sjöbloms man gick för att ta passfoton och för att få sina bilder framkallade.
Av gemensamma bekanta fick jag höra att Ronny på 1980-talet studerade religionsvetenskap vid Åbo Akademi – och att han höll på med en doktorsavhandling om Hare Krishna-rörelsen.
Tog hand om föräldrarna
Några år efter att jag själv hade återvänt till hemstaden i slutet av 1990-talet, noterade jag att Ronny också tycktes ha flyttat hem, för man såg honom då och då på stan. Jag fick höra att han hade kommit tillbaka för att ta hand om sina föräldrar.
- Jag är enda barnet, och de har hjälpt mig så mycket, så jag tyckte att det var min skyldighet att ställa upp för dem när de behövde mig, berättar han.
Det var ingen större uppoffring att flytta hem, för Ronny ville bort från Åbo, och han hade gett upp planerna på att skriva färdigt sin doktorsavhandling.
- Jag hade inget jobb och visste inte vad jag ville göra, så jag tänkte att i stället för att vara fattig i Åbo kan jag vara fattig i Nykarleby, berättar han. Och eftersom han flyttade hem till föräldrarna så hade han åtminstone tak över huvudet. Och de behövde honom. Så Ronny tog hand om föräldrarna under deras sista tid i livet, det blev sammanlagt nästan tio år.
-Det kändes faktiskt helt naturligt, säger Ronny. Det var ju så man levde förr - man tog hand om den tidigare generationen.
Ronny SjöblomRonny Sjöblom Yle/Ann-Sophie SandströmI Samtal om livet berättar Ronny Sjöblom om hur hans liv är nu, när föräldrarna inte längre finns.
Vi får också veta varför han blev intresserad av Hare Krishna-rörelsen.
Och så berättar Ronny om hur det var att växa upp med en mamma som periodvis hade svåra psykiska problem.
-Jag tror att hennes sjukdom gjorde att jag själv fick ett väldigt starkt kontrollbehov, säger Ronny. Jag vill att allt ska vara så normalt som möjligt.
Samtal om livet med Ronny Sjöblom sändes första gången 30.1, och sänds en andra gång på lördag, 1.2, kl. 20.03
[Programmets webbversion, utan musik, hittar man här]
Redaktör: Ann-Sophie Sandström